Winter is coming, men dra åt helvete

Jaha, här gick man och fröjdades åt både barmark och plusgrader och funderade på sådder och annat vårigt, men säg den lycka som varar. När jag klev upp i morse var det vitt på marken igen och minusgraderna blängde sturskt från termometerns display. Alltså vad FAAN. Nu får det väl ändå vara nog. Utöver det så har jag fått någon tradig låsning i axeln. Nån nerv som är i kläm eller nåt misstänker jag, jag kan veva armen obehindrat både fram och tillbaka och lyfta och greja, men när den kommer i vissa lägen så är det som om någon kör in en kniv i själva axelleden. Smärtan är att jämföra med att slå i armbågen, det som av någon anledning kallas för änkestöt, och HELVETE vad ont det gör. Har ju inte direkt gjort något som motiverar detta heller, så nu är jag bitter på detta djävla måndagsexemplar till kropp. Att det alltid ska vara något. Två grejer har hittills utlöst smärtan: 1. När jag skär bröd, i det läget när jag drar armen tillbaka och tar i (p g a mina hembakade bröd har en rejäl skorpa). 2. När jag drar på mig ett par byxor. Tydligen gör jag inget annat där armen förs bakåt, men det här räcker ju eftersom det gör så HELVETISKT ont. Ska man nu behöva börja köpa färdigskivat bröd och gå klädd som Kalle Anka, jag bara frågar?  

Hurra, Sverige-Qatar 35-23 (!!!) och Sverige är i SEMIFINAL!!!

Jamen alltså Oh. My. God! Ohmygod, ohmygod, ohmygod, vad är det som händer? Var ju helt nervsvag efter att ha sett matchen Danmark-Egypten som var otroligt jämn och till sist slutade med uddamålsvinst till Danmark efter två förlängningar OCH straffar. Har jag nog inte varit med om sedan nittiotalet. Dessutom var det en jefla massa drama som gav röda kort och straffar när det bara återstod sekunder av flera av de många halvlekarna. Puuh, vilken spänning. Tyckte faktiskt att det var lite synd att Danmark vann för de har ju glidit genom hela detta VM på en räkmacka och knappt haft något motstånd att tala om, så lätt grupp som de hamnade i med icke-handbollsnationer som Japan och Demokratiska Republiken Kongo som motståndare. De kunde gott ha tufsats till lite och fått lämna lite slokörat, det klär dom. Detta säger jag för att jag jobbar med både danskar och norrmän och vi är alltid rätt missunnsamma mot varandra under pågående idrottsevenemang. Och häromdagen, när vi pratade om handbollen så sa en (dansk) att han hoppades och trodde att Danmark och Norge skulle mötas i finalen. Bah. Men nu är ju Norge utslaget, så den profetian kom i alla fall på skam. 

Och Sveriges match inleddes otroligt jämnt och lite väl svajigt och många tekniska fel från Sveriges sida. Men sen ordnade det upp sig och i halvtid ledde Sverige med fyra. Och andra halvlek blev ju nästan ett skolboksexempel och ren och skär njutning. Så roligt och så välförtjänt. Nu blir det antingen Frankrike eller Ungern på fredag. GULP!  

Uppdatering: Det blir Frankrike. Och Danmark får möta Spanien. GULP, GULP. Jamen helgen är i alla fall räddad, match om medalj blir det ju i vilket fall som helst. Mmm. Av alla världens länder är Sveriges lilla pojklag med i topp fyra. MMM. 

