Svärmodern

Har läst Svärmodern av Moa Herngren. Har tidigare läst Tjockdrottningen som jag tyckte var rätt okej. Den här boken handlar om följande: 

Som ensamstående mamma har Åsa och hennes son alltid varit nära. Men relationen förändras när sonen träffar en ny flickvän som snart blir gravid. Åsa gör sitt bästa för att knyta an till sin nya svärdotter, men då Åsa försöker hjälpa till uppfattas hon som gränslös. Det blir början på en konflikt som kommer att splittra hennes familj.

Det blir smärtsamt uppenbart för Åsa att den viktigaste personen i sonens liv inte längre är hon själv, utan svärdottern och den nya familjen. Och när Åsas egen mamma går bort, står hon plötsligt alldeles ensam.

Ja, vad tyckte jag om den här boken? Det får nog bli ungefär samma omdöme, rätt okej. Störde mig lite på att boken först var i jagform och sedan i tredje person (när det handlade om samma person), men intressant upplägg att läsa ur de olika personernas perspektiv. Sen kan jag väl tycka att den här upplevda gränslösheten var lite väl lam, eller så har jag en annan definition av gränslöshet (har även en svärmor som tillför ytterligare en dimension till begreppet gränslös så det var kanske därför jag inte ens fattade vad alla de här konflikterna i boken ens var att tjafsa om, man har ju varit med om värre liksom). Men ja. Den kommer väl inte att lämna något djupare avtryck, men ändå helt okej. Den här boken får tre familjegräl av fem möjliga.  

September

 Jaha, då blev det höst? Hur gick det till? Tycker hela det här året har svept förbi som en blinkning och häromdagen när vi pratade om någonting som hände i våras så kändes det som att det lika gärna kunde ha varit för tio år sedan. 

September var det ja. September, oktober, november, det är höstmånaderna. Höst och vår är mina bästa årstider, så jag klagar inte. Vad jag klagar på just nu är: så galet mycket att göra på jobbet. Igår jobbade jag inte nio till fem utan fem till nio. Och inte då 05-09 utan 05-21. KUL LIV MAN HAR? Det kommer att vara så här ett par veckor till, men sedan lugnar det förhoppningsvis ner sig lite. 

Sen har jag ju såklart råkat plocka på mig lite väl mycket föreningsliv också. Nästa vecka ska min brukshundklubb ha "hundens vecka" med aktiviteter varje kväll, varav jag ska ansvara för två prova-på-grejer. Det var de dagar som jag inte rider, håller kurs eller går kurs med Tage som rök där. Det är ju samtidigt kul, men just nu önskar jag faktiskt lite att vecka 37 redan hade varit över. Och även vecka 38 för den omfattar något liknande upplägg fast på jobbet. Hodeladihodeladihoppsanvilkendag. Eller vecka. Eller veckor. 

Jaja, det är som det är, bara att bita ihop och köra plattan i mattan, huvet i väggen, pannan i kaklet och allt det där. Hajhaj. 

Till stallet istället, v 36 2020, pt1

 I måndags var det hoppning och vi fick vikarie för Karin var sjuk. GULP. Man vet ju aldrig med vikarier, vår grupp är ju på den högsta nivån och då kanske en vikarie tycker att man ska kunna hoppa högt (=över 50 cm, hehe). Fick börja med att state:a att jag är en mes och inte vill hoppa högt. Köttbullen gillar att hoppa, men hon lägger ju iväg i en fart som jag inte är 100 % bekväm med. Jag skulle inte säga att hon generellt är hård i munnen, men just då är hon fan i mig helt okänslig. Visst är det roligare att hoppa henne än Pojken, som liksom mödosamt stjälper sig över varje hinder och i det närmaste tvärstannar efteråt om man inte driver så man blir blå i ansiktet, men alltså nää...hoppning är inte min grej längre. 

Jaja, jag behövde inte hoppa särskilt högt och vi hoppade en 5½:a (dvs en rak linje, trav in, hoppa att litet hinder, ett galoppsprång och så ett högre hinder) och det är ju inte jättesvårt när det inte är högre än vad det var (det "högre" var en oxer på kanske 60 cm när jag hoppade). Skulle däremot luta mig bakåt i landningen p g a Köttbullens dåliga balans och man är ju drillad att följa med i språnget, så det var svårt. Och så gick det ju lite fort som sagt. Men jag överlevde. Var väl inte den roligaste lektionen för det blir så mycket väntan när 10 stycken ska hoppa, och då är vi ju ändå vuxna och disciplinerade och kommer i ström. Men det känns ändå som att man står mycket på medellinjen och glor. Uppvärmningen gick inte heller bra, tror Köttbullen håller på att bli brunstig för hon var på ett djävla humör. Först blev hon jättesur för att hon inte fick gå in i stallet med de andra ponnyerna och stimmade runt och höll på som om hon var sista hästen på jorden som inte fick gå ombord på Noaks ark. Tänkte att hon skulle lugna sig när de andra hästarna kom så hon i alla fall inte kände sig ensam, men det dög tydligen inte. Sen när vi red fram så kändes hon allmänt okoncentrerad och motvillig och ville inte gå på tygeln och slog bakut i galoppen osv. Men jaja. Alla kan ju ha en dålig dag. Vi får väl se hur det blir på fredag. 

