When the bomb drops it'll be a bank holiday, everybody happy in their tents and caravans, everybody happy in their ignorance and apathy

 Idag har jag varit på banken. Det händer ju inte direkt årligen om man säger så, förra gången var omkring år 2014. Mitt ärende då var detsamma som nu, att föra över lite pengar från ett konto som jag har haft ända sedan Jesus red in i Jerusalem på en åsna. Mina föräldrar öppnade det till mig på den gamla goda Föreningsbanken i min hembygd, det var kanske inte så länge sedan så att jag även fick en sparbössa i form av en elefant för att ytterligare uppmuntra ett strävsamt leverne, men inte långt ifrån heller. Det kontot har sedan levt ett eget och ganska stillsamt liv för sig själv, fristående från mina andra pekuniära förehavanden, och jag har tyckt att det har varit lite gött att ha det så. Mina (kanske lite smartare) syskon har för längesedan avslutat dessa konton, men jag föredrar att ha det kvar fast låtsas som att det inte finns, och av den anledningen kan det också gott få vara lite krångligt att komma åt dessa slantar. Typ att man måste ta sig till en fysisk bank, fylla i en blankett, ta nummerlapp och visa legitimation i kassan istället för att bara sitta och knappa lite i sin bank-app och föra över pengar hit och dit. 

På senare tid har kontot dock blivit lite mer tillgängligt för sedan i somras någon gång blir jag ombedd att "välja profil" när jag loggar in på internetbanken, och så kan jag titta på mina pengar men inte mer än så.  Föreningsbanken gjorde ju för många år sedan någon fusion med Sparbanken och blev först Föreningssparbanken och sedan Swedbank. Själv har jag varit kund i Ankeborgs Sparbank, som är/var en fristående sparbank som nu har gått ihop med några andra skånska fristående sparbanker och blivit Sparbanken Skåne. Som är en del av Swedbank fast ändå inte på något konstigt sätt som jag inte orkar engagera mig i. Det var i alla fall till ett av deras bankkontor som jag idag tog mig för att göra en liten transaktion från ovan nämnda konto till min brors konto eftersom vi har lite business ihop. Sedan jag var där sist hade de blivit en "kontantfri" bank, men det skulle väl inte spela någon roll tänkte jag (naivt), det är ju bara att fylla i en lapp och lämna till kassörskan och resten som sker är ju elektroniskt, ettor och nollor som skakas runt i något system. Nä, men det där bordet med uttags- och insättningsblanketter och penna i en liten kedja försvann visst samtidigt med kontanterna, så planen stupade redan i inledningsskedet. Fick förklara mitt ärende i kassan för Julia 19 år, som förmodligen aldrig hört talas om vare sig Föreningsbanken eller uttagsblanketter. Hon bad att få min legitimation och knappade in mitt personnummer och blev sedan fundersam. "Vilket konto sa du att det gällde?" och jag rabblade upp kontonumret som hon inte kunde se. Jag hävdade ju då att jag kunde se det i min internetbank, problemet var att jag bara kunde se men inte röra, och hon bad mig logga in och visa. Gjorde det, men nähä, det här med att "välja profil" funkade visst inte i appen. Fick öppna webbläsaren i telefonen och logga in i detta pyttelilla fönster med och ladda ner mitt djävla kontoutdrag och då skulle plötsligt någonting uppdateras och allting tog tusen år men till slut fick jag fram vad jag skulle. "Kan det finnas någon bankbok kopplad till detta konto?" undrade Julia och jag svarade lite svävande att det var nog tänkbart att det funnits en fysisk sådan från början, men att den hade nog avvecklats någonstans på vägen mellan Föreningsbanken-Föreningssparbanken-Swedbank. Ja, men om det var bankbok så var det plötsligt jättekrångligt och om det rörde sig om mer än 5000 kronor så skulle detta aviseras 6 månader i förväg, menade Julia. Jag protesterade och sa att jag gjort transaktioner utan bankbok i modern tid så det måste väl funka även nu? Det kunde Julia inte svara på utan hon var tvungen att ringa någon på Swedbanks huvudkontor och kolla. Och det kan jag säga att det var inte bara att. Det var koder som skulle knappas in och läsas upp och dubbelkollas och så bytte man sida och vips så krävdes det nya koder och det var Adam Bertil Cesar David hit och dit nästan som en hemlig militär operation, och sedan skulle det läsas upp information från det pyttelilla kontoutdraget på min telefon som vi stod och puttade fram och tillbaka under den Coronasäkrade plexiglasskivan bakom vilken Julia befann sig. 

