Let's dance for a while

Ibland känner man (jag) ju sig mer än lovligt TRÖG. Som såhär: Som traditionen bjuder så hade jag ju, dock med viss möda, införskaffat julkalendrar och tanken var att jag skulle åka till min dotter och överlämna dessa efter ridningen i torsdags. Men så blev det ju snökaos så vi sköt på det till fredagen. Eftersom en av chokladkalendrarna hade hamnat hos romen som sitter utanför Willys så slank jag snabbt inom Ö&B för att köpa en ny efter jobbet i fredags. Då var det halva priset på alla julkalendrar och (här kommer den tröga delen:) då tänkte jag att jamen vad konstigt för det är ju inte första advent förrän på söndag? Hade tydligen förträngt det faktum att man börjar lucköppningen den 1 december utan tänkte uppenbarligen att man började första advent? Aja, nu fick alla STORA, men pga halva priset inte särskilt dyra, chokladkalendrar istället. Det fanns massor med chokladkalendrar kvar, undrar vad som händer med dom nu? 

Jaha, sen var det stallet och sen hem och titta på handboll och lite hoppning från SIHS (Sweden International Horse Show) och sen var det läggdags. 

På lördagen trotsade jag snön och gav mig ut på en promenad med hundarna. Gick en runda som är 12 km som jag kallar för "golfbanerundan" eftersom den delvis går runt en golfbana. Där var det ju folktomt nu, men till min glädje så var den lilla vägen (som i princip bara är två hjulspår) runt golfbanan fan ta mig plogad, gissningsvis av någon understimulerad golfbanevaktmästare som hade mycket överskottsenergi och inte så mycket annat att göra. Det var ju behagligt och på vissa ställen gick det också att gå i hjulspår från, kanske, gissar jag nu, skogvaktarens bil. Vet inte så noga om det finns skogvaktare längre, men skogen där ägs av ett slott så det känns väl inte helt uteslutet att de skulle kunna hålla sig med något så pampigt och anrikt som en skogvaktare? Hur som helst, någon hade kört med bil på timmervägarna och där gick det bra att gå i hjulspåren, men resten av vägen fick man pulsa fram i lössnön. Dock fungerar det utmärkt att gå i barfotaskor (fast med strumpor) i denna snön, höll mig hyfsat torr om fötterna åtminstone större delen av rundan och frös inte alls fastän det var fem-sex minusgrader och en decimeter snö. 

Sen var det hem, tända i kaminen och titta på sändningarna från SIHS. I år är det ju TV4 som har tagit över sändningarna och det har klagats enormt mycket i diverse hästrelaterade Facebookgrupper och JA, jag tycker också det är störigt med reklam men jag tycker också det är kul att man har fått se så mycket. När SVT haft rättigheterna så har man ju i princip bara fått se sammandrag av allt, men här fick man till exempel se både välkomsthoppningen och finalen i Prins Carl Philips Cup, och när det sändes på SVT så fick man på sin höjd får se de tre bästa ekipagen i finalen om ens det. Och så fanns det någonting som hette "fjordkampen" (jag har aldrig varit på SIHS "live" men det lät som att det var något återkommande?) där det var två lag som tävlade mot varandra i dressyr, hoppning och körning på fjordingar, vilket ju var ASROLIGT att titta på. Om man trodde man hade sett allt så kunde man nu till exempel få se Rolf-Göran Bengtsson rida dressyr på en fjordhäst (vilket han såklart gjorde superbra, men det var inte riktigt så man är van att se honom). 

Så jag tycker nog på det hela taget att det har blivit till det bättre, men bäst hade det såklart varit om SVT sände hela klabbet UTAN reklam. Men det är väl att hoppas för mycket på vad skattepengar ska användas till. 

Igår när jag vaknade så hade det ta mig fan snöat IGEN. Så det var bara att pulsa sin promenad och sedan fram med snöskyffeln och få undan skiten. IGEN. Så här års känns det inte som att det finns någon mer meningslös syssla än att skotta snö.  

