Amen ååååh! Vad jag är på dåligt humör. Håller jag kanske på att bli bättre? För om man är (nåja) dödssjuk, så orkar väl inte kroppen hålla på och producera en massa irritation? Hoppas. Att jag håller på att tillfriskna alltså. Om inte annat för att ha något annat att blogga om än hur DJÄVLA synd det är om mig. Det är ju dessutom öken att vara sjuk samtidigt som sin man. Båda känner sig sjukast i världshistorien, ingen orkar tycka synd om den andre. Lose-lose.
Dagens i-landsproblem är annars att DN, kanske för att det är trettondagsafton imorgon, har lördagskorsordet idag, fredag. Kanske hade de fredagskorsordet igår, torsdag, men det hjälper ju inte mig som bara har DN fredag-lördag-söndag. Och fredagskorsordet är veckans roligaste OCH NU MISSAR JAG DET.
Läser Åsa Mobergs bok Kärleken i Julia Anderssons liv och tycker att den är som en djävla upprepning av Snart är det 1968. Fast tråkigare. Fattar inte hur man tänker när man skriver en bok och låter huvudpersonen få vara nästan likadan som en annan huvudperson i en annan bok man redan har skrivit, tänka likadant, göra samma saker, ha samma åsikter, uttrycka sig likadant? Tror man inte att ens läsare har läst andra böcker av en, eller?
Ja, som sagt. Det är stora och omvälvande saker på gång just nu.
fredag 4 januari 2013
Denna dagen ett liv
Jaha, vad är på gång i mitt extremt spännande och händelserika liv idag då? Inte mycket, eftersom monsterförkylningen från helvetet har lagt beslag på all befintlig energi. Igår blåste det halv storm, så idag hade det torkat upp efter de senaste dagarnas intensivregnande så pass att det gick att ha gympaskor på sig under taxpromenaden. Mmm...gympaskor. Fick nästan lite vårkänslor, om det nu är möjligt i början av januari. Jo, det är möjligt. Har till exempel redan kollat årets frönyheter på Runåbergs och helt lystet börjat planera årets odlingar. Breaking news är till exempel att jag har tänkt odla bönor i stora mängder i det som i fjol var potatisland. Eller som per definition fortfarande är potatisland eftersom vi på grund av avsaknad av potatiskällare eller motsvarande skördar potatisen efterhand, och den fortfarande räcker till. Eftersom vi, till onda grannen Katlas stora vrede för det ser ju så fult ut, praktiserar täckodling, så kan det vara både snö och minusgrader ett bra tag utan att det fryser till under själva täcket. Se själva.
Ja, det här var ju ett tag sedan. Nu har det inte varit minusgrader på jättelänge och ingen är gladare än jag. Åt det alltså. Är däremot sjukt less på att vara monsterförkyld nu, och just idag är jag både dödstrött och djävulskt rastlös på en och samma gång, vilket mycket väl kan vara den värsta kombinationen av humörtyper som krockar, gång på gång. Det enda som hjälper är möjligtvis att tänka på att odla bönor. Vaxbönor, brytbönor, skärbönor, bondbönor. Mmmm...bönor. 2012 blev ju dessutom året då vi äntligen blev färdiga till att köpa en extra frys, så jag hoppas på en rejäl skörd 2013 och kommande år.
Ja, det här var ju ett tag sedan. Nu har det inte varit minusgrader på jättelänge och ingen är gladare än jag. Åt det alltså. Är däremot sjukt less på att vara monsterförkyld nu, och just idag är jag både dödstrött och djävulskt rastlös på en och samma gång, vilket mycket väl kan vara den värsta kombinationen av humörtyper som krockar, gång på gång. Det enda som hjälper är möjligtvis att tänka på att odla bönor. Vaxbönor, brytbönor, skärbönor, bondbönor. Mmmm...bönor. 2012 blev ju dessutom året då vi äntligen blev färdiga till att köpa en extra frys, så jag hoppas på en rejäl skörd 2013 och kommande år.
torsdag 3 januari 2013
Vi måste prata om Fjällbackamorden
Jamen alltså, Fjällbackamorden? Nu råkar jag ju gilla deckare i allmänhet och svenska deckare i synnerhet, men det här är nästan too much till och med för mig. Som avsnittet igår.