Ah men till slut kom lösningen och då var det att jag skulle ladda ner Swedbanks bank-app vilket jag gjorde medan Julia gjorde mig till kund där på något sätt. Så nu har jag mitt f d hemliga och svårtillgängliga konto lika tillgängligt som allting annat. Röven. Sen är det alltid lika nervöst att föra över pengar till någon annans konto. Då ska man ju lägga till den personens clearing- och kontonummer samt namnge kontot. När det är ett bankgiro- eller plusgirokonto så kan man ju enkelt "hämta mottagarnamn". Men jag tror inte att det sker någon sådan koll när man knappar in någons privata kontonummer, vilket känns lite nervöst nu när jag har slantat över en rätt saftig summa. I min värld i alla fall, jag antar att Jacob Wallenberg knappast skulle höja ögonbrynen men allt är ju relativt. Så nu är jag lite nojig, vad händer om jag har satt in pengarna till någon annan? Kan man få dom tillbaks, är de för alltid förlorade, vad händer? Illuminate me, pls. 

PS Tror inte att jag har gjort det alltså, för jag har både dubbel- och trippelkollat, men MAN VET JU ALDRIG I DESSA TIDER. Mvh nervös

The time is out of joint, O cursed spite, that ever I was born to set it right

 Alltså det där med att jobba international kan ju ha sina sidor. Häromdagen skulle jag boka ett möte nån gång i mars. Satte mötestid 10-13 för att alla skulle kunna, men då gick inte det för någon skulle vara i USA då, och då skulle den personen få börja klockan 4 på morgonen. Det ska ju fan att försöka organisera någonting när folk inte kan hålla sig inom tidszonerna. 

Och idag skickade jag en mötesförfrågan till en kollega i England och tänkte till att de ligger ju en timme före oss (eller efter, beroende på hur man räknar. Jag tycker det är före när klockan är 7 där och 8 här, men det finns ju dom som tänker precis motsatt.) så jag satte mötestid till kl 11.00 så det inte skulle bli för tidigt. Fick till svar att då kan inte jag, kan vi ta det kl 11.00 istället? Haha. Jaha, men då fick det väl bli klockan 12.00 svensk tid då. Kunde inte med att vara så anal så jag hänvisade till att det är lunch då, you know the Swedish fika, it is very important for our business? Svarade jag alltså inte utan ändrade bara mötestiden från 11.00 till 11.00 i ett parallellt universum.  

Likblomman

Har läst Likblomman av Anne Mette Hancock. Den har fått danska deckarakademins debutantpris, stod det på framsidan, och på baksidan kunde man läsa det här:

Journalisten Heloise Kaldan befinner sig i en mardröm. En av hennes källor har avslöjats som en lögnare och det råder fullständigt kaos på tidningens redaktion, där man desperat försöker rensa upp efter skandalen. När Heloise oväntat får ett brev från Anna Kiel, som är efterlyst för mordet på en advokat tre år tidigare och fortfarande på fri fot, ser hon det som sin räddning.    

Heloise börjar gräva i fallet men när en av hennes kollegor mördas tvingas hon inse att hon tagit sig vatten över huvudet. Hon stöter ihop med polismannen Erik Schäfer, som även han börjat rota i Anna Kiels fall, och frågorna hopar sig. Har Anna Kiel slagit till igen, eller finns det fler än en mördare? Varför leder alla spår i fallet plötsligt till Heloise? Är hennes eget liv i fara?    

MHM, vad ska man säga om det här då? Upplägget med polis och journalist kändes enligt min mening lite väl gjort redan. Sedan tillkom en twist som jag inte riktigt såg komma, men jag kände ändå att...näää. Det var liksom FÖR stereotypt och även om det inte var 100 % förutsägbart så var det väldigt mycket transportsträckor och rätt onödig och lite stolpig dialog. Den här boken får två smörrebröd av fem möjliga. 

