Can you imagine

Igår morse när jag var ute med hundarna konstaterade jag att det var uppehåll och 13 plusgrader. Klädde mig därefter och trampade hurtigt iväg de tre milen som utgör hälften av min cykla-till-jobbet-dag. Kom cirka halvvägs och sen började det dugga lite lätt. Övervägde om det skulle vara mödan värt att stanna och kränga på sig regnställ, men tänkte sorglöst att "det slutar nog snart". Det gjorde det såklart inte, utan snarare förändrades från dugg till ös men då tänkte jag (lite mindre sorglöst) att jag var ju ändå snart framme så det var ju inte lönt att stanna för att kränga på sig regnställ NU. Snart är ett relativt begrepp, men utöver det så var jag ju redan blöt. Kom fram i skick som en dränkt katt, men har efter 20+ års anställning samlat på mig diverse ombyten, så det var ju bara att kränga av sig det blöta och hoppa i något annat. Byxorna hängde på elementet hela dagen men var ändå inte torra när jag skulle hem så jag fick cykla hem i mina ombyteskläder med blöta byxor i en påse, ungefär som ett dagisbarn som har kissat på sig och fått låna något ur kvarglömt-lådan. Lagom förnedrande känsla, hehe. 

Hade ju såkallad hemmakväll igår eftersom jag avbokat min ridning pga hopp-olust. Tittade ikapp på Tunna blå linjen istället. Älskar den, har börjat se-om säsong ett parallellt med att jag tittar på säsong två. I övrigt fixade jag ett vedskydd med hjälp av kompostgaller eftersom Laban stjäl minst ett vedträ om dagen för att sedan lägga sig på hallmattan och flisa sönder det till atomer. Är så trött på att mötas av en hallmatta som är impregnerad av bark och sågspån när jag kommer hem, och det är dammsugaren också. Hoppas bara att han inte får för sig att bita sönder något annat bara för att möjligheten att tugga ved försvinner. Röjde också upp i ett hörn av matrummet där vi av någon anledning tryckt in en massa bös och där det nog inte blivit dammat sedan Gustav Vasas intåg i Stockholm (1523). Tränade ett pass tabata och kände mig allmänt präktig. 

Min man sa att han var tvungen att gå och lägga sig tidigt för han hade bokat tvättstugan klockan 07.00. Trodde han hade tappat det, men då handlade det om att han skulle göra ett eljobb i en tvättstuga i ett hyreshus i stan och  därför måste vara på plats 07.00 så att ingen annan hann komma och börja tvätta. Han börjar alltid 07.00 men eftersom firman han jobbar på och utgår från ligger i byn så räcker det att han lämnar hemmet cirka 06.58, men nu var han alltså tvungen att åka redan 06.30-ish som en vanlig dödlig. Själv har jag kört bil idag och kommit fram till jobbet både varm och torr. Allt är relativt här i världen. 

The magkänsla is something to have

När jag inte trodde att det skulle bli något medrytteri på Lille P så funderade jag ju på att svara på en annan annons om "medryttare sökes" som på pappret verkade helt rätt, men där jag ändå fick en magkänsla som sa att det inte var det. Annonsen lät ungefär så här: Medryttare sökes till grov maxad D-ponny 1 dag i veckan. Han är under igångsättning/tillridning och har stor potential till att bli en fin dressyrhäst så ett plus om du är dressyrintresserad. Vid intresse, skriv och berätta om er själva...osv.

Det skulle kosta 500 per månad, och det här med att betala för att vara medryttare, alltså hjälpa till att ta hand om någons häst, är ju något som har stötts och blötts i diverse hästrelaterade forum och Facebookgrupper i eviga tider. Det finns i huvudsak två läger: de som ser det lite som att det är en stor ynnest att få lov att rida någon annans häst, och/eller tycker att vadådå, det kostar ju att gå på ridskola så varför skulle inte detta också kosta? Och så kan de orera i evigheter om vad det kostar att HA häst och att medryttaren ju sliter på sadlar och förbrukar el och Gud vet allt. Den andra sidan ser det mer som att medryttaren ger en avlastning/lediga dagar, och att det är en win-win-situation som inte ska eller behöver kosta för utgifterna har man ju oavsett, det är avlastningen/hjälpen man är ute efter. 

