Har läst Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson. Jag tillhör väl inte precis målgruppen för ungdomsböcker, men det där med att vara ung är ju inte så himla unikt precis. Generation efter generation har tröskat sig igenom samma typ av bekymmer i stil med: Gillar hen mig? Varför gillar hen INTE mig? Är jag för tjock/smal/lång/kort? Varför hör hen aldrig av sig? Vem är jag? Därför kan det vara helt okej att vara modiga 49 jordsnurr och ändå läsa ungdomsböcker.
Och den här var väl...ja, okej. Så här stod det om den när jag läste en recension: Varför finns det inga kvinnliga trubadurer? Varför är det alltid Ella som ska skriva när det är grupparbete? Varför förväntas tjejer vara på ett sätt och killar på ett annat, och hur gör en egentligen för att vara tvärtom? Så då trodde jag att den skulle handla mycket om sånt. Men det var väl egentligen bara det som nämndes och det avhandlades rätt kvickt, sen handlade den mest om vanliga tonårsintriger: fester och bli kär i fel person och bli osams med sin bästis och sånt där. Inget fel i det, men jag hade kanske lite höga förväntningar på att den skulle handla om något mer i ett större perspektiv. Den här boken får tre små klassfester av fem möjliga.
torsdag 27 juli 2017
tisdag 25 juli 2017
S-E-M-E-S-T-E-R
Har äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN påbörjat min semester och det känns lite som att hela sommaren har hunnit rinna förbi utanför mitt jobb. Ska aldrig mer ha så här sen semester även om det såklart är riktigt gött att "ha den kvar" NU.
Smygstartade redan i fredags och efter en solig, gassig jobbvecka så hällregnade det när jag slog upp korpgluggarna på fredagsmorgonen. Alltså verkligen HÄLLREGNADE, sådär som det gör i första avsnittet av Vi på Saltkråkan när Melkerssons kommer till Saltkråkan och det regnar in och de får ställa en massa spannar och byttor överallt. Riktigt så illa har väl inte vi det, men det regnade lika mycket. Taxarna satte sig dystert på bakhasorna och blickade ut genom den öppna ytterdörren och jag tror inte ens en förbispringande katt hade fått dem att frivilligt ta steget ut i det vädret. Så efter en pliktskyldig morgonpromenad (det är alltså inga problem att få dem med sig när de väl har tagit sig över tröskeln, till skillnad från vissa andra taxar som jag sett bildbevis på i en Facebookgrupp för taxägare som jag är med på, som helt enkelt vägrar gå med om det regnar. Fast enligt mig så ska inte hundar få bestämma sånt) så byltade jag på mig luvtröja, fleecejacka och såna grejer och gav mig ut i stora vida världen, redo att möta den svenska sommaren. Körde till mina forna hemtrakter och jag lovar och svär att det regnade småspik hela vägen, men kanske fem mil från min slutdestination så bröt solen genom molntäcket och när jag svängde in framför min syrras hus (dit jag alltså var på väg) satt hon och hennes man och stekte sig gyllene på altanen och gjorde sig lustiga över hur påpälsad jag var.
Hann klämma in en fika med randigkatt innan det var dags att styra kosan hemåt igen. Vi satte oss i skugga som sedan blev sol och när jag kom hem kunde jag uppvisa den präktigaste bonnabränna som världen skådat, men i övrigt var det väldigt trevligt.
Här hemma har det annars mest regnat. Igår var det dags att rida islandshäst, vilket har blivit något av en semestertradition. Åkte med Nikky och Sandra och den här gången hade vi hintat om att vi hade "lite ridvana" och kunde tänka oss en och annan liten galopp ute i skogen. GULP! Man vet ju aldrig vilka andra man hamnar med på en turridning, kanske är det helt jättedjärva typer som vill att man ska klättra utför stup och vada genom raviner och annat Indiana Jones-äventyrligt. Men det var bara vi tre och vi hade en jättehärlig tur. Hästen jag red var av typen "jag är jättelat tills någon övertygar mig om motsatsen", men det behövdes verkligen inte särskilt mycket förhandlingar förrän vi hittat ett bra samarbete. Tölten var verkligen to die for och galoppen var helt UNDERBAR.
