Gubevars för dumt fôlk, som Fröding skulle ha sagt

Facebook är ju en fantastisk källa för spridning av förnumstigheter i stil med "CARPE DIEM" och "SÄG NEJ TILL CANCER" (som om det fanns människor som sa: Cancer? Ja tack, med mos och lingon), och då ska vi inte ens prata om de här rubrikerna i stil med "Kvinnan trodde det var ett vanligt brev, men när hon öppnade det trodde hon inte sina ögon" som får mig att bli helt djävla bindgalen. Det är så dumt, för det första, och för det andra så är det ju i 99,7 % av fallen inte tillnärmelsevis så uppseendeväckande som rubriken vill låta göra gällande.

Det senaste jag läste (under den vämjeliga rubriken Sköterskan förklarar ADHD för deras 9-årige son och jag bara måste dela vidare, vilket nästan fick mig att klickvägra, men så var det någon jag kände som hade kommenterat så då var jag "tvungen" att läsa hela inlägget). Så här förklarar man tydligen ADHD för en 9-åring:

"Såhär är det, det finns två sorter av människor, och det har gjort sedan tidernas begynnelse. Det finns bönder och jägare. Bönder kan planera och vänta. De sår och skördar tålmodigt och noggrant. Jägare däremot måste vara på spänn hela tiden, redo att reagera mot faror och snabbt agera. De uppfattar minsta ljud. Nu ska vi ta reda på om DU är en jägare. Det är inget fel på dig, Det är samhället som är anpassat efter bönder och inte jägare. Man kan inte sätta en jägare i ett fyrkantigt bås och säga åt dem att sitta still. De är inte gjorda för det!”

Såhär vill jag svara på det:
1. Att vara bonde handlar inte om att peta ner ett frö i jorden och sedan sitta på arslet och vänta, utan att kunna hantera och agera utifrån att omständigheter man inte kan påverka hela tiden förändras.
2. Att vara jägare handlar till 99 % om att ha tålamod och vänta.
3. Människan är ytterst anpassningsbar, det är därför vi är så framgångsrika som art. Vi är generalister snarare än specialister. Därför kan vi BÅDE bruka jorden och jaga.
4. Samhället idag är anpassat för att allting ska gå så djävla snabbt och det ska finnas en quick fix till allt för inget får ta någon tid överhuvudtaget, är det konstigt om ungar blir stimmiga och har svårt att koncentrera sig? Det är väl inte anpassat efter NÅGON, men snarare någon som är rastlös och reaktiv än en som är sävlig och bakåtsträvande.
5. Jag vet många jägare som helt frivilligt sitter blickstilla i fyrkantiga bås (a k a jakttorn) flera timmar i sträck. Det går jättebra.
6. Jag vet många bönder som får frispel av att sitta stilla och inte göra någonting "eftersom det alltid finns något som måste göras på gården". Det går inte alls jättebra.
7. Gubevars för dumt fôlk. Nä, det var det Fröding som sa. MEN JAG HÅLLER MED.

German Shoodle?

När man är i hundsvängen får man ibland de konstigaste frågor. Fick till exempel förra helgen en fråga om Hilding verkligen var en renrasig tax, inte för att han var ras-otypisk utan "eftersom han var så lydig". Nyss blev jag uppringd av en person jag är ytterst flyktigt bekant med, som undrade om jag kände någon som hade en pudelhane. Trodde först det rörde sig om någon hund som sprungit bort, men då var det för att hen hade en bekant som hade en jättefin schäfer "fast inte riktigt renrasig" som hen "jättegärna ville para med en pudel", och kände jag kanske till någon? Frågade lite försynt varför och fick då till svar att hen "gärna ville ha en hund med pudelns egenskaper". Nu är jag väl inte strikt emot blandrasavel som sådan (hade ju varit lite märkligt med tanke på att vi har gatukorsningen Boris, men han är ju också ett paradexempel på hur olika rasers hälsoproblem inte på något vis förbättras bara för att man korsar in något annat: en kass gen är en kass gen om än i söta hundvalpar), men mitt förslag var rätt så barskt: vill man ha en pudel så kan man skaffa en pudel. Personen svarade då att den här bekantingen inte hade tänkt sälja utan ville bara ha "något som hen skulle behålla själv" och jag kontrade med en av mina kursare som så gärna ville ha en valp från sin trevliga Jack Russell och lät para den och den fick en kull på 14 valpar.
Så nä. Jag hjälper gärna om jag kan, men där gick min gräns. Over & out.

Hurra, förlust med två mål MEN I OS!

