torsdag 19 juli 2018
Livets och dödens villkor
Har läst Livets och dödens villkor av Belinda Bauer. Jag gillar verkligen hennes tidigare böcker, till exempel De vackra döda eller Mörk jord eller Ni älskar dom inte. Rekommenderas varmt för den som vill ha välskrivna kriminaldraman med mörka undertoner och levande karaktärer (menar nu inte rent bokstavligt). Därför blev jag först lite besviken över Livets och dödens villkor för det kändes som att den började synnerligen trevande. Det var väldigt mycket etablerande av karaktärer som inte kändes så himla intressanta, och beskrivningar av havet och regnet och vattnet och naturen, och så var det Mördaren dårå, som tvingade sina offer att klä av sig nakna och ringa sina mammor innan han dödade dom, och så var det polisens arbete, och okej att poliser bara är människor med vanliga människors fel och brister, men...gääääsp, kände jag nästan inför de tillyxade karaktärerna smart-kvinnlig-kriminalkommissarie-med-ung-klantig-manlig-kriminalassistent-vid-sin-sida. Belinda, vad har hänt? Men sedan rasslade det till och blev väldigt spännande och sista kanske tredjedelen blev det sträckläsning. Kände dock att jag hade velat veta lite mer om vissa karaktärer och lite mindre om andra. Den här boken får tre burkar cider av fem möjliga.
onsdag 18 juli 2018
Kvalitetstid
DET REGNAR! Och inget sånt där fjuttigt femminutersregn som det snålt har bjussats på kanske tre gånger sen i maj, utan ett rejält strilande som har pågått exakt hela dagen. Som man har längtat! Jobbade, handlade, åkte och tog hand om Bulldozern (som är bättre och får numera promenera 2x10 min och gissa om denna ponny är toppad till max efter 14 dagars boxvila och ofrivillig isolering från alla hästkompisar?), packade två sopsäckar hästgödsel i princip direkt från Bulldozerns rumpa samt två spannar brunnen dito från gödselstacken, åkte hem, släppte ut hundarna, hällde den färska gödseln i komposten och den brunna i potatislandet, städade i hönshuset, vattnade i växthuset, gick in, kokade en kopp te, lade mig i soffan, öppnade fönstret, lyssnade på ljudet av regnet som smattrade mot markisen, somnade som en stock. Så härlig sömn! Känns som att jag inte har sovit så gott sedan den här värmeböljan började. Nu kommer jag väl aldrig att kunna somna i kväll bara för det, men jag håller på att kolla på Smultronstället av Ingmar Bergman på SVT Play och det tar ju max tio minuter så vaknar man av att luren faller ur handen. Så pass trökig alltså. Så det löser sig nog med nattsömnen.
Snabba cash
Loggade in på löneadministrationssidan för att knåpa ihop månadens tjänstgöringsrapport. Tänker nämligen inte jobba en sekund mer än nödvändigt nu såhär de sista skälvande dagarna inför SEMESTERN. Som börjar på måndag, eller fel, den börjar på tisdag. För på måndag har jag "permission". Det låter ju som att jag ska bli utsläppt från Hinseberg och kanske lite på försök återanpassas till samhället, men i det här sammanhanget betyder det bara att man har ledigt med full betalning av en särskild anledning. I det här fallet är den särskilda anledningen "egen 50-årsdag". Har ingen aning om vem som kommit på just detta, men det är ju bara att tacka och ta emot och spara en semesterdag till bättre tider.