När vi hade gjort i ordning hästarna och skulle sitta upp så pratade vi om hur bra det är att det numera har blivit så vanligt att sitta upp från pall (till skillnad från förr när det bara var tanter som satt upp från pall och vi som inte tyckte vi var tanter men ändå inte var speciellt viga fick hitta andra lösningar). En islandshäst är ju oftast inte så hög så den kommer man väl upp på, men inte är det mycket grace och elegans över det hela så pallen är ändå ett mycket välkommet inslag. Jag noterade att hen som ridit "min" häst innan måste ha haft typ världens längsta ben, för stigbyglarna hängde i princip i jämnhöjd med framknäna. När det var min tur att sitta upp så klev jag upp på pallen och sedan tyckte jag av någon anledning att det var en bra idé att stoppa vänster fot i stigbygeln och svinga det högra över hästryggen. Eller det är ju så man alltid gör, men då är ju stigbygeln högre upp än vad pallen är. I det här fallet var pallen kanske en decimeter under pallens höjd, så när jag skulle ha över högerbenet så räckte det inte till utan jag blev liksom hängande i en mycket ovärdig position på sidan av hästen. PINSAMT. Ja, men jag lyckades sega mig upp till slut, men det var väl inte som att jag framstod som så djävla "ridvan" direkt. Hahaha. Fick sedan korta stiglädren (jag skojar inte) TIO hål, så det säger väl en del om vilken flaggstång som suttit i sadeln innan. Alternativt vilka korta ben jag har.
I övrigt har semestern hittills bjussat på regn och nackspärr. Det senare är säkert någon stressgrej som kroppen vill pytsa in i systemet nu när det går ner i varv för att påminna om att Kafka hade minsann inte så roligt han heller. Eller nåt i den stilen. Oavsett väder och krämpor så ska det grillas och drickas vin ikväll. Det går väl an.
Smygstartade redan i fredags och efter en solig, gassig jobbvecka så hällregnade det när jag slog upp korpgluggarna på fredagsmorgonen. Alltså verkligen HÄLLREGNADE, sådär som det gör i första avsnittet av Vi på Saltkråkan när Melkerssons kommer till Saltkråkan och det regnar in och de får ställa en massa spannar och byttor överallt. Riktigt så illa har väl inte vi det, men det regnade lika mycket. Taxarna satte sig dystert på bakhasorna och blickade ut genom den öppna ytterdörren och jag tror inte ens en förbispringande katt hade fått dem att frivilligt ta steget ut i det vädret. Så efter en pliktskyldig morgonpromenad (det är alltså inga problem att få dem med sig när de väl har tagit sig över tröskeln, till skillnad från vissa andra taxar som jag sett bildbevis på i en Facebookgrupp för taxägare som jag är med på, som helt enkelt vägrar gå med om det regnar. Fast enligt mig så ska inte hundar få bestämma sånt) så byltade jag på mig luvtröja, fleecejacka och såna grejer och gav mig ut i stora vida världen, redo att möta den svenska sommaren. Körde till mina forna hemtrakter och jag lovar och svär att det regnade småspik hela vägen, men kanske fem mil från min slutdestination så bröt solen genom molntäcket och när jag svängde in framför min syrras hus (dit jag alltså var på väg) satt hon och hennes man och stekte sig gyllene på altanen och gjorde sig lustiga över hur påpälsad jag var.
Hann klämma in en fika med randigkatt innan det var dags att styra kosan hemåt igen. Vi satte oss i skugga som sedan blev sol och när jag kom hem kunde jag uppvisa den präktigaste bonnabränna som världen skådat, men i övrigt var det väldigt trevligt.
