Tills alla dör

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Tills alla dör av Diamant Salihu. Detta är handlingen:

I Järvaområdet nordväst om Stockholm pågår en konflikt mellan gängen Dödspatrullen och Shottaz. De inblandade själva kallar det för ett krig, och i krig är allt tillåtet. Huvudpersonerna har helt saknat respekt för rättsväsendet, för vuxna, för kriminella hierarkier och för värdet av ett människoliv.

Men bortom den spektakulära fasaden av droger, vapen och rapmusik som visas upp på sociala medier hänger frågan obesvarad i luften: Varför mördar ni varandra?

Tills alla dör berättar om en förlorad generation unga män, om människorna som lever i den mest brutala konsekvensen av samhällets svek, och om några som vägrat ge upp hoppet.

Ja, nä, alltså det här är säkert en jätteviktig berättelse men jag pallade inte sida upp och sida ner med stenhård gängkriminalitet och eskalerande våld och utsiktslös framtid i den här formen. Det var så djävla svart, so sue me för att jag sticker ner huvudet i sanden och inte vill veta mer om detta. Ger inget betyg för jag tror den är jättebra egentligen, bara inte för mig. 

Post midsommar

Jaha, det var midsommar det. Nu är det inga fler långhelger förrän till jul, fast semestern hägrar ju. Ska inte ha förrän vecka 32 och bara tre veckor, det känns ju som en evighet dit och som att den kommer att vara en sekund. Men i år gick jobbet ut med frest om att den som bara tar tre veckors sammanhängande semester under huvudsemesterperioden får tre extra dagar att ta ut under vintern och det kändes...okej, så länge det är frivilligt. De senaste åren har jag ju tagit fyra veckor och tyckt att det varit asgött, men tre extra dagar är ju inte heller fyskam så jag tänker att jag testar i år och utvärderar. 

Midsommar kom, midsommar gick och det hände i princip inget extraordinärt. Det hände i princip INGENTING, skulle jag vilja säga. Vi var inte bjudna någonstans, vi hade inte heller bjudit någon. Ska vi ens ha midsommarlunch? frågade jag, men det tyckte min man vi skulle ha. Så på midsommarafton gick jag först en runda med hundarna, jag kallar den "golfbanerundan" eftersom den går runt en golfbana (det hade väl ingen kunnat räkna ut, va?) och är väl cirka en mil lång. Noterade att det var sjukt mycket golfare ute en midsommaraftonsförmiddag, kanske är det något med golf och midsommar, inte vet jag? Kom hem, åkte iväg och hämtade jordgubbar som jag beställt, 6 liter till två personer blir två liter per dag i tre dagar. Inga problem för mig. Åkte och handlade och till min stora fröjd var affären full av tillresta stockholmare som skulle fira midsommar på Österlen,  tycker det är så kul att se när de virrar runt och förväntar sig att  vårt lilla Coop ska vara som Östermalms saluhall. Obs, inte alla stockholmare, osv. Gick hem och fixade den där midsommarlunchen, sen åt vi och konstaterade att om man äter lunch klockan 14-ish som vi gjorde och tar ett glas vin (jag) och en öl och en snaps (min man) och sen inte gör något mer än typ kollar på tv så blir man extremt trött och seg, speciellt när det är så himla varmt.  Tror vi båda gick och lade oss vid 21.30, så här var det livat, här var det glatt. 

Men det är ju å andra sidan inte så dumt att vakna tidigt på midsommardagen, pigg som en lärka, ej bakfull. Tog med mig hundarna ut i skogen och gick en runda som är 12 km. Tyvärr fick jag skavsår på insidan av ena stortån, det var något gruskorn som låg där och skavde tror jag, så de sista kilometrarna var inte så behagliga. Kom hem, åt rester till lunch och sen grejade jag i trädgården medan min man satt som klistrad vid nyheterna för att följa Wagnergruppens utspel i Ryssland. Vattnade alla tomater, band upp och tjuvade en del, rensade ogräs, kände att jag borde gräva upp rotskott till hallon som spridit sig och plantera någon annanstans, men det är ju så sabla torrt och man vill inte ha mer att vattna än nödvändigt, känner jag också. I veckan påstås det att det ska regna en del, men jag tror det först när jag ser det. 

Gick in, fick en summering av händelserna i Ryssland, lagade och åt middag och sen betade jag av ett par avsnitt av Exit samt kollade färdigt på Barracuda Queens (tyckte helt ärligt att den var sådär) och sen passerade väl klockan 21 och jag blev trött, varför skulle denna dag vara ett undantag?

