Till stallet istället, v12, pt1

I måndags var det alltså inte teori som jag först trodde, utan dressyr. Mmmmm, dressyr. Det gillar man ju. Vi skulle rida skänkelvikning mellan koner i skritt och trav, och sen kom det order om "släpp stigbyglarna och lägg upp dom" och sen fick man helt enkelt skumpa på i trav och även galopp (dock ej i skänkelvikning dårå). Pojken har sån där lite klumpig fyrtaktig kallblodsgalopp och det är inte det lättaste att sitta på honom, men det gick rätt bra ändå. Värre var det för en annan tjej i gruppen som red en rätt så ung och rätt så pigg häst som av någon anledning blir supertaggad av att ha Pojken i närheten i galoppen. Pojken låter nämligen rätt mycket när han galopperar, dels dundrar han fram i ovan nämnda fyrtakt och sen så frustar han även en del och den här hästen blir av någon anledning helt VILD när hon hör detta. Så det var en hel del rodeo på vår volt. Pojken var superduktig och galopperade på bra fastän han låg bakom andra (då vill han oftast bryta av), men ja, det var lite KAOZ.
Skänkelvikningarna gick rätt skapligt för att vara vi. Kändes på det hela taget som att Pojken går från klarhet till klarhet just nu. G-Ö-T-T. Utgår från att det står någon form av bakslag och lurar bakom hörnet, men sånt är ju livet.

Till stallet istället, v 11, pt2

Det här med drop in-lektioner kan ju bli lite vad som helst. Som till exempel för några veckor sedan, när jag var den enda som dök upp. Men oftast är vi omkring 5-6 personer, rätt ofta är det också mer eller mindre samma människor som dyker upp. Men i fredags! Då var vi helt plötsligt 14 personer som skulle tränga ihop oss i ridhuset. Tror att detta berodde på att man dels tidigare under dagen gjort reklam för drop in-ridning på sociala medier, dels att det var teori för fredagsgrupperna.

Det gick dock oväntat bra, fastän vi var så många. Vi red en övning med skänkelvikning på halva långsidan, sedan ett varv på stora mittvolten och så fortsätta längs med långsidan i skänkelvikning igen. Funkade riktigt fint och det blev inga masskrockar någonstans. Jag red Pojken och han kändes SUVERÄN. Så härlig och pigg och i fin form och galoppvolterna satt som en smäck. G-Ö-T-T!

Och vi har inte alls teori idag, utan det är inte förrän efter påsk. Ibland är det skönt att ha fel.

Dvalan

Har läst Dvalan av Camilla Grebe. Har tidigare läst både Älskaren från huvudkontoret och Husdjuret och gillat dom mycket. Dvalan är typ en fristående slags fortsättning, fast jag tror inte det gör något om man inte har läst dom tidigare böckerna. Det är bara lite kul att stöta på samma karaktärer, men den här berättelsen står stadigt på egna ben. Den handlar om detta:

Artonårige Samuel råkar sabotera en drogaffär och tvingas till en desperat flykt undan narkotikabossen Igor. Efter att ha gått under jorden svarar han på en annons: en familj i skärgården söker en assistent till sin hjärnskadade son. Men ingenting blir som Samuel har tänkt sig när han flyttar in hos den vackra Rakel och hennes son Jonas i det avsides belägna huset vid havet. Inte heller har Samuel räknat med att hans kärleksfulla, men kontrollerande mamma – den frireligiösa Pernilla – handgripligen ska försöka hjälpa honom att få ordning på sitt liv. Kriminalinspektör Manfred Olsson är plågad av en familjetragedi. Han utreder två till synes drogrelaterade mord när hans väg korsar Samuels och Pernillas.Utredningen blir komplicerad och Manfred bestämmer sig för att söka hjälp hos profileraren Hanne som är bosatt i Ormberg.

Tycker om den här boken för cirka allt: bra språk, bra dialog, bra tempo, flera oväntade vändningar och en lagom mix mellan spännande och vardagligt. Den får fyra polisanmälningar av fem möjliga.

