Advent

Så var första advent avklarad, helt galet. Och snart är det december, också helt galet. Nu har i alla fall nästan all snö försvunnit, det ligger bara lite kvar där det varit plogvallar, så den där vinterkänslan är mer som normal skånsk vinter = fem plusgrader, grå himmel, regn, dimma. OCH INTE MIG EMOT, tar hellre det alla dagar i veckan än snö och minusgrader. Det står jag för. Bortsett från att jag satte upp mina adventsljusstakar tidigare i veckan så har jag  varken pysslat eller pyntat eller bakat lussekatter eller pepparkakor som hela Internet verkar ha gjort i helgen som gick. Ej heller var jag på någon himla Black Friday-rea. Fyndade dock ett par vinterridbyxor på Black Week-erbjudande (- 35 %), men det var på nätet. Fysiska affärer är ju som alla vet inget för mig. 

Jobbar hemma idag p g a att bilen står på verkstad och kostar pengar för att få den kärlek och omvårdnad som inte jag förmår att ge den. Det är så sura pengar, men såklart ett nödvändigt ont. Det trista är att min mans bil också ska in på service i dagarna och för den var det dags för KAMREMSBYTE, och nu ser man ju tusenlapparna fladdra iväg med blixtens hastighet. Så kul i december, NOT. Loggade in på banken för att betala en rätt saftig bunt med räkningar, det var inte heller kul. Beställde en köttlåda i typ...somras? som kom nu i fredags och med den en tillhörande räkning för ett antal kilo av ekologiskt och närproducerat nötkött. INTE BILLIGT, men så är det när man inte vill stödja den konventionella köttindustrin. Å andra sidan varar en sån låda i minst ett år, så utslaget per månad blir det ju inte speciellt mycket.  

Har kollat på SIHS i dagarna, väldigt kul att det har sänts så mycket om än att det mesta varit på SVT Play. Jag och min dotter har sagt i alla år (ofta i samband med det där sammandraget som sänds runt jul) att det skulle vara kul att åka dit, men hittills har det ju inte hänt. Sen ÄR vissa grejer bättre på tv än i verkligheten. Har varit både i Falsterbo och på Gothenburg Horse Show ett antal gånger, och har man inte superbra platser (och det har man ju inte p g a SNÅL), så får man ändå bara sitta och kolla på jumbotronen, och då kan man ju egentligen lika gärna titta på tv och där sitter man ju dessutom mycket bekvämare. Plus att man ju egentligen hatar trängsel och stora folkmassor, och det är det ju på såna tillställningar, PLUS att allting runt omkring, t ex mat, är jättedyrt. Allt det där vet jag ju, men igår blev jag ändå sugen på att vara på plats och insupa STÄMNINGEN och tänkte att nästa år...Fast det kommer väl sannolikt inte att bli av det heller. 

Vad händer i veckan då? Inte så mycket. Bilverkstad idag som sagt, sen ska jag till Laserkvinnan på onsdag, annars är det mest vanlig vardag som breder ut sig. Har börjat längta efter julledigheten. I år är det ju arbetsgivarens jul så det lär ju ryka ett antal semesterdagar. Planerar dock att vara ledig från den 22 december och fram till den 10 januari. Plus att jag ska jobba hemma sista veckan, men kanske inte 8 timmar varje dag utan försöka ha det lite slappt om det går. 

Jaja, nu går jag såklart händelserna lite i förväg. Ska beta av ett gäng arbetsuppgifter här nu, sen ska jag väl ha det tvivelaktiga nöjet att knata ner till verkstan och betala tusentals bistra kronor för att få tillbaks min bil i någorlunda körbart skick. Oh the joy.  

