Den osynlige vännen del 1

Har läst Den osynlige vännen del 1 av Stephan Chbosky. Många har höjt den till skyarna, möjligen var mina förväntningar väldigt höga för jag var/är väl bara måttligt imponerad så här långt. Eller den var ju bra, men kanske inte SÅ bra som jag trott. Den handlar om detta:

Sjuåriga Christopher Reese försvinner spårlöst i sex dagar. När han kommer hem igen är han helt oskadd. Men han minns inte var han har varit. Och han har förändrats. Christopher upptäcker att han vet saker som han inte borde veta. Han har en röst i sitt huvud. En röst som säger åt honom att bygga en trädkoja i skogen innan juldagen. Om han inte gör det kommer något fruktansvärt att hända hans mamma Kate, och alla andra han känner. Snart befinner sig mor och son i en kamp för sina liv. Deras lilla stad, Mill Grove i Pennsylvania, blir slagfältet i ett krig mellan gott och ont.

Den här boken har beskrivits som "en storslagen skräckroman med en episk kamp mellan det onda och det goda" och visst finns det likheter med denna och Stephen Kings skrivsätt (som också många har påpekat) och visst ser man en supertydlig koppling till Det (en grupp barn som kämpar mot något ondskefullt väsen i en småstad, check).

Jag tycker den började otroligt bra, när man får lära känna Christopher och hans mamma och jag kände verkligen sympati för dom. De andra karaktärerna var också bra gestaltade och intressanta. Jag känner nästan att det hade räckt om boken handlade bara om detta, vardagslivet, problemen. För efter hand som de övernaturliga/skräckinslagen ökade, desto mer ointressant kändes berättelsen och jag tycker inte författaren lyckades få grepp om den delen alls. Det kändes nästan inte ens läskigt, mest konstruerat och påhittat (att jämföra med när jag läste Det och knappt vågade borsta tänderna i veckor efter att jag läst scenen där Beverly sticker ner ett måttband i handfatets avlopp. Då var jag förvisso 20-ish och inte som nu 50+, men ändå) och ju längre det gick desto rörigare blev det. Sedan tycker jag språket var lite påvert ibland, som när Christopher, Konstige Ed och M&M gjorde saker tillsammans, då var det väldigt mycket att först gjorde killarna ditt och sedan gjorde killarna datt och sedan åt killarna matsäck och sedan gick killarna hem.

Såatteh, jag vet inte. Det finns ju en "del 2" (såklart) och den ska jag hämta på bibblan idag. Hoppas den blir bättre, mer som denna var i början. Hade den fortsatt som den började hade den nog fått fem, men nu blir det bara tre moln av fem möjliga.

Till stallet istället, v 35 2020, pt 1

Glömde visst att blogga om måndagens ridning. Glömmer rätt mycket nu pga jävelmycket att göra på jobbet så det är tur man har stallet och brukshundklubben som oaser att andas i. I måndags hade vi markarbete. På stora utebanan. Jag hatar ju att rida på stora utebanan, men det gick väl rätt skapligt. Hade Köttbullen (stackars Pojken är under utredning för hälta som kommer och går, oklart vad det är och om han kommer att bli bra) och vi kämpade på med formen och galoppen. Formen kändes ändå hyfsad och jag kunde göra övergångar från trav till skritt och igång i trav igen utan att hon slog upp huvudet, och hon kunde till och med gå på tygeln i vänstergaloppen. Högergaloppen är vad den är, och fattningarna är fortfarande inte mycket att skriva hem om. Men det går ju åtminstone framåt. Övningen var att först trava och sedan galoppera över en serie bommar med korta avstånd och sedan en serie bommar med långa avstånd på samma linje. Gick väl sådär för Köttbullen har ju inget enormt register i gångarterna och istället för att länga steget så ökar hon farten. Men hon är ärlig och verkar tycka det är roligt och hon kan ju inte hjälpa att hon inte är en gångartsponny.