(OBS! SPOILER-VARNING!)
En fjortonåring försvinner spårlöst för ett antal år sedan. Typ 20 år senare visar det sig att han har ramlat ner från en klippa och slagit ihjäl sig, och ingen av de vid olyckstillfället närvarande fjortonåringarna tycker att det här är en lämplig sak att berätta för polis, föräldrar eller någon annan vuxen, utan alla bara: NÄ, VI SÄGER INGET och går vidare med sina liv. Och jaha, okej då. MEN KROPPEN DÅ? Bara för att någon ramlar ner för en klippa och slår ihjäl sig så betyder det väl inte att kroppen automatiskt försvinner? Man måste väl ha letat? Någon borde väl ha passerat på stranden nedanför klipporna och, liksom, SETT EN KROPP? Och varför, varför, varför ska mördaren alltid liksom hålla ett litet tal och förklara motivet inför en andäktigt lyssnande skara? Har man knipit i 20 år så känns väl sannolikheten att man reser sig upp och bara "ja, vi kanske ska klargöra det här en gång för alla nu" inför en hel församling ganska liten.
Och så åter till polisarbetet. Varför får Erica vara med precis hela tiden? Är det naturligt att man kommer in på polisstationen, tipsar polischefen om vilka han skulle kunna förhöra och sedan bara "jag kan köra dig" OCH SÅ HÄNDER DET? Finns det bara en polisbil på denna polisstation (i och för sig möjligt), och kör övriga poliser i så fall inte egna bilar? Det känns ju inte så troligt att en polisutredning ska stå och falla på logistikproblem som löses av att polisfruarna använder sina privata bilar för att skjutsa omkring kriminalarna till förhör de inte själva begriper att de ska hålla. GUD BEVARE MIG VÄL.
Och så undrar jag var Erica och Patrik med så otroligt kort varsel får barnvakt ifrån precis hela tiden? Inga problem för Patrik att jobba svinlänge med sina utredningar och ändå är Erica ute på vift mest hela tiden för att kolla upp diverse ledtrådar och stickspår och misstänkta personer som poliserna i Fjällbacka uppenbarligen är för tröga för att komma på själva. Var är barnen under tiden? Och är inte de här barnen alldeles onaturligt snälla? Aldrig hör man annat än glada tjoanden och tjimmanden, aldrig några MAMMA SÄG TILL HONOM, HAN FÅR INTE VAAAAARAAAA HÄÄÄÄÄR, eller slagsmål eller utdragna MAMMA JAG HAR INGENTING ATT GÖÖÖÖÖRA-råmanden som kan driva en till vanvettets rand så fort man försöker snika sig till en minuts egentid. Patrik och Erica kan föra långa och invecklade samtal utan att bli avbrutna en enda gång, de kan ligga och mysa i soffan utan ett enda JAG KAN INTE SOOOOOOVA-avbrott och barnen bemöter dessutom såna där löjliga finter som "ska vi se vem som är snabbast med att borsta tänderna" med ett ivrigt och glädjesprudlande JAAAAA! istället för ett tjurigt "jag vill inte borsta tänderna, jag vill inte borsta tänderna, jag vill inte jag vill inte JAG VILL INTE", som vilken normal treåring som helst hade kontrat med. De vuxna kan dessutom avrunda en finstämd sexualakt (utan avbrott för barn som vaknar) med att ligga i sängen (utan att ha minst en unge liggandes där också) och äta glass och se förälskat på varandra och fnittra lyckligt och bete sig NOT SO MUCH som en sleten trebarnsfamilj om jag får säga mitt.
Och om man vaknar mitt i natten och börjar tänka djuplodande tankar och inte kan somna om så är väl inte ens första impuls att ta med sig täcket, lufsa ut i trädgården och ställa sig där och dumglo rakt ut i luften? Finns det verkligen någon som gör så på riktigt? Alltså seriöst, även om det är en skir försommarnatt så är det ju svinkallt utomhus sådär lite innan gryningen. Det räcker väl för farao med att gå upp och sätta sig i soffan eller vid köksbordet om man nu inte vill ligga kvar i sängen och vända och vrida på mordgåtor. Eller måste de riktigt gnida in att de har tomt med havsutsikt där huvudpersonen kan unna sig att stå och se svårmodig ut istället för att ligga och sova som en klubbad oxe som en normal småbarnsmorsa vid den tiden på dygnet?
