Lite skvaller

Här kommer lite (med betoning på lite) skvaller.

Back in business

Så var det slut på julledighet och mjukstarten visslade förbi och nu är det bara in med sig i grottekvarnen igen. På ett sätt är det ju ändå lite skönt med rutiner, tycker åtminstone jag. Jobbade hemma igår, det kändes okej och det är ju aldrig fel att vara redo att påbörja sin fritid i exakt samma sekund som dagens sista möte slutar (särskilt när det slutar sent som det gjorde igår) istället för att behöva sätta sig i bilen och börja sega sig hemåt. Ibland får jag mer gjort när jag är hemma p g a ingen som stör, men som igår när jag satt på möte och det skulle delas skärmar med mycket information och man fick sitta och plira mot sin pyttelilla laptopskärm i TIMMAR - då saknade jag att vara på jobbet, eller i alla fall mitt stora skrivbord, min ergonomiska kontorsstol och mina två stora skärmar. 

Tog en promenad med hundarna efter att mötet var klart. Någon hade skrivit på Facebook att de sett en varg korsa vägen i morse rätt så i närheten av den del av skogarna runt nästan-Österlen där jag brukar gå, och först fegade jag lite och tänkte inte gå där, men sen tänkte jag att herregud, vargar finns ju någonstans hela tiden även om ingen har skrivit om det på Facebook och ett vargrevir är ju otroligt stort och sannolikheten för att vi ska möta varandra är ju ändå rätt liten. Det finns ju till exempel otroligt mycket mer vildsvin än varg och ändå har jag inte sett vildsvin i skogen mer än kanske...tio gånger? i hela mitt liv, och då är jag ändå OFTA i skogen. Så jag tågade beslutsamt iväg. Tänkte att om det fortfarande var ljust när jag kom till ett ställe där man kan vika av och få en runda på cirka 6 km så skulle jag INTE vika av  där utan fortsätta och gå en längre runda. Det var fortfarande ljust när jag kom dit, så jag fortsatte och fick istället en runda på nästan en mil i ett bra tempo. Det är inte alltid lätt att få till en powerwalk värd namnet när det sker i sällskap av fyra hundar, för går vi inne i byn så ska de stanna och nosa och skvätta och sprätta hela tiden. I skogen går det bättre, men det är inte alltid att de är i synk och då funkar det inte heller. Ska inte bara skylla på hundarna för rätt ofta är det jag som hellre vill gå och såsa i godan ro. Men igår fick jag till ett djävla klipp i steget och PULS.  Inbillade mig också att är det inte ljust LIIIITE längre? Tveksamt, men så här i oxveckorna så får man famla efter alla halmstrån man kan hitta. 

Ridningen blev inställd igår på grund av sjuk ridlärare. Surt, men det är ju sånt som händer och det finns ju inte direkt nån jättestor vikariepool som står standby och är redo att rycka in med kort varsel. Inget ont som inte har något gott med sig, för jag fick ju istället vara hemma och titta på uppladdningsmatch-inför-VM-i-handboll, Sverige mot Serbien där Sverige tyvärr förlorade trots att de (enligt mig) spelade bättre än i första matchen för några dagar sen. Hoppas de hinner rycka upp sig ett snäpp tills VM börjar på (för Sveriges del) torsdag. 

Idag ska jag jobba, sen åka och hämta MATLÅDOR på Ica, sen iväg och rida Lille P. Såg på Facebook att ägaren hade ridit honom i helgen och då hade han varit pigg och bockat. GULP. Hehe. 