   

Till stallet istället, v 47 2022, pt 3+4: BOOT CAMP

Så var det dags för höst-BOOT CAMP! Annars hör det ju sommaren (och framför allt högsommarvärmen) till. Det planerades för boot camp antingen förra hösten eller förra igen, men då blev det någon slags halvmesyr på grund av coronarestriktionerna, så man fick bara komma dit, rida en lektion och sen åka hem igen. Men nu var det som vanligt, dvs två tuffa pass per dag. Fick Köttbullen, tjoho. Första passet var dressyr där vi jobbade mycket med öppna och skänkelvikning. INTE hennes paradgrenar, men det gick ändå rätt bra (om än inte utan ansträngning från både hennes och min sida). Pass två var markarbete med som en liten bana med galopp- och travbommar och det gick också bra. Igår inledde vi med hoppning. GULP. Nädå, det var så låga hinder att till och med jag kunde ta mig an dom utan att få stora skälvan. Fast när vi red fram blev det konflikt, tror det handlade om att Köttbullen trodde att vi skulle mot ett hinder fastän jag tänkte vi skulle rida på volt, så hon drog mot hindret och lyssnade inte alls på mina vändande hjälper. Då fick vi tala allvar med varandra och hon blev lite sur. Men sen skärpte hon sig lagom tills att vi värmt upp färdigt och skulle börja hoppa, eller om det var för att hon fick börja hoppa som hon ju uppenbarligen ville.
Först travhoppade vi ett kryss, sedan var det travhoppning, landa i galopp och hoppa ett koppelräck. Och sedan en liten bana! Gick svinbra och var faktiskt till och med rätt kul. Sista passet var dressyr igen, då fick vi kämpa för Köttbullen var trött. Och då skulle vi göra galoppfattning från skritt på medellinjen, avbrott till skritt efter ett kvarts varv på volt, ny galoppfattning vid A och avbrott till skritt efter ytterligare ett kvarts varv. Galoppfattningar är ju inte direkt Köttbullens paradgren HELLER (ska jag vara helt ärlig så har hon faktiskt inga direkta paradgrenar), MEN vad duktig hon var! Gick faktiskt bra i båda varven också, inte bara i vänstervarvet. Fast sen när vi travade av efteråt så kände jag att hon var HELT SLUT som artist för då ville hon inte ens vända åt höger. Önskar att personalen kunde klippa henne, för hon är riktigt långhårig nu och blir så himla svettig. Det måste ju vara som att gå på gym i en bävernylonoverall. 

Idag har jag avbokat ridningen för det är hoppning och jag känner inte för att hoppa Tösen. Hon är en sån som kan bli osäker och tvärnita om man inte är 100 % säker själv, och det är man ju inte. Med man avses alltså undertecknad. Sen kan man ju kanske skylla på att man är mör i kroppen efter en sån här helg, det är jag också men det är alltså inte huvudskälet.

Till stallet istället, v 47 2022, pt 2

Torsdagar är Köttbullsdagen, det är inte sen gammalt men börjar ändå kännas som en fin och etablerad vana. Börjar gilla min torsdagsgrupp, från början sa jag ju att jag skulle gå i den terminen ut och utvärdera, men den utvärderingen har nog redan nu lett till att det lutar åt en fortsättning nästa termin. Gillar faktiskt ridläraren mer än jag trodde jag skulle göra. Vi har ju haft henne som vikarie några gånger i Bästa Måndagsgruppen™ och då har vi nästan alla gånger fått rida Working Education, eller WE som de insatta säger. För den inte så insatta är WE (ungefär, jag är inte heller så insatt) att man rider en "teknikbana" där man till exempel ska rida slalom, rygga i vinkel mellan bommar, öppna en grind, snirkla runt koner, såna grejer. TROR jag nog hade kunnat lära mig att gilla det, för det bygger ju ändå på samspel och sådär, men dom gånger jag har provat WE så har jag alltid råkat sitta på hästar som inte varit så smidiga och/eller lyhörda och då har det ju inte heller känts speciellt kul, särskilt inte som man bara har fått testa och hälften av tiden har gått åt till att någon ska förklara vad de olika stationerna går ut på, osv. Så jag var ju ändå lite tveksam till Torsdagsridläraren, men nu gillar jag henne, hon har väldigt roliga övningar och är lättsam och glad, men inte så att man inte får någon kritik. För det får man, ibland känns det som att hon har ögon i nacken som noterar när man slarvar i hörnpasseringarna eller inte håller om ordentligt med skänklarna i övergångarna.