Mvh
/Kritisk_68
(OBS! SPOILER-VARNING!)
En fjortonåring försvinner spårlöst för ett antal år sedan. Typ 20 år senare visar det sig att han har ramlat ner från en klippa och slagit ihjäl sig, och ingen av de vid olyckstillfället närvarande fjortonåringarna tycker att det här är en lämplig sak att berätta för polis, föräldrar eller någon annan vuxen, utan alla bara: NÄ, VI SÄGER INGET och går vidare med sina liv. Och jaha, okej då. MEN KROPPEN DÅ? Bara för att någon ramlar ner för en klippa och slår ihjäl sig så betyder det väl inte att kroppen automatiskt försvinner? Man måste väl ha letat? Någon borde väl ha passerat på stranden nedanför klipporna och, liksom, SETT EN KROPP? Och varför, varför, varför ska mördaren alltid liksom hålla ett litet tal och förklara motivet inför en andäktigt lyssnande skara? Har man knipit i 20 år så känns väl sannolikheten att man reser sig upp och bara "ja, vi kanske ska klargöra det här en gång för alla nu" inför en hel församling ganska liten.
Och så åter till polisarbetet. Varför får Erica vara med precis hela tiden? Är det naturligt att man kommer in på polisstationen, tipsar polischefen om vilka han skulle kunna förhöra och sedan bara "jag kan köra dig" OCH SÅ HÄNDER DET? Finns det bara en polisbil på denna polisstation (i och för sig möjligt), och kör övriga poliser i så fall inte egna bilar? Det känns ju inte så troligt att en polisutredning ska stå och falla på logistikproblem som löses av att polisfruarna använder sina privata bilar för att skjutsa omkring kriminalarna till förhör de inte själva begriper att de ska hålla. GUD BEVARE MIG VÄL.
Och så undrar jag var Erica och Patrik med så otroligt kort varsel får barnvakt ifrån precis hela tiden? Inga problem för Patrik att jobba svinlänge med sina utredningar och ändå är Erica ute på vift mest hela tiden för att kolla upp diverse ledtrådar och stickspår och misstänkta personer som poliserna i Fjällbacka uppenbarligen är för tröga för att komma på själva. Var är barnen under tiden? Och är inte de här barnen alldeles onaturligt snälla? Aldrig hör man annat än glada tjoanden och tjimmanden, aldrig några MAMMA SÄG TILL HONOM, HAN FÅR INTE VAAAAARAAAA HÄÄÄÄÄR, eller slagsmål eller utdragna MAMMA JAG HAR INGENTING ATT GÖÖÖÖÖRA-råmanden som kan driva en till vanvettets rand så fort man försöker snika sig till en minuts egentid. Patrik och Erica kan föra långa och invecklade samtal utan att bli avbrutna en enda gång, de kan ligga och mysa i soffan utan ett enda JAG KAN INTE SOOOOOOVA-avbrott och barnen bemöter dessutom såna där löjliga finter som "ska vi se vem som är snabbast med att borsta tänderna" med ett ivrigt och glädjesprudlande JAAAAA! istället för ett tjurigt "jag vill inte borsta tänderna, jag vill inte borsta tänderna, jag vill inte jag vill inte JAG VILL INTE", som vilken normal treåring som helst hade kontrat med. De vuxna kan dessutom avrunda en finstämd sexualakt (utan avbrott för barn som vaknar) med att ligga i sängen (utan att ha minst en unge liggandes där också) och äta glass och se förälskat på varandra och fnittra lyckligt och bete sig NOT SO MUCH som en sleten trebarnsfamilj om jag får säga mitt.