 

Matlådor

Varenda gång ordet "spartips" dyker upp i något som helst sammanhang så nämns också ordet "matlåda" som om det vore första gången begreppet lanserades. Det fattar väl alla att mat som lagas i det egna hemmet, givet att det inte är baserat på ostron och gåslever allena, är billigare än maten man äter på restaurang? Själv tycker jag förutom den ekonomiska aspekten att det är alldeles för bökigt att ta sig iväg för att äta lunch. Skulle jag mot förmodan inte ha matlåda med mig (händer < 1 gång per år skulle jag nog säga) så tar jag hellre en macka än beger mig till någon lunchrestaurang och betalar hundra spänn (?) för en halvtaskig dagens. Det hade kanske varit skillnad om man jobbat i "city" med någon form av utbud på gångavstånd, men det är ju bara en hypotetisk fråga eftersom mitt jobb är placerat på industriområdet som både Gud och alla restaurangägare glömde. 

Nu var det dock inte det jag skulle tala om utan om själva matlådan. Den rent fysiska alltså. En gång i tiden så köpte jag upp mig på ett stort antal av ICA:s matlådor i plast, som finns/fanns(?) i en serie i tre olika storlekar där locken passar oavsett storlek. Jag har på riktigt haft merparten av dom sedan 1990-talet. Och nu börjar det märkas, kan man väl säga. Förutom att de börjar bli repiga och missfärgade (missfärgningen bryr jag mig inte så mycket om, men repigheten känns lite ofräsch) så börjar locken tappa stinget, är svåra att få att sluta tätt och ibland lossnar de. Mig gör det inte så mycket för jag bär bara min matlåda ut till bilen, från bilen in till jobbets kylskåp och från kylskåpet till matsalen, allt under kontrollerade former. Men min man, som inte har en fast arbetsplats, har mer än en gång det senaste året fått skura sin jobbväska ren från köttgrytor och pastasåser som läckt ur matlådan i obevakade ögonblick. 

Det är väl inte mycket att säga om när matlådorna är i en ålder så att de med god marginal både får rösta och gå på systembolaget så det börjar kanske bli dags att investera på nytt. TROR (hoppas) att de fortfarande finns i ICAs sortiment för de har ju fram tills nu varit helt outstanding. Funderade en kort stund på glaslådor för man ska ju plastbanta och sådär, men dels verkar de, glaslådorna alltså, ta en sån himla plats i skåpet, för de går ju liksom inte att stuva i varandra, och dels verkar det ju inte jättekul om man skulle råka tappa en sån i golvet. Så nä, jag vill ha ICAs plastlådor. Problemet (för mig) är att de inte finns på vanliga ICA som jag passerar på väg hem från jobbet (ska man vara korrekt så passerar jag den även på väg TILL jobbet men då har den såklart inte öppet), utan nu handlar det om att ta sig till ICA Maxi. Det finns få ställen på jorden som jag avskyr så mycket som ICA Maxi. Helvetet är inte alls konstruerat med svavalosande sjöar och en massa djävulsfigurer som sticker en med rödglödgade eldgafflar, utan det är att intill tidens ände tvingas vandra omkring på ICA Maxi med en kundvagn så stor att man nästnintill behöver ha skepparexamen för att kunna framföra den med värdigheten i behåll. Parkeringen är alltid full så man måste ställa sig hundra mil från ingången, och själva parkeringsytan är knögglig och lutande så att man får ta i så man spränger blodkärl för att kunna baxa den där enorma vagnen framför sig. Nu behöver man för all del inte ta en vagn, men det är principen som stör mig (oklart vilken princip som egentligen avses här, men skitsamma som vi brukar säga).

Satt och laddade mentalt inför detta, men sen kom jag på att man kanske kan handla på nätet? Och då visade det sig att man inte bara a. kunde det, utan också att b. de hade "mina" matlådor, samt c. DET VAR EXTRAPRIS PÅ JUST DOM. Så nu a. slapp jag åka till hatstället ICA Maxi utan kan hämta på vanliga ICA, samt b.  sparade jag en liten slant. Köpte 15 stycken (jag är ju så himla redig att det varje söndag står 10 matlådor för den kommande veckan i kylen så det är ju det minsta antal som krävs för att få vardagen att gå runt, sen behöver man ju alltid några extra till lite av varje). Ska hämta imorgon! Det här kan bli spännande för det brukar ju alltid krångla på ett eller annat sätt. Den som lever får helt enkelt se.  