Igår gick jag upp vid 6, åt frukost, tog ut hundarna på en powerwalk och sen var det viltspårträning med Laban. Det gick bra, överlag har han spårat nästan obehagligt klockrent de senaste gångerna. Det brukar ju alltid komma någon form av bakslag någon gång, och nu är det bara ett träningstillfälle kvar innan det är dags för spårprov, så kommer det så kommer det väldigt olägligt. Men jaja, det blir som det blir, jag kan ju inte göra så mycket mer än att försöka skapa så goda förutsättningar som möjligt kring det jag kan påverka (=inte mycket alls).

Kom hem, åt lunch och började sedan rensa bland grejer eftersom min plan är att jag ska köra till Erikshjälpen efter jobbet idag. Tycker inte jag har särskilt mycket paltor, men fick ändå ihop tre nästan fulla sopsäckar med kläder. Lastade in det, plus en kasse skor, en kasse böcker och två kassar med gamla sällskapsspel som ingen någonsin kommer att spela pga inte roliga (men det kanske andra tycker?). Höll på med det någon timme, sen var jag HELT SLUT eftersom den snedtaksgarderob där jag var och rafsade runt inte är isolerad, vilket innebär att där är svinkallt på vintern och stekhett på sommaren, you do the math. Fixade en bröddeg, satte den på jäsning och sedan lade jag mig på soffan med tvärdrag, åt glass, spelade Mahjong på telefonen, läste. Min man satt bredvid och stack då och då fram sin telefon och visade klipp på marsvin som åt olika saker, det är sånt vi tycker är kul, hehe. Masade mig upp, bakade bröd, lagade mat, åt och så var midsommarhelgen i nådens år 2023 över. 

Hoppas nu att väderprognosen håller vad den lovar med regn flera dagar den här veckan, men det är kanske att hoppas för mycket? I övrigt väntar jobb, jobb och åter jobb. Puh. 

Djuphamn

Har läst Djuphamn av Tove Alsterdal, som är en fortsättning på Rotvälta och Slukhål.

Detta är handlingen:

När dykare går ner i Ångermanälven för att utforska de hundratals skeppsvrak som döljer sig på botten, finner de kvarlevorna av en man. Det visar sig att han har blivit mördad, men vem är han? Trådarna leder tillbaka till 1960-talet i Ådalen och världen, med hårda politiska konflikter och stora drömmar om frihet. Polisassistent Eira Sjödin som är gravid och har inre tjänst får utreda det kalla fallet eftersom det verkar riskfritt. Medan sanningen om den döde kryper allt närmare hennes eget och familjens liv räknas veckorna ner mot förlossningen. Fortfarande vet hon inte vem som är far till hennes barn. Samtidigt är den kvinna vars brott Eiras bror sitter fängslad för på väg norrut i flykt undan rättvisan, efter att ha dödat igen.

Var lite kluven till både Rotvälta och Slukhål och känner mig fortsatt kluven till Djuphamn. Bra språk och fina miljöskildringar i all ära, men det är samtidigt rätt segt och deppigt, det är det. Gillar i och för sig att det är ett långsamt tempo, allt behöver inte vara som på film, men det här tungsinta vemodet blir lite för mycket i längden. Den här boken får tre myggbett av fem möjliga. 

Till stallet istället, v 25 2023

Igår var det avslutning i dressyrgruppen och då skulle vi ha Working Equitation, eller WE som dom lite mer insatta säger. Vi i Bästa Måndagsgruppen har testat det någon gång för flera år sen och då blev jag inte så imponerad. Kan ju också ha att göra med att jag inte ridit Köttbullen så länge då och hon kunde knappt gå på en volt, än mindre utföra några teknikmoment inom WE, plus att vi var tio stycken och det blev ganska mycket väntan och trängsel. Nu var vi bara fyra och det var faktiskt precis lagom. Köttbullen var SÅ duktig. Först skulle vi rida över en matta och de andra hästarna betedde sig som om det var Den Onde själv som hade släpat in den, medan Köttbullen nosade på den en gång och sen promenerade hon över den utan att bry sig ett dugg. Sen skulle vi galoppera i ett slalom och det gick ganska bra, hon höll åtminstone galoppen även om det nog blev korsgalopp ett par gånger. Sen skulle vi rida runt tunnor och plocka upp grejer som låg på tunnorna i farten och lägga dom på andra tunnor, också i farten. Också här var Köttbullen en omedelbar stjärna medan andra hästar inte vågade gå nära tunnorna till en början. Sen skulle vi rida in mellan två bommar, göra halt och rygga ut. Det gick INTE. Tror faktiskt inte Köttbullen har lärt sig rygga för man gör ju av någon anledning inte sånt på lektionerna nuförtiden. Sen skulle vi galoppera och snirkla runt tre tunnor och det gick inte heller så bra för där orkade hon inte hålla galoppen i snirklarna. Sen skulle vi plocka "lansar" i form av longerpiskor från en tunna och sätta ner dom i en annan tunna, i fart. Och slutligen skulle vi sätta ihop allt till en liten bana som skulle ridas i ett svep. Svårt men kul. 