Gårdagens övning var förvänd galopp. Först red vi i trav mellan bommar som låg med kanske en meters mellanrum så att det blev som en smal korridor på medellinjen (för att vi skulle rida rakt, vilket fan är cirka hundra gånger svårare än vad det låter), och så skulle vi göra övergångar och halt i den korridoren. Sen skulle vi trava in i korridoren och fatta galopp mellan bommarna och rida rakt fram och sedan vända åt det håll man galopperade i. Det låter ju inte heller så svårt, men alla som följt min och Köttbullens resa vet att galoppfattningarna är vår ena akilleshäl (den andra är att ställa och böja åt höger). Men det gick SVINBRA, hon fattade rätt galopp (på rakt spår!) för hjälperna varje gång! Var så löjligt glad. Sen kom själva övningen med förvänd galopp där vi skulle galoppera utmed fyrkantsspåret och rida i bågar på långsidorna. Det gick också bra! Slutligen skulle vi rida förvänd galopp som den är i LA:3, detvillsäga att man vänder halvt igenom i galopp och sen rider den förvända galoppen som en båge mellan B och E. Det var svårt, fast kanske mest på grund av att Köttbullen började bli trött (hon är fortfarande inte klippt och har satt päls som en isbjörn). Vi lyckades i alla fall någon gång i varje varv (fast i LA:3 ska det vara "samlad galopp" och det kan jag ju säga att vår INTE var, fick liksom ge henne hela handen och låta henne balansera upp sig själv så formen var ju...tvivelaktig), men ett par gånger bytte hon till sin fruktansvärt obekväma korsgalopp (hennes galopp är inte bekväm ens när hon går i rätt galopp, men korsgaloppen är som att sitta på en långsamt gående centrifug), och någon gång hade hon fel galopp från början utan att jag märkte det och då blev det ju ingen förvänd galopp i bågen. Men bra kämpat av oss, jag är i alla fall nöjd med min Köttbulle. Sen hade vi lite MYZ i boxen efteråt. Hon har flyttat in i ponnystallet igen. Gud vad hon får flytta runt. Först stod hon i en avdelning i storhäststallet som kallas "sjuhästars" eftersom det (surprise) är sju boxar därinne, sen flyttade hon in i ponnystallet (som ligger i en separat byggnad), men nu när höstterminen började så bodde hon plötsligt i det "riktiga" storhästsstallet, tills för några veckor sedan då hon fick flytta tillbaks till ponnystallet igen. INGEN ANING om varför, men det finns förmodligen en anledning. Vår torsdagsgrupp börjar ungefär samtidigt som en nybörjarlektion på ponny, så när jag kliver in i ponnystallet för att göra i ordning Köttbullen så känns det lite som att jag är med bland småbarnen som rider russ. Inte för att jag inte kan identifiera mig med det, hehe. Ponnylektionerna är dock bara 45 minuter, så när jag kommer tillbaks från min lektion är stallet helt tomt för då har nästa ponnylektion börjat. Så då är det PONNY-MYZ, hehehe. 

Idag ska jag rida Lille P och sen är det BOOT CAMP hela helgen. Soliga gnägg från yours truly. 

 

Märkligt

Ibland blir man så fundersam över saker man ser. Var i affären, där mötte jag en person som jag inte känner, men som jag känner igen eftersom hon klär sig...lite udda, lite white trash-stilen med t-shirts med vargmotiv och fleecejacka med stort sicksackmönster. Utöver det så är jag fascinerad av hennes köpvanor. Hon handlar "alltid" (dvs alla gånger jag har sett henne i affären, totalt kanske 6-7 gånger så jag antar att det inte är 100 % representativt för inköpsmönstret och att hon nog också kan köpa ättika och havregryn och dasspapper och andra vardagligheter mellan varven) ett sexpack folköl PLUS en eller två lösa öl. Hon är hel och ren och enligt vad jag kan bedöma inte onykter eller påverkad av något, så det verkar liksom så himla proffsigt uträknat, oavsett om det handlar om vad man klarar av eller har råd att dricka. Ett sexpack plus lite till. Ett är för lite, två är för mycket. Man skulle vilja veta den empiriska formeln för att ha kommit fram till att ett sexpack plus moms är den ultimata mängden för...ja, för vad? En lagom trivsam vardagsfylla?  