Singel i Sumpan

Har läst-om Singel i Sumpan av Annika Sundbaum-Melin, en bok som jag slöläser då och då när jag bara vill ha något enkelt. Detta är handlingen:

Journalisten Annika Sundbaum-Melin har skrivit en dagbok om hur man klarar av det första året efter skilsmässan. När den första chocken lagt sig och prozactabletterna börjat ge effekt så upptäcker hon att även en halvfet trebarnsmorsa som närmar sig fyrtio fortfarande kan ha kul på krogen. Det här är en slags anti-Bridget Jones Dagbok. Det handlar inte om den ständiga jakten efter den rätte, utan snarare efter ett tillfälligt ragg. Det är inte en tjusig karriärskvinna utan en trebarnsmor som sliter på dagarna och överdoserar Treo på morgnarna när bakfyllan är för svår. Boken utspelar sig inte i en genomdesignad innerstad i övre medelklassmiljö, utan i den slitna förorten Sumpan.

Jag gillar egentligen inte alls den här boken, som har undertiteln "hur man överlever första året som singel med hjälp av snälla grannar, Treo och ett och annat ragg". Tycker Annika Sundbaum-Melin var en rätt patetisk person och tycker inte på något vis att det är eftersträvansvärt att supa skallen i bitar och ragga karlar som om det inte fanns någon morgondag (det där med "ett och annat" känns som en sanning med modifikation). Har lite svårt att köpa att det automatiskt måste vara gööörl power bara för att en kvinna beter sig som en man när mannen beter sig som ett svin. Är nämligen inte övertygad om att en sån här berättelse hade tagits emot med lika öppna armar om huvudpersonen varit en karl, men nu måste man tydligen tycka att det här är "lite crazy", men jag tycker mest det gränsar till patetiskt. Fattar heller inte hur hon fick ihop själva logistiken, för enligt sig själv så tog exet noll ansvar för barnen, men ändå kunde hon gå på krogen typ flera gånger per vecka? Men hon kanske hade Sveriges största nätverk av barnvakter, vad vet jag? Boken i sig känns rätt så hafsigt hopkommen med slarvigt språk och ingen direkt röd tråd, och den faller nog snarare under kategorin "böcker jag älskar att hata". Gillar dock det vardagliga och (som det känns) ärliga, men kanske gillar jag mest av allt att jag själv känner mig så otroligt PRÄKTIG i jämförelse eftersom jag varken super eller slarvar med ekonomin eller på det hela taget någonsin betett mig en miljondel så ansvarslöst som Annika Sundbaum-Melin verkar göra. Den här boken får (trots allt) två fem-i-tre-ragg av fem möjliga.  

Here we go, oxveckor

Så var det slut på julledigheten för den här gången. Känns lite snopet, tycker inte riktigt att det varit en ledighet värd namnet eftersom vi varit sjuka. Fast man vill väl alltid vara lite mer ledig än vad man är? I alla fall jag. Men nu drar oxveckorna igång. Årets värsta tid om ni frågar mig. Skulle egentligen ha varit ledig som idag med, men så kallade min högsta chef till Viktigt Möte i eftermiddag och min högsta chef är av typen att man svarar "hur högt?" när han säger "hoppa", så det var bara att gilla läget. Annars är ju det ett fint litet life hack som jag har börjat applicera de senaste åren: att börja sin semester på en fredag och sluta på en måndag, så att man liksom ramar in ledigheten med två kortveckor. Men det får väl bli en annan gång det.