Sedan var det väl mest TV för hela slanten. Först var det SIHS, sen var det världscupen i hoppning från La Coruna som gick nästan samtidigt som handbollen, så där fick jag ligga med SVT Play-appen igång och ett öga på hoppningen och det andra ögat på handbollen, men fokus var nog ändå mest på handbollen måste jag säga. Noterade dock att det var två svenskar med till omhoppning, men sen blev det sådär trist som det kan bli ibland att det knappt var några felfria i omhoppningen och till slut så lönar det sig mer att safe:a och vara nolla (fattar ju att/varför dom gör så, hade absolut gjort likadant själv, men det är ju inte lika kul att titta på) än att satsa järnet. 

Ja, det var väl helgen det. Känns som att jag BARA har legat i soffan och tittat på tv, men har i alla fall snittat 20 000 steg per dag så lite aktiv har jag väl ändå hunnit vara. Nu väntar en vecka med lite småpyssel hit och dit. Tage ska vaccineras imorgon, jag ska till Laserkvinnan på onsdag och bilen ska ha service på fredag. Väderprognosen säger att det ska bli mildare (tack för det, i morse var det tolv minus), men också att det kan komma mer snö, alternativt regn för det ska vara runt nollan. Min förhoppning är att all snö smälter bort och att det sedan antingen blir plusgrader resten av vintern eller att det blir kallt men barmark. JAMEN SKA VI SÄGA SÅ DÅ? 

Hurra, Sverige-Senegal 26-18

Jag (och gissningsvis många med mig) trodde att kvällens match mot Senegal skulle bli tämligen enkel. Många senegalesiskor (heter det så?) såg stora och tunga ut och jag (och gissningsvis många med mig) tänkte att dom orkar ju aldrig hänga med i Sveriges tempo i längden. Men de bet sig fast obehagligt länge, de fick också helt onaturligt långa anfall, det kändes nästan som att domarna hade glömt det där med passivitetsvarning?, och även om Sverige ledde hela matchen så dröjde det nästan 50 minuter innan det skilde mer än 2-3 mål, och alla vet ju att 2-3 mål är ingenting i handboll, så det var rätt så nervöst faktiskt. Men till slut sinade den senegalesiska orken och Sverige kunde dra ifrån och vinna. Puh. Nu väntar Kroatien, som jag (och gissningsvis många med mig) gissar blir en betydligt knivigare nöt att knäcka.   

Till stallet istället, v 48 2023, pt 2

Igår var jag på igenridning. Förr var det himla viktigt att rida igen sina missade tillfällen, men det tog också mycket tid och resurser för instruktörerna som skulle administrera det hela. Det har varit lite olika varianter, från att man bara hoppade in i någon likvärdig grupp till någon form av uppsamlingsheat. Så är det nu och igår var det alltså dags. Fick Köttbullen, hurra! Vet inte om hon hurrade lika mycket dock, hehe. Lektionen var väl lite sådär, vi red någon övning med volter i varje hörn och sen skulle man stå i lätt sits på långsidorna, varav det senare kändes ganska poänglöst, men det var väl tänkt som någon slags balansträning. Köttbullen blev rätt fin, men jag störde mig på en karl som var med och som absolut inte kunde hålla igång sin häst och inte heller hade vett att styra innanför spåret så han var ju i vägen exakt överallt och hela tiden, kändes det som. Han blev tillsagd ett antal gånger men det var som att han inte fattade att han var i vägen. Vi var tio stycken så det var inte bara att vända över hur som helst för det kändes som att det var folk överallt. Aja, det var vad det var. Nu väntar markarbete på måndag.  

Hurra, Sverige-Kina 36-24

Ja, det var väl ändå en habil insats i VM-premiären där Sverige briljerade i första halvlek och ledde med 22-8 i halvtid men gick ner sig lite i andra halvlek, eller om det var kinesiskorna som spelade upp sig samtidigt som Sverige passade på att lufta bänken och testa lite nya uppställningar, men det var ju inte som att man behövde vara nervös. Möjligen lite bekymrad över målvaktsfrågan, Bundsen var suverän men Evelina Eriksson hade ingen bra dag på jobbet och rörde knappt bollen tyckte jag. Men det får man väl hoppas att det vänder till nästa match. Nu är VM i alla fall igång på riktigt! 

