I kommentarsfältet

Det är i kommentarsfältet det händer...lite. 

Where eagles fly

En rolig grej med att ha en blogg är att man kan gå tillbaks och läsa vad man gjorde för till exempel tio år sedan. För tio år sedan bytte vi (eller för att vara mer korrekt: en firma) tak på vårt hus, om någon hade frågat så skulle jag ha sagt att det kanske var 5-6 år sedan, men bloggen har alltid rätt. Läste också att alla mina tomat- och gurkplantor dog i frosten det året så jag fick köpa. Så är inte fallet i år, mina 50+ tomatplantor frodas så det står härliga till, men gurkfröna har fortfarande (!) inte kommit i jorden. Men det ska ske idag, är planen. 

Igår var en seg dag. Är lite generellt less på mitt jobb, eller kanske inte så mycket på mitt jobb utan på att det känns som att jag liksom måste städa upp efter andra som inte gör sitt jobb. Andra är i det här fallet mest en specifik kollega som faktiskt är ett riktigt stolpskott. Hen beskriver utan att verka skämmas det minsta sig själv som "en riktig DOER" och "en som ser möjligheter där andra ser problem" men verkar inte ta in att det är väldigt få saker som hen driver som faktiskt blir slutförda, och när hen ställs inför problem så är det väldigt få möjligheter till förmån för en imponerande variation av temat "hinner/orkar/kan inte". Hade skämts ögonen ur mig om man på möte efter möte endast hade att rapportera att man inte har något nytt att rapportera för det blir så uppenbart hur man (inte) prioriterar, men uppenbarligen har inte alla bekymmer med att ha en deadline som är överskriden med ett halvår och ändå bara hänvisar till att "det kom annat emellan". Är så sjukt TRÖTT på detta och på hela personen, men vet inte riktigt hur jag ska angripa det. Vi - stolpskottet och jag - har haft samtal om detta vid ett flertal tillfällen, och varje gång håller hen med om allt jag säger, men så fort man ifrågasätter varför ditt och datt inte blivit gjort eller varför instruktioner inte följs eller deadlines inte hålls så förvandlas hen till en hjälplös jättebebis som bara är ett offer för omständigheterna och som börjar vifta med "håller på att gå in i väggen"-kortet så fort man antyder att man måste förändra något om man inte hinner med sina arbetsuppgifter på ordinarie arbetstid. Obs, jag menar verkligen inte att man ska jobba som en galärslav, men i vår bransch finns en utpräglad säsongsvariation och under lågsäsong är det verkligen ALDRIG några problem med att jobba mindre eller ta långledigt, men nu är det högsäsong och det är nu vi ska gno ihop alla pengar som vi inte får in under lågsäsongen, och då måste alla dra sitt strå till stacken. ALLA jobbar över just nu, men stolpskottet verkar tro att det bara är hen som har övertid och det är suck och klagan, inte direkt till mig men jag har ju öron att höra med.  

Nog om det just nu (även om det är otroligt irriterande). Igår var som sagt en seg dag, mest pga ovanstående tror jag. Kom hem och var så sjukt trött och opepp på allt, men drog med mig hundarna ut på promenad och sedan körde jag ett pass tabata så att svetten skvätte. Blev piggare och gick ut och förberedde för sådd, men blev samtidigt sjukt hungrig så efter att ha fyllt ett pluggbrätte och 30 krukor med jord så gick jag in och åt. Hade sedan cirka en timme på mig innan jag skulle till stallet och velade om jag bara skulle gå ut i växthuset och riva bort alla döda tomatplantor från förra året (som jag borde ha gjort för längesen va) eller vila mig i form (hade ju förutom den generella seg/slöheten även en GRYM träningsvärk efter söndagens dressyrträning). Minsta motståndets lag trädde i kraft, så jag slängde mig i soffan med en bok tills det var dags att masa sig upp och i ridkläderna.

Kom hem, duschade, gick och lade mig och kände att jo, jag kommer nog att kunna somna ganska så snart och då - PANG - började min man toksnarka. Fattar inte hur man ens kan snarka så högt utan att vakna, men i hans fall skulle det nog kunna slå ner en bomb i sovrummet utan att han reagerade. Gick raskt och lade mig i Flickrummet™ istället, tror faktiskt att jag ska göra det direkt på måndagarna istället för att ligga i sovrummet och fåfängt tro att jag ska hinna somna innan min man drar igång sågverket, för det verkar ju aldrig hända. 