Jobbar hemma idag eftersom Viktiga Mötet är rätt sent i eftermiddag och då passar det mig bättre att ta det på hemmaplan. Klev upp till ett svinkallt hus, min man hade nämligen stängt av pannan igår för han tänkte sota, men sen blev han sittandes med någonting annat och glömde bort det. Det är ju ingen vidare arbetsmiljö, men jag får väl tända i kaminen och skapa lite MYZ tills det hunnit bli lite värme i elementen. För en massa år sen, innan vi fick fjärrvärme, så hade vi en gammal gasolpanna på jobbet och det hände då och då att den stannade så att det var sådär 12 grader i lokalerna när man kom dit och förväntades arbeta. Då brukade vi starta en förbränningsugn och stå runt den öppna luckan och värma händerna ungefär som uteliggare runt en brinnande tunna i filmer från New York. Tur det inte var med dagens elpriser, hehe. 

Batteriet på min bil vissnade och dog under julledigheten och naturligtvis visade det sig vara nåt himla specialbatteri som inte bara kunde laddas upp lite snabbt och lätt. Bad min man beställa ett nytt batteri (han har rabatt på Mekonomen via sin anställning) men det är ytterst oklart om han har gjort det eller ej. Men det brinner ju inte i knutarna. Vi funderar ju ändå på att sälja min så det blir en bra övning i konsten att bara ha en bil. Om det någon gång är läge att sälja en bil så är det väl när den är nyservad och nybesiktigad? Samtidigt så är väl fattig-januari inte direkt bästa tiden att sälja en bil på? Och VEM vill ha en diesel i dessa tider? Känner på mig att jag inte direkt kommer att gå med vinst här. Framför allt drar jag mig extremt mycket för allt BÖK som jag är 100 % säker på att det kommer att bli. Frestades såklart att använda mig av viköperdinbil.se, men sen visade det sig att närmaste station låg i Malmö eller Helsingborg och då måste man ju ta sig dit, stön, suck, stånk, osv. Men det får nog bli något sånt alternativ i alla fall. Orkar verkligen inte med att ha en annons på Blocket och folk som ska ringa och snicksnacka och pruta och ha sig. Hatar verkligen bilar och hatar också rätt mycket att vara beroende av att ha bil. Eller, man är väl så beroende som man gör sig. Jag HADE ju kunnat åka buss, men mina arbetsdagar hade blivit så sjukt långa då. Plus att det hade blivit ett enormt företag att ta sig till och från ridskolan, för att inte tala om att ta sig till och från Lille P (där det inte går några busser överhuvudtaget). Men att ha två bilar när man egentligen bara behöver en, det är (inte så) lite onödigt.

Två gånger den här helgen så har jag varit inne på en sida som säljer fröer till roliga och udda tomatsorter, men ångrade mig båda gångerna. Har redan beställt fröer från både Runåbergs och Nordfrö så jag HAR tomatfröer och nu får jag banne mig så dom och därmed basta. Vill liksom ha alla sorters tomater: högväxande, lågväxande, ampeltomater, bifftomater, vanliga tomater, körsbärstomater, gula, röda, gröna, tidiga sorter, ovanliga sorter, ja det händer till och med att jag köper fröer bara för att de har ett coolt namn. Sen står jag där med vad som känns som 800 tomatplantor och det slutar ändå med att de står huller om buller så jag inte har en aning om vilka som är vilka. Så årets strategi är att ha ett RIMLIGT antal tomatplantor som jag planterar i RIMLIG tid och ägnar RIMLIG uppmärksamhet. Förra året var jag så himla sen med allting att jag på riktigt hann se folk skryt-skörda tomater på Facebook innan mina ens hade börjat gå i blom. Eftersom hösten blev lång och varm så fick jag väl ändå en skaplig skörd, men det hade ju lika gärna kunnat bli nattfrost i september. 

