Fick idag förnedra mig och kontakta FRISKIS & SVETTIS och bara: "ööh alltså, jag har köpt ett träningskort på nätet, hur får jag själva kortet"? och dom bara "du måste komma hit och hämta det". (Och här kan man undra hur jag trodde att det annars skulle gå till, och svaret är att jag trodde att de kanske skulle skicka hem det med post). Med "hit" menades alltså själva modersvulsten av denna djävulsorganisation, så det var bara att slinka inom efter jobbet och humma fram sitt lilla ärende till en überhurtig kille i tjugoårsåldern som glatt tjoade att nu skulle det tas kort och innan jag visste ordet av så hade han zoomat in mig med en kamera, knäppt av och fått någon printer att spotta ur sig ett plastkort där jag blänger mot världen under FRISKIS & SVETTIS-loggan med ett synnerligen bistert uttryck mellan min 21-millimetersfrisyr och min gröna jacka. Det var bara en basker som saknades, så hade jag kunnat åka med en väpnad styrka till Afghanistan. Som om inte det här med att träna på FRISKIS & SVETTIS är tillräckligt pinsamt, det är är alltså dessutom det här kortet jag ska gå och flasha med när jag framöver kommer att sammanstråla med byns övriga tanter i skolans gympasal. JAMEN SKITKUL.
Nu ska jag smälta detta medan jag tittar på FARMEN. Känner att dom verkligen har lyckats maxa castingen, jag har gått från "för trög för att förstå hur det funkar på FRISKIS & SVETTIS" till att känna mig hyperintelligent redan innan den första reklampausen.
måndag 7 januari 2013
Steg för steg vecka 2
Ett skott från höften igen eftersom jag bara har hört första ledtråden (och googlat lite), men jag gissar att rätt svar är "orre".
Feel free to use the information, men kom ihåg var ni hörde det först.
 |
| This guy, alltså |
Feel free to use the information, men kom ihåg var ni hörde det först.
söndag 6 januari 2013
The Walking Dead, första intrycket
Har nu sett första avsnittet av första säsongen av The Walking Dead. Känsla just nu: Läskig. Fan vad obehagligt med liksom miljoner zombies som bara hasar omkring och vill äta ens kött. Fast...en zombie är ju i praktiken så gott som död? Och då bör ju ämnesomsättningen vara så gott som obefintlig, så jag fattar inte varför alla zombies är så djävla hungriga hela tiden. På kött. Men, tja, om alla zombies var nöjda med att tugga i sig bröd och linser i livet efter detta så skulle det väl inte bli någon The Walking Dead eller någon annan zombiefilm heller. Fel av mig.
Fast ändå. Om man nu vaknar upp ur en längre tids medvetslöshet, som polisen gjorde, och upptäcker att det har varit en zombieapokalyps under tiden och att alla människor man känner antingen är a. döda, b. zombies eller c. försvunna, skulle man inte då, när man till slut träffar ett par personer som varken är a. döda, b. zombies eller c. försvunna, liksom insistera på att "nu djävlar håller vi ihop"? Skulle inte tillvaron i sig vara så skitläskig att man skulle klamra sig fast vid snudd på den dummaste personen i universum, så länge personen ifråga inte var a. död, b. zombie eller c. försvunnen? Det tycker jag, men i The Walking Dead skiljs man gladeligen åt efter ett par dagars överlevnadskamp i zombieapokalypsens anda för att den ene måste leta rätt på sin fru och son (förståeligt) och den andre "inte känner sig riktigt redo att gå vidare än" (någon mindre förståeligt). Men, ja, återigen hade det väl inte blivit någon The Walking Dead eller någon annan zombiefilm om alla bara sejfade hela tiden SOM JAG SKULLE HA GJORT.
Strax: Middag och avsnitt två.