Och om man vaknar mitt i natten och börjar tänka djuplodande tankar och inte kan somna om så är väl inte ens första impuls att ta med sig täcket, lufsa ut i trädgården och ställa sig där och dumglo rakt ut i luften? Finns det verkligen någon som gör så på riktigt? Alltså seriöst, även om det är en skir försommarnatt så är det ju svinkallt utomhus sådär lite innan gryningen. Det räcker väl för farao med att gå upp och sätta sig i soffan eller vid köksbordet om man nu inte vill ligga kvar i sängen och vända och vrida på mordgåtor. Eller måste de riktigt gnida in att de har tomt med havsutsikt där huvudpersonen kan unna sig att stå och se svårmodig ut istället för att ligga och sova som en klubbad oxe som en normal småbarnsmorsa vid den tiden på dygnet?
Mvh
/Kritisk_68
Friskis, svettis och jag
Nä, det här går ju inte så himla bra. I natt när jag låg sömnlös (på grund av att min man sprang upp och kokade honungsvatten till sig själv hela himla tiden, för att våra hundar sover i världens knarrigaste korgar som de måste snurra runt i tusen gånger per natt, för att jag var täppt i näsan, för att det var för varmt med täcke, för att det blev för kallt utan täcke, osv, osv) så kom jag på att det kanske inte bara räckte med att köpa ett litet träningskort på FRISKIS OCH SVETTIS, hade jag inte läst någonstans att man även skulle lösa någon slags medlemsavgift? Jo, men så var det nog, så i morse gjorde jag det. Men fan vet hur jag gjorde för jag fick inget kvitto och det framgår liksom ingenstans vad jag har gjort, eller om jag har gjort det, och jag känner bara ÅH VAD JOBBIGT DETTA ÄR. Vill ju liksom inte ringa eller maila till en instans som jag (förlåt) lite ryggradsmässigt känner är något av en förening för töntar/tanter och framstå som värsta idioten själv.
Och speciellt "friskis" är jag verkligen inte än, så någon träning är ändå inte aktuell. I morse satt vi och slokade över frukostbordet och hostade ikapp och det lät allmänt som det borde ha låtit på ett sanatorium i TBC-Sverige. "Svettis" blev jag däremot av dagens taxpromenad. Kanske inte för att den utfördes i så himla raskt tempo, snarare tvärtom. Varenda dikesren blottar numera en uppsjö av spännande gångar och hålor som sorkar har gjort under snön, och de måste undersökas noggrant. Däremot var det 9,6 plusgrader och där gick jag i stickad tröja och vinterjacka när det nästan var samma temperatur som under semestern i somras. Så när jag kom hem fick jag slita av mig kläderna och sitta och eftersvettas som efter värsta springturen. In my dreams.
Och speciellt "friskis" är jag verkligen inte än, så någon träning är ändå inte aktuell. I morse satt vi och slokade över frukostbordet och hostade ikapp och det lät allmänt som det borde ha låtit på ett sanatorium i TBC-Sverige. "Svettis" blev jag däremot av dagens taxpromenad. Kanske inte för att den utfördes i så himla raskt tempo, snarare tvärtom. Varenda dikesren blottar numera en uppsjö av spännande gångar och hålor som sorkar har gjort under snön, och de måste undersökas noggrant. Däremot var det 9,6 plusgrader och där gick jag i stickad tröja och vinterjacka när det nästan var samma temperatur som under semestern i somras. Så när jag kom hem fick jag slita av mig kläderna och sitta och eftersvettas som efter värsta springturen. In my dreams.
onsdag 2 januari 2013
Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över
Nyss löste jag ett litet medlemskap i FRISKIS & SVETTIS. Litet medlemskap = man får bara gå på tantgympa här i byn och i Åhus, inte träna på det riktiga Friskis i stan där de har spinning och core och, ja, mer roliga pass. Men bor man på landet så får man skylla sig själv, så tantgympa it is. Nu har jag fått ett kvitto mailat till mig, men fattar ingenting. Ska jag få ett medlemskort? Och i så fall hur? Kommer det på posten? Eller ska jag printa ut mitt kvitto och ta med och flasha när jag glider in i gympahallen? Det här känns ju i det närmaste oöverstigligt svårt, och då har jag inte ens en gång satt min fot på själva träningspasset än. Har jag till exempel nämnt att jag är typ sämst i Sverige på koordination? Att jag knappt kan skilja på vänster och höger och bara med nöd och näppe klarar av att gå och tugga tuggummi på samma gång?
2013 - förnedringens år?
2013 - förnedringens år?