Kollade också min lönespecifikation för att kolla att jag fått min retroaktiva löneökning (det hade jag) och se hur mycket slantar jag har att sprätta med under semestern. Rätt mycket, visade det sig. Tyckte nämligen lönen var osedvanligt fet denna månaden (obs, klagar ej), och när jag skummade genom raderna så visade det sig att vi fått BONUS på 5000 spänn. Jag har jobbat på samma företag sedan 2001 och någon bonus har jag aldrig sett röken av förut oavsett hur bra eller dåligt det har gått. Har inte heller hört något om att vi skulle få det heller, men det är ju bara att tacka och ta emot igen dårå. Hoppas nu bara att ALLA har fått bonus, så man inte skapar finsk stämning i fikarummet genom att uttala sitt gillande över detta initiativ från ledningen. Och så kanske det bara är jag som har fått en gratifikation för väl utfört arbete? Tror i och för sig inte det, för jag är långt ifrån ensam om att ha jobbat som ett as i år. Men man vet ju aldrig. För några år sen fick alla andra bara precis så mycket löneökning som det fanns utrymme för i avtalet medan jag fick...rätt mycket mer. Utan att ens kräva det. Det är sånt man får knipa käft om ifall man inte vill skapa missnöje och osämja, tänker jag. Fast man undrar ju lite. Varför det är så himla känsligt med pengar och vad man tjänar. Jag är inte heller så meddelsam i det avseendet, men folk kan ju i största allmänhet skryta och skräppa i det oändliga om sina villor och husbilar och pooler och märkesprylar, men frågar man vad de har i lön så är det värre än att utkräva information om smaskiga detaljer ur deras sexliv. Obs, frågar varken det ena eller det andra. Man är väl välanpassad. Men bonus i alla fall. Skrattar hela vägen till Internetbanken i detta nu.
Kollade också min lönespecifikation för att kolla att jag fått min retroaktiva löneökning (det hade jag) och se hur mycket slantar jag har att sprätta med under semestern. Rätt mycket, visade det sig. Tyckte nämligen lönen var osedvanligt fet denna månaden (obs, klagar ej), och när jag skummade genom raderna så visade det sig att vi fått BONUS på 5000 spänn. Jag har jobbat på samma företag sedan 2001 och någon bonus har jag aldrig sett röken av förut oavsett hur bra eller dåligt det har gått. Har inte heller hört något om att vi skulle få det heller, men det är ju bara att tacka och ta emot igen dårå. Hoppas nu bara att ALLA har fått bonus, så man inte skapar finsk stämning i fikarummet genom att uttala sitt gillande över detta initiativ från ledningen. Och så kanske det bara är jag som har fått en gratifikation för väl utfört arbete? Tror i och för sig inte det, för jag är långt ifrån ensam om att ha jobbat som ett as i år. Men man vet ju aldrig. För några år sen fick alla andra bara precis så mycket löneökning som det fanns utrymme för i avtalet medan jag fick...rätt mycket mer. Utan att ens kräva det. Det är sånt man får knipa käft om ifall man inte vill skapa missnöje och osämja, tänker jag. Fast man undrar ju lite. Varför det är så himla känsligt med pengar och vad man tjänar. Jag är inte heller så meddelsam i det avseendet, men folk kan ju i största allmänhet skryta och skräppa i det oändliga om sina villor och husbilar och pooler och märkesprylar, men frågar man vad de har i lön så är det värre än att utkräva information om smaskiga detaljer ur deras sexliv. Obs, frågar varken det ena eller det andra. Man är väl välanpassad. Men bonus i alla fall. Skrattar hela vägen till Internetbanken i detta nu.
Hejdå Lars, rest in frys
((((( !!! OBS, DETTA BLOGGINLÄGG INNEHÅLLER SCENER SOM KAN VERKA STÖTANDE !!! )))))
Igår gick tuppen Lars, f d hönan Laura, till de sälla jaktmarkerna eftersom han tyvärr inte blev den där blyga och introverta killen som inte gjorde mycket väsen av sig och som hade kunnat få framleva livets glada dagar under radarn i ett tupp-otillåtet område. Men nähä, han skulle prompt upp i ottan och börja gala. Och med ottan menar jag vid fyratiden på morgonen. Och inte bara ett litet diskret kuckeliku utan ett gällt utdraget vrålande som upprepades helt maniskt ungefär var tionde sekund i timmar. Vi monterade en automatisk lucköppnare så Lars i alla fall inte skulle ut och härja i hönsgården vid denna arla tidpunkt och tyckte då faktiskt att han blev tystare, men det var nog bara en tillfällig sinnesförvirring för efter några dagar var han igång igen. Och eftersom det har varit så helvetiskt varmt så har vi haft hönshusfönstret öppet så Lars' ljuva stämma har lik förbannat ekat över nejden. Och sedan började han även gala på kvällarna. Och förmodligen mitt på dagen också. Djävla Lars.