Fast ändå. Om man nu vaknar upp ur en längre tids medvetslöshet, som polisen gjorde, och upptäcker att det har varit en zombieapokalyps under tiden och att alla människor man känner antingen är a. döda, b. zombies eller c. försvunna, skulle man inte då, när man till slut träffar ett par personer som varken är a. döda, b. zombies eller c. försvunna, liksom insistera på att "nu djävlar håller vi ihop"? Skulle inte tillvaron i sig vara så skitläskig att man skulle klamra sig fast vid snudd på den dummaste personen i universum, så länge personen ifråga inte var a. död, b. zombie eller c. försvunnen? Det tycker jag, men i The Walking Dead skiljs man gladeligen åt efter ett par dagars överlevnadskamp i zombieapokalypsens anda för att den ene måste leta rätt på sin fru och son (förståeligt) och den andre "inte känner sig riktigt redo att gå vidare än" (någon mindre förståeligt). Men, ja, återigen hade det väl inte blivit någon The Walking Dead eller någon annan zombiefilm om alla bara sejfade hela tiden SOM JAG SKULLE HA GJORT.
Strax: Middag och avsnitt två.
Sweet Sunday
Tjahapp, nu sitter man här och suger ut det sista av sin ledighet. Bakar bröd gör jag också, som alla söndagar. Fast jag har inte gjort det sen någon gång innan julledigheten började, så det där med "alla" känns ju lite överdrivet just nu. Men i normala fall så.
Vi såg färdigt Brottet 2 igår. Sjukt bra serie, men jag blir lite konfunderad hur sjutton allting hanns med på bara typ 10 dagar? Det var ju ändå en hel del pyssel och arrangemang med alla mord. Inte bara "pang, du är död" och sedan rusa därifrån, utan det skulle ju riggas med sprängämnen, filmas meddelanden, hittas på villospår, lämnas kryptiska budskap och fan vet allt. Känns lite osannolikt att mördaren skulle få till all den där egentiden när h*n var tillsammans med andra människor nästan jämt. Men ja. Svinbra serie oavsett. Läste att Brottet haft högre tittarsiffror i England än Mad Men. Vilket i och för sig inte säger ett dugg om hur bra Brottet är eftersom Mad Men är cirka den trökigaste serie jag har sett. Det händer ju ingenting mer än att alla sitter i möten och dricker sprit på arbetstid. BORING. Tacka vet jag Brottet. Inte en död sekund.
Nu ska vi börja se The Walking Dead som min man fick i julklapp av The Wendels. Vi hoppas mycket på detta.
Vi såg färdigt Brottet 2 igår. Sjukt bra serie, men jag blir lite konfunderad hur sjutton allting hanns med på bara typ 10 dagar? Det var ju ändå en hel del pyssel och arrangemang med alla mord. Inte bara "pang, du är död" och sedan rusa därifrån, utan det skulle ju riggas med sprängämnen, filmas meddelanden, hittas på villospår, lämnas kryptiska budskap och fan vet allt. Känns lite osannolikt att mördaren skulle få till all den där egentiden när h*n var tillsammans med andra människor nästan jämt. Men ja. Svinbra serie oavsett. Läste att Brottet haft högre tittarsiffror i England än Mad Men. Vilket i och för sig inte säger ett dugg om hur bra Brottet är eftersom Mad Men är cirka den trökigaste serie jag har sett. Det händer ju ingenting mer än att alla sitter i möten och dricker sprit på arbetstid. BORING. Tacka vet jag Brottet. Inte en död sekund.
Nu ska vi börja se The Walking Dead som min man fick i julklapp av The Wendels. Vi hoppas mycket på detta.
lördag 5 januari 2013
Hey ho, let's go
Jaha. Det är bara att konstatera att den långa julledigheten som till stora delar åts upp av monsterförkylningen från helvetet nu oåterkalleligen går mot sitt slut. Nu när det äntligen börjar kännas som att det är hopp om livet och man inte bara vandrar omkring i ett djävla töcken och knarkar Treo och nässpray, ja då är det i princip dags att gå till jobbet. EN DAG KVAR BARA. Försöker att inte vara bitter och lyckas väl bara sådär. Laddar dock nu för en deluxe-lördagskväll. Kokar lyxig fisksoppa, bakar vitlöksbröd, korkar upp gott vin, laddar för sista avsnittet av Brottet 2. CARPE FUCKING DIEM, om man säger.
HAIR! Not for me!