Småstörigt
Något jag stör mig på i filmer och tv-serier är följande:
När det har hänt något (ett mord, ett terrordåd, ett försvinnande eller överhuvudtaget något stort och omvälvande) och det visas nyheter om det och personerna i filmen/tv-serien står (de står alltid) framför en tv i polishuset/på kontoret/hemma hos någon och kollar, SÅ ÄR DET ALLTID NÅGON SOM STÄNGER AV MITT I EN MENING, bara snäpp liksom, med fjärrkontrollen, och det är aldrig någon som bara "men vänta nu, det kanske kommer mer" eller "slå över till fyran, de har väl nyheter snart?" eller "vi kollar på nätet om det står nåt annat".
Varför?
När det har hänt något (ett mord, ett terrordåd, ett försvinnande eller överhuvudtaget något stort och omvälvande) och det visas nyheter om det och personerna i filmen/tv-serien står (de står alltid) framför en tv i polishuset/på kontoret/hemma hos någon och kollar, SÅ ÄR DET ALLTID NÅGON SOM STÄNGER AV MITT I EN MENING, bara snäpp liksom, med fjärrkontrollen, och det är aldrig någon som bara "men vänta nu, det kanske kommer mer" eller "slå över till fyran, de har väl nyheter snart?" eller "vi kollar på nätet om det står nåt annat".
Varför?
The gnäll continues
Alltså det här med att vara förkyld är ju DJÄVLIGT överskattat. Släpade mig ut på taxpromenad idag och blev omkörd av en cyklist. Fick sug efter att ta fram min nya fådda proffscykel och ge mig ut på en runda eftersom, halleluja, ALL SNÖ ÄR BORTA NU. Sedan blev jag helt matt och trött av att bara gå uppför en skitliten backe som hundarna prompt skulle utforska, så det blev ingenting av med den saken. Måste dessutom snyta mig var femte minut eller så, vilket är extremt trist. Häromdagen såg jag nån reklam på tv där budskapet var att om man köpte en specifik nässpray så slapp man det jobbiga med att vara både täppt i näsan och ha rinnsnuva samtidigt, och tänkte att den där kombinationen kan väl ändå inte vara möjlig. Men nu vet jag. Det kan den. Om jag hade vetat det så skulle jag ha köpt den där nässprayen som de gjorde reklam för, men nu minns jag inte ens vad den heter. Too bad.
Ja, men i övrigt är det ju inte så illa. Vi har god mat (som vi förvisso inte känner smaken av, men man får väl försöka föreställa sig), eld i kaminen och flera osedda julklapps-dvd-boxar. Igår avslutade vi första säsongen av Sons of Anarchy, lite seg i början men det tog sig ju på slutet. Även om jag nästan får utslag av morsan, hatar henne, och Clay, hatar honom också, och mest sitter och skriker AMEN SKAFFA EN NORMAL KILLE ISTÄLLET till alla de där blåsta brudarna som hänger runt de extremt tuffa och hårda motorcykelkillarna i Samcro (som vi fick googla för att fatta att det var samma sak som Sons of Anarchy). Allvarligt. Det kommer aldrig att komma ut något bra av de där förhållandena, det borde de ju begripa själva. Vill även tillägga att det inte känns trovärdigt att en kille som är "prospect" i ett kriminellt MC-gäng gestaltas som en tafatt mespropp som lika gärna skulle kunna leda kyrkans barntimmar på sin lediga tid. Han borde väl rimligtvis åtminstone vara snäppet tuffare än genomsnittet, ELLÖR? Och så han den gamla gubben som går omkring med en syrgasgrimma på sig hela tiden. I slutet av min morfar Nisses levnad så fick han också syrgas, och då fick man inte så mycket som tända en tändsticka i samma lägenhet som syrgasutrustningen befann sig, men här sitter de där gamla stötarna skuldra vid skuldra och bolmar på cigarett efter cigarett utan att någon reagerar. VAR ÄR SÄKERHETSTÄNKET?
