tisdag 15 januari 2013

Set the world on fire

Jaha, när jag vaknade i morse hade det kommit ett par decimeter snö. MEN TACK SOM FAN. Borstade fram bilen och det var som att rykta en ardenner. Minus hästmyset då. Mm, ibland saknar jag hästmyset i stallet och får motstå impulsen att ringa dit och skrika att JAG VILL BÖRJA RIDA IGEN. Då får jag tänka på intrigerna och personalproblemen och gödselavtalen och det övriga styrelsetråket, och att alla hästar ändå är stora halvblod där jag känner att jag kan inverka ungefär lika mycket som när jag sitter på sargen till ridhusläktaren, och sedan är jag nästan botad.

Körde till jobbet i sakta mak. I byn höll de som bäst på att ploga både trottoarer och parkeringen framför Konsum, men på stora vägen var det lite sisådär med snöröjningen. Mötte två (2) snöplogar, men det hjälpte ju inte mig som körde åt andra hållet. Men jag kom ju fram i alla fall.

Jobbade, körde hem, skottade snö, åt soppa och gick (GÅNGAVSTÅND is the shit) till tantgympan. Idag leddes det av en omänsklig gummivarelse som studsade runt i übertempo nonstop i en timme. Själva tantgympan går ganska bra (om man inte är så noga med koordinationen), men att inte få en enda paus känns tungt. Det är klart att man kan TA en paus, det är ju inte morgonexercisen i något nazistiskt arbetsläger, men man vill ju inte framstå som en vekling.


Lunkade hemåt igen efter passet, och sitter nu och slöglor på Farmen. Hatar 1. Paul och 2. Dolores så mycket att jag känner att blodtrycket stegras bara någon av dom är i bild. Jag trodde jag skulle haka upp mig mer på den blåsta stockholmsbruden, men hon framstår ju nästan som lite gulligt virrigt okunnig i jämförelse med de här två avskrapen av den mänskliga skapelsen. Det är väl så kallad bra tv då. Idag diskuterade vi i fikarummet om det till och med kunde vara att betrakta som någon form av träning, "för pulsen stiger ju".

Vill även avrunda med att gnälla över hemskt jobbig halsbränna som har pågått precis hela dagen idag och även lite igår. Jag har halsbränna kanske 4 gånger per år, så det är väl egentligen inget att gnälla över för det finns ju dom som har det värre. Men det är tradigt att ha den där brännande sura känslan, och alla såna där tuggtabletter man äter smakar fan och hjälper väldigt lite. Turligt nog brukar det gå över av sig själv efter ett par dagar, så det är väl bara att härda ut. Möjligen är det kanske inte till någon direkt hjälp att ha smällt i sig isterband med dillstuvad potatis flera dagar i rad, vilket jag har gjort. Skulle kanske satsat mer på någon form av "skonkost". Men jaja, nu är isterbanden slut så det löser sig väl förhoppningsvis. Over and out.



Steg för steg vecka 3

Jaha, känner lite att det är dags att leverera rätt svar i veckans omgång av STEG FÖR STEG, vilket är: Sven Hedin, denne gamle upptäcktsresande nazist som blev den siste som adlades i Sverige. Det kommer bergis i morgondagens ledtråd. Ja, inte att han var en gammal nasse, men att han var den sista som blev adlad.

Som vanligt gäller, givet att jag har rätt: Kom ihåg var ni hörde det först. Och om jag har fel: GLÖM var ni hörde det först.

Sven Hedin

måndag 14 januari 2013

None shall pass

Igår gick jag och lade mig i god tid och somnade som en stock med en gång. En stund senare kom min man och lyfte upp Hilding i sängen, varpå Remus, som redan låg där, kände sig kränkt och bestämde sig för att läxa upp Hilding en gång för alla, fast på ett lite skämtsamt sätt, vilket innebar att jag efter cirka 45 minuters sömn vaknade av att det pågick vild tax-wrestling bredvid mig. Så idag är jag rätt trött kan jag väl säga. Fast jag får väl skylla mig själv som inte säger åt dom att lägga av, vilket de hade gjort om jag hade bett dom, men tax-wrestling ser så himla roligt ut. Borde vara en egen sport där man kunde satsa pengar eller nåt.

Har grymma pms-cravings idag. Beklagade mig för min man och han började informera om allt onyttigt som fanns hemma (mörk choklad, nybakade kanelbullar, nybakade kakor, glass, vispgrädde, chokladsås). JAMEN DET VET JAG VÄL ATT DET FINNS. Grejen är ju att avstå. Att ha KARAKTÄR. Så till slut sa han lite halvsurt att då fick jag väl äta en apelsin då, och det kommer jag att göra inom kort. Känner mig lite som Gandalf när han står och stöter sin käpp i marken vid den där bron och vrålar YOU SHALL NOT PASS. Lite på den nivån är det.

