Helgen vecka 2

Helgen som gick präglades mest av handboll. Älskar att det alltid är ett handbollsmästerskap i januari,  antingen VM eller EM, givet att Sverige är med såklart. I helgen kollade jag dock mest på andra lag, förutom såklart matchen mellan Sverige och Kap Verde. Det gick inget vidare för mina andra lag. Först var det Sydkorea mot Portugal, jag hejade på Sydkorea och de förlorade. Sen var det Nordmakedonien mot Holland, jag hejade på Nordmakedonien och de förlorade.  Sen var det USA mot Krotatien, jag hejade på USA och de förlorade. Hoppade fram och tillbaks mellan den matchen och matchen mellan Danmark och Bahrain, jag hejade på Bahrain och de förlorade. Nu ska det väl tilläggas att jag hejade på typiska underdog-lag, så det var kanske inte så konstigt att det gick åt pipsvängen för allihop. 

Gick mina vanliga långpromenader, men kände mig begränsad. I den skog som ligger väster om byn så håller de på att avverka, vilket innebär att det ligger träd lite här och var, även över stigarna och det är ett meck att ta sig fram, i alla fall med fyra kopplade hundar varav tre är kortbenta. I den skog som ligger öster om byn så jagar de, och då vill man ju inte vara i vägen där. I lördags gick jag en runda där de inte brukar jaga, träffade på en jägare i utkanten av den delen av skogen, frågade om det var okej om jag gick si och så och det var det, sa han. Och det var det säkert också, men den rundan tangerade ett annat jaktlags område, så plötsligt var jag så att säga i skottlinjen i alla fall. Inte för att jag är rädd för att bli skjuten, det är väl mer det att det är trist om man sabbar för någon. Fick snirkla mig hemåt på omvägar, så det blev en nätt liten runda på närmare 14 km. Igår tänkte jag att nähä, men då går jag väl en runda på småvägarna runt byn istället då. Gillar att gå där också, där är väldigt fin natur med stora öppna böljande fält och utsikt ända till havet på sina ställen. Tuppar gal på avstånd och det är långt till närmsta hus, som Ulf Lundell skulle ha sagt om han gick med, men det gjorde han inte. Tycker däremot det är lite tråkigt att gå på bilvägar eftersom man då inte bara kan gå och måsla i sin egen lilla värld utan måste ha koll på eventuell trafik och vissa kör som biltjuvar även om vägarna är smala och slingrande. Igår mötte jag sammanlagt 4 bilar på 9 km, så det är ju inte som att man måste gå på helspänn direkt, men ändå. 

Ja, nä men sen har jag väl mest legat i soffan och latat mig förutom en vända till Lille P igår, samt såklart det gamla vanliga köret med matlagning och disk och plock. Vi spelade på trav också i lördags, den här gången tog jag en sån där lågrisk-Harry Boy med många favoriter, men det gick ju åt helvete för  precis varenda favorit också. Hade bara ett rätt och det blir man ju inte precis miljonär på. 

Idag ska jag som sagt åka på jobbresa till Dääääänmääääärk, är noll pepp men det är ju bara bita ihop och sitta av skiten. Stör mig dock på att jag missar en ridlektion, visst går den att ta igen men inte för Ida. Snyft. Får trösta mig med att jag i alla fall får hotellfrukost. Mmm....hotellfrukost. Det är inte dumt. 

Lille P, v 2 2023 + trista ridskolenyheter

Lille P:s ägare red honom i helgen, då hade han varit ganska busig och bockat så det kändes ändå skönt att kunna vara på ridbanan (även om det var där han hade busat). Tog det väldigt lugnt eftersom han vilat i tre veckor. Red en övning som jag tror kallas "hunden", eller åtminstone kallade Karin den för det, som är att man rider på en volt vid A eller C ("hundens" huvud), sedan rider man ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka (som blir "hundens" öra), sen lägger man volt vid A-eller-C i det nya varvet och sedan ner en bit längs med långsidan och gör en volt tillbaka ("hundens" andra öra). Man kan också göra en liten volt i volten på den öppna delen (som då blir "hundens" nos), men där är vi inte riktigt än. Men för att vara Lille P så gick det faktiskt väldigt bra, tyckte han var riktigt balanserad. Red "hunden" i skritt, sedan travade jag och gjorde lite volter och serpentiner och det gick också bra. Någon gång blev han lite springig, men annars jobbade han på fint. Sen hade vi lite myyyyz efteråt. Lille P är ingen direkt kelgris, tvärtom kan han vara direkt sur när man gör i ordning honom, men efter ridningen brukar han vara lite mer tillgänglig. 