Så igår åkte yxan fram. Min man dängde honom i huggkubben och dekapiterade, sedan tog jag över och höll den huvudlösa Lars ner i en hink tills blodet slutat rinna och han hade slutat sprattla. Tog allt som allt...en minut? Max. Sedan tog det väl kanske en timme att plocka, ta ur och stycka. Doppade kroppen i en hink med varmt vatten någon minut och sedan lossnade fjädrarna plättlätt. Urtagningen var lite pilligare för det var ju inte igår man, dvs jag, tog itu med ett djur från scratch så att säga och man vill ju inte råka skära hål på tarmar eller gallblåsa med sitt slaktkit från Biltema, och det var även lite oklart hur krävan egentligen satt ihop med resten av systemet. Men det gick bra. Blev inte perfekt styckat, men helt okej. Lars ligger nu i frysen och väntar på att inspirationen för att koka hönsbuljong eller en mustig Lars au vin ska infinna sig (om temperaturen någon gång kommer att understiga 20 grader, vilket känns helt osannolikt denna nådens sommar 2018). Är dock lite orolig för hur komposten ska härbärgera de delar av Lars som inte blev hundgodis (hundarna fick lever, hjärta och njurar medan komposten fick nöja sig med huvud, fötter och tarmpaket), för den verkar helt död. Antar att det är så varmt att alla maskar och mikroorganismer har tagit sin tillflykt till underjorden. Jag klandrar dom absolut inte, men jag behöver deras hjälp nu. Hävde dessutom ner alla fjädrarna där, lite oklart om de kommer att brytas ner men det antar jag? (Googlade detta nu och fick veta att "fjäder innehåller en hel del kväve och passar därför bra i komposten", så det var ju bra. Betraktar nämligen min kompost som ett av husdjuren och är extremt mån om att den ska vara i balans och må bra, Mår komposten bra så mår själen bra, kom ihåg var ni hörde det först).
Igår gick tuppen Lars, f d hönan Laura, till de sälla jaktmarkerna eftersom han tyvärr inte blev den där blyga och introverta killen som inte gjorde mycket väsen av sig och som hade kunnat få framleva livets glada dagar under radarn i ett tupp-otillåtet område. Men nähä, han skulle prompt upp i ottan och börja gala. Och med ottan menar jag vid fyratiden på morgonen. Och inte bara ett litet diskret kuckeliku utan ett gällt utdraget vrålande som upprepades helt maniskt ungefär var tionde sekund i timmar. Vi monterade en automatisk lucköppnare så Lars i alla fall inte skulle ut och härja i hönsgården vid denna arla tidpunkt och tyckte då faktiskt att han blev tystare, men det var nog bara en tillfällig sinnesförvirring för efter några dagar var han igång igen. Och eftersom det har varit så helvetiskt varmt så har vi haft hönshusfönstret öppet så Lars' ljuva stämma har lik förbannat ekat över nejden. Och sedan började han även gala på kvällarna. Och förmodligen mitt på dagen också. Djävla Lars.