Från det ena till det andra. Jag är ju en person som är i stort behov av massage då och då. För längesen så gick jag till ett thaimassageställe som var top notch of fucking everything. Jättebra massage och man blev så ompysslad och inlindad så att det fan i mig kändes som att man låg i en livmoder. Men hon lade ju ner verksamheten av oklar anledning, men har fått för mig att hon blev dumpad och flyttade hem till Thailand igen. Sen hittade jag ett annat ställe som var nästan lika bra, och så gick jag där ett tag men så skulle hon också åka till Thailand och väl där blev det tydligen något visumkrångel, fick jag veta via mail när jag försökte boka en tid, så då var jag utan igen, men plötsligt en dag öppnade en ny och betydligt yngre thailändska sin verksamhet i den första thailändskans lokaler som ligger i en villa som ägs av en karl i min ålder-ish (däraf att jag tror att den första blev dumpad, för hon var "lite äldre", a k a inte 25). Hon är absolut inte dålig på något sätt, men kanske något i mjäkigaste laget för mig, plus att jag har en känsla av att hon egentligen inte riktigt gillar det hon gör men att hon är tvungen.
För ett tag sedan när jag kände mig sleten och ville boka tid men då fanns det inga så jag fick googla upp alternativ, och så hittade jag ju ett nytt ställe IGEN och det är inget fel på det. Men igår så fick jag plötsligt ett meddelande från thailändska nummer två, alltså hon med visumkrånglet, nu var tillbaks igen efter fyra år i Thailand och hon hälsade både nya och gamla kunder välkomna i en ny salong som skulle slå upp portarna om några veckor. Så nu har jag bokat en tid där. Har nu tre (3) massagetider inbokade de närmaste veckorna, först hos Laserkvinnan, sedan på det nyaste stället och slutligen på det nygamla stället. Pengarna ska rulla, tydligen. Bäst jag börjar jobba lite för brödfödan dårå. 

Till stallet istället, v 22 2023, pt 1

Tog min feta träningsvärk och begav mig till stallet, inställd på att rida Killen men nähä, då skulle jag ha Knubbis istället. Dessutom skulle vi tydligen ha vikarie och det var samma vikarie som vi hade i torsdags och det visade sig också att vi skulle göra exakt samma övning med öppna, sluta och skänkelvikning som i torsdags. Då var det ju bra att jag hunnit öva lite på den, hene. Den här gången gick det i alla fall mycket bättre. Knubbis var fortfarande rätt seg och jag fick driva som ett djävla hjon, men den här gången kunde vi i alla fall få till öppnor och slutor värda namnet, och skänkelvikningen gick också bra. Hann kolla i spegeln någon gång och tyckte det såg riktigt proffsigt ut! och det är ju sällan en känsla man har. Men han är svår med munnen, jag tycker inte att jag är hård i handen generellt, och speciellt inte på en häst som inte ligger på framåt och det kan man ju inte säga att Knubbis gör, men det var ändå mycket kastande med huvudet om än inte så mycket som förra veckan. Gick bättre mot slutet för då kändes det som att jag ändå hittade någon slags balans mellan framåtdrivning och stödet på tygeln, men det var ändå knepigt.  Aja, det får vi jobba vidare med. 

You get a shiver in the dark

Jaha, det var ytterligare en helg som kom och gick utan att man riktigt hann fatta hur det gick till. Swoosch bara så var det måndag, och jag har inte hunnit med att göra hälften av det jag hade tänkt göra. 

I fredags stack jag och körde min lilla intervallträning efter jobbet och det gick bra bortsett från att jag ju tappade bort laddnings/förvaringsdosan till mina bluetooth in ear-hörlurar när jag var ute med Jenny i tisdags, och det sura med att tappa bort den är ju att man inte kan ladda sina hörlurar mer, om det inte finns någon sån där universal-laddningsgrej som passar till allt (?), det borde det göra men det gör det säkert inte pga sådan är kapitalismen, otack är den armes lön. HUR SOM HELST. Fick tag på ett par gamla hörlurar med sladd och helvete vad det plötsligt kändes bökigt och jobbigt att ha en djävla sladd att förhålla sig till för var den än är så är den i vägen och det är ytterst irriterande. Otroligt att det kan gå så fort att vänja sig, för så himla längesen var det ju inte jag började använda bluetooth. Den andra nackdelen med att springa där jag sprang i fredags är att i stan med omnejd finns det FOLK på ett helt annat sätt och jag tycker det är lite pinsamt att möta någon när man är ute och springer och så saktar man av efter 25 sekunder (för det är där jag är i mitt intervallprogram nu). Har inga som helst problem med att skylta med att jag springer långsamt osv, men vill inte att det ska verka som att jag inte orkar springa (vem som nu skulle bry sig om det mer än jag dårå?), och uppenbarligen bryr jag mig så pass mycket att jag lät bli att sakta av när jag mötte en person som verkligen inte ens såg ut att bry sig om jag så hade gått på händer. Får väl jobba med mig själv angående den biten, eller bara springa där jag inte riskerar att möta någon, haha. 