Alltså handboll. Världens roligaste sport att titta på, världens dramatik blir det fan i mig ALLTID när Sverige spelar. Första halvlek var väl sådär, lite många bortkastade bollar från Sveriges sida men ändå okej. Men i andra! Dusjebajev junior drog en boll i huvudet på Källman så att han säckade ihop och blev liggande i ett kritiskt läge, och sen var han borta resten av matchen och sen följde det ena eländet efter det andra. Tekniska fel, missade straffar, tveksamma domslut, utvisningar i kritiska lägen. Men HOPPET lever ju alltid, för det kan ju som bekant svänga snabbt i handboll, och Sverige hade ju som sagt två måls marginal att kunna förlora med, men med minuten kvar ledde Spanien med tre. Med femton sekunder kvar ledde Spanien fortfarande med tre, en svensk utvisad, kritiskt läge. Med fem sekunder kvar ledde Spanien fortfarande med tre, Nielsen sköt, målvakten räddade men det blev straff. Och så blev det nåt palaver i sekretariatet kring tiden, så det tog tusen år innan domaren blåste att straffkastet skulle gå, vilken plåga, och Robert & Claes pratade oupphörligen om vilken press det var på stackars Ekberg som redan missat en straff och det var inte bra att han fick gå där så länge med bollen alldeles ensam, vilket ansvar man lade på honom och så vidare. OCH SÅ GJORDE HAN MÅL. Och sen trodde man att allt var klart, Robert & Claes vrålade att det var klart (och man litar ju på Robert & Claes när det gäller handboll), men palavern kring tiden gav spanjorerna ett par extra sekunder, klockan stoppades på 29.58 och Spanien tog time out. Två sekunder låter kanske löjligt, men är fullt möjligt att göra mål på. Det tar cirka en sekund att ta sig från mittlinjen till sexmeterslinjen. Det gjorde Spanien på vad som kändes som 0,1 sekund och de larmade iväg bollen, men något mål blev det inte. TACK GODE HANDBOLLSGUD. Nu blir det OS för både damer och herrar i Rio i sommar. Så himla bra.

And the sun has been shining all the day

Sliter och släpar med mina distansstudier som jag just nu tycker har kört ihop sig, tar orimligt lång tid och JAG ÄR JU ALDRIG LEDIG FÖRFAN. Sen räknade jag ihop poängen på mina kurser de här terminerna, då var det totalt 60 hp. Men alltså, det är ju liksom heltid? Hur gick detta till? Jag jobbar redan heltid med, vad det känns som just nu, extra allt. Och trodde jag pluggade "lite på deltid", men det var det tydligen inte dårå. Tur man är ingenjör och kan det här med att räkna. Hahaha.

Och så är det OS-kval i handboll den här helgen! Nervpirrande Sverige-Slovenien igår där Sverige vann med uddamål men det var inte mycket med det, för de hade behövt dänga slovenerna med minst två för att de, slovenerna, INTE skulle gå vidare. Nu gjorde de det, trots att de förlorade. Å andra sidan kan Sverige tydligen förlora med ett eller till och med två mål mot Spanien idag och ändå ta sig till OS genom någon mystisk målskillnadsberäkning som jag inte fattar. Just nu (i halvtid) ligger de under med 12-11 så det kan ju behövas lite marginaler. Källman var arg i pausen och talade i upprörda ordalag om att det "är inte dom som är bra, det är vi som är dåliga", inte alls den diplomatiske och mediatränade snälling som han ger sken av att vara annars. Hoppas det inte blir sura miner i omklädningsrummet utan att de samlar ihop sig och börjar leverera. Ett mål är ingenting, i handboll kan allting hända. Men nervöst är det. Tänk om det blir OS utan Sveriges herrlandslag? Damerna är ju tack och lov redan klara även om det i vanlig ordning talas tyst om det i media så att det verkar mindre intressant.

Nä, nu börjar andra halvlek så nu måste jag fokusera. 

Grupparbete

Finns det på riktigt någon som någonsin har gillat grupparbete? Har aldrig hört talas om någon i alla fall, alla jag känner får snudd på mord i blick när det kommer på tal och börjar minnas sina pissiga högstadielektioner där man förväntades fördjupa sig i något träligt ämne tillsammans med en skock slöa typer som man inte skulle drömma om att umgås med frivilligt men som man nu blivit sammanföst med bara för att man råkade gå i samma klass. Grupparbete som fenomen suger alltså gammal älgballe anser jag och "många med mig" som det brukar heta i härskna anonyma insändare. Antingen har man varit en Duktig Flicka™ och fått göra allting själv medan de andra sitter och ägnar sig åt privata saker och samtalsämnen, eller så har man varit omgiven av sådana som lagt ribban på en tokhög nivå. Alternativt så är man ordpolis och tvingas stå ut med att folk stavar som krattor, särskriver samt blir sura när man rättar dom. GAH.

Nu ska det alltså göras grupparbete om marsvin i djurhållningskursen. Vi är fem stycken. Ska vara fem stycken. Problemet är bara att det bara är två som svarat på mailet som jag, organisations-führern, skickade ut för ett tag sen med förfrågningar om hur de andra tyckte vi skulle dela upp det. Två svarade alltså rätt snabbt, och vi kom också rätt snabbt överens om vem som skulle göra vad. Två lyser alltså fortfarande med sin frånvaro och i arbetet finns det alltså stora hål som behöver fyllas. En har inte varit inloggad på LÄRPORTALEN på ett par veckor. Den andra har varit det, men ändå inte svarat. Har nu fått efterlysa dom i vårt diskussionsforum, men det hjälper ju inte om man inte ens loggar in där.  Blir så djävla sur på sånt. Det är liksom inte så att den här distanskursen är någon himla sinekur där man kan ligga på sofflocket och äta praliner och bläddra i en bok lite då och då, den är sjukt krävande. Och när man då dessutom måste vara beroende av andra för att kunna leverera, alternativt får göra mycket mer än vad det är tänkt från början för att folk inte gör sina bitar, då kan man ju hålla sig för skratt.