Så igår åkte yxan fram. Min man dängde honom i huggkubben och dekapiterade, sedan tog jag över och höll den huvudlösa Lars ner i en hink tills blodet slutat rinna och han hade slutat sprattla. Tog allt som allt...en minut? Max. Sedan tog det väl kanske en timme att plocka, ta ur och stycka. Doppade kroppen i en hink med varmt vatten någon minut och sedan lossnade fjädrarna plättlätt. Urtagningen var lite pilligare för det var ju inte igår man, dvs jag, tog itu med ett djur från scratch så att säga och man vill ju inte råka skära hål på tarmar eller gallblåsa med sitt slaktkit från Biltema, och det var även lite oklart hur krävan egentligen satt ihop med resten av systemet. Men det gick bra. Blev inte perfekt styckat, men helt okej. Lars ligger nu i frysen och väntar på att inspirationen för att koka hönsbuljong eller en mustig Lars au vin ska infinna sig (om temperaturen någon gång kommer att understiga 20 grader, vilket känns helt osannolikt denna nådens sommar 2018). Är dock lite orolig för hur komposten ska härbärgera de delar av Lars som inte blev hundgodis (hundarna fick lever, hjärta och njurar medan komposten fick nöja sig med huvud, fötter och tarmpaket), för den verkar helt död. Antar att det är så varmt att alla maskar och mikroorganismer har tagit sin tillflykt till underjorden. Jag klandrar dom absolut inte, men jag behöver deras hjälp nu. Hävde dessutom ner alla fjädrarna där, lite oklart om de kommer att brytas ner men det antar jag? (Googlade detta nu och fick veta att "fjäder innehåller en hel del kväve och passar därför bra i komposten", så det var ju bra. Betraktar nämligen min kompost som ett av husdjuren och är extremt mån om att den ska vara i balans och må bra, Mår komposten bra så mår själen bra, kom ihåg var ni hörde det först).
tisdag 17 juli 2018
MINA VÄNNER
Nästa bloggutmaning, som i vanlig ordning går till Mirre och DDT, handlar om MINA VÄNNER. Ni minns den där boken som vandrade runt när man gick i...mellanstadiet? och som man fyllde i efter bästa förmåga. I min skola fick man ABSOLUT INTE TITTA vad någon annan hade svarat för då var man en "härmis". Sen blev man retad för att man kanske hade svarat "Från A till Ö" på favorit-tv-program när det rätta svaret i själva verket var "Ärliga blå ögon". OH THE JOY of mellanstadiet.
Jamen här kommer i alla fall utmaningen:
Fyll i en MINA VÄNNER-bok i vuxen ålder och kommentera vad som ändrats sedan du senast fyllde i en sådan!
Jamen här kommer i alla fall utmaningen:
Fyll i en MINA VÄNNER-bok i vuxen ålder och kommentera vad som ändrats sedan du senast fyllde i en sådan!
Födelsedag:
23 juli (dvs SNART). Det har ju såklart inte ändrats. I år fyller jag 50. Det känns lite mäktigt ändå.
Stjärntecken:
Lejon, svarar jag av gammal vana men det har visst ändrats av någon anledning som jag har glömt, så nuförtiden är jag tydligen kräfta. Kan man vägra gå med på det? Lejon, stort och mäktigt, savannens drottning, det känns mer som jag. Kräfta, liten och rätt obehaglig, bor under en sten och nyper folk i tårna. Vägrar identifiera mig med denna varelse.
Hårfärg:
Typ brun med allt starkare inslag av de grå tinningarnas charm. När jag var riktigt liten var jag blond, sedan mörknade det till någon rödbrun nyans. Och nu då "gråsprängd". Aja, det är helt okej.
Ögonfärg:
Melerade i grönt och brunt. Ingen förändring.
Syskon:
En ett år äldre syrra och en ett år yngre brorsa. Ingen förändring.
Mina intressen:
Djur, böcker, film, men kanske mest av allt: bara vara hemma och skrota. När jag var liten svarade jag alla gånger "hästar". Det stämmer ju för all del fortfarande.
Mina bästa vänner:
Tycker det är lite förmätet att gradera vänskap i bättre och sämre sortens vänner, så på den frågan svarar jag pass. När jag var liten var svaret "Gunilla". Vi umgicks jämt men idag har vi inte träffats på närmare 30 år.
Idrottsgren jag är intresserad av:
Ridning (både att titta på och utöva själv) och handboll (här nöjer jag mig med att titta). Curling är också rätt kul (att titta på). När jag var liten svarade jag "ridning", kanske också "friidrott" för det höll jag också på med. Minns dock inte att jag tyckte att det var sådär jättekul.
Den bästa bok jag läst:
Röde Orm av Frans G Bengtsson. När jag var liten svarade jag nog "I vår herres hage" av James Herriot. Den håller än.
Älsklingsdjur:
Måste jag välja så blir det hund, men det finns många som kandiderar till denna lista. När jag var liten svarade jag "häst", men som vuxen har den bilden grumlats något av den bistra verkligheten. Hästar är fantastiska djur, men det är också mycket arbete, mycket bekymmer och fruktansvärt mycket pengar inblandat. Det förtar en del av glädjen om jag ska vara helt ärlig.
