Nyårsafton kom och gick utan några större sensationer. Lagade oxrulader med två olika sorters fyllning, ädelost och kantarell till min man, syltlök, chili och färskost till mig. Åt och drack bubbel i stora glas, kollade på
Trailer Park Boys, började sedan kolla på en film som jag inte minns vad den hette men den var urtråkig. Gick och lade mig med hundarna vid halv elvahugget, vaknade vid tolv, ingen hund brydde sig nämnvärt (en eloge till byborna som faktiskt höll smällandet ganska så koncentrerat till tolvslaget och inte en massa okynnessmällande i dagar både innan och efter nyår, eller så har det bara att göra med att det har varit brist på raketer i år och inte alls pga att människor blivit lite smartare? fråga mig inte) och så var det nytt år och nya tag. Nyårsdagen inleddes klockan sex med att Laban spydde upp delar av korken till det mousserande vinet som han hade fått tag i och tuggat sönder och uppenbarligen också ätit av, så det var ju tur att man inte längre orkar hålla på och festa och stå i tills solen går upp (senast det hände var väl cirka 1984). Tog en långpromenad med hundarna och slappade sedan i soffan resten av dagen.
Igår ringde Labans uppfödare lite hastigt och lustigt och undrade om jag kunde tänka mig att låna ut Remus till parning igen. De hade åkt 40 mil för att hämta den tilltänkta avelhanen, tiken var i höglöp - och så var han heeeeelt ointresserad. Man bara, wtf? Måste ju vara något allvarligt fel på honom. Men en kull Remus junior:er till skulle väl inte skada, så de kom och hämtade honom. Min man blev helt nervös och trodde att jag tänkte tinga en valp även i denna kull, men fyra hundar är väl lite på gränsen känner jag, fem skulle definitivt vara det. Nu hoppas vi istället på en massa tikvalpar. Dels för att uppfödarna vill behålla en tik till framtida avel, dels för att då behöver jag inte frestas i onödan.
Snön och minusgraderna försvann, nu är det barmark och plusgrader, men jag hann i alla fall ta en "härlig vinterbild" på de fyrbenta.
Hundpromenad, 27 december Spårträning, 31 december
Helt ärligt tycker jag vädret är kanon nu, men det får man väl inte säga i det här jävla landet. Hehe.
Nu kommer BREAKING NEWS: imorgon ska jag och min man åka till IKEA för första gången i världshistorien. Tillsammans alltså. Vi får väl se om äktenskapet pallar denna prövning. Jag tycker ju generellt att det är trökigt att gå i affärer, och gå i affärer i sällskap med någon som drar benen efter sig och ska glo på varenda sak är ju ett öde värre än döden. Dock har jag tjatat i åratal på min man att han ska skaffa IVAR-hyllor till sina böcker. Så här är det: både jag och min man har fruktansvärt mycket böcker. MINA böcker står snyggt och prydligt i sina IVAR-hyllor, min mans böcker är inknökade i, över och under hans helt kassa bokhyllor, och han vägrar ju göra sig av med någonting så därför är hans hyllor helt djävla överbelamrade och det ligger därför böcker i stora högar både här och där. Precis som med allting annat som rör ordning och reda är detta något som lämnar honom helt obrydd medan jag stundom är på väg att gå upp i limningen av irritation.
Anledningen till mitt tjat om IVAR är att i en helt vanlig IVAR-hylla kan man ställa böckerna i dubbla rader och på så sätt få in dubbelt så många böcker, givet att de är i någorlunda standardformat såklart. Det blir ju såklart lite mer svåröverskådligt och medför också lite bök att få tag på böcker som står i den bakre raden, men för honom är det ju oavsett ett bök att hitta något i alla högarna så det kan ju inte ha någon större betydelse, anser jag.
Trodde man kunde beställa online och få det hemskickat, men i helvete heller. Vi har cirkus tio mil till närmaste IKEA så ett besök där är ju inte gjort i en handvändning, men nu gäller det att smida medan järnet är varmt och man fortfarande är ledig. Detta är nämligen ett led i evighetsprojektet "skapa ordning i hemmet". Alla (utom min man dårå) vet ju att bra förvaringssystem är A och O för ordning och reda, men för min man, som det uppenbarligen inte bekommer ett skvatt att saker ligger i högar på golvet istället för att vara snyggt och prydligt placerat i hyllor, sitter det oerhört långt inne och han tycker istället att man ska använda det man har, eller möjligen bygga det själv. På ett sätt håller jag absolut med honom, det köps och slits och slängs alldeles för mycket och vi sätter generellt en ära i att använda det vi har, köpa begagnat och så vidare. Men när det kommer till förvaring så är min mans hyllor helt enkelt värdelösa. De har för litet djup, passar inte ihop, tar upp lika mycket plats - om inte mer - som en funktionell IVAR men sväljer kanske bara hälften? Och visst, min man är otroligt duktig på att bygga saker, men då blir det ytterligare ett projekt i projektet och huvudfokus - "skapa ordning i hemmet" - drar ut på tiden i det oändliga, som det redan har gjort alldeles för länge. Så nu har jag satt ner foten och sagt att han får välja mellan mig och IVAR. Haha, skoja bara. Men pekat rätt så bestämt med hela handen har jag gjort, och sagt att NU FÅR DET BLI SÅ HÄR.
Ikväll börjar ridningen! Skönt med ett kort juluppehåll så att man kommer igång igen. När jag började rida på ridskolan (läs: tidigt 90-tal) så var det ETT ÖDE VÄRRE ÄN DÖDEN att rida på måndagar efter jullovet, för på den tiden fick hästarna knappt gå ut om dagarna, utan de stod i sina spiltor 24/7 kändes det som. Så de var alltid laddade till max och det räckte att någon andades på läktaren så var det någon som flög i luften (som jag minns det). Allt var sannerligen inte bättre förr. Nu går alla hästarna ute i hagar på nätterna från typ april till oktober och resten av året släpps de ut på morgonen och tas in på eftermiddagen. Minns också att det var personalens uppgift att sadla alla hästar innan de gick hem och de slutade väl vid fyra, så hästarna stod färdigsadlade i flera timmar varje kväll oavsett om de skulle gå lektion eller ej. Undrar vem som kom på detta idiotiska? Att göra i ordning hästen är ju ändå en del av själva ridningen, anser åtminstone jag. Vet en kompis som en gång skulle åka och provrida en häst som hon funderade på att köpa, men trots att hon ridit på ridskola i rätt många år så kunde hon varken sadla eller tränsa den utan fick be om hjälp. Rätt pinsamt när man har lanserat sig själv som "erfaren ryttare", hehe.
Är ledig hela denna veckan också, gött. Sen blir det väl tagelskjorta på för att genomlida oxveckorna. Den här tiden på året är verkligen mitt sämsta, måste göra upp någon slags plan för hur jag ska attackera den kommande perioden. Känns dock lite konstigt att inte riktigt veta om allt ska vara som det brukar, eller om man plötsligt ska ha, typ, jättemycket fritid? Det lär väl morgondagens Jämmerdalsmöte utvisa. Spännande, eller kanske inte.
