En liten smula skvaller

En liten smula skvaller. 

Watching the night coming in from the window

Igår jobbade jag från 03-13 och det gick rätt så bra, man går liksom in i något slags survival mode och jag kände mig egentligen inte trött förrän jag stod i blomsteraffären efter jobbet och skulle välja ut någon djävla avskedsblomma till JBK (jättebebiskollegan). Det fanns sjukt många jättefina snittblomsterbuketter, men jag hade noll inspiration och kanske var det också att jag inte tycker att JBK förtjänar att få någon avskedsblomma så som hen har betett sig, men men. Köpte till sist en orkidé för det är de absolut tristaste  och mest fantasilösa blommor jag vet. Hehe. Köpte också en (minimal) chokladask och ett rätt opersonligt kort. Sen när jag kom till kassan och skulle betala så råkade kassörskan slå in koden för "begravningsbindning", vilket, om ni inte visste det, går lös på 1300 kronor, så det var ju lite above budget om man säger så, plus kanske lite svårt att redovisa? Men jaja, det var ju bara att delete:a och så var det inte mer med det. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, städade. Sen började jag känna av tröttheten, fast kanske mer mentalt än fysiskt. Hade egentligen planer på att träna pilates, men blev gnällig och det kändes plötsligt som att livet bara var en enda lång räcka av göranden och måsten. Då får man tänka om, så det gjorde jag och sköt upp träningen och satte mig i soffan med en kopp te och Mr Mercedes istället. Gick sedan och lade mig klockan 20.00 och ställde klockan på 02 för ännu en natt med barnpassning av produktionspersonal, som vi lite skämtsamt kallade det igår. Idag ska jag dock bara jobba till 09.30, sen hem och vänta på leverans av min vibrationsplatta och sen får det väl ändå vara färdigjobbat för den här veckan. Imorgon kommer min son med sambo och då ska vi ha Hem till byn-maraton, den dyrbara säsong 8 ska avverkas. Och på söndag ska jag och min man rida islandshäst. Och sen är det bara drygt två veckor kvar till semestern. HÅLL UT. 

Night of the living dead

Igår jobbade jag först på jobbet, sedan åkte jag hem och jobbade vidare hemma. Passade på att träna ett pass tabata på lunchen, så var det gjort liksom. För även om jag gillar att träna, promenera och så vidare så gillar jag mest av allt i hela världen den helt oslagbara känslan av att VARA KLAR FÖR DAGEN. Och eftersom omständigheterna nu tvingade mig till en längre arbetsdag än vanligt så gäller det ju att fixa och trixa för att komma till VARA KLAR FÖR DAGEN-känslan så fort som möjligt. Den kom till mig efter att jag gått ut med hundarna, matat hönsen och gått och plockat lite med det ena och det andra.  Sen visade det sig att en på produktionens nattskift blivit sjuk och eftersom vi just nu är inne i den mest brinnande av alla högsäsonger (så känns det i och för sig varje år, som att alla tidigare säsonger varit a walk in the park, men just nu är det i alla fall djävligt mycket att göra) och de bara är två som jobbar på natten och det absolut inte var läge för något stillestånd så beslöts det hastigt och lustigt att jag och en annan kollega skulle ta halva natten var. Inte för att jobba i produktionen, för det funkar även om man bara är en person eftersom det mesta är automatiserat, utan för att det inte är tillåtet med det man kallar för riskfyllt ensamarbete så någon mer måste vara på plats också. Denna någon råkade vara jag, eller jag erbjöd mig frivilligt att komma ett par timmar tidigare. Så 02.00 studsade jag upp ur sängen, körde till jobbet och löste av kollegan som varit på plats sedan 23.00 så att hen kunde gå och lägga sig i vilrummet några timmar innan dagens vedermödor tog vid. Sen jobbade jag som vanligt med det undantaget att jag tog en lov ut i fabriken då och då för att se så att inget av det man inte vill hända hade hänt, vilket det inte hade men man måste ju ta det säkra för det osäkra, tills morgonskiftet kom och löste av. Det gick finemang, sen ska man bara ta sig igenom den här dagen också. 