På fredagen gjorde jag ungefär samma sak, tyckte det gick riktigt bra, framför allt i skritten där han tidigare har taktat mycket, men nu jobbade han på och var fokuserad. Igår gjorde vi UNGEFÄR samma sak igen, fast inklusive galopp. Det gick bra, fast han blev stark. Är rätt mycket krut i honom ändå, även om han för det mesta är väldigt cool att rida på banan (till skillnad mot ute på fält där han uppenbarligen ser spöken bakom varje grässtrå och ungefär vad som helst kan hända). När jag läste annonsen om "medryttare sökes" stod det att det var en väldigt lugn och snäll häst, men då var han såklart inte riden på Fälten Där Den Onde Bor. Hehe. 

Tråkig nyhet (som dock inte har någonting med Lille P att göra, men ändå hästrelaterad): min ridlärare I ska sluta. Gud vad våra ridlärare slutar, känns det som. Sen jag började i Bästa Måndagsgruppen™ i januari 2018 så har vi avverkat 4 instruktörer (fast Linda var bara till låns under en termin). Det är ju väldigt trist, även om det aldrig har blivit till det sämre. Inte så att det är en stigande skala av bra-bättre-bäst, det har alltid varit bra men så har det blivit bra fast på ett annat sätt. Är ju också nyttigt att rida för lite olika instruktörer för alla har ju olika saker de fokuserar på och sen kan de ju liksom säga saker på ett nytt sätt som gör att gamla polletter som suttit fast i systemet i åratal äntligen kan ramla ner. Som nu i torsdags när ridlärare V sa att jag skulle sitta som en klick utsmält mjukglass i galoppen. Det var ju tydligen det jag behövde höra istället för en massa varianter på "kom ner i sadeln". Så jag hoppas att trenden följs och att det här också blir annorlunda-men-bra-ändå. Men som sagt trist. Men ridläraryrket är ju inte så lukrativt som man skulle kunna tro: dåligt betalt, dåliga arbetstider och en arbetsmiljö som inte direkt gör någon avundsjuk. Plus att man i en ridklubb är anställd av en ideell förening som alltid har ont om pengar och där det alltid förekommer ett visst mått av tjafs. 

Jaha, så nu får vi väl se vad som händer? Det sura är att I ska sluta redan som nästa vecka (hon har fått ett nytt jobb från och med 1/2 som jag fattade det som) och jag missar dagens lektion p g a jobbresa till Dääänmääärk, och nästa vecka är det teori. Blää. Är dock himla glad att jag började i den här dressyrgruppen på torsdagarna, det är sån ordning och reda med ridlärare V och hon gör bra övningar och är engagerad till tusen. Bra att ha en fast punkt i tillvaron i alla fall.  

Hurra, Sverige - Kap Verde 34-27

Jaha, det här var väl en match som gick ungefär som förväntat. Tyckte nästan synd om Kap Verde i första halvlek, för det var inte mycket som gick deras väg och det var knappt ens spännande. Andra halvlek blev det lite mer action för då hamnade Sverige i det där läget när man leder med jättemycket och blir lite bekväma och slarviga, samtidigt som Kap Verde ryckte upp sig ett antal snäpp. Men direkt orolig behövde man ju inte vara. 

Nu väntar Uruguay på måndag och då är jag i Danmark på jobbresa. Hoppas det går att få in nån sportkanal på hotellet, annars får jag väl följa matchen i Gameday-appen eller nåt. 

Till stallet istället, v 2 2023

Igår var en sån där underbar dag när allting bara fungerade och flöt på och gick vägen för mig och Köttbullen. AAAH. Dom är ju rätt sällsynta, dom där stunderna då det känns som att nu djävlar ringer snart Bo Jenå och erbjuder mig en plats i landslaget. Men igår så! Kvällens tema var "volter" och vi började med att skritta på en 20-metersvolt som utgick från X, dvs man hade nästan inga väggar att förhålla sig till utan var tvungen att hela tiden fokusera på vägen, blicken, vändningspunkterna. Redan där kände jag att Köttbullen hade en bra dag där hon svarade "okej då" istället för "varför i helvete ska jag göra det?" (som är det vanligare alternativet) när man ber henne om något. Sen skulle vi rida samma 20-metersvolter i trav med byt om volt varje gång vi passerade X. Gick också jättefint, hon var riktigt lösgjord och fin i formen även om jag fick jobba som ett djur för att trycka fram henne. Sen skulle vi göra samma sak i galopp och göra ett enkelt byte varje gång vi passerade X. Ett "enkelt byte" innebär inte att det är enkelt utan är att man galopperar i ena sidans galopp, bryter av till skritt, skrittar några steg och sedan fattar andra sidans galopp. Köttbullen och galoppfattningar är ju inte a match made in heaven, men lo and behold, DET GICK. Kanske inte 100 % rena enkla byten, för det förekom nog ett och annat travsteg, men ändå! Det gick! Alla som följt min och Köttbullens resa vet att det här med galoppen är vår akilleshäl (en av flera förvisso, hehe) och det är väl först nu som jag känner att jag kan fatta galopp när jag vill och hon också i regel kan hålla galoppen ÄVEN om vi skulle råka komma nära en annan häst, inte att varje fattning blir ett stort projekt där planeterna måste stå rätt och själen och universum och hela skiten måste vara i balans och harmoni. Sen är vi inte där med formen i galoppen än, men Rom byggdes ju inte på en dag. 