Folk alltså. De är så in i helvete dumma och lata. Det är det som är felet med världen.

Pedagogik FTW

Jo, jag våndades ju fram en hemtenta om "min pedagogiska grundsyn ur ett filosofiskt perspektiv". Tyckte att det som de andra hemtentorna i pedagogiken handlat om - sociologi och makt - varit luddiga så det skrek om det, så var det här luddigare än det absolut luddigaste man kan tänka sig och så lite mera ludd på det. Sitta och svamla om  abstrakta grejer som VAD ÄR KUNSKAP? och VAD ÄR SANNING? och försöka relatera det till en massa gamla gubbar kändes i allra högsta grad övermäktigt och inte min grej alls (speciellt inte som jag bara hade skummat genom kurslitteraturen som man skulle referera till i var och varannan mening), men jag stretade på. Började med Marx, fortsatte att namedroppa Rousseau, Hobbes, Hegel, Kant och några andra gubbar och slirade runt i blindo bland de filosofiska glosorna och ismerna. Klämde dessutom in några handfasta utbildningsråd från Pjotr Kropotkins gamla sovjetskrift Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle, som inte ingick i kurslitteraturen men som jag tyckte piffade upp och gav lite perspektiv. Kände dock till slut att jag verkligen kommit till vägs ände och att näe, nu blir det inte bättre än så här, så jag skickade in och tänkte att det är ju inte hela världen att misslyckas när det handlar om ett sånt här djävla flum-ämne.

Fick återkoppling idag, och då lät det så här: Ett utmärkt och mycket bra och konkret skrivet arbete. Ett utvecklande och problematiserande innehåll där du ställer olika författare mot varandra och dels bekräftar deras syn sins emellen. Du tar ställning och förhåller dig i relation till det du diskuterar utifrån de givna "synerna". Ditt resonemang är levande och intresseväckande. Du uppfyller ett VG på delprovet. Mycket talande exempel i form av citat. Tänkvärt och slående.

Alltså VG? Nu fattar jag V-E-R-K-L-I-G-E-N ingenting. Måste vara en naturbegåvning på ludd trots allt?

Kalaskoma

Sitter här och lider av att helgen redan är slut, nyss var det ju fredag eftermiddag kan jag ju tycka, och jag kan ju också tycka att det är ju själve FAN att man ska behöva jobba så djävla mycket som man gör. Det där med 40 timmars arbetsvecka känns ju helt förlegat med tanke på hur mycket grejer som har uppfunnits för att allting ska gå snabbare och smidigare. Ändå jobbar och hetsar och stressar folk som idioter, och det känns som att alla har typ 60 timmar som ska tryckas in på de där 40 samtidigt som andra kan gå arbetslösa i åratal. There's something rotten in the state of arbetslinjen, sanna mina ord.

Ja. Idag var det i alla fall sjuårskalas för Adrian. Det gick väl bra, men man blir ju helt slutkörd efteråt. Det är någon kombination av kaffe, socker och höga barnröster som liksom suger musten ur mig och nu sitter jag bara här och är allmänt kraftlös. Har mycket skolarbete som jag borde ta tag i, men det går trögt. Jag har i alla fall krystat ur mig en hemtenta om "min pedagogiska grundsyn" som jag inte ens visste om att jag hade. Nu har jag en. Den är kanske lite mer vänstervriden än vad jag vill stå för som ett politiskt ställningstagande, men Marx är den av gubbarna som är lättast att omfamna, så att säga. Att utgå från att allting handlar om vem som har eller inte har känns ändå rätt så fundamentalt i min världsbild. Och herregud, det handlar om att snika åt sig 7,5 hp, inte att jag ska kandidera till det amerikanska presidentvalet. Tur, för där hade det nog varit rätt så kört. Hahaha.

Men nu är det tagelskjorta på i kursen i djurhållning. I pipelinen ligger ett projektarbete om kaniner, ett grupparbete om marsvin, en föreläsning och en diskussionsuppgift om sällskapsfåglar (har snappat upp att det är förlegat att använda uttrycket "burfåglar"). Den här veckan är jag dessutom borta varenda kväll och i helgen ska jag både gå och hålla hundkurs och sedan ska vi få långväga gäster på besök. Känns ju inte som att jag kommer att sitta och dega framför tv:n många sekunder precis.

Ska väl masa mig ut i köket och slänga ihop någon form av middagsmat nu. Hade ambitiösa planer som omfattade ugnsrostad pumpa och sötpotatis-och jordärtskockspuré, men nu blir det nog bara någon variant på köttochpotatisochsås. Jo, men jag jobbar på nyårslöftet om mer vegetariskt och det går hyfsat, dock ej den här veckan. Efter dagens frossande i våfflor så känns det dessutom som att det är SPÄKNING som gäller.