Den bästa film jag sett:
Mina tre bästa är Riff-Raff, Norma Rae och Shirley Valentine. Kan inte välja en. När jag var liten: Har ingen aning om vad jag såg för filmer när jag var liten? Skrållan, Ruskprick och Knorrhane?
Den bästa låt jag hört:
Alltså, "bästa låt jag har hört" låter ju otroligt starkt på något vis och sen känns det faktiskt helt omöjligt att bara välja EN för i alla fall i mitt fall så beror det mycket på sammanhang och sinnesstämning. Men en låt som alltid hamnar på alla mina playlists är "Hallowed be thy name" med Iron Maiden. Så den måste ju ha gjort någon form av intryck, antar jag. När jag var liten: Inte en susning. Kanske var det "Här kommer Pippi Långstrump"? Visste ni förresten att den är skriven av jazzmusikern Jan Johansson?
Min älsklingsrätt:
Men vad är INTE en älsklingsrätt? Mmmm….mat. Det gillar man ju alldeles för mycket. Jag svarar helt förmätet: mina egna köttbullar, mos gjort på hälften potatis och hälften jordärtskocka, sås och lingon. När jag var liten var svaret "ärtsoppa".
Mitt bästa ämne:
Matte, kemi, biologi. När jag var liten: Svenska. Jag lärde mig läsa tidigt och var jättebra på både rättstavning och grammatik. Var inte på något sätt dålig i matte, men tyckte inte det var speciellt kul och mellanstadiefröken Ingrid eldade på detta med det såhär i efterhand mycket märkliga påståendet "är man bra i språk är man dålig i matte". Gick därför omkring och antog att jag var dålig i matte tills jag började på Komvux vid 27 års ålder och istället upptäckte att jag var ett ingenjörsämne.
Mitt favorit-TV-program:
Jag skäms inte för att säga att mina bästa avkopplingsprogram är fördumnings-tv i stil med "Bonde söker fru", Biggest Loser", "Arga Snickaren", "Lyxfällan" och "Robinson". När jag var liten: Jamen var inte "Fem myror är fler än fyra elefanter" ändå det bästa programmet? Annars fanns det ju jättemycket som var bra. Kråkguldet, Huset Silvercronas gåta, Kullamannen, Trazan och Banarne.
Jag avskyr mest:
Ja herregud, var ska man börja? Konsumtionssamhället, ojämlikheten, ojämställdheten, resursslöseriet, miljöförstöringen, Sverigedemokraterna, trångsyntheten, inskränktheten, det är ju bara att ösa på ur en aldrig sinande källa av dumheter. När jag var liten svarade jag förmodligen "levergryta". Det har ju i och för sig inte ändrats.
Jag gillar bäst:
När man känner att man har FLYT. Ni vet när allting bara rullar på och saker och ting löser sig utan att man behöver anstränga sig (händer ju alltför sällan om ni frågar mig). När jag var liten var svaret förmodligen "Pinocchio" (min ponny).
Min älsklingsfärg:
Grön. När jag var liten: Förmodligen också grön.
Min älsklingsblomma:
Oj, det finns många. Säger doftschersmin, för lukten av det en försommarkväll är svårslaget. När jag var liten: Har ingen aning. Kanske mandelblom.
Jag vill helst bli:
Ekonomiskt oberoende? Känns inte så himla dumt för även om jag gillar mitt jobb så tycker jag att man tillbringar på tok för mycket tid där. När jag var liten var svaret "veterinär". Sedan insåg jag att man var tvungen att gå naturvetenskaplig linje på gymnasiet för att komma in och jag var ju "bra på språk men dålig i matte" så det blev inget med det. Synd, kan jag tycka såhär i efterhand, även om jag fattar att veterinäryrket omfattar mer och tråkigare bitar än bara "att få hålla på med djur".