Hur som helst. Var i affären och hamnade bakom sexpackskvinnan i kön till kassan. Hon hade, förutom sitt sexpack och två lösa Pripps Blå, ett 21-pack ägg som hon stod och vände och vred på. Hon placerade ölen och äggen på bandet vid kassan och sade sedan barskt "Jag vill INTE ha äggen" till kassörskan, ungefär som att det var helt normalt att lägga saker som man inte ämnade att köpa på kassabandet istället för att gå tillbaks med det. Kassörskan hanterade det rutinerat och svarade "Jaha, var det därför du stod och höll på så med det" i en förstående ton. Sexpackskvinnan började omständligt hala upp den ena tjugan efter den andra ur sin plånbok och räckte över dom till kassörskan, men plötsligt avbröt hon sig och frågade "Har jag råd med detta?" och kassörskan (hon måste ju ha träffat på Sexpackskvinnan förr?) svarade lugnande att det hade hon. 

Undrar så himla mycket hur tankarna gick där? Alltså, om man är orolig för om pengarna ska räcka till både ägg och öl, varför tar man då det STÖRSTA äggpaketet? Hon kunde väl ha tagit ett sexpack där också? Så himla konstigt. Tänkte att hon kanske var lite...ja, man får väl inte säga efterbliven längre va? men lite sådär eljest dårå (som ju på det hela taget är samma sak men om man paketerar det i gammelsvenska så verkar det tydligen mer legitimt att säga det) men när jag kom ut med mina trista och alkoholfria vardagsvaror så såg jag Sexpackskvinnan hoppa in i en liten fräsig bil och susa iväg från parkeringen. Så uppenbarligen har hon ju klarat av att ta körkort? Eller ja, det vet man ju förvisso inte. Hade en gång i tiden en körkortslös kollega som körde bil för jämnan och var helt obrydd kring det. "Men tänk om polisen stoppar dig" sa vi, men hon bara ryckte på axlarna och frågade vad de skulle göra åt det i så fall, ta ifrån henne körkortet? Så kan man ju också resonera. 

Ja, det är i alla fall sånt jag går omkring och grunnar på ibland. 

Irriterat

Igår när jag kom hem var det grönt lite här och var, och när jag gick ut med hundarna så var det barmark på vägen så att man kunde gå i gympaskor utan att bli blöt om fötterna. Knäet kändes också som att det var på bättringsvägen, vilket ju också var en avsevärd humörhöjare. Gick en dryg timmes promenad, kom hem och tränade mitt tabata-inspirerade fyspass för ryttare, gick sedan ner i källaren och hämtade upp adventsljusstakarna och satte dom på plats. I alla fall en del, två hade slutat funka. Det är ju ett enormt mysterium det där, att man plockar undan en fullt fungerande stake i början av året och så är den stendöd när man ska ha upp den tio månader senare. Orkade inte börja felsöka, vet att det finns något smart trix med batterier men tänkte att har man en elektriker i huset så är det väl bara för honom att plocka fram någon mätare och kolla. Nämnda elektriker kom hem, klagade över att han var trött och hade ont i ryggen och gick och lade sig. Och blev liggande resten av kvällen och natten. Jaja, det är ju inte som att jag inte kan roa mig själv. Kollade på Skilda Världar samt läste i min Stephen King-bok, eldade brasa, tände både adventsstakar och levande ljus och hade det allmänt mysigt. 

Men det var då. Idag jobbar jag hemma, och då brukar jag unna mig lite sovmorgon och inte börja förrän klockan 06.00. Elektrikerns larm dönade dock igång klockan 05.10. Jag vaknar av att min mobil vibrerar, vilket den gör ett par sekunder innan larmet sätter igång, men min man skulle kunna sova sig igenom ett världskrig. Således vaknade jag, men inte han, fast så småningom stängde han av sitt larm och jag försökte somna om, vilket såklart inte gick. Dessutom började hundarna stöka omkring för de är ju som Pavlovs hundar, betingade på när någon är på gång att stiga upp för då vankas det ju frukost för dom. 