Var på besök hos min kiropraktor efter jobbet idag och fick en OK-stämpel i röven. Nej, det fick jag väl kanske inte, men har i alla fall fått klartecken att börja löpträna igen. Alltså försiktigt. 3 km varav hälften löpning, hälften rask promenad är utgångsläget. Återbesök om en månad för uppföljning. Håll nu alla tummar för att mitt sketna måndagsexemplar till kropp håller för detta nu. Har ju anmält mig till både Humlestafetten och Tjejmilen och Hundlöpet i år, så nu får det fan i mig vara färdigskadat. Med tanke på hur de senaste 4 åren sett ut borde min skadekvot vara fylld för åratal framöver, men det finns uppenbarligen ingen rättvisa i den här världen.

Nä, om man skulle ta och äta den där apelsinen nu då.


söndag 13 januari 2013

When the ship comes in

Sitter här och slöglor på handbolls-VM. Som är precis meningslöst eftersom Sverige inte är med, så det är väl ungefär allt som jag kommer att blogga om detta, såvida inget direkt spektakulärt händer. Nu blev det i och för sig en utvisning efter bara 40 sekunder i matchen Tyskland - Tunisien, och det har jag nog aldrig varit med om tidigare. Det här domarparet måste vara stentufft.

Har varit rätt så flitig idag. Först två timmars promenad med taxarna, sedan bakade jag bröd och kanelbullar. Därefter diskade jag alla skålar och formar och sedan drack vi kaffe och löste korsord (HEJ PENSIONÄR). Sedan kollade jag på veckofinalen i Farmen, och min man gick ner i källaren och snickrade fågelholkar. Eller det är vad jag tror i alla fall. Filmen Tillsammans har verkligen förstört en hel generation, för det går inte längre att säga att ens man går ner i källaren och snickrar lite utan att det genast blir associationer till gömda porrtidningar. I alla fall. Jag lagade mat och sedan åt vi och kollade på Allt faller på TV4 Play, vilket kändes ungefär sådär svettigt skämskuddejobbig som alla påstår. Lite oklart vad syftet med denna produktion är, men det ger sig kanske.

Egentligen hade vi tänkt kolla på vårt nya knark, The Walking Dead. Men vad snopna vi blev när det visade sig att sista skivan i boxen bara innehöll extramaterial och inga avsnitt. Jamen hur intressant är det att höra några skådespelare sitta och prata om sina insatser och vad de tycker om motspelarna och regissören och serien? (Jätteointressant). Om det åtminstone hade varit bloopers med i extramaterialet, men det var det inte. VÄRDO. Så nu har jag varit inne på CDON och gjort en liten beställning så att vi står oss genom oxveckorna. Förr åt vi nästan alltid middag vid matbordet, nu gör vi det nästan undantagslöst framför tv:n. Vet inte om jag tycker det är till det bättre eller till det sämre och det stör mig. Att jag inte vet vad jag tycker om det alltså. Dagens i-landsproblem är härmed redovisat. Over and out.


These boots are made for walking, NOT

I morse när jag gick ut på taxpromenad så kände jag av ett litet skoskav på hälen, men jag tänkte att vad fan. Här hade jag ju spetsat in mig på att vara ute och strosa ett par timmar och paradoxalt nog kändes det övermäktigt jobbigt att gå tillbaks efter plåster. Så jag bet ihop och travade iväg min 8-kilometersrunda. Sen kom jag hem och tog en titt på eländet.

Det hade kommit blooooood. 

SMÄRTAN!

Och nej, jag hade inga nya skor utan ett par som jag har travat ett antal mil i. Så här är det alltså att ha fötter som designats i Ankeborg. Ens skor blir aldrig "sköna och ingångna". Man kan ju hålla sig för skratt om man säger.

lördag 12 januari 2013

Lördagskväll

Idag fick jag ett ryck och bakade. Vi brukar alltid ha NÅGOT hembakt hemma (ja, var skulle man annars ha det?), men monsterförkylningen som förstörde julledigheten har på något sätt förstört alla rutiner kring huslighet. Vi städade inte, vi livnärde oss på typ varm smörgås och pizza och ingenting blev bakat på flera veckor. Men nu styrde jag upp det och fyllde upp kakburkarna med kolasnittar och det som andra av någon outgrundlig anledning kallar "kärleksmums" men som i min familj alltid hetat "Ingers kaka". Imorgon blir det en omgång kanelbullar ihop med veckobaket av bröd. Gött.

Nu har vi ätit isterband med dillstuvad potatis och snart börjar Stjärnorna på slottet. GÖTT.