Det var sista lektionen den här terminen, nu väntar BOOT CAMP vecka 31 men fram till dess är det vad jag vet hästfritt. 

Coming up: midsommar

Igår var en extremt varm och klibbig dag, trodde därför att jag skulle sova skitdåligt i natt för det brukar jag ju göra när det är såna där såkallade TROPISKA NÄTTER. Ställde upp allt som gick att ställa upp för att få korsdrag, men då smällde sovrumsdörren igen så oklart hur mycket effekt det gav. Trots detta somnade jag alltså som en stock, vaknade INTE när min man gick och lade sig, vaknade INTE av att han snarkade (vilket jag antar att han gjorde), vaknade INTE av att det var varmt utan har sovit som en liten kattunge hela natten lång. Fattar inget, är det tropiska nätter som är min grej för att få sova, eller vadå? 

Igår på jobbet frågade en kollega som jag inte gillar om jag hade en huvudvärkstablett. Svarade att jag inte hade det, men det var inte sant. Tänkte att personen ifråga gott kunde få ha lite ont i huvudet för det får jag bara av att lyssna på hen emellanåt. Tänkte sen att det där var faktiskt för djävla taskigt tänkt/gjort av mig, men alternativen för att ställa universum tillrätta kändes få: skulle jag låtsas att jag plötsligt "kommit på" att jag visst hade huvudvärkstabletter (sånt vet man väl?), eller skulle jag säga "jag tänkte först att du inte var värd några men sen ångrade jag mig". Inget alternativ kändes vare sig bra eller trovärdigt och karma kommer att bita mig i röven för detta, var så säkra. 

Åkte och handlade på Willys efter jobbet och där fick jag sällskap av cirka hela kommunen. FATTAR INTE var alla människor kommer ifrån? Jag var där vid 13.30 och det kan jag vara eftersom jag börjar jobba klockan 05.00. Alla människor gör ju inte det? Men det var väl sommarlediga lärare och annat löst folk som var ute och bunkrade sill inför sitt midsommarfirande. 

Baxade mig igenom Willys, åkte hem, tränade ett pass tabata, städade badrummet och gick sedan ut med hundarna på en mardrömspromenad för det var så himla varmt och jag var så himla trött och hundarna stretade åt olika håll och var inte alls med på noterna. Gick 4,5 km men det kändes som 4,5 djävla mil, minst. Kom hem, satt sedan och snicksnackade om fenomenet Linda Skugge med min man. Vad i all världen har hänt med henne? Den Linda Skugge jag känner till var en gång i tiden en rätt så rapp skribent med åsikter om det mesta. Sen fick hon barn och då blev hon någon slags talesperson för  alla mammor och hur jobbigt allt var, kändes det som? Fast den Linda Skugge vars instagramkonto jag nu börjat, inte följa men gå in på då och då och kolla på stories/reels eller vaffan det nu heter, verkar ägna sig 90 % åt elitträning och 10 % åt någon slags BDSM, med lite reservation för procentsatserna här dårå. Vet inte riktigt vad det är som jag har missat, men uppenbarligen något. 

Försökte sedan föra in samtalet på Henrik VIII, men min man nappade inte riktigt på den kroken vilket var synd för jag har precis lyssnat på Historiepodden och ville diskutera varför det alltid läggs så himla mycket fokus på de två första fruarna (Katarina av Aragonien och Anne Boleyn), medan de sista fyra  (Jane Seymour, Anna av Kleve, Catherine Howard, Catherine Parr, ni kan väcka mig mitt i natten angående detta) liksom bara hafsas över i alla sammanhang, det är sånt jag går och funderar på. Utan att få svar, uppenbarligen. 