All work and no fun

BUÄÄÄH. Jag hade gjort en jättebra jobbplan för att slippa jobba röven av mig i september. Denna förnämliga Plan startade samma dag som jag kom tillbaks från semestern och om man jobbade enligt planen så skulle det visserligen vara fullt upp men ändå görbart de kommande sju veckorna. Planen sprack sedan per omgående p g a en såkallad "kollega" (är för närvarande ej så kontant med hen och önskar det vore annorlunda men TYVÄRR är jag hänvisad till att samarbeta med denna person som varken är lagspelare eller ledare utan bara allmänt KASS på rätt mycket men som har slickat röv uppåt och därför uppenbarligen kan göra lite som hen vill) som tidigare aviserat att hen inte tänkte ta semester förrän senare i höst, vilket jag räknade med när jag gjorde min förnämliga Plan, plötsligt tog semester ändå. Utan att ha förankrat det någonstans utom möjligtvis via tidigare nämnda rövslickning uppåt dårå, men ingen här visste något förrän typ dagen innan. Och "kollegan" har tydligen ingen känsla för att hen (tyvärr) ingår i ett sammanhang och att det fanns möten som involverade hen inplanerade. Tycker att det är rimligt att man kollar av sånt innan man bara uteblir, föreslår nya mötesdatum eller liknande, men det är tydligen en helt omodern tanke. 

Så där blev en fasförskjutning av Planen på två veckor vilket gjorde att marginalen till deadline krympte med motsvarande tid. Sedan blev hen förkyld och då håller man sig ju som bekant hemma. Säger absolut inget om det, hade det bara varit sjukdom så hade det fixat sig, men tillsammans med den här oplanerade semester försvann tre veckor av de sju som Planen omfattade, vilket innebär att Planen har gått från att vara mästerlig till ett stort kaos där ingenting är klart. Ergo, kommer att få jobba röven av mig de kommande veckorna. Vilket innebär: varje ledig stund. Ta med datorn hem varje dag och smacka igång den det första jag gör när jag kommer innanför dörren och sen sitta tills det är läggdags eller dags att ge sig iväg någonstans. Nu i september ser det ut så här: Ridning på måndagar, hundkurs med Tage på tisdagar, valp- och allmänlydnadskurser som jag håller i på torsdagar, ridning på fredagar och hundkurs med Tage på lördagar. Nu är den nya Planen: klämma in lite mer jobb innan ridning och hundkurs på måndagar och tisdagar (för de börjar inte förrän 19.30 respektive 18.30 så där hinner jag ju beta av ett och annat), jobba aslänge på onsdagar (som är min "lediga kväll" bortsett från nästa vecka då jag har ett åtagande), samt att jobba på söndagarna (som är min "lediga dag" bortsett från söndag nästa vecka då jag har ett annat åtagande så då får jag väl jobba på lördag eftermiddag istället).

BUÄÄÄÄH var ordet. Är det någon som vill ha mitt liv? Det är gratis de kommande tre veckorna. Sen ska jag lägga mig i fosterställning och håva in övertidsersättningen och sen vill jag kanske ha det tillbaka igen. Over & out från en livegen. 

Jackie

Det här är en bok som jag inte kommer att läsa klart: Jackie av Annie Svärd. Så här stod det på baksidan:

”Tidigt om försommaren, på ett försenat tåg på väg mot huvudstaden och ett nytt liv – allt börjar där. Och som om hon redan har en föraning om att någonting är på väg att ske registrerar hon alla i vagnen. Någonting i luften, hon vet ännu inte vad men om det sker kommer hon sannolikt att vara det mest uppmärksamma vittnet efteråt.”

Anne Swärds nya roman handlar om en ung kvinna på väg mot Stockholm och livet. Det är den varma sommaren 1988, ingenting har ännu hänt. Mannen hon sedan möter är bortom vad hon kan föreställa sig. "Jackie" är en roman om kärlek, besatthet och överlevnad.

Ja men alltså nä. Orkar ej med böcker där karaktärerna bara är "han" och "hon" och bara är allmänt svåra. Kämpade på med de första hundra sidorna, hoppade fram en bit för att se om det skulle bli bättre men nu ger jag fan i detta. Den får noll åttiotalsreferenser av fem möjliga. 