The Walking dead efter några avsnitt

Vaknade i morse till ljudet av snöplogen ute på stora vägen. Det är förstås ett gott tecken, att civilisationen består och att världen inte har gått under i en zombieapokalyps. Men det betyder också att det har snöat. Jag är SJUKT trött på snö. Men det hjälpte ju knappast att ligga kvar i sängen och önska sig vår, vi fick ändå gå upp och ut och skotta. Fast det var pudersnö, så det var väl ändå ganska lindrigt. Och i jämförelse med en zombieapokalyps är det ju ingenting.

Vi har som sagt fastnat lite i The Walking Dead. Den är spännande, fast jag tycker nog så här efter en fem-sex avsnitt att det är dags att stanna upp och göra en kritisk granskning. Till exempel:
  1. Varför finns det inga djur, förutom fåglar, fiskar, en häst (som zombierna åt upp) och ett rådjur (som en annan zombie åt upp)? Rent logiskt borde det finnas drösvis med herrelösa hundar och katter som strövar omkring överallt. Min man menade på att de också skulle ha blivit uppätna av zombier, men det känns ju helt orimligt. Möjligen skulle Usain Bolt klara av att springa ifatt våra taxar när de sticker iväg efter en hare om han är snabb i starten, men genomsnittsmänniskan klarar det verkligen inte, och de flesta hundar har längre ben än taxar och springer betydligt fortare. Och alla som har försökt fånga en katt som inte vill låta sig infångas vet att det inte går. Att hundar och katter inte skulle kunna springa ifrån långsamma zombies är alltså helt uteslutet. Och varför fanns det en HÄST i en hage i första avsnittet? Varför hade inte zombierna ätit upp den, om de nu har ätit upp allt annat?
  2. Alla döda människor som ligger i högar överallt, t ex utanför sjukhusen och utanför smittskyddsinstitutet och såna ställen? Vad har de dött av och varför har de inte blivit zombies? Och varför äter inte zombierna upp dom? Min man (zombie-"experten") sa att det var för att zombies bara äter färskt kött, men om det nu är så djävla ont om mat så får de väl för bövelen se till att inte vara så himla kräsna. Och är det ingen av de levande som har något luktsinne kvar? Det är skitvarmt, solen gassar, svetten flödar och liken ligger i högar. Ändå går folk omkring och uppför sig helt normalt när det i verkligheten borde stinka AS. 
  3. Och sedan undrar jag också, om det var så framgångsrikt att smörja in sig med zombie-inälvor att man kunde gå omkring helt omärkligt bland zombies, VARFÖR GÖR DE INTE SÅ FLER GÅNGER istället för att riskera livet både avigt och rätt. Okej att det var en rätt äcklig metod och att den inte fungerade när det regnade, men hallå, det är väl bättre än att bli uppäten av en zombie och det regnar ju inte jämt. Lite PLANERING här, tack.
  4. Sedan undrar jag varför det var så SABLA viktigt att åka tillbaks till Atlanta och hämta den där väskan med vapen som Rick inte hann få med sig när han blev attackerad av zombies och blev räddad av Glenn. Väskan låg för övrigt kvar på exakt samma ställe, men EXAKT när de skulle hämta den ett antal dagar senare så kom det ett gäng andra överlevare (se punkt 4) och skulle hämta den EXAKT samtidigt. Det vore ju kanske mer naturligt att Rick och Glenn kom tillbaks och bara: Sablar, väskan är borta. Men då undrar jag: Atlanta, det är väl ändå en ganska stor stad? (Det var det i alla fall i Borta med vinden). Borde det inte finnas ETT ANTAL vapenaffärer och polisstationer dit man skulle kunna åka och liksom förse sig, bunkra upp ett rejält lager, istället för att hålla på med den här djävla väskan som att det var DET SISTA HALMSTRÅET TILL ÖVERLEVNAD? Va? Va? Va? 
  5. Ja, och så det här tuffa gänget med extra svintuffa Guillermo i spetsen, de som skulle ha väskan med vapnen, och när de inte fick den så tog de Glenn som gisslan och utlovade att blodet skulle flyta om de inte fick väskan (DEN ENDA) med vapen. Var det inte lite...långsökt? För sedan visade det sig ju att det var extremt goda och altruistiska människor som skötte ett helt djävla ålderdomshem, där självaste "G" (Guillermo) var föreståndare. Vad skulle den här kidnappningsgrejen vara bra för? 
  6. Och så det här med maten. Alltså ALLVARLIGT. Varför lägger de ner en massa krut på att fiska och jaga när varenda matvaruaffär i landet ju borde kunna förse den här handfullen med överlevare med konserver och torrvaror och drycker och vin och sprit i överflöd i åratal framöver.

Ja, det är lite sånt här jag går och funderar över när jag skottar snö.