 

Har stört mig ett bra tag på att en dansk kollega skriver Tunisien som Tunesien. Visade sig dock att det är så det stavas i Danmark. Men alltså? Det heter ju Tunisia på engelska och Tunisie på franska (vad det heter på arabiska vågar jag i och för sig inte uttala mig om) så det där e:et verkar ju vara ett danskt påfund. VARFÖR? kan man ju fråga sig, och det är ju det jag gör just nu utan att för den sakens skull förvänta mig att få ett vettigt svar. Det är som när man frågar danskar om varför inte hundra heter "fems" när nittio heter "halvfems" och "halv" i det här fallet är tio (som man ska dra från fem tjog enligt den helt solklara, NOT, danska räknelogiken). Man möts bara av en axelryckning, de är uppenbarligen helt obrydda över bristen på logik i sitt eget språk. Har nu fått en ny dansk i min krets av jobbrelaterade danskar, en ung rask fyr som nog inte är trettio år fyllda och med lite cool rockstjärneimage. Han är dock så dålig på svenska att vi kommunicerar på engelska. Tyvärr är han cirka tusen gånger bättre på engelska än vad jag är på både engelska och danska, så jag känner mig i allmänhet lite trög när vi jobbar ihop. Tur man har hunnit bli så himla gammal att man numera lite skiter i vilket intryck folk får av en.  

Snart fyller jag år. När man är inne på sitt femtiofemte jordsnurr är det ingen större grej om det ens någonsin har varit det för mig i vuxen ålder. Det är ändå rätt hopplöst att fylla år i juli för alla är upptagna med semesterfir på olika håll. Vad vill du göra på din födelsedag? frågade i alla fall min man, och så bestämde vi att vi skulle rida islandshäst, så det är åtminstone uppstyrt och klart. Sen får det väl bli vad det blir av resten av den dagen, har inga specifika planer förutom det. 

Tänkte för ett tag sen att jag skulle unna mig en för djävla påkostad present, nämligen en vibrationsplatta. När jag fick min artrosdiagnos våren 2020 så fick jag ju gå på artrosträning i grupp, och på det såkallade artrosgymmet så fanns det en vibrationsplatta och det var lite spännande och annorlunda träning som ju verkligen "tog" rätt avsevärt, sen om det gjorde så mycket till eller från för just artrosen vill jag låta vara osagt för jag tränade ju annat samtidigt, plus fick en hästkur med antiinflammatoriskt. 

Sen dess har jag i alla fall läst på lite om vibrationsträning i olika sammanhang, och man får verkligen rätt mycket TV-shopskänsla för enligt reklamen så låter det ju som att det bara är att ställa sig på plattan en kvart om dagen så blir man automatiskt alldeles otroligt vältränad och stark, går ner jättemycket i vikt, får bättre kondition, bättre blodcirkulation, bättre immunförsvar och fan vet om inte solen börjar skina och fåglarna kvittra också. Inget av detta märkte jag av under de månader som jag gick på artrosgymmet, men eftersom jag a. är inne i ett HIMLA BRA FLOW när det gäller min träning just nu, och b. som sagt snart fyller år, så tänkte jag att nu djävlar ska jag unna mig. 

Beställde, fick rätt snabbt svar att den var på väg, men sen visade det sig att jag måste hålla mig hemma "mellan 10-14" som imorgon då för att ta emot leveransen vilket inte riktigt ingick i min plan för jobbet, men det funkar ju såklart ändå. Alternativet var att hämta den i en helt annan stad, vilket verkligen inte ingick i någon plan alls. Det blir dessutom finemang ur en helt annan aspelt, för då är jag bara på jobbet till cirka 9.30 imorgon och sen slipper jag se den där trista jättebebiskollegan mer eftersom det är hens sista dag imorgon. Det räcker med att jag måste införskaffa och överlämna någon form av avskedspresent, vilket är cirka det sista jag har lust med eftersom JBK (jättebebiskollegan) verkligen inte lagt två strån i kors för att vare sig sköta sina arbetsuppgifter eller ens bemöda sig om att försöka avsluta lite snyggt. Ingen ska dock kunna komma och säga detsamma om mig, däraf att jag måste lägga tid jag egentligen inte har på att fixa något som jag egentligen inte alls har lust med. Men man får  som vanligt bara GILLA LÄGET. 

