Till stallet istället, v 51 2020, pt 2

Red terminens sista lektion i fredags, suck och snyft. Nu ryktas det ju om att en massa kommunala grejer och idrottshallar ska stängas osv. Jag kan tycka att det är väl ändå lite att ta i att stänga en ridskola, för det är ju inte direkt någon kontaktsport vi sysslar med. Vår största risk för "trängsel" (allt är relativt) är i sadelkammaren, och där har vi alla blivit drillade i att gå in en och en och det sköts minutiöst, i alla fall i vuxengrupperna. Plus detta: alla byter om hemma (ingen skillnad från innan i och för sig), vårt klubbrum är stängt, vår läktare är stängd, allting annat sker ju med minst hästlängds avstånd. Så jag hoppas verkligen inte att det blir någon nedstängning. Plus: vad skulle man göra med alla hästar? De behöver ju motioneras och skötas om, det är ju inte som att bestämma att en fotbollsklubb inte får fortsätta med sin verksamhet där man bara kan slänga in bollarna i ett skåp och ta ut dom om ett halvår igen.

Men ja, nu ska vi väl inte måla fan på väggen innan det har hänt, OM det händer lär det ju finnas gott om tid att klaga och gnöla. I fredags red vi en evighetsbana som var så här: Skritt längs med långsidan, framdelsvändning i hörnet, in på kvartslinjen och trava över en serie bommar, övergång till skritt och sedan trav över en annan serie bommar. Ner till skritt, framdelsvändning och så skänkelvikning i trav i slalom mellan koner som stod utplacerade på linje någonstans mellan kvarts- och medellinjen. Ner till skritt, framdelsvändning, galoppfattning och så galopp in till X, övergång till trav, ny galoppfattning och så övergång till skritt innan kortsidan, och sedan skulle man vända upp och hoppa ett litet kryss på andra långsidan, och sedan vända och skritta utanför krysset och tillbaks till "första" långsidan och så börja om från början. Det var superkul och även supernyttigt för Köttbullen som blev så himla lösgjord och fin och jobbade på riktigt bra. När vi red fram så galopperade vi jättelänge, vilket också kan ha haft med saken att göra, och i vanliga fall får man ju jobba som ett djur för att hon inte ska bryta av, men nu galopperade vi varv efter varv efter varv och hon bröt inte av en enda gång. Visst, nu var vi inte så många (7 st) och vi galopperade längs med fyrkantsspåret och därför kunde jag vända över när det fanns luckor. Men hon är inte blyg för att ta även det som en anledning att bryta av om hon är på det humöret, så jag var helnöjd även om jag fortfarande inte gör något mer än att åka med och hålla igång. Formen lämnar en del övrigt att önska, men den kommer väl. 

Jahapp, det var alltså denna terminen. Vi börjar igen redan den 8 januari så det är ju...snart. Under förutsättning att det inte blir några nya restriktioner dårå. 

Freedom, en liten stund i alla fall

Har haft en enorm jobbsurdeg som har hängt som ett djävla Damoklessvärd över mig så länge att jag nästan inte minns hur det var att inte vara stressad över det. I aim to finish in Q2 uttalade jag så sturskt någon gång i våras och sedan...blev det inte så. Nu berodde detta till 99 % på saker jag själv inte kunde påverka, men jag hade ändå 100 % av det dåliga samvetet, kan jag ju lugnt säga utan att överdriva. 

Men. Nu. Är. Jag. Klar. Samlade ihop alla filer och rapporter, klistrade in dom i ett mail till min chef, drog ett djupt andetag och tryckte på SEND. Hoppas nu att han tycker resultatet är bra, så länge som han har fått vänta. Hehe. 

Jaha, men vad ska man göra nu med all sin tid på jobbet? Städa? Fika? Hur gör man? 

Handbolls-EM

 Jahapp, då var det färdigspelat för Sverige i detta EM som jag inte bloggat en bokstav om pga lever verkligen inte la vida loca just nu. Brukar säga "en av fördelarna med mitt jobb är att det ALDRIG är några problem med att vara ledig i december" men ska det komma ett undantag så är väl 2020 året som levererar en massa skit om det uttrycket inte är för känsligt för mina cirka tre läsares jungfruliga hornhinnor. I alla fall: har i huvudsak tre reflektioner kring detta EM. 

1. Det går att spela utan publik även om det inte blir riktigt samma grej. Men det här kan väl i första hand fotbollen ta till sig, de som har såna problem med huliganer och läktarvåld och sånt där alltså, plus allt vad det kostar av skattemedel att upprätthålla lag och ordning och skydda, hjälpa och ställa tillrätta. Väck med huliganerna, sänd matcherna på tv och låt det bli en betaltjänst så att klubbarna får in motsvarande intäkter. Problem solved? 