Frågade min man om han inte skulle gå upp, och han mumlade något om att han skulle gå upp klockan 06. Fattar inte varför man då inte ställer alarmet på 06? Orkade inte dividera om det och kände att jag ändå aldrig skulle kunna somna om på den lilla tiden jag hade kvar, så jag gick upp och gav hundarna mat och påbörjade min arbetsdag. Klockan passerade 06 utan att något hände, och jag ställde mig och gormade MEN SKA DU INTE GÅ UPP ELLER? i trappan som nån himla tonårsmorsa. Först då skedde det någon form av livstecken från honom. Blev så ORIMLIGT irriterad på detta även om det inte direkt är ett vanligt förekommande fenomen, han brukar nog hasa sig upp när klockan ringer i 99 fall av 100. Men idag var det tydligen fall nummer 100. Kom ner med hundarna dansandes runt fötterna och det första jag såg var en smutsig strumpa som låg på byrån i hallen, vilket sannerligen inte gjorde mitt humör bättre. Laban är en veritabel TJUV och så fort man vänder ryggen till så snor han både det ena och det andra med intentionen att införliva dom i sin samling av privata tuggleksaker. Vi har fått sätta kompostgaller framför vedlådorna vid kaminen, för annars möts man av söndertuggade pinnar och högar av bark och flis, och skostället i den inre hallen har också fått hägnas in. Sen har vi en yttre hall och glömmer man att stänga den dörren så händer det att Laban vandrar dit och ser om han kan fynda något, vilket han ofta kan eftersom det är där vi ställer av oss de skor som används för tillfället (skostället är mer till för skor som bara används ibland). Det är såklart irriterande ibland, men också lite sånt man får räkna med när man har hundar. Om jag ser det så säger jag ifrån, tar skon eller strumpan, ställer ut dom i ytterhallen och stänger dörren. Min mans sätt att hantera det är att lägga skon eller strumpan på hallbyrån eftersom Laban inte når dit upp. Har bett honom cirka ÅTTATUSEN GÅNGER att inte göra det för att det är a. äckligt, b. det absolut sista stället jag letar på när jag är av med en sko eller strumpa, samt c. det ju aldrig kommer att gå att lära Laban att man ska kunna ha skor framme om han hela tiden plockar bort dom. Men framför allt för att jag tycker att det är ohygieniskt och jag vill inte ha en massa grus och gud-vet-vad-mer- man-har-trampat-i-för-något på samma byrå där vi också lägger post och nycklar och annat. Och nu också en smutsig strumpa, vilket stjälpte mitt redan dåliga morgonhumör till något som, ifall jag hade varit en seriefigur, hade illustrerats med ett svart åskmoln ovanför mitt huvud.   

Morgnarna är på ett sätt min sämsta tid på dygnet för mitt tålamod för att hantera saker är i princip nere på minus. Det finns oräkneliga saker som stör mig orimligt mycket. Till exempel att bli väckt av någon annans klocka. Till exempel att JAG måste gå upp först när jag hade spetsat in mig på att ha lite sovmorgon. Till exempel att JAG måste ta ansvar för att min man kommer ur sängen (speciellt när det var han som skulle gå upp först). Hade väl kunnat låta honom tryna vidare och själv upptäcka att det inte är listigt att ställa klockan på 05.10, stänga av den och sedan tro att man ska vakna av sig själv klockan 06, men att försova sig sätter liksom tonen för hela dagen, i alla fall är det så för mig. Nu minns jag inte riktigt när jag försov mig senast för det är nog minst 15 år sedan, men allting blir liksom fel när man måste börja dagen med en rivstart och en känsla av att behöva jaga ifatt allting med adrenalinet sprutandes ur öronen. Till exempel att min man inte kan hörsamma ETT ENDA ÖNSKEMÅL från min sida (dvs att inte lägga upphittade skor och strumpor på hallbyrån). 