Här hemma har det annars mest regnat. Igår var det dags att rida islandshäst, vilket har blivit något av en semestertradition. Åkte med Nikky och Sandra och den här gången hade vi hintat om att vi hade "lite ridvana" och kunde tänka oss en och annan liten galopp ute i skogen. GULP! Man vet ju aldrig vilka andra man hamnar med på en turridning, kanske är det helt jättedjärva typer som vill att man ska klättra utför stup och vada genom raviner och annat Indiana Jones-äventyrligt. Men det var bara vi tre och vi hade en jättehärlig tur. Hästen jag red var av typen "jag är jättelat tills någon övertygar mig om motsatsen", men det behövdes verkligen inte särskilt mycket förhandlingar förrän vi hittat ett bra samarbete. Tölten var verkligen to die for och galoppen var helt UNDERBAR.
När vi hade gjort i ordning hästarna och skulle sitta upp så pratade vi om hur bra det är att det numera har blivit så vanligt att sitta upp från pall (till skillnad från förr när det bara var tanter som satt upp från pall och vi som inte tyckte vi var tanter men ändå inte var speciellt viga fick hitta andra lösningar). En islandshäst är ju oftast inte så hög så den kommer man väl upp på, men inte är det mycket grace och elegans över det hela så pallen är ändå ett mycket välkommet inslag. Jag noterade att hen som ridit "min" häst innan måste ha haft typ världens längsta ben, för stigbyglarna hängde i princip i jämnhöjd med framknäna. När det var min tur att sitta upp så klev jag upp på pallen och sedan tyckte jag av någon anledning att det var en bra idé att stoppa vänster fot i stigbygeln och svinga det högra över hästryggen. Eller det är ju så man alltid gör, men då är ju stigbygeln högre upp än vad pallen är. I det här fallet var pallen kanske en decimeter under pallens höjd, så när jag skulle ha över högerbenet så räckte det inte till utan jag blev liksom hängande i en mycket ovärdig position på sidan av hästen. PINSAMT. Ja, men jag lyckades sega mig upp till slut, men det var väl inte som att jag framstod som så djävla "ridvan" direkt. Hahaha. Fick sedan korta stiglädren (jag skojar inte) TIO hål, så det säger väl en del om vilken flaggstång som suttit i sadeln innan. Alternativt vilka korta ben jag har.
I övrigt har semestern hittills bjussat på regn och nackspärr. Det senare är säkert någon stressgrej som kroppen vill pytsa in i systemet nu när det går ner i varv för att påminna om att Kafka hade minsann inte så roligt han heller. Eller nåt i den stilen. Oavsett väder och krämpor så ska det grillas och drickas vin ikväll. Det går väl an.
lördag 22 juli 2017
Störst av allt
Har läst Störst av allt av Malin Persson Giolito. Det är Leif GW Perssons dotter, fast det måste ju gissningsvis vara extremt trist att vara det och eventuellt ständigt bli jämförd med sin fader i sin författarroll, så skit i det. Har läst nån bok av henne tidigare, Bortom varje rimligt tvivel, och den var väl bara sådär för jag minns knappt vad den handlade om och den lämnade mig uppenbarligen ganska oberörd. Men den här var riktigt bra. Den handlar om en skolskjutning i Djursholm, eller inte så mycket om själva brottet som sådant utan mer om den efterföljande rättegången och de inblandade människorna. Bra skriven, fint och känsloladdat språk om man bortser från en förkärlek för överanvändande av citattecken i tid och otid, samt påhittade-sammansatta-ord-i-den-här-stilen. Sen var det kanske aningen för mycket domstols- och rättegångsdetaljer men det kan man ändå ha överseende med. Spännande upplägg där detaljer pytsades fram i lagom förklaringar efterhand som berättelsen fortskred. Det gick inte att förutsäga hur den skulle sluta så den var spännande i princip hela tiden.
Den här boken får fyra brottsbalkar av fem möjliga.
torsdag 20 juli 2017
Tur som en tokig
Jahapp, här sitter man då med EN HEL MÅNADS LEDIGHET framför sig. Som kommer att kännas som högst tre dagar när det börjar vankas arbete igen, men den dagen den sorgen.