2. Thomas Axnér är en mycket bättre coach än jag trott (förlåt Thomas). Har tidigare fått intrycket att han varit en besserwisser som kan och vet allt mycket bättre än alla andra och som dessutom uttalar sina åsikter på sån där dryg lundaskånska nästan à la Björn Ranelid. Men jag tyckte han coachade väldigt bra. Lugn och sansad (fast det kanske hade med frånvaron av publikljud att göra, att man inte behöver skrika för att göra sig hörd?) och framför allt att han gjorde något i underlägen. Bytte försvarsuppställning, bytte målvakt - ofta blev det väldigt bra. Nu gick det ju inte riktigt Sveriges väg ändå, men EM är EM och laget är ungt. Jag är positivt överraskad. 

3. Tycker absolut inte det är någon skillnad mellan damer och herrar när det kommer till handboll utom när det gäller en sak: När herrarna spelar så stoppas klockan stup i kvarten för att det ska torkas. Så fort en svettig handbollströja nuddar golv så blir det en blöt fläck och in från kanten springer då ett par slavar med handdukar och ser till att golvet blir halkfritt. I damernas matcher hände detta kanske (åtminstone så jag såg det) kanske två eller tre gånger per match, medan i herrarnas matcher sker det säkert minst tio gånger per halvlek. Beror det på a. att herrarna svettas mer? b. att damerna är mindre så deras svettavtryck mer är försumbart? c. pandemin? d. annat?  Skulle gärna vilja ha klarhet i detta. Men det lär jag väl aldrig få?     

4. Okej, en fjärde grej också. Jag älskar Robban & Claes som handbollskommentatorer, de är så otroligt kunniga och analytiska och ofta rätt roliga. Men snälla, sluta med analyser i stil med "ja, det är ju väldigt tufft att vara isolerad och avskild från sina barn under ett mästerskap" eller "nu när Bella Gulldén slutar i landslaget kommer hon ju att få mer tid med familjen" (ej ordagranna citat, men det var andemeningen), för det har jag hittills aldrig hört dom säga om någon i herrlandslaget. Och det består ju av åtskilliga pappor som ju borde ha samma känslor för barn och familj och har det säkert också (Andreas Nilsson tackade ju nej till ett mästerskap för att han skulle vara pappaledig (GULDSTJÄRNA) och jag hörde precis en intervju med Kim Andersson där han nämnde familjen som största anledning till att inte göra come back i landslaget), men det lyfts liksom aldrig fram som något annat än en tjejgrej. Sådärja, nu var det också sagt.

5. Nej, jag kom på en sak till. Följer handbollslandslaget på Instagram, och de lägger alltid ut inlägg vid matchstart, i halvtid och efter avslutad match och så någon liten analys kring resultatet. Sen fylls kommentarsfältet på med glada tillrop och beska yttranden, och här har jag noterat en skillnad. Om det har blivit en förlust så är det (generellt sett, inte alla män/kvinnor osv) majoriteten kvinnor som skriver peppiga kommentarer i stil med "bra kämpat ändå, nästa gång tar ni dom" medan män generellt ägnar sig åt sågningar i stil med "sämsta match jag sett", "fy fan vad dåligt spelat", "TJÄNSTE FEL (sic!) AXNER". Jaha, nu kan vi ägna fem minuter åt att diskutera i smågrupper om varför det ser ut som det gör i världen. Ha det gött, hääääj. 

Till stallet istället, v 51 2020, pt 1

 Haha, tänk att det ändå blev en pt 1, det trodde man ju inte I DESSA TIDER. Dock engångsföreteelse att jag fick lov att ta min dotters plats, det var för att hon missat rätt många gånger. Utgår från att styrelsetjejens pappa också missat rätt många gånger då, men skit i det nu för gud var härligt att få träffa sin guldgrupp igen. Kändes som evigheter sedan fastän det bara handlar om 14 dagar. Men det blir så definitivt liksom när man inte ens kan åka dit och kolla när de rider, för det är totalförbud för besök av andra än de som ska rida. Barn får ha med sig en förälder, det är allt. Ja, men det är väl så det måste vara nu och det kommer ju förhoppningsvis inte att vara såhär för all framtid. 

Vi red kadrilj, det är ju en typisk grej att göra sista gången på terminen. Lite högre klass på denna än den som var i fredags får jag väl säga. Vi är ju rätt samspelta som grupp plus att alla är på ungefär samma nivå. Fredagsgruppen är väl lite mer blandad kompott så jag hoppas verkligen inte att det blir så här mer än januari ut. Fast Ridsportförbundet har ju varslat om att det kan komma att gälla ända fram till sommaren. BLÄ i så fall. Men det är som det är. 