Äppel-tv

När vi skaffade SMART-TV, för...tja, fem-sex år sen kanske? så tyckte jag att den absolut största behållningen med det var att kunna titta på SVT Play direkt i tv:ns webbläsare istället för att böka med att koppla ihop dator och tv och aldrig få ljudet att funka som det var tänkt (i alla fall lyckades vi aldrig med att få hemmabioanläggningen och en externt inkopplad dator att så att säga tala med varandra utan det var snarare så att hemmabioanläggningen fick tiga och lyssna på datorns mesiga ljudbild). Men säg den lycka som varar för evigt, för efter något år så bestämde sig SVT för att satsa på att utveckla Play mot surfplattor och mobiltelefoner och så plötsligt en dag funkade det inte att kolla på SVT Play i den smarta tv-apparaten utan dess webbläsare började bara tjata om att man skulle installera något tillägg som inte fanns och då var det end of story där. Samma sak hände med TV4 Play. Då skulle jag skaffa en sån där Chromecast där man liksom skulle kunna spegla det som visades i mobiltelefonen på tv-skärmen, hur enkelt som helst, men jag fick aldrig min dåvarande mobiltelefon och den (inte så) smarta tv:n att samverka för (enligt tusen felsökningar och supportsamtal) den dåvarande mobiltelefonen hade inte tillräckligt stark processor. Hade sannerligen inte lust att köpa en ny telefon bara för att kunna titta på gamla repriser av Varuhuset i storbildsformat så jag gav fan i det. Kollade på datorn eller i telefonen om jag var tvungen och det funkar ju, men jag stör mig på själva principen att man har en tv med internet och webbläsare, men man kan inte använda dessa funktioner för att strömma ljud och bild. Som sten på börda så ligger ju heller inte alla program eller hela säsonger kvar i programbiblioteket som ingår i Telias tv-utbud. Jag tittar ju i princip aldrig på program när de går "på riktigt" utan kollar i efterhand via programbiblioteket. Jaha, så ser man då reklam för någon ny serie som verkar bra och så kanske det går några veckor innan jag får tid/lust/ork/möjlighet för lite mer seriöst tv-tittande, och då finns bara typ avsnitt 4 i programbiblioteket, de andra har tagits bort där, men finns på Play. 

"Men skaffa Apple TV", vet jag att många har sagt när jag gnölat över missade säsongsstarter och uteblivna julkalendrar, men då har jag, som uppenbarligen är född på medeltiden, trott så här: att det har varit ungefär samma sak som Chromecast, och att Chromecast har varit för Android och Apple TV för Iphone. För ett tag sen fick jag veta att så inte var fallet, eller jo, man kan koppla sin Iphone till Apple TV och spegla den, men även att Apple TV fungerar som en mojäng som kopplas till ens tv och så ligger det appar för diverse strömningstjänster i själva den mojängen. MEN ÄR DET SANT? ylade jag nästan i extas när sanningen gick upp för mig. "SVT Play också? Och TV4 Play?" frågade jag och lät (som jag föreställer mig) som en knarkare som fått upp spår efter både gratis amfetamin och heroin av högsta kvalitet, och det slutgiltiga avgörandet kom när min dotter berättade att SVT Play-appen äntligen var synkad med Öppet Arkiv (vi har båda en förkärlek för gamla repriser av svenska serier) så nu fanns "allt" i appen. 

Så jag in på nån hemelektronikkedjas sida och beställde en APPLE TV. När man beställer saker i webbshoppar så brukar det ju komma upp "personer som köpte ditt beställde ofta också även datt" och personer som beställde APPLE TV beställde också ofta en fjärrkontroll. "Ja, men det måste man väl ha", tänkte jag som var i köptagen, och en liknande sån fjärrkontroll som visades på bilden hade jag sett hemma hos min dotter och hennes sambo. Så den hamnade också i kundkorgen, klick, klick, sen gick det några dagar och så fanns APPLE TV:n att hämta på Coop. 

Hämtade hem, packade upp. Insåg detta: det ingick redan en fjärrkontroll till APPLE TV:n. Insåg även vad som INTE ingick: en HDMI-kabel så att man kunde koppla in den till tv:n. Så där satt jag med två fjärrkontroller och ingen sladd och tyckte att det  borde vara mer intelligent att skriva ut "personer som beställde en APPLE TV köpte även en SLADD för den ingår ej". Det stod säkert någonstans att den inte ingick, men jag var så exalterad över möjligheten till tillgång till alla säsonger av Rederiet att jag inte läste så noga. Aja, det ordnade sig när min man kom hem eftersom han sparar på allt i allmänhet och elektronik i synnerhet så det var ju självklart att han hade en sån sladd i sina gömmor. Koppel koppel och sen skulle det bara vara att följa anvisningarna på skärmen, stod det i den väldigt lilla medföljande bruksanvisningen. Första anvisningen var att man skulle välja språk. Då visade det sig att den medföljande fjärrkontrollen inte hade några såna där pil-upp-pil-ner-tangenter som man har när man ska bläddra i en lista. Det närmaste man kom var volymknappen, men det hjälpte ju inte. Provade allt tyckte jag, men det enda som hände var att man såg att volymen höjdes och sänktes, plus att jag råkade aktivera nån sån här text-till-tal-funktion och tv:n började smattra ut instruktioner på tyska i varierande tonläge. Vad FAN var detta för värdelös grej? tänkte jag surt (så här i efterhand gissar jag att det finns en liknande funktion på någon slags touch pad-del av fjärrkontrollen men det kom sannerligen inte intuitivt, hur djävla svårt kan det vara med en liten förklaring för oss boomers?), men så testade jag att packa upp den där fjärrkontrollen som jag köpt i tron att det inte ingick någon. Och där fanns det pil-upp-pil-ner (men däremot ingen volymknapp?) så då började det långa och mödosamma arbetet att sätta sig in i hur allting funkade. Ansluta till internet, herregud, vad är lösenordet till wifi nu igen? Och så ska man då knappa in det jättelånga genom att liksom glida längs med ett tangentbord på skärmen och klicka på bokstäver. Snabbt gick det inte. Sen var det mycket om platsinformation och Apple ID som jag hoppade över för det kändes rätt onödigt. Sedan visade det sig att man ändå var tvungen att ha ett Apple ID för att kunna ladda ner appar. Nu råkar jag ha ett Apple ID eftersom jag har en Iphone på jobbet, men jag hade inte kommit ihåg lösenordet till det om jag så blev hotad till livet. Fick rota fram jobbtelefonen och googla och fixa och trixa för att hitta hur man bytte lösenord i den, sen stod det så här: lösenordet måste vara minst åtta tecken långt, innehålla minst en stor bokstav och en siffra. Men dom första jag provade dög inte fastän de uppfyllde dessa kriterier och dessutom även innehöll specialtecken, oklart varför men Gud så irriterande. 