Igår reserverade jag ju ett gäng böcker på biblioteket, och eftersom jag var först i kön på samtliga och bibliotekets service är OUTSTANDING så rasslade det till i telefonen redan i förmiddags när det ena sms:et efter det andra trillade in om att nu fanns det böcker att hämta på bibblan här i byn. Sån himla tur att det gick så snabbt, för det har nämligen bara öppet måndagar, onsdagar och torsdagar, och på torsdagen, idag alltså, bara mellan 14.00 och 17.00, men det passade mig som handen i handsken när jag fri såsom fågeln lämnade ett tomt skrivbord och susade hem från jobbet vid tvåtiden i eftermiddags. Sen visade det sig att biblioteket ska ha semesterstängt de två kommande veckorna, så vilken HIMLA TUR GÅNGER TUSEN att jag inte tänkte att "äh, jag väntar till måndag".
Här är böckerna jag ska sätta tänderna i nu då:
1. Shirley Jackson: Hemsökelsen. Skräckbok om ett hemsökt hus. Mohahahaha.
2. Lone Theils: Flickorna på Englandsbåten. Dansk deckare om försvunna ungdomar och journalist som börjar "nysta i fallet" (som dom ju alltid gör). Danskar brukar kunna det där med deckare. Måste vara bra tänker jag.
3. Anita Santesson: När djävulen kom till Bagarmossen. Beskrivs som "en modern, feministisk version av Faust, en spänningsroman med inslag av magisk realism". Lät lite spännande, men kan bli en flopp, vi får se.
4. Sara Ohlsson: Ingen normal står i regnet och sjunger. En ungdomsbok av författaren till Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (som jag i och för sig inte gillade sådär supermycket som alla recensenter verkade göra, men alla är ju värda en andra chans).
5. C.J Box: De samvetslösa. Beskrevs som en omöjlig-att-lägga-ifrån-sig-thriller. Hoppas det stämmer.
Igår reserverade jag ju ett gäng böcker på biblioteket, och eftersom jag var först i kön på samtliga och bibliotekets service är OUTSTANDING så rasslade det till i telefonen redan i förmiddags när det ena sms:et efter det andra trillade in om att nu fanns det böcker att hämta på bibblan här i byn. Sån himla tur att det gick så snabbt, för det har nämligen bara öppet måndagar, onsdagar och torsdagar, och på torsdagen, idag alltså, bara mellan 14.00 och 17.00, men det passade mig som handen i handsken när jag fri såsom fågeln lämnade ett tomt skrivbord och susade hem från jobbet vid tvåtiden i eftermiddags. Sen visade det sig att biblioteket ska ha semesterstängt de två kommande veckorna, så vilken HIMLA TUR GÅNGER TUSEN att jag inte tänkte att "äh, jag väntar till måndag".
Här är böckerna jag ska sätta tänderna i nu då:
1. Shirley Jackson: Hemsökelsen. Skräckbok om ett hemsökt hus. Mohahahaha.
2. Lone Theils: Flickorna på Englandsbåten. Dansk deckare om försvunna ungdomar och journalist som börjar "nysta i fallet" (som dom ju alltid gör). Danskar brukar kunna det där med deckare. Måste vara bra tänker jag.
3. Anita Santesson: När djävulen kom till Bagarmossen. Beskrivs som "en modern, feministisk version av Faust, en spänningsroman med inslag av magisk realism". Lät lite spännande, men kan bli en flopp, vi får se.
4. Sara Ohlsson: Ingen normal står i regnet och sjunger. En ungdomsbok av författaren till Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag (som jag i och för sig inte gillade sådär supermycket som alla recensenter verkade göra, men alla är ju värda en andra chans).
5. C.J Box: De samvetslösa. Beskrevs som en omöjlig-att-lägga-ifrån-sig-thriller. Hoppas det stämmer.
onsdag 19 juli 2017
Gran-Ola
Alltså, exakt när slutade müsli heta müsli och började heta GRANOLA istället? Vad är det för ett djävla ord och vem bestämde att det skulle ersätta müsli? Hur går sånt ens till? Har svårt att föreställa mig att Svenska Språkrådet har haft det uppe på sin agenda.