Hål-i-huvudet-sjukan

Gjorde precis ett quiz på temat akvariefiskar med ett ej så imponerande resultat. Har väl haft något akvarium i barndomen (både min och mina barns) med guppy, black molly, neontetra, svärdbärare och platy (?) eller vad de nu heter, de där vanliga nybörjarfiskarna, men det gjorde mig uppenbarligen inte till någon expert för jag fick bara 3 rätt av 9. En av frågorna jag svarade fel på var Vilken av följande alternativ är inte en sjukdom som kan drabba akvariefiskar? där jag utan att tveka valde alternativet "hål-i-huvudet-sjukan för det kunde ju inte vara något annat än hittepå. Trodde jag, ja. Det var det inte alls utan det är en parasitsjukdom som företrädesvis drabbar diskusfiskar och andra ciklidarter, fick jag lära mig. Tycker mer det låter som ett symptom som många människor verkar ha drabbats av. Inte minst såna som befinner sig i någon form av ledande position. Tack för ordet.

Hemligt möte

För ett tag sedan fick ju jag och min instruktörskollega/kompis sms om att vi skulle bli bjudna på pizza på okänd plats och av okänd anledning. Vi spekulerade rätt mycket i det där. Misstänkte att det var något lurt. Ville dom lura på oss något trökigt styrelseuppdrag? Har dock aldrig hört att valberedningen jobbar med pizza som lockbete, men de kan ju ha ändrat taktik. Men raggning av potentiella styrelsemedlemmar brukar ju ske på senvintern, strax innan årsmötet, så det var inte riktigt rätt tidpunkt. Sen berättade Stefan på jobbet att han kände någon som kände någon som också hade fått en sån där lite kryptisk inbjudan, kommit dit och blivit avrättad "i någon knarkuppgörelse". Hm, ja, men detta scenario kändes väl inte heller hundra procent sannolikt.

Nåväl, vi blev upphämtade av ordföranden och forslade till en pizzeria där resten av styrelsen väntade. Och vad det handlade om var att de ville visa sin uppskattning över att vi ställer upp så mycket för klubben. Det var ju väldigt trevligt och hedrande måste jag säga. Det enda som var tråkigt var maten. Jag och min man var och åt lunch på den där pizzerian för några år sedan och sa då att vi aldrig mer skulle sätta vår fot där. Inte för att maten var dålig, men servicen var usel. Vi beställde maten, det var långt ifrån fullsatt men vi fick ändå vänta 45 minuter innan vi fick in två mikrade bitar lasagne. På 45 minuter kan man ju för fan laga en lasagne från grunden. 

Aja, alla är väl värda en andra chans. Tanken var tydligen att vi egentligen skulle ha gått på en annan restaurang, men den hade stängt och då fick det bli den här. Men ja, deras servicekänsla, eller snarare brist på densamma, hade inte ändrats. Vi blev anvisade ett bord av en medelålders servitris i trasiga jeans, vi satte oss och sedan kom hon på att bordet skulle torkas av och kom då hasande med en jätteflaska Ajax fönsterputs och sprutade på glasskivan som låg på bordet så man satt som i en dimma. Sedan beklagade hon sig över att hon inte nådde tvärs över bordet och halvlade sig över det så att vi fick trycka oss mot stolsryggarna för att inte vara i vägen. 

Sedan fick vi in menyerna, beställde och inledde vår väntan. Det tog inte 45 minuter den här gången, men de kunde inte ens reda ut vem som beställt vad att dricka och vi fick säga till om det. Sen kom maten i omgångar så det var mycket sitta och titta på när andra åt. Och när väl den sista pizzan bars in så var det fel sort så den fick bäras ut i köket och göras om, så en person fick sitta och vänta i en extra kvart medan vi andra åt. 

Jag skulle vara lite nyttig och beställde en kycklingsallad. In kom ett fat som bestod till 90 % av isbergssallad (som väl består till 90 % av vatten), lite tärnat kycklingkött, några bitar konserverad ananas och så några gurkskivor och en tomatklyfta. Denna rätt kostade 100 kronor. Nu var det ju inte jag som betalade, men det var väl ändå ett DJÄVLA överpris om ni frågar mig. Rätten i sig smakade ingenting. Jag hade beställt "stark dressing" och in kom en skål med vanlig dressing som de hade duttat på någon slags grillkrydda på utan att ens besvära sig med att röra om. Stark var den inte heller och som måltid betraktat så var det här nog något av det mest menlösa jag ätit i hela mitt liv. Men tanken (hos styrelsen) var ju i alla fall god även om inte maten var det.