För längesen hade vi ett affärssystem på jobbet där man av någon anledning var tvungen att byta lösenord jämt och ständigt och det var så enormt tröttsamt, däremot var det inte så noga om man återanvände samma lösenord så jag växlade mellan KUKEN666 och 666KUKEN (jättemoget, jag vet, men det var som sagt väldigt tröttsamt). Provade att fresta mitt Apple ID med Kuken666 för att få med både stor och liten bokstav samt siffra, men det gick inte för då fick man inte ha tre tecken bredvid varandra. Alltså hur djävla stingsligt får ett system vara? Aja, till slut hittade jag väl något som till och med stränga Apple kunde godta, men det tog sin lilla tid. Sedan laddade jag ner SVT Play. Det gick snabbt. Så kom turen till TV4 Play. Ja, då hade man väl nån djävla log in där OCKSÅ vars lösenord jag faktiskt kom på efter ett tag. Sen var klockan så mycket att det egentligen var dags att gå och lägga sig, men jag var tvungen att kolla på ett halvt avsnitt av Varuhuset av ren princip. Bara för att man kan, liksom. Känner mig nu lite modern, även om en modern människa a. gissningsvis inte skulle behöva ha en hel kväll på sig att fixa ovanstående, b. gissningsvis heller inte skulle välja att se maktkampen mellan Margareta Öhman och Karin Fors det första hen gjorde när man skaffat APPLE TV. 

Men nu djävlar alltså. Fast ikväll blir det inget nostalgi-tv-tittande för ikväll är det handboll. Men sen ska det frossas.          

Lite mer om handboll såklart eftersom det inte händer så mycket annat just nu

Satt uppe till sent och såg Danmark fullkomligt mosa Kroatien så att de senare gick miste om en kvartsfinalplats och därmed får Sverige möta Qatar imorgon. Såg Qatar spela mot Bahrain i någon match i gruppspelet och de spelar inte dåligt alltså. Stora som hus är de också. Nervkittlande blir nog bara förnamnet i detta möte. 

Annars var det lite gött att se Kroatien åka på däng. De är sannerligen inte vad de en gång varit, nog för att Danmark är duktiga men att de (kroaterna alltså) förlorade mot Argentina? Inte för att Argentina är så himla dåliga, men Kroatien räknas ju ändå som en toppnation inom handboll. Eller räknades? Inte undra på att Lino Cervar sa upp sig på stående fot, eller jo, det var faktiskt en jättekonstig grej att göra. Kanske inte att han skulle sluta, för han har väl stått vid den kroatiska bänken och slagit ut med armarna, plutat med underläppen och rullat med ögonen ända sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna, men att göra det i direktsänd tv känns ju lite väl mycket drama queen. 

Hittade en bild på Lino och hans fru, de verkar vara väldigt konstintresserade. Helvete vad tavlor alltså. 

Annars händer det inte mycket. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är tur man har handboll i januari. Det är ju alltid antingen ett VM eller ett EM för herrarna, ibland pratas det om att det är för tätt med stora mästerskap, speciellt när det är OS-år, och att man borde se över det så att det kanske bara ska vara vartannat år eller så. Då blir jag ängslig! Men hittills verkar det bara ha varit snack och det hoppas jag det stannar vid. Hehe. 