Min hemkunskapslärare på högstadiet (eller ja, när har man annars hemkunskap?), INGEGERD, en synnerligen stiff och trist person som aldrig någonsin sågs dra på munnen och vars huvudsyfte var att dryga ut allting så till den milda grad att hade hon kunnat spä ut vatten så hade hon gjort det, berättade att hon gjorde sin egen müsli genom att lägga gryn och flingor och nötter och vad hon nu var sugen på i dubbla plastpåsar och sedan körde hon över det med bilen ett par tre gånger. Jag vet fortfarande inte om det var menat som ett skämt, det fanns ingenting som tydde på det och hon var verkligen inte den skämtsamma typen i övrigt. En gång fattades det fem tomater när lektionen var slut. Har ingen aning om hur många det var från början eller hur de försvann, men Ingegerd fick ett utbrott som fick Mikael Persbrandt att framstå som en blyg liten söndagsskolegosse. Hon skällde och gormade och gick på så till den milda grad att vi tuffa åttondeklassare inte vågade annat än att skramla ihop pengar och tassa iväg och köpa fem nya tomater på rasten efteråt. Kändes som att hon skulle kunna vara kapabel att lägga hela klass 8B i dubbla plastpåsar och backa över OSS annars.
Så gick det till på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Ingegerd hade nog inte tillåtit någon att säga GRANOLA heller. Allt var ju inte bättre förr, men språket var det i alla fall lite ordning med
Min hemkunskapslärare på högstadiet (eller ja, när har man annars hemkunskap?), INGEGERD, en synnerligen stiff och trist person som aldrig någonsin sågs dra på munnen och vars huvudsyfte var att dryga ut allting så till den milda grad att hade hon kunnat spä ut vatten så hade hon gjort det, berättade att hon gjorde sin egen müsli genom att lägga gryn och flingor och nötter och vad hon nu var sugen på i dubbla plastpåsar och sedan körde hon över det med bilen ett par tre gånger. Jag vet fortfarande inte om det var menat som ett skämt, det fanns ingenting som tydde på det och hon var verkligen inte den skämtsamma typen i övrigt. En gång fattades det fem tomater när lektionen var slut. Har ingen aning om hur många det var från början eller hur de försvann, men Ingegerd fick ett utbrott som fick Mikael Persbrandt att framstå som en blyg liten söndagsskolegosse. Hon skällde och gormade och gick på så till den milda grad att vi tuffa åttondeklassare inte vågade annat än att skramla ihop pengar och tassa iväg och köpa fem nya tomater på rasten efteråt. Kändes som att hon skulle kunna vara kapabel att lägga hela klass 8B i dubbla plastpåsar och backa över OSS annars.
Så gick det till på den gamla goda tiden när allt var som det skulle. Ingegerd hade nog inte tillåtit någon att säga GRANOLA heller. Allt var ju inte bättre förr, men språket var det i alla fall lite ordning med
Jag hjärta bibliotek, inget nytt under solen med andra ord
Sitter här och gör semesterplaner, d v s reserverar böcker på biblioteket. I min telefon, Samsung, finns en funktion som heter MEMO som väl motsvaras av Notepad i datorvärlden och säkert heter något skitfräsigt om man har en skitfräsig telefon. Men alltså ett litet digitalt anteckningsblock där man, medan man är på språng för det förväntas man ju vara från arla till särla, kan notera viktiga saker som inte får glömmas. Jamen eftersom man ändå har rättat in sig i ett system där man alltid har telefonen på max en armlängds avstånd så tycker jag att nästan allting som kan skötas med telefonen ju är rätt smidigt, jämfört med om man skulle behöva ta sig till en fysisk plats eller gå och sätta sig vid en dator, starta, logga in, vänta hundra år som man ju ofta får göra eftersom moderna datorer har en hemlig agenda med uppdateringar som ska installeras stup i kvarten.