Röran när man försöker vara organiserad

Jag skulle kalla mig själv rätt så välorganiserad. Har koll på saker och ting, är förberedd på det mesta, har oftast både en plan B, C, D och resten av alfabetet också om något skulle gå åt helvete längs med vägen och det gör det ju alltid. Fast det senare går kanske mer under rubriken street smart än välorganiserad. I alla fall. Jag lever i en härlig symbios med min kalender och jag har inget som helst behov av att hålla på med en massa löjl i stil med bullet journaling. Alltså, jag har absolut inget emot själva idén, men det verkar som att de flesta lägger 99 % av energin på att göra sina egna fina krusidulliga kalendrar och sedan tittar de aldrig i dom. Fast jag har kanske fel. Själv är jag helnöjd med Outlooks kalender för jobbgrejer och telefonens plus en väggalmanacka för det privata. Men så för ett tag sedan fick jag tips från en konsult som jag jobbade med i ett projekt om TRELLO. En sida där man liksom kan göra digitala to-do-listor som tilltalade mig som gillar to-do-listor (eller framför allt gillar jag tillfredsställelsen när man får stryka saker från listan) och att ha det lite snyggt och välorganiserat. Så jag skapade ett konto, fixade en sida med listor och prioriteringsgrad och gjorde olika kategorier och höll på (nästan som en som gör sin egen bullet journal personlig och instagramvänligt konstnärlig, hahaha) och la den som startsida i webbläsaren och var helnöjd med det. I ett par månader eller så, sedan kom något jobbsnille på att vi skulle använda PLANNER istället, som ju är i princip samma sak fast på någon annan plattform om jag fattar det rätt. Så helt plötsligt hade vi projekt i både TRELLO och PLANNER och sedan tidigare har vi även använt ONE NOTE till vissa projekt och nu har något snille kommit på att man kan använda TEAMS, så nu har vi en massa TEAM med grejer på gång. Och nu är allting istället för ordning och reda en djävla RÖRA om ni frågar mig, man är med i hundra olika TEAM och PLANNER-grupper och vissa saker ligger här, andra ligger där och man hittar fan i mig ingenting längre. Får börja återgå till det gamla hederliga systemet penna och papper för att ha koll på vad som är vad. Är det så här det ska gå till nuförtiden, va?

Tröttmössa

Åh vad skönt att kunna gå och lägga sig tidigt på en måndag, det är man ju verkligen inte van vid, tänkte jag igår morse för när jag vaknar (väcks) på morgonen (04.00) så famlar jag alltid efter en positiv tanke som ska bära mig genom dagen eller åtminstone ge mig en enda anledning att gå upp istället för att ge upp, somna om och sova till långt fram på eftermiddagen (har förvisso aldrig hänt, men känslan är densamma varje morgon). Något kul som ska hända, att det snart är helg eller som igår då, bara att ingenting ska hända och jag kan vara hemma och slappa. Många tror att eftersom jag är en s k morgonmänniska så skuttar jag med ett skratt ur min säng och valsar omkring som i ett lyckorus bland gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol. Ingenting kan vara mer felaktigt, morgnarna är min absolut värsta stund på dagen där allting är jobbigt och absolut ingenting känns roligt. Men det går fort över och sen är jag redo att skalla dagen. Njuter enormt av känslan av att snudd på ha avverkat halva arbetsdagen innan fan själv fått i sig vällingen och att hela tiden liksom ligga lite före alla andra. Så här års förstår jag inte ens hur folk som har vanliga arbetstider STÅR UT? Mörkt när man åker till jobbet har väl alla, men jag har ju i alla fall (rent teoretiskt åtminstone) ett par timmars dagsljus när jag slutar. Igår var jag på massage efter jobbet och kom därför inte hem förrän 15.30. Skyndade ut till hönsen för att liva upp deras tillvaro med lite rester från söndagsmiddagen, men då hade de redan intagit sina platser på sittpinnarna och sa tack, men nej tack. Så pass bistra tider nu alltså. Men snart är det vintersolstånd och sen vänder det ju, även om det dröjer innan man märker det. 

Ja, i alla fall, utnyttjade jag då min ofrivilligt lediga måndagskväll och gick och lade mig tidigt? Nähädå, istället satt jag uppe till halv elva och glodde på Sverige-Ryssland i handbolls-EM. Fattar inte varför matcherna måste vara så djävla sent, Danmark ligger ju inte precis i en annan tidszon och det är ju inte som att det finns en publik som man måste ta hänsyn till I DESSA TIDER. Spännande match dock, synd att det blev förlust. Men eftersom Sverige redan var klara för mellanrundan så var det väl inte hela världen kände jag. I pausen och eftersnacket satt jag och kollade på fröer, velar lite om jag ska bunkra fröer från engelska fröfirmor nu innan Brexit eller ej. Det är ju billigare, men å andra sidan så brukar det ju inte bli så särskilt billigt i slutändan eftersom man (jag) alltid beställer avsevärt mer än vad man (jag) egentligen behöver (speciellt surt i år eftersom mössen åt upp allt jag sått i växthuset). Men så kom nya Impectakatalogen igår och shit alltså vad dyrt? kände jag. Såatteh, jag vet inte. Får väl suga lite på den karamellen. Ikväll ska jag gå och lägga mig tidigt (haha) och imorgon ska jag jobba hemma så då får jag ändå lite "sovmorgon" hoppas jag. Ska lämna bilen på service efter jobbet och baxa mig hem med buss från grannbyn. Bäää vad jobbigt. Nu blev jag trött på riktigt. 