Sen fortsatte vi med övningen "Musse Pigg" som ju är att man rider på stora mittvolten och varje gång man passerar medellinjen så lägger man en 10-metersvolt utåt, och nu var Köttbullen i ett samarbetsvilligt skede så det var i princip bara att sitta och mata på henne framåt. Sen slutade vi med övningen "slottet" (som tydligen heter "the Swedish castle" internationellt) som ju är att man rider som en fornminnesmärkessymbol, dvs en fyrkant med en volt utåt i varje hörn. Det var en riktig genomkörare, men gud vad jag var nöjd både under och efter lektionen. Enda smolket i glädjebägaren var att jag fick  en sån akut himla halsbränna när jag red, gissningsvis härrörande från några nougatkulor som jag tryckte i mig efter att jag hade tränat tabata innan ridningen. Jag har väldigt sällan halsbränna och det är väl aldrig kul att ha, men i kombination med ridning så är det verkligen helt värdelöst. Känns som att magsyran skvimpar upp i strupen för varje steg hästen tar, och hästen tar många steg. Men det var ju inget man kunde börja gnälla över utan det var bara att bita ihop och kämpa på. 

NÖJD var jag som sagt i alla fall. Så kul när man känner att allting stämmer och att man kommunicerar och samverkar istället för att det ska vara konflikt och kamp om varje tygeltag. Fick också ett bra tips om att "sitta som en utsmält klick mjukglass i sadeln", ibland behöver jag såna där visualiseringar för att kunna tänka om. Det är ju inte bara Köttbullen som har problem med galoppen, det har ju jag också. Blir ofta att jag spänner mig och så kommer man (jag) inte ner ordentligt i sadeln utan sitter och kniper med låren utan att egentligen inverka. Det är ju inte som att jag aldrig har fått kritik för det, men ibland behövs det att någon säger någonting på ett annat sätt. Nu ska jag tänka mjukglass i varje galopp, hehe.  

Hurra, Sverige-Brasilien 26-18

Puuh, så var VM-premiären avklarad för Sveriges del och den inleddes lite skakigt tycker jag, med lite väl många tekniska fel och en brasiliansk målvakt som tog vad som kändes som ALLT. Första halvlek var målsnål och jämn, men efter halvtid så mannade blågult upp i försvaret och Palicka spikade igen och Sverige kunde sakta men säkert börja dra ifrån. Helt avslappnad kan man ju nästan aldrig vara i handboll, men de sista fem minuterna kände jag mig ändå ganska lugn. G-Ö-T-T! 

Life is a short trip

Jeflar vad jag har mycket att stå i på jobbet. Annars brukar åtminstone januari vara ganska så lugn, men 2023 började verkligen med en jobbmässig rivstart. Har i och för sig det hellre att jag känner att jag nätt och jämnt hinner med än tvärtom. Blir också mer effektiv ju mer jag har att göra. Har man oceaner av tid  till allt så kan till och med jag börja prokrastinera och skapa surdegar av saker som kanske egentligen bara tar fem minuter men som man av någon anledning skjuter framför sig orimligt länge. 

Var hos Laserkvinnan på behandling igår. Hon är inte direkt klen i nyporna om man säger. Fick massage och laserbehandling av mitt RÖTNA axel- och nackparti, och det är välbehövligt (känns det som). Susade hemåt, tog ut hundarna på en promenad, kom hem igen någon timme senare, gav hönsen mat, städade badrummet samt dammsög i hallen eftersom den mer påminde om en potatisåker. Damp sedan ner i soffan med kvällsmaten och ett avsnitt av Yellowstone på C-More som jag har börjat kolla på. Kevin Costner är ju ändå Kevin Costner och allt lite het fortfarande, även om han är någon form av as i den serien. Sen tittade jag på dokumentären För hela ditt jävla liv som handlade om handbolls-EM 2022 där Sverige tog guld. Började lipa minst tre gånger, hahaha. Men gud, det var så mycket känslor och spänning. Ja, sen fick jag väl fortsätta med premiärmatchen mellan Polen och Frankrike bara för att komma i VM-stämning. Såg dock bara första halvlek, sen började det bli lite väl sent för undertecknad. 