Sen finns det de som kanske egentligen hör till den senare gruppen men som av bitter erfarenhet har fått inse att man måste ta betalt för annars kommer inte medryttarna som avtalat, och så kanske det är? Har faktiskt ingen aning om hur folk, i det här fallet medryttarna som kommer lite som de behagar, resonerar. För mig är det självklart att om jag har åtagit mig att göra något så gör jag det om jag så är halvdöd, men uppenbarligen är detta inte en hederssak för alla och envar, utan en deprimerande mängd hästägare vittnar i otaliga diskussionstrådar om att det endast är när man tar betalt som man kan lita på att medryttaren faktiskt kommer. 

Jag personligen tycker det beror lite på situationen, kan absolut tänka mig att betala en slant för att få rida en välutbildad häst eller en häst med potential. Men om det handlar om lite skogsmulleridning och mockning för att nån annan inte har tid eller möjlighet så är jag väl inte riktigt lika sugen om jag ska vara ärlig. Älskar visserligen att mocka och pyssla i stall och har sagt i många år att när jag blir pensionär då ska jag banne mig vara i stallet en dag i veckan och bara hjälpa till med sånt. 

Åter till den här maxade D-ponnyn med potential. 500 i månaden för att vara medryttare en dag per vecka kan jag ju tycka är lite på gränsen, speciellt som att det inte direkt framgick vad det fanns för ridmöjligheter (alltså tillgång till ridbana eller ridhus), men som sagt, en femhundring hade jag väl ändå kunnat tänka mig att betala om det kändes rätt i övrigt, och en gång i veckan var ju ändå rätt lagom (tänkte jag DÅ, det var alltså innan jag fick svar från Lille P:s ägare). Och det lät väl ändå som att detta var någonting som skulle kunna passa mig som handen i handsken, eller hur? Men kände ändå lite njaaaa?, kanske mest baserat på att den här personen som ägde hästen hade sin "medryttare sökes"-annons både på Hästnet och i en Facebookgrupp, och då hade hen olika namn på de två ställena. Behöver såklart inte betyda någonting alls, men samtidigt...ändå lite märkligt? Ja, men sen hörde ju Lille P:s ägare av sig och resten är väl historia nu. 

Såg av en händelse samma häst, den maxade D-ponnyn med potential alltså, i en ny annons häromdagen där ägaren nu sökte medryttare upp till 4 dagar i veckan. Prislappen var höjd till 1000 kronor och (ungefär) så här stod det numera i annonsen: Han är under igångsättning/tillridning och har stor potential till att bli en fin dressyrhäst (ej utbildad) så ett plus om ni är dressyrintresserade. Han kan förmodligen också bli superduktig på terränghoppning. Jag ser helst att medryttaren är över 18 och har flerårig erfarenhet av hästar. Han kan testa genom att backa, gå skänkelvikning och ibland även stegra när man driver framåt, och därför är det viktigt att du som ryttare är lyhörd, bestämd och kan avleda när han försöker sig på något. I övrigt är han en underbar häst med en unik personlighet. 

Jomensåatteh...cirka där dog väl mitt intresse för gott, lycka till att hitta någon som är sugen på att betala 1000 kronor i månaden för att rida en istadig och outbildad ponny, där ska man väl nästan ha betalt för att rida till och utbilda hästen kan jag ju tycka. Plus att hela annonsen andas okunskap, har aldrig hört talas om att man säger att en häst går i skänkelvikning för att testa sin ryttare, snarare handlar det väl om att hästen stannar och står och tvärar för att den inte vill gå fram ordentligt. Men det är ju inte samma sak som skänkelvikning om ni frågar mig. Det är ju också lite väl mycket "stor potential" och "kan förmodligen bli" för någon som inte ens verkar vara ordentligt inriden.

Såg sedan att ägaren hade flera annonser på Hästnet, en med rubrien "Intressekoll" där hen "funderade på att låna ut sina hästar, 6-12 månader i första hand, längre om allt känns rätt". Förutom D-ponnyn var det även en travare. Så här lät det om dom nu:

Snälla vid hantering, men inga nybörjarhästar. Ponnyn går att rida men testar gärna om han kan slippa arbeta. Detta gör han genom att backa eller gå skänkelvikning och även stegra sig när man driver honom framåt. Har dock aldrig stuckit för en. Riden i alla gångarter men inte utbildad. Kan man motivera honom till träning så slutar han med dumbeterna. Med ledare kan även barn rida honom. Travaren har tidigare blivit riden men tanken var att köra in henne på nytt igen då det förmodligen är det hon gillar bäst. Båda har potential för dressyr. 