Jag, Daniel Blake

Har sett filmen I, Daniel Blake i regi av Ken Loach och det tycker jag att du också kan göra. Skulle i princip kunna ha utspelat sig i Sverige i verkligheten idag även om man vill hoppas och tro att så inte är fallet. Finns på SVT Play någon månad till. Varning för storlip. 

Till stallet istället, v 49 2020, pt 2

 Jaha, i fredags var det då premiär för den nya ridgruppen som består av två personer som flyttats från varje vuxengrupp med tio personer i. Åtta stycken blev vi då, så det är ju OK. Fast jag tycker ändå det är löjligt. V håller väl cirka hundra gånger så stort avstånd som folk gör när de köar på till exempel Gekås, men ändå får vi inte vara tio personer till häst i ett 2400 kvadratmeter stort ridhus men till Ullared och liknande köptempel får folk vallfärdas lite hur som helst. Men ja, det är ju bara att gilla läget och det var ju ändå bra att det gick att lösa så här, sa vi till varandra när vi köade (på två meters avstånd eftersom vi tar detta på allvar) för att kunna gå in i sadelkammaren och hämta grejer. Känner de flesta i den här tillfälliga nya gruppen, störde mig på en som kom insläntrandes 15.20 när vi skulle börja 15.30. OK att 15.30 är tidigt för dom flesta, men man behöver väl inte stå och borsta i ultrarapid då. Kände att det kokade lite i mig, men vissa personer är ju inte ett dugg känsliga för att andra står och trampar och väntar på att de ska bli klara. Så vi kom inte igång förrän hon var nästan kvart i fyra. Karin var ändå snäll och försökte stretcha ut tiden så långt det bara gick i andra änden, men det är ju en annan lektion som börjar då så det blev inte mer än 45 minuters ridning. Vi pratade om det (på respektfullt avstånd) i stallet efteråt och sa att om den här sena zombiepersonen (som avlägsnade sig väldigt snabbt efter lektionen för hennes häst skulle gå lektionen efter) har svårt att hinna så kan vi andra hjälpas åt att göra i ordning hennes häst, för vi är ju i första hand vänliga och hjälpsamma. Och om det inte hjälper så får vi väl säga till henne att masa sig hit i tid, för man vill ju ändå rida hela de 60 minuter man har betalat för. 

Aja, skitsamma, det löser sig nog. Vad jag inte hade räknat med i den nya gruppen var att vi ju hoppade in på en annan dags terminsplanering. Terminsplaneringen är nämligen sådan att alla som rider på samma dag gör övningar på samma tema, fast såklart utifrån den nivå gruppen befinner sig på. Så om det är dressyr så kanske en grupp rider skänkelvikning på diagonalen medan en nybörjargrupp mer tränar på vänd snett igenom. TYP.  I måndagsgruppen skulle vi ha dressyr de två återstående gångerna och det gillar man ju. Men i fredagsplaneringen var det markarbete och hoppning i planeringen. SUCK. Jaja, det är ju bara att gilla läget där också. 

Köttbullen var på sitt allra tjurigaste humör och ville inte alls samarbeta. GRR. Hade behövt jobba henne lösgörande i skritt länge, men det var det ju inte tid till p g a zombiemänniskan. Karin sa att hon (Köttbullen) hade varit "jätteseg" tidigare i veckan, så jag lade all energi på att få henne att gå fram och det gjorde hon. Men gå på tygeln ville hon inte. Och hon ville inte fatta galopp, då fick hon ett pet med spöet och då vet ju alla vid det här laget att bakbenen åker i luften. Men sen galopperade hon, fast jag hade ett våldsamt göra med att hålla igång henne för hon ville bara bryta av hela tiden. 

Jaha, sen skulle vi börja med själva övningen som var att trava över en serie med kanske 10 bommar utmed ena långsidan under nedsittning, sedan fatta galopp, vända snett igenom över tre galoppbommar, bryta av till trav, fatta ny galopp efter hörnet och vända snett igenom över tre andra galoppbommar. Då helt plötsligt när vi travade mot första bomserien så blev Köttbullen JÄTTEFIN i formen? Mjuknade och sökte sig framåt och nedåt och kändes helt avspänd och harmonisk efter att ha stått emot som bara den. Eh, jaha? Kändes ju väldigt onödigt att slösa bort det på markarbete om ni frågar mig, men det var ju som det var. Själva övningen gick rätt bra men jag var bara hyfsat nöjd eftersom vägen dit varit sån kamp och jag hellre hade velat fortsätta jobba med lösgörande istället för att hålla på med bommar SOM JAG SKULLE HA FÅTT GÖRA OM DET HADE VARIT MÅNDAG. Allt är alltså Coronas fel.  Hehe. Aja, det är bara på det igen.