I några dagar eller kanske veckor har jag liksom liksom halvfunderat lite på att "låta håret växa ut". Kanske till och med "skaffa en frisyr", istället för att bara ställa in klippmaskinen på 21 mm och skala av allt med jämna mellanrum för att det är så himla 1. enkelt 2. skönt och 3. billigt. Vet inte hur jag tänkte här i mina halvfunderingar, eftersom jag i det närmaste hatar att ha långt, tjockt hår som blir som en extremvarm yllemössa så fort temperaturen går över fem plusgrader. Utöver att jag aldrig har ork/lust/tid att pyssla med att piffa och föna samt hålla på med PRODUKTER heller. Men nu har det gått ett tag sedan jag sist klippte mig, och då började jag ändå leka med tanken. Föreställde mig hur jag skulle se ut i olika frisyrer och så. Om jag skulle palla att träna med halvlångt hår som hänger ner i ögonen. Såna saker.
Men i alla fall. Innan idag så var jag ute i potatislandet och grävde upp lite av det bruna guldet till kvällens middag. Kom in och var ganska så stelfrusen, för nu vankas det minusgrader igen, så jag bestämde mig för att tända en brasa. Vi eldar delvis med hampa. Det finns många fördelar och typ en nackdel, och det är att i botten av varje säck så blir det en massa bös eftersom de här hampabriketterna inte är jättehårt sammanpressade. Nu hällde jag det som var kvar i en säck, inklusive då några liter bös, i kaminen, där det redan låg i runda slängar tiotusen hopknölade snytpapper, en pizzakartong och lite annat lättantändligt. Satte mig framför kaminen med öppna luckor och tände på och väntade lite så att det skulle börja brinna ordentligt. Det gjorde det. WOOOOOOSCCCCCHHHHHHH, sa det när syre, värme, tiotusen snytpapper och några liter hampabös förenade sig och momentant fattade eld samtidigt som lite tyngre vedträn som jag lagt överst ramlade ner och gjorde att ett fyrverkeri av gnistor spreds över (en liten del av) golvet och (en stor del av) mig.
Så att vi kan väl säga som så här. Den där "frisyren" som jag funderade på att skaffa känns inte längre så aktuell.
Mvh
/Jättekort_lugg_68
Men i alla fall. Innan idag så var jag ute i potatislandet och grävde upp lite av det bruna guldet till kvällens middag. Kom in och var ganska så stelfrusen, för nu vankas det minusgrader igen, så jag bestämde mig för att tända en brasa. Vi eldar delvis med hampa. Det finns många fördelar och typ en nackdel, och det är att i botten av varje säck så blir det en massa bös eftersom de här hampabriketterna inte är jättehårt sammanpressade. Nu hällde jag det som var kvar i en säck, inklusive då några liter bös, i kaminen, där det redan låg i runda slängar tiotusen hopknölade snytpapper, en pizzakartong och lite annat lättantändligt. Satte mig framför kaminen med öppna luckor och tände på och väntade lite så att det skulle börja brinna ordentligt. Det gjorde det. WOOOOOOSCCCCCHHHHHHH, sa det när syre, värme, tiotusen snytpapper och några liter hampabös förenade sig och momentant fattade eld samtidigt som lite tyngre vedträn som jag lagt överst ramlade ner och gjorde att ett fyrverkeri av gnistor spreds över (en liten del av) golvet och (en stor del av) mig.
Så att vi kan väl säga som så här. Den där "frisyren" som jag funderade på att skaffa känns inte längre så aktuell.
Mvh
/Jättekort_lugg_68
Till havs
Idag tog vi oss samman, lastade in hundarna och oss själva i bilen och puttrade ner till Haväng för att andas lite frisk luft. Herren var nämligen generös och bjöd både på blå himmel, sol och plusgrader, och då är det nog i det närmaste kriminellt att sitta instängd bakom sina (i solskenet uppenbart pinsamt otvättade) fönster och dega i tv-soffan, oavsett hur förkyld man är.
Tyvärr var vi långt ifrån ensamma nere på Haväng, vilket förtog en del av tjusningen. Egentligen ska man bara åka dit när det är pissväder, då har man garanterat hela stranden för sig själv. Vi strosade i alla fall en bra bit utmed stranden, såg sjukt mycket bananer ligga och skräpa på stranden och fantiserade om att en bananbåt förlist någonstans i närheten. Fast det var förmodligen bara en barnfamilj på picknick som gått överstyr.