Idag måste jag åka och handla efter jobbet, för det ekar i kylskåpet. Ska ju rida ikväll, så det blir väl en sån där effektiv hem-ut-med-hundar-hem-igen-träna-städa-eftermiddag. Sen stallet och sedan hem igen i ilfart för att hinna se Sverige möta Brasilien i handbollen. Den matchen börjar 20.30 och lär väl sluta strax innan 22, men det är ju fredag imorgon så då kan man väl stå ut med lite sömnbrist.  Hej och hå. 

Du kan väl släcka alla lampor för jag finns nånstans i mörkret

Igår var en typisk jobbdag där det kändes som att det ena mötet avlöste det andra och det var generellt ganska mycket KAOZ, men det är man ju så att säga van vid. Hade lite bråttom att komma iväg för jag skulle ju åka till ICA och hämta mina nya matlådor! Hade bokat hämtning mellan 13-16 så det var ju inte på något sätt tight, men för mig handlade det om att komma iväg, hämta upp, komma hem, få ut hundar och sedan komma iväg och rida Lille P innan det blev mörkt, och även om vintersolståndet ligger bakom oss är det ju inte precis så att man förknippar januari med långa ljusa kvällar, eller ens eftermiddagar. Naturligtvis ringde en kollega precis när jag höll på att stänga ner alla program för att kunna lämna min arbetsplats. Svarade (dum som jag var) och så visade det sig att han behövde hjälp med en grej som i och för sig varken var svår eller besvärlig (för mig) men som tog vad som kändes som EVIGHETER, plus att jag fick starta upp allting igen.

Aja, till slut kom jag iväg och vroomade in på ICAs parkering och bort till en särskilt avsedd plats för "varututlämning". Då hade jag först fått ett sms att jag skulle anmäla att jag hade kommit, så det gjorde jag. Sen skulle man knappa in sitt bilnummer och det gjorde jag...och kom sedan på att jag ju hade min mans bil, så då fick jag hoppa ut och titta efter vad det var för nummer för det hade jag ingen som helst aning om. Nu var det ju bara jag som var på utlämningsparkeringen så det hade nog inte spelat någon roll vilket nummer jag hade knappat in, eller i alla fall var det ingen som kollade detta. Det dröjde kanske någon minut och sedan kom det ut en vänlig själ och lämnade över en kasse med matlådor och så fick jag skriva på något mottagningsbevis och sedan var det klart. Otroligt smidigt! 

Susade vidare hem, släppte ut hundarna i trädgården, tog in dom igen, bytte om och åkte till Lille P. Kom hem, tog ut hundarna på promenad och gjorde det stora misstaget att inte byta skor. Av någon anledning fick jag för mig att jag någon gång gått en promenad i mina ridskor och att det hade gått bra. Och så var det kanske, men nu har jag ju skämt bort mina fötter med att gå i badskor på alla promenader värda namnet så de var INTE nöjda med att behöva trängas ihop i en sko som inte designats av Kalle Anka & Co. Så den promenaden var nästan bara jobbig, i alla fall den senare halvan. Kom hem, då var klockan kanske 17.30. Tränade ett pass pilates, duschade, åt kvällsmat, scrollade igenom telefonen lite oinspirerat. Min man satt och kollade på någon Netflixserie, jag hade lust att läsa men hade ingen bra bok på gång. Har tusen reservationer på bibblan men folk läser uppenbarligen otroligt långsamt. Har påbörjat en deckare av Karen Slaughter som jag köpte på loppis, men de första femtio sidorna var rätt sega och dessutom var det otroligt långa kapitel, fanns liksom ingenstans att göra en naturlig paus. Kallt var det också, men det var liksom inte lönt att tända en brasa så istället gick jag och lade mig under mitt duntäcke och läste en hästbok. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

Jamen det var väl inte en alldeles tokig tisdag ändå? Idag ska jag till Laserkvinnan på massage efter jobbet. Sen har jag väl inget mer planerat vad jag vet. Ska ta en promenad (med badskor!) och sedan förhoppningsvis ha lite egentid. Tända en brasa och kanske kolla på den sista filmen i min box med Peter Gerdehags guldkorn (för den eventuellt oinvigde: mannen bakom filmer som Hästmannen och Kokvinnorna). Det får väl vara målbilden för idag.