Rolf

Har läst Rolf av Malin Lindroth. Den handlar om det här:

Rolf är Komvuxvikarie, snart 60 år och bor ovanför Safiren Livs. Inatt har han dödat en flicka. Nu väntar han på polisen som ska komma och förlösa honom från hans brott. Och från hans ensamhet.

Det här var en rätt annorlunda bok. Välskriven. Obehaglig. Alla har nog någon gång träffat på en Rolf. En sån där lite udda kuf utan några sociala skills. Sen behöver åtminstone inte min fantasi veta att Rolf är i stånd att mörda. Boken beskrevs som "en mörk och underhållande roman", men jag tyckte mest den var mörk. Den får tre skärsår av fem möjliga.

Till stallet istället, v 34 2020 pt 1+2

Förra måndagen var det teori så då blev det ingen ridning. Istället planerade vi vad vi skulle göra den här terminen. Det finns ju en grovplanering där vissa veckor är hoppning, markarbete, dressyr, teori, etc. Men så finns det andra veckor där det är lite mer fritt och då diskuterade vi vad vi ville/borde göra den här terminen. Mycket fokus på öppna och sluta. GULP. Är så kass på detta, rider ju för övrigt oftast hästar som är kassa på det också så jag får liksom aldrig någon feeling för hur det ska kännas när det är rätt. Men men. Det ger sig väl. Var sedan på drop in-ridning, eller "droppen" som vi i den inre kretsen säger, i fredags. Fick Köttbullen. Den här veckan hade ingen instruktör ridit till henne och det märktes, för hon var inte fullt lika samarbetsvillig. Det gick ändå rätt bra bortsett från höger galopp där hon slog bakut i fattningarna. Vi red en övning med vända snett igenom och skänkelvikning, det gick förstås inte heller särskilt bra men det är ju för att hon inte kan. I detta skedet är jag helnöjd bara hon går i form. Har även anmält mig till tre träningar med extern dressyrtränare. GULP x 10. Karin berättade att förra gången Köttbullen hade varit med så hade den här tränaren föreslagit att hon som red skulle byta till en annan häst, samt sagt att "den där får ni ju sälja" till ridskolechefen. Men det var a. i våras, när Köttbullen var ännu grönare än nu och b. en liten unge som red. Föreställer mig att Köttbullen ändå är mer utbildad och samarbetsvillig nu, samt att jag eventuellt kan åstadkomma mer än en liten unge. Eller så blir det pannkaka av det hela. Vi får väl se, hehe. Igår var jag och min man och red islandshäst. Finns ju ett ställe inte jättelångt härifrån där de är supertrevliga och naturen är magisk. Försökte lite naivt boka tid där under semestern, men det var fullt fram till nu. Nu var det å andra sidan bara vi som var där och det var ju trevligt. Vi fick rida ut med tre tjejer som jag fattade det som brukade hjälpa till på gården. Det gick bra och var URMYSIGT även om det kom en rejäl regnskur som var mindre urmysig. Fick en häst som beskrevs som "han väljer ofta trav istället för tölt så det gäller att sitta rätt". Jag är ju ingen stjärna på islandshäst, men har ju fattat att man ska ha korta tyglar, luta sig bakåt och trampa ner hälarna och det var väl rätt för han töltade like a boss. Ett par gånger blev det ett par travsteg, men det var lätt att korrigera och sedan satt man som i en fåtölj igen. U-N-D-E-R-B-A-R-T!

Där kräftorna sjunger

Har läst Där kräftorna sjunger av Delia Owens, en bok som cirka hela Sverige verkar ha läst nu i sommar. Den handlar om det här:

En oförglömlig berättelse om naturens krafter och ensamhetens pris. Kya Clark lever ensam och i samspel med naturen utanför en liten stad vid North Carolinas kust. Byborna kallar henne ”Träskflickan” och har i många år spridit elaka rykten om henne. När en stilig quarterback hittas död i våtmarken blir hon därför omedelbart misstänkt och en mordutredning inleds. Men Kya är långt ifrån den obildade enstöring som alla tror, och snart uppdagas sanningen om hennes liv.