Det gick i alla fall BRA igår. Köttbullen stod emot i början (som vanligt), men blev riktigt fin och lösgjord mot slutet. Galoppen gick väl sådär, hon ville inte hålla igång riktigt och även om det är kul att rida kadrilj i galopp så låter det inte sig göras riktigt på en Köttbulle som gärna bryter av till trav vid minsta motstånd, typ att hon kommer för nära en annan häst och det gör man ju hela tiden i kadriljen. Vi var inte jämna par igår heller, så jag fick rida ensam igen. Eller med Mållgan, som Karin sa. 

Terminen slutar på fredag, men det är inte så farligt länge som det är uppehåll. Min "nya" grupp börjar igen redan den 8 januari. Tyvärr är alla jullovsaktiviteter inställda (såklart), men jag har redan kastat mig på mailen och anmält till boot camp i augusti. Hehe.  

Gör genast avbön

Här är det jag som sitter och gnäller över styrelsetjejen som fick byta plats med sin pappa när han var sjuk, för jag uppfattade det verkligen som ett stort NJAAA när jag frågade, och man vill ju inte ställa till det för någon om det nu kanske inte är okej att göra så. Fast det berörde mig uppenbarligen så mycket att jag kände mig tvungen att surblogga om det. Ja, men i alla fall. Fick ett sms i förmiddags från min dotter, som alltså rider i samma grupp som jag (gjorde innan Corona gjorde att jag var tvungen att byta och därför har ju frågan inte varit aktuell innan) där hon skrev att hon inte skulle rida på kvällen för hon hade ingen bil. Hade lust att bittert svara "TA MIN" eftersom jag ju inte skulle rida, men det skulle innebära för mycket logistiskt pill eftersom vi bor i olika byar och det är inte så enkelt att man bara kan ta bussen från A till B utan man måste först åka in till stan (3 mil) för att ta sig ytterligare 2 mil till punkt B som alltså ligger 17 km från A om man kör fågelvägen det gör ju inte bussen och förresten ska man ju inte åka buss I DESSA TIDER. 

Men sen fick jag minsann ett sms från Karin där hon frågade om jag ville rida på min dotters plats ikväll. ATT JAG VILLE. Nu jeflar. Det blir nog kadrilj idag igen. Känner att ÅÅÅÅH VAD DET SKA BLI ROLIGT ATT FÅ TRÄFFA GRUPPEN IGEN. Fastän vi bara har varit åtskilda i två veckor. Hahaha. 

Hillbilly elegy

 Såg filmen Hillbilly Elegy i helgen och det tycker jag ni också kan göra. En stark film som gjorde lite ont i magen att se. Den är såkallat based on a true story och finns som bok, fast inte översatt på svenska vad jag har kunnat googla mig till, annars hade jag väl reserverat den på bibblan i samma sekund som eftertexterna började rulla. Filmen var riktigt bra och Glenn Close helt fantastisk i rollen som Mamaw. Finns på Netflix. Seså seså, skynda på.  

Till stallet istället, v 50 2020

Ja, nu behöver man ju i alla fall inte namnge sina stallinlägg med "pt 1" och "pt 2" eftersom det bara är en gång i veckan nu. Booooring. Fast man ska väl inte klaga, det kunde ju varit att hela verksamheten hade fått stänga ner. Fast det är ändå märkligt att man inte kan vara 10 personer i ett ridhus på 2500 kvadratmeter där man per automatik alltid har minst hästlängds avstånd, men Ullared får ha öppet och dit får folk vallfärda? Jaja, skitsamma. Gillar inte detta, men det är ju bara att gilla läget. Dessvärre ser det som från början var sagt "till sista januari" ut att vara ända till TRETTIONDE JUNI nästa år, för Ridsportförbundet har förlängt sina restriktioner/rekommendationer/råd med förbehållet att det kan komma att ändras om pandemisituationen ändras. 