Saker som händer när man passerat 50?

 Har börjar upptäcka nya sidor hos mig själv på senare tid, till exempel detta:

1. Har börjat titta på Vinterstudion på helgerna. Innan har jag tyckt att all form av idrott som utövas med skidor eller skridskor är ZZZzzzZZZå ZZZzzzZZZövande. Om jag så hade dragit i mig ett helt kilo amfetamin inför tv-sändningarna av Vasaloppet så hade jag ändå tvärsomnat innan den första muggen med blåbärssoppa tömts i Smågan. Men nu! Sitter kanske inte klistrad, men har liksom fått en förkärlek för att sitta i soffan med en brasa i kaminen, Vinterstudion i bakgrunden och ett korsord eller en god bok framför mig. Lyssnar med ett halvt öra på kommentatorerna, tittar upp när det börjar dra ihop sig, känner FRID. Hade någon sagt det till mig för fem år sedan så hade jag skrattat åt att tv-sänd skidåkning skulle vara ett stående inslag i mina helgaktiviteter. Hörde förresten en jätterolig historia om den norske skidskytten Johannes Tingnes Boe. Han har ju en bror som också håller på med skidskytte och som heter Tarjei Boe. Då undrar man ju lite varför han inte heter Tarjei Tingnes Boe? Jo, då visade det sig (källa: sportkommentatorer, så man får väl ta det med en nypa) att när lille gossebarnet Boe skulle namnges så skulle han heta Johannes, men det hette ju redan hans farfar? HUR GÖR VI DÅ? frågade man sig, och så kom man på att Johannes Boe den yngre även skulle få mammans efternamn Tingnes. Men när nästa son kom till världen i familjen Boe så hade man inte det problemet och därför fick lillebror bara ett efternamn. Det är (enligt mig) så många dimensioner av humor här så jag inte riktigt vet hur jag ska tackla det.  Så det tackar jag vinterstudion för. 

2. Funderar seriöst på att plantera dahlior i trädgården. Har sedan urminnes tider dissat dessa blommor p g a orkar inte med växter som inte är vinterhärdiga och att hålla på att gräva upp och vinterförvara och sedan gräva ner dahliaknölar har verkligen inte lockat mig. Men nu kan jag bara se hur maffigt det skulle bli med en skog av dahlior, dahlior, överallt dahlior. Har också lärt mig att dahliaknölar inte direkt är gratis, men det är väl smällar man får ta. Nu djävlar ska det beställas. 

3. Har blivit lite besatt av att ha bra skor för alla väder. I höstas köpte jag någon låg variant av gummistövel/boots för att jag var dödstrött på att mina kängor läckte (de var hyfsat vattentäta, men jag råkade trampa på en gren som stack hål i tyget på ovansidan och då hjälper det ju inte hur man än impregnerar), sedan blev jag dödstrött på att gummibootsen var så kalla när det var kallt ute, så nu har jag köpt ett modern variant av min barndoms allvädersstövlar som enligt uppgift ska tåla ner till 30 minusgrader. Har ju annars varit den som i princip gått barfota eller i gympaskor året om, men känner mig nu nästan som Imelda Marcos 2. 

HUR SKA DETTA SLUTA?  