Min högsta önskan:
När man var liten svarade alla "fred på jorden" (eller "få en egen häst"). Nu önskar jag väl mer att alla i min relativa och absoluta närhet ska få ha det bra. Men det är klart, fred på jorden är ju fortfarande ingen dum idé. HUR SVÅRT KAN DET EGENTLIGEN VARA?
23 juli (dvs SNART). Det har ju såklart inte ändrats. I år fyller jag 50. Det känns lite mäktigt ändå.
Stjärntecken:
Lejon, svarar jag av gammal vana men det har visst ändrats av någon anledning som jag har glömt, så nuförtiden är jag tydligen kräfta. Kan man vägra gå med på det? Lejon, stort och mäktigt, savannens drottning, det känns mer som jag. Kräfta, liten och rätt obehaglig, bor under en sten och nyper folk i tårna. Vägrar identifiera mig med denna varelse.
Hårfärg:
Typ brun med allt starkare inslag av de grå tinningarnas charm. När jag var riktigt liten var jag blond, sedan mörknade det till någon rödbrun nyans. Och nu då "gråsprängd". Aja, det är helt okej.
Ögonfärg:
Melerade i grönt och brunt. Ingen förändring.
Syskon:
En ett år äldre syrra och en ett år yngre brorsa. Ingen förändring.
Mina intressen:
Djur, böcker, film, men kanske mest av allt: bara vara hemma och skrota. När jag var liten svarade jag alla gånger "hästar". Det stämmer ju för all del fortfarande.
Mina bästa vänner:
Tycker det är lite förmätet att gradera vänskap i bättre och sämre sortens vänner, så på den frågan svarar jag pass. När jag var liten var svaret "Gunilla". Vi umgicks jämt men idag har vi inte träffats på närmare 30 år.
Idrottsgren jag är intresserad av:
Ridning (både att titta på och utöva själv) och handboll (här nöjer jag mig med att titta). Curling är också rätt kul (att titta på). När jag var liten svarade jag "ridning", kanske också "friidrott" för det höll jag också på med. Minns dock inte att jag tyckte att det var sådär jättekul.
Den bästa bok jag läst:
Röde Orm av Frans G Bengtsson. När jag var liten svarade jag nog "I vår herres hage" av James Herriot. Den håller än.
Älsklingsdjur:
Måste jag välja så blir det hund, men det finns många som kandiderar till denna lista. När jag var liten svarade jag "häst", men som vuxen har den bilden grumlats något av den bistra verkligheten. Hästar är fantastiska djur, men det är också mycket arbete, mycket bekymmer och fruktansvärt mycket pengar inblandat. Det förtar en del av glädjen om jag ska vara helt ärlig.
Den bästa film jag sett:
Mina tre bästa är Riff-Raff, Norma Rae och Shirley Valentine. Kan inte välja en. När jag var liten: Har ingen aning om vad jag såg för filmer när jag var liten? Skrållan, Ruskprick och Knorrhane?
Den bästa låt jag hört:
Alltså, "bästa låt jag har hört" låter ju otroligt starkt på något vis och sen känns det faktiskt helt omöjligt att bara välja EN för i alla fall i mitt fall så beror det mycket på sammanhang och sinnesstämning. Men en låt som alltid hamnar på alla mina playlists är "Hallowed be thy name" med Iron Maiden. Så den måste ju ha gjort någon form av intryck, antar jag. När jag var liten: Inte en susning. Kanske var det "Här kommer Pippi Långstrump"? Visste ni förresten att den är skriven av jazzmusikern Jan Johansson?
Min älsklingsrätt:
Men vad är INTE en älsklingsrätt? Mmmm….mat. Det gillar man ju alldeles för mycket. Jag svarar helt förmätet: mina egna köttbullar, mos gjort på hälften potatis och hälften jordärtskocka, sås och lingon. När jag var liten var svaret "ärtsoppa".
Mitt bästa ämne:
Matte, kemi, biologi. När jag var liten: Svenska. Jag lärde mig läsa tidigt och var jättebra på både rättstavning och grammatik. Var inte på något sätt dålig i matte, men tyckte inte det var speciellt kul och mellanstadiefröken Ingrid eldade på detta med det såhär i efterhand mycket märkliga påståendet "är man bra i språk är man dålig i matte". Gick därför omkring och antog att jag var dålig i matte tills jag började på Komvux vid 27 års ålder och istället upptäckte att jag var ett ingenjörsämne.