Åkte och handlade och sedan hem och ut med hundarna i trädgården där jag även planterade ut mina ärter  i landet för att frigöra ett pluggbrätte där jag ska så bönor. Sen moppade jag alla golv, lade ihop bottnar med fyllning till en tårta och dråsade sedan ner i soffan med min i affären inhandlade Picadelisallad och kollade på ett avsnitt av Exit på SVT Play och ett av The Ex Wife på C More och sen kom min man hem från stallet och då var det väl i princip läggdags för mig. 

Lördagen inleddes med lyxkurs i viltspår. Det gick fint och jag fick bra tips, alltid kul det där med att man aldrig någonsin blir fullärd. Det är mest jägare på de här kurserna, jag kände ingen och fick frågan vad jag hade för hund. Svarade tax och fick Jaha, strävhårig då förstås? till svar som att det var en självklarhet, så det var lika bra att riva av plåstret direkt och bekänna färg som den ickejägare man är (som jag har förstått det så är det av någon anledning vanligare att man jagar med strävhårstaxar även om just jag råkar känna flera som jagar med sina korthårstaxar). Sen dök det som väl är upp en annan ickejägare plus en som jag kände igen från en tidigare kurs, annars kan man känna sig rätt ensam i jaktsnacket. 

Åkte hem efter kursen, åt lunch, garnerade tårtan och åkte sedan iväg till min dotter på ett litet kalas eftersom hon fyllde år på söndagen. Egentligen hade vi tänkt att vi skulle spela Monopol och/eller kort men det var varmt och av kaffe och tårta blir man tydligen extremt slö så det var ingen som orkade. När vi kom hem så var vi fortsatt extremt orkeslösa, så vi degade i soffan tills jag tog mig samman och pallrade mig ut i köket för att laga middag. Det är väl egentligen det man behöver efter ett tårtkalas, riktig mat istället för tomma kalorier som bara gör en trött, men det fattar man ju aldrig. 

Igår var det upp i ottan och iväg och träna dressyr. Innan hade jag ambitionen att städa växthuset så att man skulle kunna börja plantera ut tomaterna, men var helt slut efteråt. Bakade bröd, städade hönshuset, vattnade tomater och purjolök men i övrigt låg jag bara på soffan och läste resten av eftermiddagen. Blev lite stressad fram mot kvällen för jag skulle också så gurka och squash, men det får väl bli i veckan. Hade tänkt så dom inomhus först, men nu verkar det inte som att det ska vara några järnnätter så då kan dom lika gärna stå ute från början, det blir ju avsevärt enklare. Tomatplantorna har blivit gigantiska, fasar lite för var de ska få plats men det ger sig väl. 

Nu väntar en på papperet ganska lugn jobbvecka, det kan förstås ändra sig men det återstår att se. Ridning ikväll och på torsdag, lyxkurs i viltspår på söndag men annars är det rätt lugnt. Hoppas jag alltså. 

Till stallet istället, v 21 2023, pt 3

Igår var det dressyrträning för dressyrtränare, hade önskat antingen Köttbullen, Knubbis eller Gossen och fick Köttbullen. Dagen började med en lååååång promenad för naturligtvis gick Köttbullen i en av hagarna som är allra längst bort från stallet, och naturligtvis hade hon parkerat sig allra längst ner i den jättestora hagen och var inte det minsta sugen på att komma mig till mötes. Men hon står i alla fall snällt stilla och låter sig infångas, så det är ju alltid något. 

Första gången jag red Köttbullen för den här tränaren så gick det väl SÅDÄR, det var när hon var i sin vill-inte-fatta-galopp-fas och hon slog efter skänkeln och betedde sig allmänt tjurigt. Ett kul objekt att komma med till en blivit utnämnd till Årets Dressyrtränare, hehe. Sen har jag ridit (för den här tränaren) en eller två gånger till, men det var nog nåt år sedan senast pga att det inte har passat med tiderna. I alla fall. Man rider två och två i 45 minuter och det är ungefär på gränsen vad man orkar med. Det var så jag började titta på klockan och undra om det inte var slut snart och då hade det gått en kvart, sa min dotter som var den andra personen. Så nog var det hårdkörning alltid, men det gick SÅ BRA. Köttbullen var så himla duktig, bjöd på framåt, gick i fin form och fixade både skänkelvikningar, öppna och förvänd galopp like a pro. Eller ja, något åt det hållet i alla fall. Blev så HIMLA pepp och taggad av det passet även om jag i skrivande stund har en träningsvärk som inte går av för hackor. Köttbullen var helt löddrig av svett efteråt och hur jag såg ut ska vi väl inte prata alltför mycket om, men "tomatröd" var en skapligt passande beskrivning av min nuna. Nu ska man på'at ikväll igen, det ser jag ändå fram mot.  