Så varje gång jag hör talas om någon bok som verkar bra så lägger jag till den i min lista, och sen går jag in på bibliotekets hemsida och reserverar titeln, alternativt laddar ner den som e-bok om det finns. ÄLSKAR E-BOK! Visst, inget slår att bläddra i en fysisk bok...men e-bok är ju så smidigt. Herregud vad man har släpat på tunga väskor och kassar och sånt bara för att man alltid vill ha med sig böcker, eftersom det ju faktiskt är rätt obehagligt att ens tänka tanken på att hamna i en situation där man "inte har någonting att läsa". VAD GÖR MAN DÅ LIKSOM? Den tiden är nu ett minne blott, det enda man behöver tänka på nu är väl att man måste se till att ha en laddare. Och ström förstås. När jag satt strandad på Göteborgs centralstation på grund av bombhot i vintras till exempel. Eller så dramatiskt var det ju inte, det var mest en massa väntan. Då är det inte så kul att ha typ 17 % batteri och inte veta när man kommer till ett eluttag nästa gång, OCH DÄRFÖR INTE KUNNA LÄSA SIN E-BOK MEDAN MAN VÄNTAR. Tycker gott någon kan uppfinna ett batteri som varar som hos en Nokia 3310, den laddade man väl typ en gång i veckan max? Ja, sen gjorde man i och för sig ingenting annat än ringde och sms:ade och även det i begränsad omfattning eftersom det var så dyrt, men ändå. Tekniken borde väl gå framåt så att även batterierna matchar de moderna telefonernas kapacitet? Tycker det enda man gör nu är irrar omkring och bara Är det någon som har en laddare...? Kan jag lägga min telefon på laddning här...? Nej, det gick inte för min telefon var urladdad... Fixa detta, någon. Tack.
Ja, nu skulle det ju inte handla om det, utan om min boktipslista. Har genomlevt en rätt så hektisk period i kombination med att boktipsen strömmat in, så min lista över böcker jag vill läsa är för stunden...rätt lång. Oöverskådligt lång. Men nu har jag i alla fall reserverat ett gäng så att jag kan stryka några titlar. Var dessutom först i kön på samtliga och eftersom biblioteken här i nordöstra Skåne samarbetar på ett så förnämligt sätt så räcker det att någon bok finns på någon av de 35 fysiska biblioteken i denna region så transporteras den, givet att ingen annan står före i reservationskön, till min lokala bibbla pronto. Helt overkligt bra. Så de bör ju dyka upp typ i början av nästa vecka, detvillsäga lagom till semestern börjar. Detta är också helt overkligt bra. Längtet just nu: GIGANTISKT.
Så varje gång jag hör talas om någon bok som verkar bra så lägger jag till den i min lista, och sen går jag in på bibliotekets hemsida och reserverar titeln, alternativt laddar ner den som e-bok om det finns. ÄLSKAR E-BOK! Visst, inget slår att bläddra i en fysisk bok...men e-bok är ju så smidigt. Herregud vad man har släpat på tunga väskor och kassar och sånt bara för att man alltid vill ha med sig böcker, eftersom det ju faktiskt är rätt obehagligt att ens tänka tanken på att hamna i en situation där man "inte har någonting att läsa". VAD GÖR MAN DÅ LIKSOM? Den tiden är nu ett minne blott, det enda man behöver tänka på nu är väl att man måste se till att ha en laddare. Och ström förstås. När jag satt strandad på Göteborgs centralstation på grund av bombhot i vintras till exempel. Eller så dramatiskt var det ju inte, det var mest en massa väntan. Då är det inte så kul att ha typ 17 % batteri och inte veta när man kommer till ett eluttag nästa gång, OCH DÄRFÖR INTE KUNNA LÄSA SIN E-BOK MEDAN MAN VÄNTAR. Tycker gott någon kan uppfinna ett batteri som varar som hos en Nokia 3310, den laddade man väl typ en gång i veckan max? Ja, sen gjorde man i och för sig ingenting annat än ringde och sms:ade och även det i begränsad omfattning eftersom det var så dyrt, men ändå. Tekniken borde väl gå framåt så att även batterierna matchar de moderna telefonernas kapacitet? Tycker det enda man gör nu är irrar omkring och bara Är det någon som har en laddare...? Kan jag lägga min telefon på laddning här...? Nej, det gick inte för min telefon var urladdad... Fixa detta, någon. Tack.