Vitt slödder

Har läst Vitt slödder av Carina Rydberg. Detta är handlingen, eller kanske snarare baksidestexten:

Carina Rydberg debuterade år 1987 och slog igenom stort med den självutlämnande och provocerande romanen Den högsta kasten, 1997. Nu återkommer hon till den självbiografiska formen med Vitt slödder som på ett brutalt ärligt sätt skildrar en barndom och en uppväxt, men också händelser från senare år. Det är bok om familj och klass, om rasism och om en katastrof så stor att den förändrar allt.

NJA, säger jag. Har läst Den högsta kasten och det är samma känsla där. Tycker Carina Rydberg för all del skriver rätt okej, men hon koketterar så sjukt mycket med att hon enligt sig själv är sååå speciell och vet allt (en typisk Carina Rydbergsk mening innehåller orden "jag visste redan då att..."). Den här boken tycker jag helt saknar röd tråd, berättelsen hoppar hit och dit mellan då och nu och jag stör mig på att hon hela tiden skriver hur det var eller inte var "på den tiden" som om det var en roman som utspelade sig på medeltiden. Den får två små egotripper av fem möjliga. 

I mean, she was steaming

Igår jobbade jag, sen körde jag till fältet och körde intervaller. Det kändes bra och exakt lagom jobbigt. Kanske fortsätter jag i evigheter med att köra 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång? Fast nu har min dotter frestat med att jag ska anmäla mig till ett trail run i oktober. Den kortaste distansen är bara 2,5 kilometer, sa hon uppmuntrande och det borde ju till och med jag klara i oktober, och Gud vad sugen jag blev på att springa lopp, det är ju så kul och var så längesen. Mailade dock arrangören och frågade om tanken med 2,5-kilometersklassen var att den i första hand var till för barn, för man vill ju liksom inte komma där och känna sig som nån himla pedofil som nästlat sig in på Kalvinknatet. För den eventuellt oinvigde: Kalvinknatet är ett motionslopp för barn upp till  cirka 10 år som arrangeras av Skånemejerier (vars variant av GB-glassclownen är kalven Kalvin). Jag HAR faktiskt varit med där när yngsta barnbarnet var nyfödd-ish och min dotter skulle "springa" med  det äldsta barnbarnet, då powerwalkade jag med barnvagnen någon kilometer runt en snitslad bana, men det var inga konstigheter för det är ju massor av vuxna som springer med sina barn just där. Men det är just det, man springer TILLSAMMANS med sina barn/barnbarn/whatever, men det är ju (förhoppningsvis) inga vuxna utan barn som deltar. Och att anmäla till ett "seriöst" lopp och sen vara ENSAM vuxen för att man inte fattat att den kortaste sträckan är dedikerad för barn känns ju som en ny nivå på pinsamhetsskalan. Plus att alla barn ju springer som kenyaner, de blir ju aldrig trötta och andfådda. Nä, här får man ta det säkra för det osäkra och kolla upp ett och annat först innan en eventuell anmälan, kände jag. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, tränade pilates. Sen vete fan vad jag gjorde resten av kvällen?  Listade ut hur man laddade ner appar till vår nya tv-dosa med inbyggd chromecast, samt installerade C More-appen. Kollade på första avsnittet av den nya säsongen av Happy Valley, sen var det väl i princip läggdags. Det var ju verkligen inte mycket att skryta med, men sådär blir det ju ibland. 

Idag har jag två identiska möten, ett nu på morgonen och ett sent på eftermiddagen, oh the joy of being a kontaktperson i ett projekt som inkluderar människor som jobbar i typ alla tidszoner i hela världen. Definitionen av att jobba för mycket är när man träffar personalen både på förmiddagsskiftet, kvällsskiftet och nattskiftet, sa jag till en kollega häromdagen, och såna dagar har jag haft alldeles för många av back in the days. Nu har jag ju äntligen fått lite balans och den är jag mån om att bibehålla. Det är såklart helt okej att ha långa dagar någon gång då och då, som idag då, men det behöver ju för den sakens skull inte vara standard. Får väl se hur det blir från och med nästa vecka när jättebebiskollegan har slutat. 

Inget nytt under solen

 Inget nytt under solen

Can't believe it's a matter of days

Igår var det banne mig väder! Sol, regn, sol igen, åska, hagel, ösregn och sedan sol igen. Aja, hellre det än den där supervärmen och medföljande supertorkan, nu har det ju i alla fall börjat bli grönt igen istället för höstfärger strax efter midsommar.  