Sedan fortsatte det i samma stil. Öppnade jobbmailen och blev irriterad över att nån halvhöjdare som igår skickat ett mail och bett mig om vissa för honom väldigt viktiga uppgifter som ska lämnas in någonstans en gång per år och som jag levererade i princip med vändande mail inte hade tackat för hjälpen som hans föregångare alltid brukade göra. Obs, nu tycker jag verkligen inte att man behöver tacka en massa hit och dit för saker som man ändå får lön för att utföra, men den här uppgiften är det ändå lite pyssel med att sammanställa och det hade jag gjort väldigt snabbt och effektivt OCH VAD FAN KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT TACKA FÖR HJÄLPEN? muttrade jag surt. Sen hade jag förväntat mig ett mail med information som inte kommit, och HUR SVÅRT KAN DET VARA ATT SKICKA ETT DJÄVLA MAIL? muttrade jag ännu surare.  

Jaha, den här dagen börjar ju riktigt bra. Tur i alla fall att det är fortsatt töväder, för snöskottning på det här hade nog inte varit bra för min mentala hälsa.  

Prisa plusgraderna

Igår töade det och i morse när jag gick ut med hundarna så kunde man ana barmark. Jag tvekar inte att upprepa kanske det finaste ordet just punkt nu: BARMARK. Och plusgraderna ska fortsätta att jobba på hela veckan. Känner livsandarna återvända. Mitt knä är pyttelite bättre, så kanske att det bara är någon form av stukning-ish och inte artrosen som örfilar upp mig med hårda händer. Är dock svårt att veta om man ska träna på som vanligt eller ta det lite lugnare och låta kroppen läka sig själv.  

Igår hade jag planer på att sätta upp adventsljusstakar och sånt där, men när jag skulle släppa ut Lille P i hagen så blev han antingen rädd för något eller ville han bara djävlas, för han drog som en avlöning, sprängde eltråden (elen var dock avstängd) i grindhålet och sprang tillbaks till stallet. Fick ställa in honom, ringa ägaren som såklart inte var hemma, men hennes svärföräldrar bor på samma gård så hon kom ut och fixade till grinden så att jag kunde släppa ut honom igen. Allt gick bra men tog en massa tid och när jag kom hem var jag trött och hungrig och hade ont i knät efter att ha pulsat omkring i snön en massa på ridbanan och plockat undan översnöade bommar och longerat och grejat, samt ridit. Det finns många skäl att hata snön, tror Lille P också gjorde det igår för det är såklart jobbigt även för honom när han får lyfta benen lite extra. Kom hem, tränade ett pass pilates, men sedan hade jag noll lust att gå ner i källaren och rota efter adventsljusstakar utan ville jag bara sitta i soffan och glo på Skilda Världar. Så det gjorde jag, samt läste. Har börjat på Stephen Kings senaste En saga, den verkar lovande. Och tjock som satan, och det gillar man ju. Adventsljusstakarna åker nog upp idag istället. Har oerhört svårt att greppa att det är första advent på söndag, dels för att det fortfarande är november men mest för att det känns som att jag mentalt fortfarande är någonstans i början av oktober. Har kanske med vädret att göra? Det är ju svårt att få julfeeling när brittsommaren går bananas och levererar väder som lika gärna skulle kunna ha varit på en svensk midsommarafton (dock: inte mig emot) i många veckor. Har det hellre så än fullt med helvetessnön som i helgen som gick. Jag kan sträcka mig till att det kan se lite julkortsmysigt ut när snön ligger vit på taken, men jag föredrar fem plusgrader och barmark alla dagar i veckan. Sådärja, nu var det sagt. 

 

G-N-Ä-L-L

Finns faktiskt få saker som gör mig på så dåligt humör som snö. Hatar att pulsa, hatar att det är halt och att man inte kan gå var som helst hur som helst som jag är van vid. Hatar att det är kallt och att man får snö överallt och att det blir pölar av smält snö på golvet som man sedan trampar i när man går med sina varma torra härliga strumpor så dom också blir blöta och kalla. Igår när jag körde till stallet så var det både mörkt, halt OCH dimmigt som satan och när jag puttrade fram i den modiga maxfarten 40 km/h så det kändes helt rimligt att tycka att det borde finnas någon form av myndighet som liksom kunde styra upp vintern så den blir lite mer hanterbar. Kunde inte det sysselsätta en stab tjänstemän i Bryssel eller nåt?