När vi åkte hem igen så stannade vi vid Ica i Brösarp för att handla. Kom på att jag/vi behövde fylla på det raskt sinande förrådet av huvudvärkstabletter och nässpray, och tänkte att "Gud vad smidigt det är nu när man kan köpa det överallt". Man, eller åtminstone jag, minns knappt hur det var när man INTE kunde det. Eller jo, det är klart att jag minns, men ändå. Sjukt smidigt är det att bara slänga in ett "och så en Ipren också" ihop med mjölken och smöret så att säga.
Gottade mig i detta ända tills vi kom fram till kassan och det såg ut att vara oroväckande tomt där man skulle förvänta sig ett litet ställ med piller, eller åtminstone en skylt som förkunnade att sådana såldes här. Fick fråga i kassan, jamen då SÅLDE de väl inte receptfria läkemedel på Ica i Brösarp. Vadfalls!, som det skulle ha hetat i en pilsnerfilm. Det måste ju vara ända livsmedelsaffären i hela Sverige som INTE gör det. För de som inte känner till det så är Ica i Brösarp dessutom ett sånt där ställe som har rätt så flashigt utbud av både det ena och det andra för att tillfredsställa den under sommarmånaderna aldrig sinande strömmen av sommargäster som vallfärdar till och från Österlen. Men några sketna huvudvärkstabletter hade de alltså inte i sitt sortiment, utan då var man istället hänvisad "till macken". Macken i Brösarp kan mycket väl vara ett av Sveriges deppigaste ställen, och att lufsa in där bara för att köpa lite Treo och Otrivin gjorde ju inte min dag, så att säga. Kom fram till att Ica-handlaren och apotekschefen i Brösarp antingen var gifta med varandra, eller typ förbrödrade i Rotary på något riktigt osunt sätt. Fast jag fattar ändå inte, alla bara gapar ju om hur djävla BRA det är med fri konkurrens så måste det vara något skumt. JAMEN SÅ HÄR SKULLE DET VÄL KUNNA VARA: Ica-handlaren har kanske styckmördat en sommarjobbare som han haft ett förhållande med och som hotar att avslöja allt, och apotekaren råkade bli vittne till detta just när Ica-handlaren stod i charken strax efter stängningsdags och skulle "göra sig av med kroppen" på ett smidigt sätt. Apotekaren, som dittills ätit sin Brösarps-wurst med välbehag, får ett utbrott och bara "du säljer inte så mycket som en Magnecyl i din sketna Ica-butik för då går jag till POLISEN" (vilket är i princip ett tomt hot på Österlen, men både Ica-handlaren och apotekaren kan väl vara inflyttade och inte känna till detta) så Ica-handlaren får ju helt enkelt foga sig och låtsas som att han inte var intresserad av att sälja läkemedel. Men istället för fortsatt apoteksmonopol i den lilla byn så är det istället Nisse på macken (obs, fingerat namn) som roffar åt sig ansenliga marknadsandelar i handeln med receptfria läkemedel och har nu därför fått en fiende i apotekaren, som därför tvingar Ica-handlaren att underminera hela mackverksamheten genom att erbjuda högre lön till blondinen som slavar i kassan på macken om hon istället börjar på Ica. Och så får Nisse på macken ingen personal, tvingas själv jobba obekväma tider, hans fru inleder ett förhållande med apotekaren eftersom Nisse "bara prioriterar karriären", Nisse får reda på detta och spetsar i hemlighet apotekarens favoritglass med glykol och ser fram mot ond bråd död, men nu är det ju inte apotekaren själv utan Nisses fru som ska ha glassen, så hon dör jämmerdöden och Nisse blir förkrossad och går i sjön. Samtidigt avslöjar blondinen i kassan att apotekaren under en längre tid sålt receptbelagd och narkotikaklassad medicin till lettiska grönsaksplockare "under disk" och dessutom en liten trafficking-verksamhet vid sidan av apoteksgöromålen, och Ica-handlaren har nu en hållhake på apotekaren och det slutar med att de slår ihjäl varandra till tonerna av MÅNE ÖVER HAVÄNG.