Blev sur i fredags. Det går en gubbe i min nya grupp och hans dotter sitter med i styrelsen. Många är lite sura på henne för när det är någon aktivitet, t ex boot camp eller extraträning, då ska hon alltid ha en och samma häst. Och till skillnad från mig som också alltid har en och samma häst så rider styrelsetjejen en av de mest populära lektionshästarna och det är liksom inte ens lönt att diskutera. Nu är det ju bara jag som vill rida Köttbullen, men om det var någon mer (vilket det ju inte är) så hade jag väl aldrig kunnat med att propsa på att ha ensamrätt. Men jag har hört mer än en säga att "ja, det är ju inte lönt att önska x (den hästen) om y (styrelsetjejen) ska vara med för man får ju ändå aldrig henne" (hästen, inte styrelsetjejen dårå). Hon, styrelsetjejen, är en sån där självsäker typ som liksom bara tar för sig utan att märkbart tänka tanken att det kanske är andra som har betalt precis lika mycket för sin lektion eller aktivitet och som kanske också skulle vilja rida den hästen. Blir lite sur på ridlärarna också även om jag kan förstå att det kan vara en svår sits ibland eftersom styrelsen de facto är arbetsgivaren och de gör ideella insatser för klubben, och för det kan det ju tyckas vara rimligt att ha någon form av förmån, men det är svårt med gränsdragningen. HUR SOM HELST. I fredags var styrelsetjejens pappa sjuk och då dök styrelsetjejen upp istället, "för det var inom familjen". Fick självklart sin favorithäst också, men hon (hästen) är nog inte Superfavoriten i nya gruppen och alla var nog rätt nöjda med vad de fått. Vad som störde mig var detta: Jag frågade K om jag och min dotter också kunde få byta sådär för vi är ju också familj, och då var det ett "njaaaa..." och man såg på henne att hon menade nej och att det kanske inte var en helt bekväm situation, hon hade säkert fått frågan och sagt ja för att vara snäll utan att tänka att det kunde finnas andra som också skulle vilja haka på. Det tyckte jag var sjukt svårt när jag själv satt i styrelsen och man skulle avgöra om man kunde göra ett undantag för något ömmande fall. Det är klart att man vill vara tillmötesgående, men att man hela tiden måste tänka på vad som skulle hända om fler bad om samma sak och liksom försöka värdera sannolikheten för att det skulle hända. Sedan stör jag mig rent principiellt på att man gör skillnad på en som inte tar nej för ett svar (styrelsetjejen) och en som backar direkt och säger "ja, jag tänkte bara kolla, frågan är ju fri" (jag). 

Sånt stör jag mig sjukt mycket på, när inte samma sak gäller för alla. I alla fall I DESSA TIDER när jag dels har blivit fråntagen min mysiga grupp och dels bara får rida en gång i veckan. 

I fredags skulle det ha varit hoppning, men Karin hade inte hunnit bygga något så hon frågade om det var okej att vi hoppade nästa gång istället. Det tyckte jag och några till lät utmärkt, JAMEN DÅ BÖRJADE VÄL STYRELSETJEJEN ATT INSISTERA PÅ ATT DET SKULLE VARA HOPPNING. Alltså hon rider ju inte ens i den här gruppen så vem är hon att lägga sig i? I den nya gruppen verkar det vara en som är PRO hoppning, jag och en till är definitivt ANTI och resten verkar inte bry sig jättemycket (enligt vad jag har fått uppfattning om hittills), då ska väl inte en som kommer och rider istället för någon annan komma och ha åsikter om vad VI ska göra i VÅR grupp. Jag och den andra hoppmotståndaren protesterade livligt och till slut blev det bestämt att vi skulle hoppa nästa gång istället. Mest handlade det nog om att det skulle ta en massa lektionstid att bära in och bygga hinder, i normala fall brukar detta finnas framme på "hoppdagarna" men av någon anledning gjorde det inte det nu. 

Istället för hoppning föreslog K att vi skulle rida kadrilj. Det är lite standard när det närmar sig jul i alla fall i vår klubb. Har lite blandade känslor för det, det kan vara jättekul men det kan också vara rätt trist, det beror nog lite på upplägget och på dom som är med. Menar inte att jag är något kadriljproffs själv, men vissa saker är väl ändå elementärt, t ex att ha koll på sin parhäst och se till att man håller jämna steg när man rider i olika varv. Men det är tydligen inte elementärt för alla och då slutar det i KAOZ. Den här kadriljen blev väl något mellanting, funkade bra ibland och ibland blev det lite rörigt p g a att det inte blev jämna avstånd och för att folk inte kunde skilja på vänster och höger. Vi var inte jämna par så jag och Köttbullen fick rida sist. Då kvittar det ju lite vad man gör eller inte gör, så det var lite halvtrist. Köttbullen var inte på sitt bästa humör, vet inte om hon brunstar eller vad det är, men motvillig är hon. Hon blev rätt så fin i formen till slut, men vägen dit var inte jätterolig om man säger så. Hon är så djävla STARK och då är det lätt att man blir stark tillbaka och till slut sitter man där och har någon djävla dragkamp och det känns ju sådär. Men ja. Vägen till framgång är ju sällan spikrak. Nu är det bara en gång kvar på terminen, sen blir det väl ingen ridning mer inom överskådlig framtid. Misstänker att det inte kommer att bli några jullovsaktiviteter eller någonting. BLÄ. Så surt.