Fredagsfeeling

Igår skulle ju jag och en favoritkollega ta tag i en riktig djävla surdeg som inte ens är min och som jag har dragit mig för att närma mig för jag misstänker att det är ett jätteprojekt. Till slut bestämde jag och kollegan för att helt enkelt boka in en dag för att få sitta ostört och försöka hitta någon ingång på det här  till synes formlöst obegripliga mysteriet. Den dagen var igår, och efteråt kändes det nästan som att vi hade löst Palmemordet. Mycket riktigt trillade det ut en diger lista med arbetsuppgifter som alla hamnade på mitt redan rätt så fullbelamrade bord, men då har man ju åtminstone något konkret att jobba med istället för en malande obehagskänsla av att inte ha koll. 

Kände mig väldigt nöjd med utfallet, även om det innebär att jag kommer att få jättemycket att göra de närmaste veckorna för det är ju inte direkt så att jag sitter och rullar tummarna och undrar vad jag ska ta mig för om dagarna. Men det är ju bara att gilla läget och gneta på. Senare under dagen kom ett lite chockartat besked att en person i organisationen skulle sluta och som nästan alltid (åtminstone på mitt jobb) när det är personer på höga poster som slutar så går de på dagen och försvinner i ett moln av mystik uttryckt som att ledningen ville försäkra sig om att man följde överenskomna strategier och fokusområden och blablabla, vilket i mina öron låter mer som att någon har gjort sig ovän med någon en gång för mycket, men hela sanningen lär man väl aldrig få veta. Den här personen var tidigare min högsta chef, men sedan något halvår tillbaks är han inte det, så mig kommer det kanske inte att påverka så mycket ändå. Vi får väl se. 

Fredag idag! Efter jobbet tror jag att jag ska försöka köra ett intervallpass på min gamla Pi-runda här i stan (har döpt den till det eftersom den med lite god vilja är exakt 3,14 km lång), sedan åka och handla, hem och torka golven, plantera gurkor, pumpa och bönor (jag är så sjukt sen med det, känns det som) samt plantera ut ärter i landet och börja förbereda i växthuset för att tomaterna ska ut där. Ska även göra en tårta till min dotter som fyller år på söndag men ska firas imorgon för på söndag ska vi träna dressyr för en tränare. Imorgon börjar också äntligen lyxkursen i viltspår, så det är mycket som ska klämmas in den här helgen. Men allt är ju kul saker och man ska väl veta att man lever, typ. Nu ska jag dock påbörja mitt nya jätteprojekt på jobbet. Hoppas det också innebär att kollegan som inte fixade det framstår i riktigt dålig dager och att jag blir superhjälten, hehe. 

Till stallet istället, v 21 2023, pt 2

Fick Knubbis på gårdagens dressyrpass, trevligt! tyckte jag först, mindre trevligt efter att ha skumpat omkring på en ponny som åtminstone för dagen fullständigt saknade all form av framåtbjudning. Det var som att rida med handbromsen dragen, seeeegt och fick liksom ingen effekt av hjälperna. Dessutom kastade han med huvudet varje gång - antog jag - det började bli jobbigt för honom. Så det var ett mördarpass där vi verkligen inte var överens om vad som var vad. Vi red en övning där man skulle rida öppna längs med halva långsidan, sedan lägga en 10-metersvolt och sedan rida sluta resten av den långsidan, och på nästa långsida skulle man rida skänkelvikning mellan spåret och kvartslinjen och tillbaks igen. Tyckte inte jag fick till det med varken det ena eller det andra. Ridläraren - vi hade vikarie -  sa att det såg trevligt ut, men det kändes inte särskilt klockrent alls. Men förra veckan började hästarna gå ute dygnet runt och beta gräs och de brukar ju bli lite avslagna av den omställningen. 

Ska rida Köttbullen för tränare på söndag, det ska bli spännande. Nu har jag ju inte ridit henne på ett par veckor och jag misstänker att hon kommer att vara seg, dels p g a gräshagedieten, dels p g a värme och att hon mest har fått gå och såsa med nybörjare på lektioner. Så det blir nog en KAMP, men det ska samtidigt bli kul. 

Sedan är det ju bara tre veckor kvar på terminen, helt galet. Vad ska man sedan ta sig för? Aja, det ger sig, ska ju inte påstå att jag ofta sitter sysslolös och känner att jag inte har något att göra.