När motorcyklarna rullat bort så började vi beta av andra säsongen av den danska kriminalserien Brottet. SJUKT SPÄNNANDE precis som ettan. Och när vi är klara med den ska vi sätta tänderna i Walking Dead. När vi är klara med det hoppas jag att vi har lyckats snika åt oss säsong två av SoA eller sista säsongen av Desperate Housewives, så att man liksom håller sig rullande. Så det är ju inte som när man var sjuk när man var liten och var tvungen att ligga i sängen och bara ha det tråkigt för "var man för sjuk för att gå i skolan så var man för sjuk för att leka". Ikväll är det ju dock veckans kalkonhöjdpunkt på tv: FJÄLLBACKAMORDEN. Förra veckans avsnitt tangerade nog någon form av världsrekord i hur man INTE bedriver en mordutredning. Eller hur realistiskt verkar det att en privatperson får vara med vid förhör av mördades anhöriga eller kan trava in på polisstationen och plocka åt sig bevismaterial och vandra iväg med på egna små uppdrag? Och då är ju ändå Camilla Läckberg ihop med en polis! Hade jag haft samma inblick så skulle jag ha skrivit hundra gånger bättre deckare, det enda som hindrar mig är att jag inte vet hur poliser jobbar annat än det jag har läst i andras deckare. Så om det sitter någon polis och trycker därute i min (extremt lilla) läsarkrets så var inte blyg utan KLIV FRAM. Jag vill bli din vän.
Ja, men i övrigt är det ju inte så illa. Vi har god mat (som vi förvisso inte känner smaken av, men man får väl försöka föreställa sig), eld i kaminen och flera osedda julklapps-dvd-boxar. Igår avslutade vi första säsongen av Sons of Anarchy, lite seg i början men det tog sig ju på slutet. Även om jag nästan får utslag av morsan, hatar henne, och Clay, hatar honom också, och mest sitter och skriker AMEN SKAFFA EN NORMAL KILLE ISTÄLLET till alla de där blåsta brudarna som hänger runt de extremt tuffa och hårda motorcykelkillarna i Samcro (som vi fick googla för att fatta att det var samma sak som Sons of Anarchy). Allvarligt. Det kommer aldrig att komma ut något bra av de där förhållandena, det borde de ju begripa själva. Vill även tillägga att det inte känns trovärdigt att en kille som är "prospect" i ett kriminellt MC-gäng gestaltas som en tafatt mespropp som lika gärna skulle kunna leda kyrkans barntimmar på sin lediga tid. Han borde väl rimligtvis åtminstone vara snäppet tuffare än genomsnittet, ELLÖR? Och så han den gamla gubben som går omkring med en syrgasgrimma på sig hela tiden. I slutet av min morfar Nisses levnad så fick han också syrgas, och då fick man inte så mycket som tända en tändsticka i samma lägenhet som syrgasutrustningen befann sig, men här sitter de där gamla stötarna skuldra vid skuldra och bolmar på cigarett efter cigarett utan att någon reagerar. VAR ÄR SÄKERHETSTÄNKET?
När motorcyklarna rullat bort så började vi beta av andra säsongen av den danska kriminalserien Brottet. SJUKT SPÄNNANDE precis som ettan. Och när vi är klara med den ska vi sätta tänderna i Walking Dead. När vi är klara med det hoppas jag att vi har lyckats snika åt oss säsong två av SoA eller sista säsongen av Desperate Housewives, så att man liksom håller sig rullande. Så det är ju inte som när man var sjuk när man var liten och var tvungen att ligga i sängen och bara ha det tråkigt för "var man för sjuk för att gå i skolan så var man för sjuk för att leka". Ikväll är det ju dock veckans kalkonhöjdpunkt på tv: FJÄLLBACKAMORDEN. Förra veckans avsnitt tangerade nog någon form av världsrekord i hur man INTE bedriver en mordutredning. Eller hur realistiskt verkar det att en privatperson får vara med vid förhör av mördades anhöriga eller kan trava in på polisstationen och plocka åt sig bevismaterial och vandra iväg med på egna små uppdrag? Och då är ju ändå Camilla Läckberg ihop med en polis! Hade jag haft samma inblick så skulle jag ha skrivit hundra gånger bättre deckare, det enda som hindrar mig är att jag inte vet hur poliser jobbar annat än det jag har läst i andras deckare. Så om det sitter någon polis och trycker därute i min (extremt lilla) läsarkrets så var inte blyg utan KLIV FRAM. Jag vill bli din vän.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)