Snön ligger vit på taken och igår hände detta: en hörnstolpe till hönsgården gav vika så kanske en fjärdedel av hönsgården säckade ihop. Nätet på hönsgårdstaket hade inte pallat att släppa igenom de 30 centimeter snö som föll på kort tid, utan det hade blivit liggande och ja, en hönsgård är inte starkare än sin svagaste punkt som det gamla talesättet lyder. Den går i alla fall fortfarande att använda och ingen höna kom till skada.  

Hatar också detta: att jag halkade till i den djupa snön och därmed vred till mitt knä på något dumt sätt, så nu kan jag knappt gå! Eller jo, klart att jag kan gå, men det gör ont, och när det adderas till ovan nämnda jobbiga grejer så blir livet rätt trist.  Har ju varit så himla GLAD att jag, inte som ett mirakel utan tack vare flitig rehabträning, varit mer eller mindre symptomfri från min knäledsartros sedan...någon gång i somras? Och så ska det komma en djävla snösmocka och bokstavligt talat slå undan benen för mig. DET ÄR FAN INTE OKEJ. Det här hemmet är ju dock välförsett med knäskydd, liniment och andra förnödenheter så nu har jag smetat på en salva som heter COUNTERPAIN som jag köpte av min thaimassör och sedan satt på ett Back on Track-knäskydd och hoppas på bättring. Men fan alltså. Blir så less av att vara så här KLEN, speciellt som jag har skött min träning och mina rehabövningar snudd på exemplariskt. Hade jag varit häst hade det blivit boxvila och ingen havre, sedan triangelmärkning och möjligen såld som sällskap.  

Idag jobbar jag hemma och i morse stod termometern i alla fall på en plusgrad. Nu hoppas jag på många fler för jag sitter med mössa och fleecejacka på inomhus. Kökssoffan som jag brukar sitta och jobba i står i ett hörn i det vi kallar matrummet, och där blir man utsatt för drag från två fönster samtidigt. Fattar fortfarande inte hur sotaren kunde tycka att vårt hus var "för tätt" när gardinerna fladdrar i blåsten fastän fönstren är stängda. Jag är med i en Facebookgrupp som heter "Vi som eldar med ved" och där skriver folk alltid att man ska lita på sotaren för han (har faktiskt aldrig träffat eller ens hört talas om en kvinnlig sotare?) har erfarenhet och kunskap utöver det vanliga. Men det måste väl finnas rötägg och idioter även inom detta skrå? En gång hade vi ett fågelbo i skorstenen och den sotaren som var där då sa att det kunde dom hjälpa till med att ta bort sen när ungarna var utflugna (ur fågelboet dårå), det var inga som helst problem utan bara att ringa. Sen höll han en lång utläggning om det etiska i att inte förstöra ett fågelbo bara för att det satt på ett olämpligt ställe, men som sagt, så fort boet var tomt så var det bara att höra av sig så skulle dom komma och fixa det samt lägga på ett nät för att förhindra framtida fåglar att slå ner sina bopålar där. Det tyckte jag och min man lät bra, för ingen av oss är jätteglada för att klättra omkring på stegar på hög höjd. Men nästa sotare som kom var helt oförstående och direkt otrevlig, det var minsann ingenting som han tänkte befatta sig med utan det fick man banne mig ombesörja själv, vad trodde vi egenligen? Han betedde sig som att vi var bortskämda barn som behövde läxas upp och sättas på plats och kunde inte ens tänka sig att lägga på nätet på skorstenen när han ändå var uppe på taket och härjade. Jag och min man har en teori som är applicerbar på sotare och i viss mån även busschaufförer: antingen är dom helt onaturligt trevliga, sådär så att man känner att man nästan vill gifta sig med dom på stående fot, eller så är dom riktiga as. Det finns inga mellanting.  

Nä, men om man skulle ta tag i "dagens utmaningar" dårå?