Att ha mål för sin verksamhet

Att ha mål för sin verksamhet.

 

December

Jahapp, då var det december. På mitt kontor har jag en kalender som min ridklubb sålde förra året och på decemberuppslaget är det en bild av Köttbullen med tomteluva. Förtjusande. Mitt kontor är för övrigt en visa i hela företaget. Omkring 2015 så blev jag och en dåvarande kollega så deppiga över allt elände som bara vällde fram (företaget var då inne i en kris) så vi bestämde oss för att måla om våra rum för att pigga upp oss lite. Sagt blev gjort. Jag ville ha en sval blågrön nyans men när jag väl öppnade hinken så såg innehållet misstänkt mintgrönt ut, men jag tänkte att det ändrar sig nog när det har torkat. Det gjorde det inte, så jag har sedan dess fått dväljas innanför dessa väggar som numera stoltserar med samma kulör som Päronsplitt. Vår koncern har gett ut "the brand bible" där man definierar allting från hur logotyper ska placeras ner till vilket typsnitt som ska användas när man skickar interna mail, och där står det att kontorsväggar ska vara vita och skrivbord svarta. Nu rusar vi ju i alla fall inte här i Sverige ut och köper nya kontorsmöbler bara för att någon överambitiös marknadsföringsnisse i Danmark har hittat på det (tror också att det mest gäller de som har en mer officiell och framträdande roll inom företaget), men vår VD fick faktiskt sitt rum omgjort enligt färgskalan i "the brand bible", och han tjatar jämt om att mitt rum inte följer standarden och att det måste målas om, varpå jag svarar att om han tycker det är så himla viktigt så får han väl se till att det blir gjort, för det var nämligen inte han själv som målade om sitt rum och då är det ju lätt att säga att andra ska göra det. Händer det så händer det, men tror inte det är någon större risk att man en dag tar hit en målarfirma för att förvandla Päronsplittsgrönt till Stockholmsvitt (eller vad det nu kan tänkas heta i "the brand bible"-sammanhang).

Utöver den spektakulära Päronsplittkulören på väggarna så har jag två stora tavlor med pråliga guldramar föreställande stilleben som min gammelmorfar, som var lite amatörkonstnär, har målat. De hängde i finrummet hemma hos mormor och morfar och jag gillar dom men min man, som inte hade någon relation till min mormor och morfar, gör det inte och vägrade därför ha dom uppe på väggarna i vårt gemensamma hem. Så då hamnade de på kontoret istället, för att slänga dom kändes inte som ett alternativ även om jag rent objektivt kan se att gammelmorfar kanske inte var någon Rembrandt när allt kom omkring.

Utöver det har jag två tavlor som min son hade i sin första lägenhet. Den ena är en tavla föreställande några stora musiker (Beethoven, Chopin och Schubert) och instrument (fiol, luta samt trumpet med notblad) broderade i korsstygn som vi köpte för en tjuga på Svensk-Litauiska föreningens loppis, och den är väl på sin höjd lite charmig. Den andra är en jättestor ill-orange textiltavla föreställandes något psykedeliskt som man nog måste ha tagit LSD för att begripa. Den fick inte plats när han flyttade från en liten etta till en ännu mindre etta så den hamnade också på mitt kontor tillsammans med en grön tavla som min mamma broderade på 60-talet när hon fick ett anfall av handarbete. Sedan har jag en affisch med texten Always be yourself unless you can be Batman, then always be Batman som jag tycker är piffig. Plus nu då också en bild av en ponny i tomteluva. Jo, men jag gillar mitt kontor, det gör jag faktiskt, även om det kanske inte precis lever upp till kontorsstandarden inom företaget. Men orka bry sig. 