Undrar bara en sak: Hinner jag fixa håret innan Camilla Läckberg och jag kommer att intervjuas i samma tv-soffa?
 | |
| Verkeån möter havet = snyggt |
 |
| Se till höger om flytgrejerna. Fullt med svarta bananer. Så såg det fan i mig ut lite varstans. |
 |
| Hilding tyckte bananerna var spännande att hitta, men de smakade bara "sådär". |
När vi åkte hem igen så stannade vi vid Ica i Brösarp för att handla. Kom på att jag/vi behövde fylla på det raskt sinande förrådet av huvudvärkstabletter och nässpray, och tänkte att "Gud vad smidigt det är nu när man kan köpa det överallt". Man, eller åtminstone jag, minns knappt hur det var när man INTE kunde det. Eller jo, det är klart att jag minns, men ändå. Sjukt smidigt är det att bara slänga in ett "och så en Ipren också" ihop med mjölken och smöret så att säga.
Gottade mig i detta ända tills vi kom fram till kassan och det såg ut att vara oroväckande tomt där man skulle förvänta sig ett litet ställ med piller, eller åtminstone en skylt som förkunnade att sådana såldes här. Fick fråga i kassan, jamen då SÅLDE de väl inte receptfria läkemedel på Ica i Brösarp. Vadfalls!, som det skulle ha hetat i en pilsnerfilm. Det måste ju vara ända livsmedelsaffären i hela Sverige som INTE gör det. För de som inte känner till det så är Ica i Brösarp dessutom ett sånt där ställe som har rätt så flashigt utbud av både det ena och det andra för att tillfredsställa den under sommarmånaderna aldrig sinande strömmen av sommargäster som vallfärdar till och från Österlen. Men några sketna huvudvärkstabletter hade de alltså inte i sitt sortiment, utan då var man istället hänvisad "till macken". Macken i Brösarp kan mycket väl vara ett av Sveriges deppigaste ställen, och att lufsa in där bara för att köpa lite Treo och Otrivin gjorde ju inte min dag, så att säga. Kom fram till att Ica-handlaren och apotekschefen i Brösarp antingen var gifta med varandra, eller typ förbrödrade i Rotary på något riktigt osunt sätt. Fast jag fattar ändå inte, alla bara gapar ju om hur djävla BRA det är med fri konkurrens så måste det vara något skumt. JAMEN SÅ HÄR SKULLE DET VÄL KUNNA VARA: Ica-handlaren har kanske styckmördat en sommarjobbare som han haft ett förhållande med och som hotar att avslöja allt, och apotekaren råkade bli vittne till detta just när Ica-handlaren stod i charken strax efter stängningsdags och skulle "göra sig av med kroppen" på ett smidigt sätt. Apotekaren, som dittills ätit sin Brösarps-wurst med välbehag, får ett utbrott och bara "du säljer inte så mycket som en Magnecyl i din sketna Ica-butik för då går jag till POLISEN" (vilket är i princip ett tomt hot på Österlen, men både Ica-handlaren och apotekaren kan väl vara inflyttade och inte känna till detta) så Ica-handlaren får ju helt enkelt foga sig och låtsas som att han inte var intresserad av att sälja läkemedel. Men istället för fortsatt apoteksmonopol i den lilla byn så är det istället Nisse på macken (obs, fingerat namn) som roffar åt sig ansenliga marknadsandelar i handeln med receptfria läkemedel och har nu därför fått en fiende i apotekaren, som därför tvingar Ica-handlaren att underminera hela mackverksamheten genom att erbjuda högre lön till blondinen som slavar i kassan på macken om hon istället börjar på Ica. Och så får Nisse på macken ingen personal, tvingas själv jobba obekväma tider, hans fru inleder ett förhållande med apotekaren eftersom Nisse "bara prioriterar karriären", Nisse får reda på detta och spetsar i hemlighet apotekarens favoritglass med glykol och ser fram mot ond bråd död, men nu är det ju inte apotekaren själv utan Nisses fru som ska ha glassen, så hon dör jämmerdöden och Nisse blir förkrossad och går i sjön. Samtidigt avslöjar blondinen i kassan att apotekaren under en längre tid sålt receptbelagd och narkotikaklassad medicin till lettiska grönsaksplockare "under disk" och dessutom en liten trafficking-verksamhet vid sidan av apoteksgöromålen, och Ica-handlaren har nu en hållhake på apotekaren och det slutar med att de slår ihjäl varandra till tonerna av MÅNE ÖVER HAVÄNG.
Undrar bara en sak: Hinner jag fixa håret innan Camilla Läckberg och jag kommer att intervjuas i samma tv-soffa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)