Till stallet istället, v 3 2020

I fredags stod det ju som bekant hoppning på schemat. Vi har fortfarande vikarie, men jag träffade Karin som hastigast och hon berättade att hon hade ridit Köttbullen tidigare i veckan och vittnade om träningsvärk (tack, då behöver jag inte känna mig som Sveriges mest otränade) i ben, mage och lite i höger arm. Det hade gjort nytta, för Köttbullen var SÅ fin när vi red fram och det är ju då SÅ typiskt att man ska behöva slösa bort det på hoppning. Någon gång kunde det ju vara roligt att få rida dressyr utan att man först måste slåss med en trilsk Köttbulle i en halvtimma innan hon ger med sig och börjar samarbeta. Men men, det är ju bara att gilla läget. Vi skulle hoppa en övning som var vänd snett igenom gånger två med två små kryss på varje diagonal och så låg det bommar utlagda i svängen och dom skulle man rida mellan för att få en rak väg. Först skulle vi hoppa fram i trav. Det gjorde alla utom Mansplainern som jagade iväg i galopp. "TRAV var det", hojtade Vikarien och han bara "jamen jag tycker det är mycket lättare att komma i galopp". Alltså ingen normal skulle ju ens komma på tanken att a. göra något annat än vad ridläraren sa, b. börja tjafsa emot. Hatar verkligen Mansplainaren, och här kommer en annan anledning: en i Nya Gruppen är livrädd för att hoppa. Alltså livrädd på ett plan så att hon är gråtfärdig innan. Ändå strongt att komma, hade jag varit så rädd så hade jag nog avbokat, vilket jag regelmässigt gjorde under några år back in the days men på den tiden var förståelsen låg och hindren högre. I alla fall. Vi skulle hoppa "banan" en och en, vi fick själva välja om vi ville komma i trav eller galopp, och medan en hoppade stod vi andra uppställda i mitten av A- respektive C-volten. Jag stod tillsammans med rädda tjejen och Mansplainern och var först ut av oss tre. När jag kom tillbaks efter min runda så sa rädda tjejen att det hade sett "jätteproffsigt" ut. Jag tackade och hon började prata om hur oerhört rädd jag var, benen var som gelé osv. Jag sa då något peppande i stil med "men ta det bara lugnt så kommer det att gå bra, du kan ju ta det i trav hela vägen om du vill" och då fick Mansplainern luft och bara "nä nä, kom i galopp istället, det är MYCKET enklare". Ville döda honom där och då, men precis då ropade Vikarien till rädda tjejen att det var hennes tur och att hon "bara skulle komma i trav och ta det lugnt hela vägen". HA! Inte för att jag tror Mainsplainern brydde sig dock, det ligger ju lite i en mansplainers natur att inte göra det. Men Gud vad jag retar mig på honom. 

I alla fall, det gick bra för rädda tjejen och alla andra också, sen skulle vi komma en gång till var. Första gången hade jag travat mot första hindret, galopperat till andra, brutit av efteråt till trav för att fatta ny galopp i svängen och tagit de sista två i galopp. Men nu tyckte Vikarien att jag kunde komma i galopp direkt. Okej, då gjorde jag väl det. Men helvete vilken fart Köttbullen satte upp, hon drog iväg som om hon vore förföljd av röda djävlar över de första två, sen gick det undan så mycket att jag inte fick till en bra sväng utan hon trampade på en av de där bommarna (en sån där stoppad bom som är gjord i samma material som en gymnastikmatta, typ) som låg utlagda för att markera vägen mot hindret och jag vet inte om det var det eller om hon bara fick någon allmän feeling, men där drog hon iväg som om hon var förföljd av både röda djävlar och hade fått en hel bisvärm under svansen. JIII-HAAAA, skrek jag. Inte. Allt gick så fort (som sagt) att jag knappt hann bli rädd utan det var bara att klamra sig fast och hålla om och rikta in och hoppas på det bästa, och det gick bra i den mening att jag inte ramlade av (nivån på att lyckas sjunker hela tiden, hahaha). "Du gillar väl fart", skojade Vikarien och jag bara "du, jag gillar KONTROLL" och sedan skrattade vi och jag sa att jag skulle slå en signal till Henric Ankarcrona och höra om han hade någon plats över i OS-laget för här fanns det ju oanade resurser.   

Puh. Ja, det var hoppningen det. Nu hoppas jag på några härliga dressyrpass med en samarbetsvillig Köttbulle. 

Hurra, Sverige - Ryska Handbollsförbundets lag 34 (!) - 20 och Sverige är i kvartsfinal!!!

Ja herregud, vad ska man säga? Vilken total utskåpning, det var ju nästan så att man tyckte lite synd om ryssarna (som alltså inte får spela för Ryssland som nation p g a omfattande dopingskandal på statlig nivå så bara de som kan bevisa att de inte varit med där får dra på sig neutrala paltor istället för landslagströjor och så spelas nån hurtig trudelutt istället för nationalsången) när försvaret och Palicka stod som en vägg mot det ryska anfallsspelet och Sveriges lilla pojklag bara öste in mål efter mål åt andra hållet. 

Men efter att ha haft två oavgjorda matcher på rad som avgjordes till Sveriges nackdel när bara sekunder återstod så njöt jag under alla de sextio minuter som Sverige ledde matchen. För Sverige drog ifrån redan från start och ledningen var hela tiden så stor att man aldrig direkt behövde sitta på helspänn och bita på naglarna. Liiite svajigt i början av andra halvlek, då ryssarna gjorde tre eller fyra raka mål och Sverige inget, men det ordnade ju raskt upp sig innan man ens hann börja bli orolig. Aaaah, så välförtjänt. Nu ska jag sitta uppe sent och lyssna på eftersnacket och N-J-U-T-A.