Och någonstans där kände jag väl att PUH, vilken djävla tur att jag inte hörde av mig. Sen får jag väl ändå tro om mig själv att jag hade backat ur om verkligheten visat sig vara i paritet med känslan jag fick av att läsa annonsen/annonserna, för det känns ju verkligen som att de skrivits av person som liksom tappat greppet. Förvisso ärlig, det får man ju ändå ge hen. Men allting andades ju ett desperat sökande efter en lösning på problem som ägaren inte själv förmådde att reda ut. Misstänker, förutom hästproblemen, att det även finns ekonomiska problem, för utöver sökande efter medryttare eller folk som vill "låna" hens hästar så fanns även annonser där hen sökte jobb i stall samt erbjöd sig att passa folks djur. Sen är det ju inte på något vis brottsligt att be folk om hjälp, det är inte det. Är mest bara glad att jag inte blev insyltad, och tacksam för att det är ordning och reda med Lille P:s ägare. 

Ännu en helg som gick

När jag var ung, ungefär samtidigt som Jesus red in i Jerusalem på en åsna, så var en helg där det inte hände någontings speciellt i det närmaste att jämställa med ett öde värre än döden. Nu är en helg där det inte händer något speciellt ungefär det göttaste man kan tänka sig. Med man avses jag, undertecknad, yours truly, en person som inte är speciellt social och som inte har något större behov av att ge sig ut och mingla och vimla i människobyn. 

Så här var min helg: Egentligen skulle jag och min dotter och eventuellt också min man, gå en bit av Skåneleden på lördagen, det hade vi planerat sedan rätt lång tid tillbaka. Men så fick min dotter förhinder och min man var allmänt stressad över livet, och jag kände att Skåneleden ligger kvar till en annan gång. Gick i skogen med hundarna (1,5 mil) och kände mig rätt duktig. Kom hem, tränade ett pass pilates och kände mig ännu duktigare. Städade hos hönsen och fixade lite med veden, sedan låg jag på soffan och läste resten av eftermiddagen. Håller på med Marianne Lindberg De Geers senaste dagbok, den är 600 sidor lång och fascinerar mig. 

Igår gick jag upp, gick en mil i skogen med hundarna, sen åkte jag iväg till Lille P. Kom hem vid halv två och hann se världscuphoppningen från Helsingfors från startnummer 20 och framåt. Så kul med seger för Angelica Augustsson-Zanotelli! Blev helt till mig och vrålade rakt ut att JAAA, DÄR SATT DEN!!! som om jag vore halvt bindgalen. Eller i alla fall tyckte nog min man att jag var det, han är nämligen inte den som hetsar upp sig över det idrottsliga. Möjligen om det är handboll och final i VM eller EM eller OS och sådär asspännande som det bara kan vara i handboll, där allt kan avgöras på några få sekunder. Men han sitter liksom inte som jag på helspänn varje sekund som om det vore engagemanget och agerandet i tv-soffan som avgjorde matchens öde. 

Sen läste jag och kollade lite på tv och bakade bröd och kokade ägg och lagade mat och sånt där som jag  normalt alltid gör på söndagseftermiddagarna. Avbokade min ridning, eftersom det är hoppning idag och jag är verkligen inte sugen på att hoppa (trots att jag tittat på världscupen) i allmänhet och i synnerhet inte på Ettan. Hon är för oerfaren och jag är för ovillig, det blir nog ingen bra kombination. Och nu när jag rider i den andra gruppen på torsdagarna (där man bara rider dressyr) plus att jag även rider Lille P tre dagar i veckan så känns det ju inte lika mycket som att det är hela världen att skippa ett pass, även om det är med Bästa Måndagsgruppen™. 