December var det ja, och snön föll igår förmiddag och på lunchen var jag ute och skottade bort den för då sa prognosen att det inte skulle snöa mer och det gjorde det faktiskt inte. Däremot var det mer eller mindre kaos på vägarna, så efter mycket velande avbokade jag kvällens ridning. Ska ju ändå vara med på igenridningstillfälle idag, fast då är det ju inte säkert jag får Köttbullen och det är inte heller säkert att det blir dressyr. Aja, spännande. Mindre spännande att vara hemma och städa istället för att åka till stallet, men nu är det ju som det är med vinter och snökaos och man vill ju inte riskera livet. Tog mig i alla fall ner till bibblan för att lämna en bok och hämta en annan, och det var ju helt okej att traska där det var plogat och sandat. Det var det dock inte överallt, ska tilläggas. 

Kollade på del 1 av Operation X, den danska dokumentären om dressyrryttaren Andreas Helgstrand och ja, det är ju vidrigt men ändå bra att det kommer fram och det kanske inte är så dumt om dressyrsporten får ögonen på sig, för den är ju i mångt och mycket faktiskt ganska bakåtsträvande. Ta bara en sån sak som att det (internationellt) är förbjudet att tävla i högre klasser på vanligt tränsbett och att man måste ha nosgrimma och att rida bettlöst finns inte på världskartan. Och tidigare var det obligatoriskt för ryttaren att rida med hög hatt i de högsta klasserna, och när det till slut ändrades till att det skulle vara hjälm så var det ett himla liv på somliga i världseliten. Det senare har ju såklart inte med hästvälfärden att göra, utan är mer ett exempel på att vissa grejer inom ridsporten är oerhört traditionsbundna och därför trögförändrade. Men ja, hoppas detta leder till en förändring till det bättre. 

Det vankas helg och det är inte bara Stockholm International Horse Show utan även handbolls-VM. Kina står för motståndet och jag har faktiskt ingen koll på dom men killgissar att det inte ska vara några större problem för svenskorna att ta hem vinsten i premiärmatchen. Har inga andra planer i helgen än tv-tittande och promenader, fast det senare blir väl lite begränsat pga snön. Det gick som sagt bra att där det var plogat igår, men jag tycker ju det är öken att bara traska runt i byn som ett annat hjon så jag får väl ut och pulsa i skogen. För några plusgrader är dessvärre inte i sikte, annars hade ju det problemet löst sig av sig själv, men här är det nog bara att hålla i och hålla ut som det heter. 

Winter is coming

Igår skulle jag ju jobba hemma på eftermiddagen pga ett för mig sent möte, så jag stack från jobbet vid tiotiden (ja, inte för att det är sent ens för mig utan för att kompensera lite för de timmar som ligger utanför min ordinarie arbetstid), svängde inom Willys på hemvägen för att köpa julkalendrar till min dotter och mina barnbarn. Det är nämligen tradition i vår familj att mor köper dessa till dotter (sonen är inte med i detta pga oförstående för konceptet, samt bor 60 mil härifrån så det är lite svårt med överlämnandet), och det spelar ingen roll att barnet ifråga är 37 år, hon ska ha sin julkalender i alla fall. Sen brukar jag också plussa på med lite chokladkalendrar och sånt där, så det kan bli en rätt dyr tradition. Men det är nästan den enda jultradition vi har i min familj så det kan man väl få unna sig. 