Ja, nu skulle det ju inte handla om det, utan om min boktipslista. Har genomlevt en rätt så hektisk period i kombination med att boktipsen strömmat in, så min lista över böcker jag vill läsa är för stunden...rätt lång. Oöverskådligt lång. Men nu har jag i alla fall reserverat ett gäng så att jag kan stryka några titlar. Var dessutom först i kön på samtliga och eftersom biblioteken här i nordöstra Skåne samarbetar på ett så förnämligt sätt så räcker det att någon bok finns på någon av de 35 fysiska biblioteken i denna region så transporteras den, givet att ingen annan står före i reservationskön, till min lokala bibbla pronto. Helt overkligt bra. Så de bör ju dyka upp typ i början av nästa vecka, detvillsäga lagom till semestern börjar. Detta är också helt overkligt bra. Längtet just nu: GIGANTISKT.
söndag 16 juli 2017
Falsterbo!
Sitter och göttar mig framför sändningarna i Falsterbo. Heder till SVT som sänder direkt, fast sen kan jag ändå tycka att det är lite snålt att BARA sända de största och maffigaste klasserna. Finns ju så himla mycket mer! Ett och annat kval är ju heller aldrig fel, så kul att följa ekipagens väg till finalerna. Men man får såklart ändå vara glad för att det går i rätt riktning. Och direktsändning är ju en helt annan grej än att se ett ihopklippt reportage där bara de felfria är med. Och så HIMLA roligt att de ändå sände nästan tre timmar dressyr direkt, det brukar ju i bästa fall bara knökas in något litet referat i skymundan. Okej att hoppningen är mer av en publiksport, men vi är väl ändå en hel del människor som uppskattar ett dressyrprogram, kan jag ju tycka. Gillade också det här att man kunde se domarnas bedömning i realtid, jättespännande! Och faktiskt kul att få se ett program för en gångs skull och inte bara kür. Visst är det något särskilt med küren, men ett fast program är ju något helt annat. Ja, så jag är ju såklart nöjd med utvecklingen. Nu hoppas jag på FET-BEVAKNING från EM. Hör ni det, SVT.
Fast nu är det hoppning. I regn. Det är bara för att inte jag är där. Är ej ledsen, för det är visserligen speciellt att vara på plats, men man ser ju bara den lilla bit av banan som råkar vara framför där man sitter. Hemma i tv-soffan får man en helt annan överblick och får allting förklarat av Lotta Björe. Gillar verkligen henne som expertkommentator, tycker hon berättar på ett bra sätt så att alla förstår och sen har hon mycket saftigt skvaller att bidra med. Undrar hur hennes Falsterbovecka ser ut, för jag tycker hon säger "jag pratade med xx förut och då sa hen att..." om nästan VARENDA ryttare. Hon måste ju vara ett fullblodsproffs på att mingla och snappa upp information.
Nä, nu har jag inte tid med internet mer, nu ska jag fokusera. Tjoflöjt.
Fast nu är det hoppning. I regn. Det är bara för att inte jag är där. Är ej ledsen, för det är visserligen speciellt att vara på plats, men man ser ju bara den lilla bit av banan som råkar vara framför där man sitter. Hemma i tv-soffan får man en helt annan överblick och får allting förklarat av Lotta Björe. Gillar verkligen henne som expertkommentator, tycker hon berättar på ett bra sätt så att alla förstår och sen har hon mycket saftigt skvaller att bidra med. Undrar hur hennes Falsterbovecka ser ut, för jag tycker hon säger "jag pratade med xx förut och då sa hen att..." om nästan VARENDA ryttare. Hon måste ju vara ett fullblodsproffs på att mingla och snappa upp information.
Nä, nu har jag inte tid med internet mer, nu ska jag fokusera. Tjoflöjt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)