Mitt favorit-TV-program:
Jag skäms inte för att säga att mina bästa avkopplingsprogram är fördumnings-tv i stil med "Bonde söker fru", Biggest Loser", "Arga Snickaren", "Lyxfällan" och "Robinson". När jag var liten: Jamen var inte "Fem myror är fler än fyra elefanter" ändå det bästa programmet? Annars fanns det ju jättemycket som var bra. Kråkguldet, Huset Silvercronas gåta, Kullamannen, Trazan och Banarne.
Jag avskyr mest:
Ja herregud, var ska man börja? Konsumtionssamhället, ojämlikheten, ojämställdheten, resursslöseriet, miljöförstöringen, Sverigedemokraterna, trångsyntheten, inskränktheten, det är ju bara att ösa på ur en aldrig sinande källa av dumheter. När jag var liten svarade jag förmodligen "levergryta". Det har ju i och för sig inte ändrats.
Jag gillar bäst:
När man känner att man har FLYT. Ni vet när allting bara rullar på och saker och ting löser sig utan att man behöver anstränga sig (händer ju alltför sällan om ni frågar mig). När jag var liten var svaret förmodligen "Pinocchio" (min ponny).
Min älsklingsfärg:
Grön. När jag var liten: Förmodligen också grön.
Min älsklingsblomma:
Oj, det finns många. Säger doftschersmin, för lukten av det en försommarkväll är svårslaget. När jag var liten: Har ingen aning. Kanske mandelblom.
Jag vill helst bli:
Ekonomiskt oberoende? Känns inte så himla dumt för även om jag gillar mitt jobb så tycker jag att man tillbringar på tok för mycket tid där. När jag var liten var svaret "veterinär". Sedan insåg jag att man var tvungen att gå naturvetenskaplig linje på gymnasiet för att komma in och jag var ju "bra på språk men dålig i matte" så det blev inget med det. Synd, kan jag tycka såhär i efterhand, även om jag fattar att veterinäryrket omfattar mer och tråkigare bitar än bara "att få hålla på med djur".
Min högsta önskan:
När man var liten svarade alla "fred på jorden" (eller "få en egen häst"). Nu önskar jag väl mer att alla i min relativa och absoluta närhet ska få ha det bra. Men det är klart, fred på jorden är ju fortfarande ingen dum idé. HUR SVÅRT KAN DET EGENTLIGEN VARA?
Kiviks marknad, en gång och aldrig mer
Igår besökte jag, för första gången i mitt snart 50-åriga liv: KIVIKS MARKNAD. Kan här och nu och på stående fot utlova att det även kommer att bli den sista gången. Även om det inte är helveteshett (vilket det var igår) och man får parkera 1000 mil bort (vilket vi fick igår) så är det här med att trängas med människor som glada i hågen köper "festliga" t-shirts med texten 100 % SKÅNING eller FUCK YOU I DRIVE A VOLVO eller VEM ÄR MÅTTA OCH VARFÖR SKA JAG DRICKA MED HONOM HELA TIDEN? som om det inte fanns någon morgondag är ett i sanning mycket överskattat nöje. Orkar ej med trängsel, orkar ej med ljud från nöjesfältsattraktioner, orkar ej med den där mättade lukten av brända mandlar eller vad det nu är som är så karaktäristisk för marknadsplatser, orkar ej med FOLK helt enkelt och definitivt inte i kombination med värme och trängsel och kommers. Anledningen till att vi åkte dit var för att vår kompis skulle uppträda med sin varieté och man vill ju ändå stötta sina vänner. Eller? Ångrade mig ganska många gånger igår, men det var ju så dags. Är idag helt urlakad och mentalt SKÖR och har verkligen inte lust att arbeta. Tur jag ska till stallet efter jobbet så jag kanske kan få göra någon slags mental omstart. Hejpåre.
måndag 16 juli 2018
Helgen som gick och aldrig mer kommer åter
Aja. I lördags tog vi i alla fall en tur till Mandelmanns. Det är inte så långt härifrån och vi har varit där förut, fast det var innan de blev folkkära med hela svenska folket. Det var hur som helst rätt mysigt att strosa runt där och ett tu tre stod Gustav själv bland rabatterna med några grenar i famnen och höll låda med folk som ville veta både ett och annat. Blev lite starstruck och tog ett foto i smyg, sedan läste jag på en skylt att man skulle fråga om lov innan man fotograferade människor. Hoppsan. Så istället för att instagramma en kändis fick jag instagramma några linderödskultingar, men det gick ju också bra.