For alltså inom Willys. På min lapp med saker som skulle handlas skulle jag skriva "sharonfrukt" men kom inte för mitt liv på vad det hette så jag skrev "papaya" istället och tänkte att det väl ändå skulle föra mig till stället där de exotiska frukterna förvarades. Det funkade! Plockade sedan åt mig två billiga chokladkalendrar (till barnbarnen) samt en lite dyrare (till dottern och mågen). Började leta efter de riktiga julkalendrarna, alltså Radions och TV:ns julkalender. Hittade inte. Fick fråga, och då visade det sig att de var slut. SLUT? Är det ens möjligt? Har det någonsin hänt? Inte vad Åse (som jobbar på Willys och som jag känner privat) hade hört talas om, men hon kunde ju inte trolla så det var bara att ånga vidare. Packade ner lite matvaror jag handlat i mina medhavda kassar, tog chokladkalendrarna under armen och marscherade ut till bilen. När jag packade in mina grejer så var det plötsligt bara en chokladkalender. Här finns ju några tänkbara scenarion, t ex: glömt lägga upp den på bandet innan kassan, glömt den kvar i kassan medan jag packade de andra varorna, tappat den på vägen ut. Kollade kvittot, jo, jag hade betalt för två chokladkalendrar. Gick tillbaka till kassan, där var den inte och inte heller på vägen ut. VADFAN? Sen såg jag att den låg bredvid den tiggande romen utanför som antingen hade hittat den eller så hade någon annan hittat den och gett den till henne. Hade väl hellre dött än att propsa på att det var min egendom,  så jag lommade bara tillbaks till bilen och susade vidare till Coop. Letade som en galning där OCKSÅ och fick till slut fråga i kassan. Tjejen som satt där var kanske 20 och visste ingenting. Menar du chokladkalendrar? undrade hon och jag bara Nej du vet den vanliga, den som går på tv varje dag fram till julafton och till slut trillade polletten ner men hon visste ändå inte var de fanns. Men hon var tjänstvillig och ringde och frågade, problemet var bara att ingen, absolut INGEN på Coop svarade i telefon den här dagen. Tror hon fick napp på åttonde försöket och då visade det sig att det fanns ett stort bord med julkalendrar i alla dess färger och former precis innanför där man går in i butiken. Det hade jag överhuvudtaget inte lagt märke till eftersom jag var helt övertygad om att de skulle finnas vid kassorna för det brukar de väl ändå göra? Aja, hittade vad jag skulle till slut och återvände till kassorna för att betala. Då var det lång kö till 20-åringens kassa (eftersom hon hade fått sitta och ringa runt till Gud och halva världen för att efterlysa julkalendrar) så en tjänstvillig 18-åring hade öppnat en kassa till. Där var det bara en person i kö och en som höll på att betala, så jag ställde mig där men då visade det sig att den som höll på att betala hade köpt någon grej som det skulle vara garanti på och då skulle det framgå av kvittot vilket det inte gjorde. Han (för det var en gubbe) började orera om detta och Varför står det ingenting om det på kvittot, det ska vara två års garanti på det här, följer ni inte svensk lag i den här affären? och den stackars 18-åriga tjejen i den kassan kunde ju inte riktigt svara på vad som stod eller inte stod på kvittona så hon skulle ringa och fråga någon som visste. Fast det var samma sak där, ingen svarade. Valde att gå till en självscanningskassa, då var den ur funktion. Som tur var fanns det flera så att jag till slut kunde scanna och betala. Ångade sedan ut i rask fart och glömde att man ska scanna sitt kvitto för att komma ut, så jag gick emot de där grindarna som inte alls då öppnades av sig själv som jag föreställde mig att de skulle göra så då gick larmet. Dock slutade det igen ganska omgående, så jag kunde gräva fram kvittot och då funkade det inte eftersom det var kvittot från Willys, men TILL SLUT hittade jag Coop-kvittot och kunde komma ut och hem.

Inledde mitt "jobb" hemma med att träna och äta lunch (till mitt försvar vill jag anföra att jag faktiskt skulle jobba rätt så mycket längre än vad jag normalt brukar pga ovan nämnda möte), men sedan var det dags att börja göra skäl för lönen. Mitt Flickrum var svinkallt, men nu när jag ändå skulle sitta där några timmar så var det ju lite lönt att tända i den lilla kaminen så det gjorde jag och det var myz på hög nivå, eller så myzigt det nu kan bli när man jobbar. 