Nu ska det jobbas, sen är det midsommarlunch på/med jobbet och sedan H-E-L-G. Gårdagens möte med höjdaren gick faktiskt oväntat bra, kanske mest av allt för att jag hade en hel del av det som efterfrågades som en bieffekt av ett annat projekt, och höjdaren förväntade sig att jag skulle få börja från scratch och då blir man väl från höjdarhåll positivt överraskad om man tror något ska vara klart om flera veckor men istället får svaret "imorgon". Jag i min tur förväntade mig att höjdaren ville ha ett färdigt resultat och omfatta mycket mer, så det kändes ju extremt lyxigt att bara behöva göra en sammanställning av något befintligt. Sen kommer det att krävas mycket mer, men då har man åtminstone något konkret att utgå från och behöver inte gissa och googla som jag har fått göra hittills i vissa frågor som ingen jävel kunnat svara på. 

Ikväll är det dessutom ridning, vilket känns helskumt eftersom terminen slutade förra veckan. Men i torsdags skulle det vara nån slags temadag om värdegrunder och annat, så vi som rider på torsdagar fick flytta fram vårt en vecka. Antar att alla hästar kommer att vara trötta och lite tjocka efter att ha gått och betat gräs dygnet runt i en vecka nu, det återstår att se. 

Passing through dust clouds

Gårdagens jobb gick i ett och inte en enda sekund av arbetsdagen kunde jag ägna åt det som jag planerat att göra, nämligen att beta av en webbaserad utbildning som förhoppningsvis ska ge mig lite mer kött på benen inför en kommande uppgift, men nehe, istället fick jag SOM VANLIGT göra någon annans djävla jobb. Är så sjukt trött på det och på att jobba med 40-åriga jättebebisar. Idag ska jag ha ett "catch up"-möte med någon höjdare angående detta, projektet alltså, inte de 40-åriga jättebebisarna, och det hade ju varit trevligt att kunna framstå som en som ligger i framkant, men så kommer det gissningsvis alltså inte att bli. 

Efter jobbet igår stack jag iväg och tränade mina små intervaller. Har nu hittat en runda som är ungefär 5.4 km lång där ungefär hälften är grusväg och hälften skogsstig, och har nu ökat upp så jag kör 30 sekunders löpning och 30 sekunders gång i 35 minuter. På det kommer jag väl ungefär 4 kilometer av rundan och sen kan man använda resten av sträckan till att varva ner. Allt kändes bra förutom att jag hade ett par byxor som kasade ner när jag sprang, vilket var jättejätteirriterande och jag fick använda många sekunder av den dyrbara gå-tiden till att försöka hala dom på plats igen, vilket inte var det lättaste för det var varmt och liksom klistrigt i luften så det som nyss ville nedåt var inte alls lika benäget att färdas uppåt, men men. 

Åkte hem, min man hade redan varit ute med hundarna så jag gick ut och rensade en spann ogräs till hönsen. Gick sedan in och tränade pilates och sedan satt jag en stund och reserverade böcker på bibblan samt bokade tid för att skaffa nytt pass. Har inga planer på att resa någonstans, men det går ut i september och man har ju inte hört annat än gnäll om hur svårt det är att få tider så jag tänkte att det är väl lika bra att vara ute i god tid så man inte står där sen och ens chef vill skicka en till Malaysia eller något, men det fanns miljoner tider att boka så det var ju inget att stimma om. 

Spikade upp en slinga med belysning i mysiga färger (tror jag åtminstone det kommer att bli), som jag rafsat åt mig i reakorgen på Clas Ohlsson, på väggen i mitt Flickrum™. Sen tog krafterna slut och jag orkade jag inte göra annat än att ligga och kolla på ett par avsnitt av Hem till byn på Öppet Arkiv och så var den dagen över. 

Idag ska jag jobba, sedan handla i den fåfänga förhoppningen att det kanske inte är så mycket folk idag som det gissningsvis kommer att vara imorgon när många har fått lön och halva kommunen ska bunkra för midsommar. Man kan ju alltid hoppas. 

As we hit the promised land

Igår var en sån där dag när allting gick i ett. Jobbade, åkte hem, slängde ut hundarna i trädgården, tog in dom, stoppade in Laban i bilen och åkte till veterinären för vaccination. Gillar vår veterinär, han tar sig alltid tid att prata om allt mellan himmel och jord, igår hade vi en intressant diskussion som tangerade såväl HC Andersen, kommande generationers handstil till leptospiros. Fick också veta att det var väldigt ovanligt med ett så snabbt sjukdomsförlopp för hjärtsvikt som det som drabbade Hilding, vilket var lite skönt att höra för jag har BARA hört varianter på "min gamla hund fick hjärtsvikt men fick medicin och sedan levde hen i många år till" och så har man (jag) lite känt att borde jag ha propsat på att man skulle ha satt in medicin tidigare, han hade ju ett kraftigt blåsljud på hjärtat men dels är det rätt vanligt på äldre taxar, dels påverkade det honom inte märkbart, hans andningsfrekvens var normal, han var aldrig andfådd, hade ingen hosta och var pigg och glad ända fram till den 19 april, och den 20 april vaknade han och var jättesjuk. Han fick ju såklart medicin då, men den hjälpte honom inte nämnvärt. Men enligt veterinären så var det vanliga att det smyger sig på, inte att man blir akut jättesjuk från en dag till en annan som Hilding blev, och det finns ingen anledning att sätta in medicin om det inte finns några symptom.  