Till stallet istället, v11, pt 1

Blev ingen ridning i fredags p g a tjafs med en IDIOT på jobbet så jag kom inte iväg i tid utan fick istället åka hem med hjärnan kokande. Alla vet ju att är det någon gång i livet man behöver ett pass på ridbanan så är det ju när man är i den sinnesstämningen, men det sket sig alltså. Kommer aldrig att förlåta IDIOTEN för detta.

I måndags var det la grande finale på detta hoppblock som har varat i ett halvår. Känns det som i alla fall. Vi skulle hoppa bana. Pojken hatar att hoppa bana. Eller rättare sagt, han förstår liksom inte att det är en bana utan tror han är klar efter varje hinder. Då bryter han av till trav och sen krävs det ett VÄÄÄÄLDIGT drivande och smackande och KOM IGEN NU DÅ-ande för att han ska komma igång igen. Något flyt infinner sig liksom aldrig. Men vi tog oss i alla fall runt efter många om och men. Höjd: 30 centimeter. Tror ej Peder Fredricsson kommer att ringa och anställa mig som beridare på Grevlundagården inom det närmaste.

Imorgon ska jag på drop in-ridning om det så blir det sista jag gör. Nästa vecka har vi nämligen teori så då är det ingen måndagsridning. Känner att min mentala hälsa lite står och faller med huruvida jag får rida eller ej just nu (p g a ovanstående IDIOT, en dag ska jag berätta allt), så det kom väldigt olägligt med teori. Å andra sidan så är det ju mys att bara åka till stallet och kvällsfodra, vilket vi gör även om det är teori, så jag klarar mig nog ändå.

Alla dessa möten som kom och gick, inte visste jag att det var livet

Det här med att jobba i en säsongsbetonad verksamhet som jag gör har både för- och nackdelar. Fördelar är till exempel att man i princip alltid kan ha jättelång julledighet och att arbetsbelastningen under vinterhalvåret oftast är rätt så hanterbar. Plus att det aldrig är två dagar som är likadana. En av nackdelarna är perioden just nu. Min värsta tid på året, när allting ska igång, allting ska klaffa, alla projekt ska vara avslutade och allting ska ha blivit bättre än vad det var förra säsongen. Igår jobbade jag från 5.00 till 21.30. JÄÄÄ, ROCKENROLL! Inte. Idag jobbar jag hemifrån p g a bilen är på service. Tänkte en lång härlig sovmorgon men vaknade 5.00 utan att kunna somna om, så det var väl lika bra att gå upp och börja beta av en to do-lista som är lika lång som kinesiska muren. Har nu svarat på en miljon mail, skrivit protokoll från tre möten tidigare i veckan samt kallat till i runda slängar åttahundra nya möten. Tror alla hatar mig nu eftersom det känns som att jag schemalagt alla fram till cirka midsommar. Sån är jag, slavdrivaren.

Nu har jag i alla fall tänt en brasa, sitter med värmedyna på mina axlar, dricker en kopp te och låtsas att det här, det är livet på en pinne. Aja, koltrasten sjunger i trädgården, jag har soffan full av hundar och när jag jobbat en stund till så kan jag belöna mig själv med att gå ut och gulla lite med hönsen. Det finns ju värre arbetsmiljöer om man säger så.

PS: Jag gillar mitt jobb egentligen. Bara inte just nu. 

Till stallet istället, v10, pt1

KÄRA HÄSTBLOGG. Som det här tydligen har blivit. Orkar ej blogga om annat tydligen, just nu är det mycket och det mesta är rätt djävligt p g a folk i min relativa omgivning som är IDIOTER, vilket drabbar mig mer än önskvärt och jag är konstant irriterad och stressad och har axlarna fastklistrade uppe vid öronen. Ungefär så. Då är det inte så dumt att ha ett stall att åka till. En Pojke som står och väntar på en. En ridlärare som är snäll och inte tvingar en att hoppa över högre hinder än man själv tycker att man klarar av. I mitt fall: 40 centimeter-ish. Trav över bommar, sen galopp och sedan varannan gång vänstersväng och varannan gång högersväng och så hopp över ett litet hinder. Jag var helnöjd och Pojken var glad och pigg och framåt, trots helgens hårda träning. Eller kanske tack vare, inte vet jag. Han kändes jättejättefin i formen, väldigt lösgjord och härlig. OCH VI GALOPPERADE PÅ VOLT I BÅDA VARVEN OCH HAN FÖRSÖKTE INTE EN ENDA GÅNG SPRINGA RAKT FRAM. Sån mäktig känsla att jag knappt visste vart jag skulle bli aaaaaaav.
Kom hem rätt sent men kunde jävlarimej inte somna p g a lika delar upprymd av ridning slash irriterad p g a ovan nämnda orsaker som började sippra fram igen efter att ha varit helt raderade ur hjärnan i ett par timmar. Ridning är fan i mig MAGI i det avseendet. Terapi också.