Igår öppnade bibblan efter att ha haft semesterstängt i 14 dagar. Svängde inom direkt efter jobbet, hämtade en hel drös med böcker som kommit strax innan de stängde men som jag inte hunnit hämta ut eftersom jag inte fattade att de skulle ha stängt. Bibliotekarie-Eva berättade att nu ska bibblan moderniseras och få självservice och grejer. Plus utökade öppettider! Till och med ha öppet på helgerna. Det ser man ju verkligen fram emot, tre eftermiddagar i veckan är lite snålt. Enda nackdelen är väl att de (enligt bibliotekarie-Eva) inte kommer att öppna förrän klockan 16.00 så det där med att "svänga inom direkt efter jobbet" kommer ju inte längre att bli möjligt för undertecknad. Det är för att det också är skolbibliotek och på dagarna vill skolan ha biblioteket för sig själv. Men det spelar ju inte så stor roll när man som jag bor kanske 700 meter från biblioteket och man kan kvista dit och hem igen på en ordinär kafferast. 

Kom hem, tränade tabata medan jag inväntade att en plötslig åsk- och hagelskur skulle dra förbi. Gick sedan ut med hundarna. Var lite social med familjen och pratade i telefon med min syrra och min mamma plus messade med min bror. Det blåste en del, så jag fick gå med handen kupad om min in-ear-bluetooth-hörlur som en annan Jerry Williams för att det alls skulle höras vad jag sa, vilket ju förtog en hel del av grejen med handsfree om ni frågar mig. 

Kom hem igen, gick en sväng i trädgården, plockade och åt lite hallon och krusbär som börjar bli mogna nu. Gick in och åt kvällsmat, läste, funderade lite på att kolla på någon serie men det stannade vid funderingar. Vi bytte ju från Telenor till Tele2 för ett par veckor sedan, då fick vi också en ny tv-box med nån slags inbyggd chromecast-funktion så att det till och med finns knappar för Netflix och SVT Play på fjärrkontrollen. Gött när det är smidigt. Kollar dock generellt väldigt lite på tv sommartid, men nu såg jag att det hade kommit en ny säsong av Happy Valley och den gillade jag. Alla såna serier kan jag titta på själv för min man gillar inte polisdeckare. Han gillar heller inte socialrealism och inte relationsdraman, så varje gång jag föreslår något sånt så är det kalla handen direkt. Det hindrar honom dock inte från att stanna till när jag kollar och sedan kan han i mina ögon bli ståendes där rätt länge för att vara någon som absolut inte vill se "sånt där skit" (om vän av ordning undrar vad min man gillar att titta på så är det: science fiction, krigsdraman och vissa komedier). Ibland föreslår jag att han ska sätta sig så vi kan kolla tillsammans eftersom det ju ändå verkar som att han är lite intresserad, men nä, det har han enligt sig själv inte tid med. Det är som att han inte fattar att samma tid (som han anser sig inte ha) förflyter oavsett om han står upp eller sitter ner. 

Lyssnade på P3 Historia om Stockholms blodbad, det är ju mustiga grejer alltså. Jag tycker att jag generellt är rätt så dålig på historia, högstadiet gjorde så att allt blev tråkigt genom att det nästan bara var fokus på årtal och väldigt lite på orsak och verkan, däraf känns det som att jag har kunskapsluckor som behöver täppas till. Till exempel har jag inte fattat förrän i pinsamt modern tid att Sture, som i Sturemorden, var en adelsätt, jag trodde att om man hette till exempel Sten Sture så var det lite som att ha ett dubbelnamn i stil med Karl-Oskar eller Per-Erik. Har liksom aldrig reflekterat över att, om Sten Sture istället hetat Sten-Sture, borde haft ett efternamn, eller så tänkte jag helt slött att det var "Den-Yngre" eller "Den-Äldre" som var efternamnen.

På tal om namn så hette en av dom i Sturemorden som blev mördade (av Erik XIV) Dionysius Beurraeus. Det var väl ändå ett namn att heta, va? Ibland tycker jag att nutida människor anstränger sig väldigt mycket för att hitta ett unikt namn till sina avkommor, men det verkar inte direkt vara ett nytt påfund.