Svängde inom bibblan på vägen hem för att hämta böcker, fick något av en chock för hela utlåningsdisken var bortriven. Här skulle det byggas om och bli självbetjäning och andra finesser och även utökade öppettider, fick jag veta. Det ser man ju fram emot, för nu har dom bara öppet tre eftermiddagar i veckan.  

Hem igen, rev av ett pass tabata, tog ut hundarna på en promenad, kom hem, plockade i ordning lite grejer som jag skulle ta med till min kompis senare, hade lovat att hon och ett gäng skulle få vara på mitt jobb och träna specialsök, och behövde åka 17.00 för att vi skulle kunna förbereda innan de andra kom. Nu var klockan 16.30-ish och jag tänkte att AAAH, nu har jag en dryg halvtimme på mig att sitta ner, ta en kopp te och en macka och softa lite. Då kom min man hem och hade INTE köpt hundmat som i alla fall jag uppfattat att vi var överens om att han skulle göra. I fredags skulle han nämligen in till stan och sa då att han skulle åka tidigare för att han skulle köpa hundmat och så var det en lång utläggning om var Remus' mat (specialfoder som bara finns hos veterinärer) skulle köpas för det skulle göras på ett ställe där han hade stämpelkort så att man så småningom skulle få någon form av rabatt. Sen kom han hem och hade bara köpt foder till Tage och Laban för han hade inte hunnit till den där speciella veterinärkliniken där han har sitt stämpelkort innan dom stängde. I diskussionen som följde så uppfattade i alla fall jag (men tydligen inte han?) att han skulle "fixa det på måndag". Nu var det måndag och Remus hade bara mat så att det räckte till en mycket snål kvällsmat men ingen frukost dagen därpå, och eftersom han hade urinsten för inte så längesen så har veterinären sagt att han absolut inte under några omständigheter får äta något annat än sitt specialfoder. Lite upprörda känslor följde, för jag åker förbi distriktsveterinärerna på vägen hem från jobbet, PLUS att jag de facto varit HOS VETERINÄREN och LÅTIT BLI att köpa foder där för att han, min man alltså, skulle kunna få sin djävla stämpel. GRR. Fick ta min macka i handen och svepa iväg till distriktsveterinärerna som stänger klockan 17.00. Hann dit, köpte sista säcken specialfoder och åkte sedan till jobbet och hade en trevlig kväll med specialsöksgänget, det är alltid kul att se hundar arbeta och lösa problem. 

Hem igen, in i duschen och sen i säng. Varmt var det, fönstret var öppet och när jag var på väg att somna så började plötsligt en höna tok-kackla jättehögt utanför, sådär som dom gör när dom vill meddela hela världen att de minsann har Lagt! Ett! Ägg! Det brukar de dock inte göra på kvällen, men ingen regel utan undantag antar jag. Jaha, där gick det sömntåget. Plus att jag har cirka ett mygg/knottbett per kvadratcentimeter skinn som exponerats för skogen i helgen som gick och som kliade så man kan bli TOKIG. Somnade om till slut, men vaknade sedan vid 23.30 och fick lite panik över att det var så varmt och trångt i sängen. Det ÄR jättemysigt att sova med  sina hundar, men inte alltid. Gick och lade mig i Flickrummet™ och lyckades väl somna om, men sen vaknade hundarna 03.15 och tyckte det var morgon. Är jag då inte i sovrummet, vilket jag inte var nu, så springer de upp och letar efter mig, kanske inte primärt för att jag som person är så himla saknad utan i deras värld jag nog sannolikt reducerad till Den Som Ska Servera Deras Frukost. GRRR så irriterande. Hörde min man stolpa upp och gå ner och stänga in dom i inre hallen, så jag kunde åtminstone ligga och dra mig i ytterligare 45 minuter innan klockan ringde. Gäsp. Jaja, nu ska vi väl hacka igång den här dagen också.