Den här lelle lurvmulen <3 <3 <3

Till sist, när klockan närmade sig midnatt, fick jag ta till Lindamordet. Sökte lite i bloggen och insåg att jag minst är inne på nionde året med detta sömnpiller till ljudbok utan att för den skull ha kommit en millimeter närmare vem som egentligen mördade Linda. Nuförtiden har jag den inte på mp3-spelare utan har köpt den som ljudbok för att alltid kunna ha den med mig om jag någon gång skulle drabbas av sömnlöshet. Kan börja lyssna ungefär var som helst någonstans i början, de två första timmarna jag har hört rääääätt så många gånger vid det här laget, och sen tar det max en halvtimme och sen vilar jag tryggt i Morfei armar. Vaknar till ibland, hör lite om Evert Bäckström och sen zzzzZZZZZzzzzZZZZZzzzzz.

Till stallet istället, v9, pt 3 & 4

Har varit på en härlig träningshelg i stallet och tränat för årets dressyrtränare 2017. När jag först såg att hon skulle komma till stallet och ha träning så tänkte jag att det var väl verkligen ingenting för mig och Pojken för det är kanske ändå rimligt att man ska kunna typ galoppera på en volt om man ska träna för en Grand Prix-domare? Men nejdå, det var för alla, även lektionsryttare, även lite halvkassa sådana, så jag knep åt mig en plats. Vi red ett pass på lördagen och ett på söndagen och JISUS vad jobbigt det var, tyckte både Pojken och jag. När man rider lektion med 9 andra blir det ju alltid lite pauser där man skrittar på lång tygel och det är ju inte alltid så att ridläraren har ögonen på en heller. Men här var det 45 minuters INTENSIVUNDERVISNING utan en enda paus utom möjligtvis när man bytte varv. Tack och lov red vi två och två, annars hade jag nog dött. Fick ändå rida med sporrar, vilket inte var något jag direkt insisterat på. Förr, på "den gamla goda tiden" (sic!) så tyckte den dåvarande ridskolechefen att "sporrar och spö ingår i ryttarens utrustning", så alla hade sporrar. Om hästen var lat fick man helt enkelt skaffa vassare sporrar. Mm, smart. INTE. Sen kom det en ny ridskolechef som totalförbjöd sporrarna, vilket såklart var mycket bättre för hästarna.
Nu är det väl lite så att man måste "förtjäna sina sporrar" som det hette förr, dvs kunna rida i balans och ha en stadig skänkel, och tydligen passerade jag det nålsögat eftersom jag blev påträdd ett par sådana vare sig jag ville eller ej.

Hur gick själva träningen då? Jo, helt okej. Pojken var fin i formen och vi kämpade med framåtbjudningen. Sen har han ju det jobbigt med framför allt vänstergaloppen på volt, där vill han gärna skjuta ut bogen och sväva ut i sidled. Så det där var väl inte så mycket att jubla högt över. Galoppen på rakt spår var han jättefin i, fattningarna blev också väldigt fina och balanserade. På söndagen red vi en övning som gick ut på att rida 10-metersvolter längs med spåret och så fatta galopp precis innan spåret och så rida rakt fram kanske 20 meter, sedan avbrott till trav, ny volt och ny fattning. Det var en övning som passade Pojken PERFEKT och jag hade kunnat galoppera tusen varv, men nu skulle han ju stärkas med "många övergångar", så det blev inte så. Har nog aldrig fått till så harmoniska galoppfattningar med honom förut, så det var stort.

Nu ikväll så ska vi på det igen, vanliga lektionen och då ska vi hoppa. Hur nu det  ska gå efter denna intensivträning, själv är jag mör både här och där. Den som lever får se.