Köpte några helt orimligt stora tomater i deras lilla butik och hörde några gnälla över att det såldes tvålar som "de inte hade tillverkat själva". Folk är så dumma i huvudet. De orimligt stora tomaterna var även på gränsen till orimligt dyra, men nu har jag skrapat ut vartenda frö ur dom och tänker mig att jag nog ändå går med plus om jag slipper köpa tomatfröer nästa år.
 |
| En av tomaterna, var även magiskt GOD. |
Har även gjort en överenskommelse med min exmans nya fru om att byta tomatfröer i höst. Hon berättade att hennes dotter varit på en tomatbytarspelning med Stefan Sundström och där fått ett (1) frö som hon inte vågade ta ansvar för själv, så det hade hennes mamma, a k a min exmans nya fru, fått plantera och ha vårdnaden om, och om allt går väl så ska jag få frön från den i höst. Själv ska jag bidra med sorten MNKMRKT. Förra året kom min man hem med några svarta bifftomater som vi sparade fröer av. Frågade honom vad det var för sort och han bara "jag vet inte, det var nån som Manges nya kärings morsas har tagit hit från Rumänien". Så sorten heter numera Manges Nya Kärings Morsas Rumänska Kromosom-Tomater (de var nämligen också orimligt stora). Vi var sena på sådden i år, men ska man säga något gott om denna orimliga värme så är det ju att den kompenserar den kalla våren, så nu står de i blom och det har även bildats några (än så länge) mini-tomater både i växthus och på friland. Det är dock oklart om det är någon direkt skillnad på den temperaturen den här sommaren.
För övrigt kommer tyvärr den nyblivna tuppen Lars snart att gå sitt öde till mötes. Han blev dessvärre inte den introverta och tystlåtna typen som jag hoppades på, utan verkar snarare tycka att det är helt okej att börja fånga dagen redan klockan fyra på morgonen och sedan gala var tionde sekund i en timmes tid. Nu har han även börjat hålla låda på kvällarna och DET ÄR INTE SÅ MAN LEVER UNDER RADARN, har jag väst till honom mer än en gång, men det skiter väl han i. Nu blir det nog grytan (eller snarare frysen i väntan på grytan) för Lars.
Har även kollat på sändningarna från Falsterbo i helgen, gud vad spännande och vad bra det gick för Sverige! Saknar inte att "vara på plats" för ridsport gör sig faktiskt oerhört mycket bättre på tv än i verkligheten, där ser man ju bara den del av banan där man råkar vara placerad och resten måste man ju ändå sitta och glo på en jumbotron för att ha koll på och då kan man ju lika gärna sitta hemma i soffan. Saknar inte heller att sitta i tusen mil långa bilköer i stekande sol för att ta sig från Falsterbo när allting är slut och alla andra också ska det. Dessutom kan man sitta som på nålar och pipa HEJA MALIN i falsett på ett sätt som inte är värdigt en som snart fyller 50 utan att någon bevittnar detta.
Ja, det var väl i stort sett helgen. Ja, det var ju final i fotbolls-VM som jag kollade på och tyckte att Frankrike vann rättvist. Roligt med så många mål! Pinsamt när en kroat liksom snodde bollen från den franska målvakten när han stod och fumlade med den, och sedan gjorde mål på det. I övrigt mest underhållande att alla tycker att de är bättre än domaren på att bedöma om/när det ska vara hands, offside, frispark osv. Aja, nu är VM över och allting kan återgå till det normala. Fem dagar kvar till semestern.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)