Fick sedan boka om min fjärde covid-spruta för hundrafemtioelfte gången. Först tog jag bara en tid som jag tänkte passade. Men sen var det samtidigt som min man skulle åka till Stockholm, så då kände jag att jag inte ville riskera min Heliga Egentid med att eventuellt bli sjuk (fick ju en dag med 39 graders feber i present av spruta nr 3). Bokade därför om den till ett nytt tillfälle som nog var som i förra veckan, men då skulle jag ju börja rida i min nya grupp dagen därpå och då ville jag inte börja med att avboka, om det nu skulle visa sig att jag skulle bli sjuk igen. Så därför bokade jag om den till någon gång i november, men då kom det väl en kallelse till ett obligatoriskt jobbmöte som jag var tvungen att vara med på och som inte gick att flytta, så då fick jag väl för fan boka om IGEN. Bäää. Nu har jag en tid den 10 november, vi får väl se om det håller. 

Så sjukt att det är NOVEMBER nästa vecka? Har bestämt mig för att jobba hemma en dag i veckan nu under vintern, lite på grund av att det generellt är för djävla DYRT att köra bil just nu när dieseln ligger på 28 kronor litern, dels på grund av att jag tycker det är asdrygt att köra in till stan fram och tillbaka TVÅ gånger per dag som det ju kommer att bli på torsdagarna framöver. Det var det som var bra med drop-in-ridningen, för den låg ju på en tid så jag kunde ta det direkt efter jobbet, men så länge har jag inte lust att jobba på torsdagar bara för att vara kvar i stan tills ridningen börjar. 

På måndagarna har jag ju min cykla-till-jobbet-dag så då behöver jag inte lida av köra-fram-och-tillbaks-till-stan-syndromet, men det blir lite väl tight att cykla på torsdagen. Vi börjar ju 17.45 och jag vill gärna ha en halvtimme på mig att fixa i ordning hästen, vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 16.45 och cyklar jag och ska jobba 8 timmar så kommer jag inte hem förrän runt 16.00 och då blir det rätt stressigt att både hinna med hundar och äta och byta om och kanske också sitta ner och ta det lugnt en sekund? 

Vi har en kvart om dagen som vi ska ta ut som kompensation för att någon har bestämt att vi förväntas vara tillgängliga en kvart av vår lunch, och jag brukar ta ut mina kvartar på min cykla-till-jobbet-dag så jag slutar i vanlig tid även om jag kommer en timme senare (alternativet är ju att gå upp en timme tidigare, men det finns ju en gräns för det även för mig), för då kommer jag också hem i rimlig tid, detvillsäga runt tre. Funkar bra på måndagen eftersom jag inte behöver åka till stallet förrän 18.30 (inget ont som inte har något gott med sig), men jag har ju inte kvartar att plocka för två dagar i veckan så då får jag helt enkelt lösa det på annat sätt. Testar nu med jobba-hemifrån-konceptet, som jag ju egentligen inte gillar så värst mycket, men en dag i veckan ska det väl ändå funka? Den som lever får helt enkelt se.

Lille P v 42

Har nu fått rätt så bra flyt med mina dagar med Lille P, tycker jag. Förra veckan kändes det litegrann Åh nej, vad har jag gett mig in på? men nu tycker jag att jag har fått bra snurr på upplägget. Till exempel att jag inte ska försöka klämma in hundpromenad innan stallet, för då känns det stressigt, utan först hem, ut en snabb runda med hundarna i trädgården, iväg till Lille P och SEN kan jag gå promenad i lugn och ro. Än är det ju hyfsat ljust, men nästa helg blir det vintertid och jag vill ta höjd för att kunna hinna med det mesta i dagsljus. Finns visserligen belysning till ridbanan (lyxigt), men när elen är dyr och solen gratis så är det ju ändå ett enkelt val. 

Hur går det med ridningen då? Jomen inte så tokigt. Följer ungefär samma upplägg varje gång, dvs longering i skritt och trav kanske 10 min, sedan kanske 10 min uppsutten skritt på lång tygel, sedan lite arbete med volter och serpentiner i skritt, därefter lite trav och så avslutar vi såklart med skritt på lång tygel. Allt som allt kanske 20-25 minuters ridning. Hittills har han varit väldigt obrydd. Sen den gången då han testade att stanna och backa och fick smaka lite spö så har han inte försökt med det något mer (peppar, peppar, no jinx osv). Idag testade han kanske att prova att springa ifrån det jobbiga (eller så var han bara allmänt pigg), men det var egentligen bara att han taktade några steg, sen var det bra med det. Tycker han går rätt stadigt, såklart inte i form men ändå så att han har lite egen balans. Och helt cool med omgivningen, bryr sig inte om trafik (gården ligger utmed en väg som visserligen inte är jättetrafikerad, men dock trafik), bryr sig inte om ifall djuren i hagarna runt ridbanan börjar flänga omkring, bryr sig inte om att han är ensam, bryr sig inte om att det blåser. Helt enkelt en Cool Kille. Hoppas det fortsätter på den inslagna vägen. 