Aja, det är en bit kvar innan det är dags att börja planera för sådder. Nu handlar det mest om att överleva de förhatliga OXVECKORNA. Fick dessutom precis ett träligt besked om att det anbefalls en resa till anläggningen i Danmark måndag och tisdag nästa vecka, bläää. Det har varit på tal om detta ett bra tag, men jag har dels förträngt det och dels tänkt att det nog skulle komma lite senare, men nähä, tydligen var det redan nu nästa vecka. Resan har inget speciellt syfte utan är bara av karaktären att man ska nätverka och knyta kollegiala kontakter och utbyta erfarenheter, typ. Suuuck. Aja, det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Måste lämna besked imorgon så jag får väl se om jag hittar någon godtagbar ursäkt att slippa under dagen, hehe.  

    

Bröllopsfesten

Har läst Bröllopsfesten av Lucy Foley och det kan du också ta och göra, åtminstone om du gillar gamla hederliga pusseldeckare-i-slutna-rum-mysterier. Detta är handlingen:

Årets bröllopsfest.

Ett oväntat dödsfall.
Tretton misstänkta.

På en avlägsen ö utanför Irlands kust ska årets mest omtalade fest äga rum. Jules Keegan och Will Slater ska äntligen gifta sig. Det lyckliga paret, det perfekta paret. Vänner och familj är på plats, men bröllopstårtan hinner knappt ställas fram innan en av gästerna hittas död.

Samtidigt som mordet chockar hela sällskapet blåser det upp till storm, och ingen kan ta sig tillbaka till fastlandet. Men det är inte bara vädret som ställer till det. Gammalt groll, svartsjuka och hemligheter bubblar snart upp till ytan. Tretton gäster befinner sig på ön, och alla har de sina motiv.

Ja, men jag gillade verkligen den här boken. Har tidigare läst Nyårsfesten av samma författare och jag gillade den också. Ett klassiskt upplägg med hopp mellan dåtid och nutid där olika karaktärers perspektiv gestaltas och där i princip alla verkar ha motiv att ha ihjäl någon av de andra. Det kan ha varit lite på gränsen till too much för hur mycket en och samma karaktär kan ha på sitt samvete, men ett as är ett as är ett as. Den här boken får fem äktenskapsförord av fem möjliga. Schas iväg till bibblan med er.

Till stallet istället, v 1 2023, pt 2

Idag var det drama i dressyrgruppen - jag RAMLADE AV!!! Har inte hänt på denna sidan millenniumskiftet, minns faktiskt inga omständigheter kring senast jag damp i backen, men längesen var det. Vad som hände den här gången var att Köttbullen lyckades med konststycket att snubbla på sina egna framben utan att vi gjorde något mer dramatiskt än travade längs med fyrkantsspåret. Trodde vi skulle gå omkull för hon dök ner på knä och därifrån dök jag vidare ner i marken och hon lyckades kränga sig själv på rätt köl igen. Så det var inget dramatiskt fall, slog mig inte utan det var bara att kravla sig upp på fötter och vidare upp på Köttbullsryggen (via pall såklart, hehe) och sedan fortsatte vi som om ingenting hade hänt. 

Vi red ingen speciell övning för det var meningen att det bara skulle vara lite mjukstart och fokus på sits och vägar och lite annat, bland annat skulle vi när vi red lätt stå upp två steg och sitta ner ett, vilket skulle vara "en utmaning för centrering och bålstyrka". Blev så himla nöjd med mig själv för det gick plättlätt, kul att ens övriga träning ändå verkar göra lite nytta. Sen skulle vi sitta ner två steg och rida lätt ett och det gick också bra. I galoppen blev Köttbullen stark och drog iväg lite, men i övrigt gick det bra. Från och med nästa vecka utlovades dock HÅRDTRÄNING, så det ser vi fram mot. Eller i alla fall jag, hehe. Det var två nya personer med i gruppen, hoppas det betyder att Skrattet slutat. Har inte riktigt koll på hur många vi egentligen ska vara i den här gruppen men det är ju en s k specialgrupp så lite färre än i en vanlig grupp ska man väl ändå vara? Nu är vi 7 stycken, det är rätt lagom. Aja, den som lever får se.