Medan jag satt på mötet började det singla ner snöflingor stora som dasslock och sen snöade det rikligt hela eftermiddagen. När jag jobbat klart tog jag hundarna och pulsade iväg en runda med dom. Tage blev extremt exalterad över snön och drog iväg som en avlöning samtidigt som jag satte min Kalle Ankafot på en isfläck under snön. For i backen med en duns som borde gett utslag på Richterskalan, men det värsta var att jag vek in ena benet under mig, naturligtvis det ben där det sitter en fot där jag har problem med en tåled. Den vek sig i en vinkel som inte var behaglig och detsamma gjorde knät. Kan pga artrosen inte böja knäna jättemycket utan att det gör ont och nu böjdes knät både snabbt, med kraft och betydligt mer än vad jag klarar av så nu gjorde det inte bara ont utan det var som om Lena Ph i egen hög person stod och höll konsert på uppfarten med sin gamla dänga. Kravlade mig upp och hasade vidare för vad annat kan man göra? Som väl var verkade det inte vara en bestående smärta, men det tog ju udden av det eventuellt goda humör man hade kvar. Blev inte bättre av att det var mer eller mindre kaos på vägarna. Byn där jag bor ligger i en håla så när man kör genom byn så är det först nedförsbacke och sen uppförsbacke och det går knappt en vinter utan att det blir lastbilar stående där. Nu stod det inte bara en utan två stycken i södergående riktning och bilar körde upp på gångbanan för att kunna komma förbi och vi gående (eller vilka vi, det var väl bara jag och mina hundar) fick liksom trycka utmed husväggarna och försöka raska över isfläckarna mellan bilarna. Gick sedan in på en liten grusväg som leder till några hyreshus där det finns 2-3 lägenheter per hus och där det mest bor gamlingar. Det är ingen genomfartsled utan det är kanske 50 meter väg som leder till en parkering och därifrån är det en gångväg som leder till vår gata. På vägen till parkeringen var det fem eller sex olika par hjulspår och det var ganska oklart var vägen egentligen gick eftersom det är gräsmattor bredvid och nu var vitt överallt. En kvinna i bil kom körande bakom mig och hon stannade och lade sig på tutan och vevade ner rutan och gormade om att hundarna var i vägen (vilket de inte var enligt mig, men hon tyckte väl att hon som bilförare hade något slags tolkningsföreträde om var vägen gick). Då var vi kanske 20 meter från parkeringen så det var väl inte som att hon hade dött av att sakta in för att kunna passera i snökaoset, men folk är ju som dom är. Det visade sig sedan att det var en av hemtjänstens personal. Stackars gamlingar om denna person är lika stingslig i sitt yrkesliv som i trafiken. Obs, fattar att hemtjänstpersonal har tight schema och är stressade osv, men nu var det ju ändå lite speciella omständigheter med snökaos och då får man väl ändå ta och chilla lite, kan jag ju tycka (just den här personen hade heller inte mer bråttom än att hon hann stå och ta en cigg och pilla med sin telefon innan hon påbörjade sin gärning). 

Kom hem, tillbringade sedan 45 sura minuter med att skotta gårdsplanen och uppfarten rena från snö. Sen kom grannen (som jobbar på Lantmännen) hem och berättade att idag hade priset på värmepellets sjunkit. Vi beställde pellets IGÅR, men då hade grannen varit lite om sig och kring sig och fixat och trixat så att vi fick till det nya, lägre priset. Schysst! Sen gick jag in och förberedde för vår Film-Onsdag där vi såg färdigt Harry Potter och de vises sten. Lade märke till att det såg ut som att Voldemort hade betydligt mer näsa när han sam-levde på baksidan av professor Quirrel än vad han får sen? Är kanske en bieffekt av att vara en fristående individ, vad vet jag?     

I natt har det snöat igen så idag bestämde jag mig för att jobba hemma, finns ju liksom ingen anledning att ge sig ut på vägarna i svinottan om man inte är direkt piskad till det. Eldar i den lilla kaminen i mitt  Flickrum™  och försöker att inte tänka på all snöskottning som väntar för nu har det helt plötsligt blivit nollgradigt och den snö som var fjäderlätt igår är idag tung och moddig. I natt ska det frysa på igen så det gäller att få undan eländet i tid. Om väderprognosen sedan stämmer ska det sedan inte snöa mer på några dagar, utan bara vara kallt. Hoppas på det, och sedan hoppas jag på att det blir töväder och att all snö smälter bort. I'm dreaming of a green Christmas.