Senaste nytt

Här kommer senaste nytt.

Till stallet istället, v 42 2022, pt 2

Igår var jag och red i min nya grupp! Kände alla utom en som inte var där igår men som jag säkert vet vem det är. Fast Häxan räknar jag i och för sig inte till min bekantskapskrets, mer om det sen. 

Fick en av ridskolans trotjänare som jag trots det aldrig har ridit förut eller känt något sug efter att prova eftersom han är så stor. Nu får jag ju rida stora hästar vare sig jag vill eller ej, så det var bara att greppa ryktborsten och se glad ut. Trotjänaren har också rykte om sig att vara tung och seg, men det är jag ju van vid och jag rider hellre en som är tung och seg än en som är nervös och stirrig. 

Tänk på att Trotjänaren är en rymmare, varnade en i gruppen mig och jag bara jaja, det är lugnt för jag hade ju bundit upp honom i boxen. Hade precis kratsat ena bakhoven när han plötsligt bara försvann och det enda jag fick tag på var hans svans. Boxdörren (som är en sån där skjutdörr) var kanske öppen en halv decimeter men han bara körde in mulen där och pressade sig ut, och det TROTS att han var uppbunden. Uppenbarligen hade han lärt sig hur man tar sig loss från ett säkerhetsgrimskaft, eller så var det något fel på just det grimskaftet. Oavsett vilket så befann sig Trotjänaren i rask marsch på mot höbalarna längst ner i stallgången, och jag fick halvspringa efter hållandes i några tagelstrån på hans svans (som om det skulle göra någon nytta) på ett mycket ovärdigt sätt. Det var ju en bra start, NOT. Men han lät sig infångas och återföras och sen fick jag fixa resten med helstängd boxdörr. Det gillar jag inte riktigt, för såna där skjutdörrar har ju någon slags låsmekanism i form av en metallbåge som faller ner när dörren är helt stängd och sen kan man inte öppna den inifrån. Inte så att jag är rädd för att bli inlåst och få tillbringa hela natten i stallet, för det är ju alltid folk i stallet, men det är ju inte så lite förnedrande att stå där och behöva ropa Hallå...kan någon släppa ut mig?, been there, done that. 

Ridningen gick faktiskt bra! Jo, han var tung och seg, men det lossnade efter ett tag och då blev han mjuk och riktigt trevlig att arbeta med. Vi red en övning som gick ut på att man travade längs med fyrkantsspåret och på vissa ställen skulle man vända in mellan bommar på medellinjen, göra halt och rygga. Vet inte vad det är med ryggning, men det verkar inte vara något man tränar längre? När jag var barn och red på ridskola så var det mer eller mindre standard på varje lektion att alla skulle göra halt på spåret och rygga fyra steg. Eller jag minns det som att det alltid var fyra. Vet inte varför man inte gör det längre? Ryggar alltså. Hur som helst så gjorde vi det igår och det kändes som en nyttig övning. Trotjänaren skötte sig bra och det var faktiskt väldigt roligt att för en gångs skull få rida en skolad häst. De senaste åren har det ju mest handlat om tjuriga och/eller lata ponnyer (Bulldozern, Pojken, Köttbullen) eller mer eller mindre outbildade unghästar (Jättinnan, Travaren, Ettan, Lille P). Så det var ju kul med en häst som så att säga bara gjorde jobbet (om än inte frivilligt) och att jag fick känna att jag faktiskt KAN rida, hehe. 

Häxan var ju där, som sagt. Jag hälsade lite svävande sådär som jag skulle ha gjort med vem som helst som man springer ihop med i stallgången. Efteråt kom hon fram till mig och sa att hon tyckte att hon kände igen mig från någonstans. Jag svarade lite raljerande att ja, men jag är ju runt och härjar i alla möjliga sammanhang så det kan ju vara lite varstans. Hon frågade då om jag hade ridit på ridskolan förr, och det tillstod jag att jag hade på 90-talet och fram till 2008 nån gång. Men polletten ramlade tydligen ändå inte ner. Jag höll masken och låtsades som att jag inte mindes ett skvatt av vilka människor som hängde i stallet på den tiden, och Häxan borde haft samma problem fast på riktigt, för hon gick och sneglade åt mitt håll och såg fundersam ut resten av tiden. 