Jag tyckte den här boken var lite sisådär. Den var bra skriven, fina naturskildringar men lite väl Grottbjörnens Folk-ig. Känns ju mer sannolikt att Kya skulle växa upp och bli tandlös, åldrad i förtid, outbildad och fattig, men istället blir hon högutbildad, skitsnygg och rik i princip utan att ens ha satt sin fot någon annanstans än i denna våtmark. SKULLE INTE TRO DET, VA? Sen var det väl rätt spännande med mordet, men upplösningen kändes alldeles för sockersöt och tillrättalagd. NJA. Den här boken får tre rätt små fiskmåsar av fem möjliga.

Men vad vill dom mig?

Fick igår ett mycket kryptiskt sms från ordförande och kassör i en förening som jag är aktiv i. Sms:set var skickat till mig och min instruktörskollega/kompis.

Hej svejs i lingonskogen! Hoppas allt är bra med er och att ni inte fått solsting. Vi skulle gärna vilja bjuda er på pizza en dag/kväll. Anledningen berättar vi på plats. Ni två får bestämma datum och tid och återkomma

Jaha, men bli bjuden på mat är ju alltid trevligt så vi öppnade kalendrarna, hittade ett datum och återkom med det. Frågade samtidigt var vi skulle vara någonstans för det är ju ändå lite skillnad på om man ska på lokal eller om de tänker att vi ska mikra varsin Billys panpizza i föreningslokalen. Men svaret vi fick var bara "Ni kommer att få ett sms med mer detaljer".

VAD MENAS MED DETTA? Vad vill de? Vad har vi gjort? Är det bra eller dåligt? INGEN VET. Eller ja, någon vet väl, men inte vi.

Stay tuned for the spännande fortsättning. Upplösning sker nästa onsdag.

Och så vare måndag igen

Jaha, där försvann den helgen, det gick i ett nafs. Har inte gjort något speciellt tror jag? Det är ju så varmt att hjärnan smälter bort så jag minns ingenting. Jo, i lördags storstädade jag hönshuset, skurade och donade och bytte allt strö på golv och i reden. Tjejorna kom in och inspekterade misstänksamt då och då, som om de trodde att jag allraminst höll på att försåtsminera deras lyxhotell. Efter lite otacksamt kacklande så vände de och gick ut igen. Det var tacken för mitt slit! Det var hett som i helvetet och dammet yrde och flugorna surrade. Är det ett ljud jag verkligen H-A-T-A-R så är det flugsurr. Hade det varit en tortyrmetod så hade jag erkänt vad som helst. Aja, men nu är det i alla fall gjort. Tanken var annars att jag skulle ha gjort det "någon gång under semestern när det var lite dåligt väder" men den dagen kom ju aldrig. Igår vaknade jag med en helvetisk huvudvärk som kunde härledas till nacke och axlar (som också gjorde ont). Oklart varför, men jag har ju problem med nacke och axlar sedan cirka en miljon år tillbaka i tiden och är man ett måndagsexemplar så är man, även på en söndag. Trist bara att efter en vecka av ett i det närmaste asketiskt leverne (träning varje dag, inget socker, ingen alkohol) så vaknar man upp och mår som om man hade däckat utanför ett tält på Roskildefestivalen. Det finns ingen kosmisk rättvisa någonstans. Segade runt hela dagen som en zombie med värmeslag. VÄRDELÖST! Piggnade till något frampå eftermiddagen när det var sändningar från SM i hoppning i Falsterbo (hurra, guld till Rolf-Göran!), men i övrigt lämnade gårdagen inget större positivt intryck. Aja, nu är det måndag, nu försöker vi igen.