Bortsett från Häxan så var det en trevlig grupp, och hon som var instruktör var helt okej. Hade kanske önskat lite mer personlig feedback, men det kommer kanske. 

Hej och hå, kämpa på

Det där med att trafikljuset vid McDonalds hade blivit fixat var nog bara önsketänkande, för i morse var det jag som stod där och glodde vid rödljuset i min TOTALA ensamhet klockan 04.45. Tror det är Dolda Kameran som försöker testa var den yttre gränsen för mitt tålamod egentligen går. En vacker dag kanske jag bara gör som Michael Douglas i Falling Down och kliver ur bilen, går därifrån och ger fan i alltihop. 

I natt kom den första nattfrosten och jag fick skrapa rutorna på bilen. Hoppas att mina tomater i växthuset klarade sig, har fortfarande massor av gröna som jag har väntat med att ta in för eftermogning eftersom det hittills har varit för årstiden väldigt varmt. Men nu så är det kanske dags? Fast enligt väderprognosen ska det bli fortsatt milt med upp till +10 grader nattetid de kommande 10 dagarna, så här kanske man kan ha lite is (höhö) i magen. 

Stretar på med allt och försöker hitta en lagom nivå där jag inte bara ligger på soffan och slöglor på Skilda världar men inte heller har snudd på varje sekund mikrostyrd av ett minutiöst schema. Nu gillar jag förvisso att ha det rätt så uppstyrt, men det får ju ändå finnas gränser. Igår var det onsdag och då "har" jag ingenting efter jobbet. Gick en promenad med hundarna i härlig höstig bokskog, tränade ett pass tabata och städade jag badrummet. Sen satte jag mig i soffan med en kopp te och en god bok och där blev jag sedan sittande tills det var dags att ge hundarna kvällsmat och gå ut med dom. Sen duschade jag och gick och lade mig med ambitionen att ligga i sängen och titta på senaste avsnittet av Tunna blå linjen, men det stannade vid ambitionen och slutade med att jag slöscrollade runt på Tradera på jakt efter ingenting särskilt men lade ett bud på en gammal årgång av Min Häst från 1978 som nog kan ha ett visst nostalgivärde för undertecknad. Tycker överlag att det är rätt roligt att läsa om hur det var "förr" och man behöver inte gå så värst långt tillbaka i tiden för att häpnas över hur mycket som har förändrats. Jag gjorde ju en paus i hästlivet mellan cirka...2008-ish och 2017 och GUD vad det verkar ha hänt mycket under  just detta decennium. Förr var det väl aldrig någon som höll på med massage och equiterapi och kollade tänder och sånt där i förebyggande syfte, men det verkar ju nu vara mer regel än undantag (obs, menar inte att det på något sätt är dåligt att göra det) och aldrig att någon vare sig mockade i vare sig hagar eller ridhus, vilket alla verkar göra nu, och ordet "lösdrift" var nog knappt ens uppfunnet och nu kan man knappt läsa en hästannons utan att det står något om det i den. 

Men roligare är ändå att läsa om hur obrydda alla var förr. Stora hästar och ponnyer om vartannat och som till och med tävlade mot varandra i samma klass, små barn som åkte själva på tävlingar, gärna inne i transporten tillsammans med hästen, inget säkerhetstänk överhuvudtaget. Eller som när jag såg på tv-serien Den tredje lyckan i regi av Marianne Ahrne, där en av inledningsscenerna är att några tjejer är i en hage och bygger som en trampolin för att kunna hoppa upp på hästen bakifrån. 

Medan ovanstående utspelar sig står två vuxna instruktörer lutade mot ett staket och tittar lite lojt ut över det som pågår och verkar tycka att det är helt i sin ordning. Detta hade ALDRIG  NÅGONSIN kunnat hända på en ridskola idag, och i det avseendet menar jag inte att det var bättre förr. 

Så vi får väl se om jag "vinner" auktionen och får frossa i nostalgi. Hehe.