SPÄNNING

Om cirka en timme är det dags. Sverige-Ungern i semifinal i handboll. Fy vad nervöst detta är. Ska laga mat lite snabbt nu för sen blir det sannerligen ingen tid att stå vid spisen, eller ro att äta heller för den delen. Då ska det sittas på helspänn, bitas på naglar, sväras och vrålas hämningslöst rakt ut oavsett vem som gör mål. 
 Tror nästan att det är enklare att spela själv än att sitta i soffan och titta på och VÅNDAS. Maktlösheten! Kom igen nu Sverige!

Där går en här som frös och svalt men segrade ändå

Idag är jag helt osannolikt pigg. Med tanke på att jag steg upp 03.30 i morse så borde jag inte vara det, men hela dagen har präglats av en nästan ofattbar energi. Jobbade, jobbade över, åkte hem, städade huset, vek tvätt, löptränade, kom hem, stretchade, skuttade ner till potatislandet, grävde upp ett kok, lagade middag, fixade matlådor. Nu sitter jag här i soffan och har sett de norska damerna besegra Sydkorea i handbollssemifinalen, klockan är cirka åtta och vid den tidpunkten på dygnet brukar jag börja sloka för att så småningom vissna fullständigt vid nio-halv tiotiden. Så icke idag. Kanske har mina djävla VITA-PRO-blufftabletter börjat verka? Annars har jag ingen bra förklaring, men det är väl bara att tacka och ta emot. Det lär ju inte vara i evigheter. Speciellt inte som jag läser en DJÄVULSKT trist bok, del ett av tre, som heter "När mormor var mamma" eller något sånt. Tänkte att det kunde vara kul att läsa lite kvinnohistoria, men det är ett riktigt sömnpiller. Klarar cirka fem sidor i stöten, sedan är jag i Morfei armar.

Remus, tax med rätt att döda, försökte nyss skrämma bort en igelkott från trädgården. Eftersom han lärt sig den hårda vägen vågade han inte ge sig på den rent fysiskt, men grundligt utskälld blev den. Nu kurar den dystert under ett äppelträd och har inte rört sig ur fläcken på en halvtimma. Hoppas den inte fick hjärtslag och dog på kuppen.

JAAAAAA, Sverige-Danmark 24-22 och Sverige i OS-SEMIFINAL!

Jamen HERREGUD vilken match! Är helt darrig fortfarande. Så jämnt och så DJÄVLA spännande. Vilket anfallsspel! Vilket försvarsspel! SJÖSTRAND I MÅLET!
Men handboll är ju handboll och allt kan hända med blixtens hastighet. När Danmark tog ledningen för första gången i 52:a minuten eller vad det var så kände jag att OM nu Sverige förlorar så gör de det i alla fall med flaggan i topp, men det vore väl FAN också när Sverige riktigt STORSPELAR mot regerande Europamästarna, vilket inte har hänt på ett tag. OCH SÅ VINNER DE! Man bara: ÄNTLIGEN!

Nu väntar semifinal mot Ungern. Spänningen är olidlig. Och OS är med andra ord inte riktigt slut riktigt än.

I OS-koma

Det är OS för hela slanten just nu. Har precis kollat handboll, Island mot Ungern och Frankrike mot Spanien. EXTREMT jämna och spännande matcher, och det är ju ändå ingenting för snart ska ju Sverige möta ärkefienden Danmark. Nu är det vinna eller försvinna!

Och buhuhuuuuu vad man LIDER med Rolf-Göran nu när Casall är halt och de inte kunde vara med i den individuella finalen. Och inte gick det något vidare för Henke och Jens heller. FAAN är allt jag kan säga om det.

För att tala om något annat än sport: Flängde in till stan på lunchen idag. Jag ska nämligen gå på jazzfestival på lördag. Hatar jazz, men eftersom junior ska spela och dessutom VILLE att man skulle komma dit så får man helt enkelt ställa upp. 400 spänn kostar ett "jazzpass". Det är dyrt att ha barn. Nu får man visserligen lyssna på jazz i många timmar om man så önskar, men det önskar man väl knappast, åtminstone inte jag. Ja, i alla fall. Dom här "jazzpassen" kunde man naturligtvis inte köpa på plats, utan här fick man ta sig in till Domus. På Domus har de en speciell disk för post och biljetter i den allmänna informations- och spelavdelningen. När jag kom dit var det bara fyra nummer före mig, men då hade förstås alla extremt invecklade ärenden som tog evinnerliga tider. När det sen blev min tur tänkte jag mig att det skulle gå undan eftersom jag alltid har ENKLA ärenden, men nähäedå, då klarade väl inte den blonderade donnan bakom disken av att administrera biljettbokningssystemet utan fick be om hjälp. Sedan gjorde hon fel och fick fråga igen, och sedan visste hon inte hur man skulle skriva ut och så skulle det till någon "serviceavgift" som plötsligt inte fanns med och måste kollas upp. Alltihop tog helt enkelt en djävla tid, och mitt i alltihop kom en kille och sa att någon måste ringa efter en vakt för det gick en skum typ med hästsvans och bakåtvänd keps och ryckte i alla bildörrar i parkeringshuset. Tur att min bil inte stod där för då hade jag nog dött stressdöden.

Tänkte passa på att besöka Systembolaget som ligger inne i Domushuset, så efter att ha betalat de sura jazz-passen (köpte 2 eftersom jag tänker tvinga med Nikky som sällskap) så spurtade jag in där, plockade flinkt åt mig åtta olika sorters ekologiskt rödvin och joggade bort till kassan. Där var ingen kö, men medan jag betalade hann det ansamlas ett par existenser av den typen som går in på systemet och köper EN starköl för sina sista slantar. Tyckte de glodde på mig som om jag vore ett rikemanssvin, men det var säkert bara inbillning.

Nyss åt jag en persika som var stor som en grapefrukt. Jag överdriver inte, den var faktiskt helt orealistiskt stor. Men god. Älskar persikor, nektariner etc. Känner lite att jag borde uppdatera min fotodagbok (från det ena till det andra), men det får nog vara tills OS är över.  Fast det är klart, förlorar Sverige ikväll så ÄR ju OS i princip över, då är bara dressyren kvar. Så det blir kanske uppdaterat fortare än man anar.

Run runaway

Sitter i soffan och eftersvettas efter en liten löprunda tillsammans med Remus, tax med rätt att döda. Allt gick bra bortsett från en ruskig halsbränna. Tror det beror på att jag mötte Tengil här ute på gatan, tre gånger om dagen går Tengil nämligen promenad med deras stackars hund. Han hasar fram i ultrarapid och går alltid EXAKT samma runda på cirka 750 meter och naturligtvis kan man även ställa klockan efter honom. Tur man har en väldresserad hund så att det bara var att spänsta förbi i sin Cold Silence Treatment-anda medan Tengils hund stod och slet i sitt koppel för att ta sig över på vår sida för att hälsa på en snygg tax. Tji fick han.

Tror det var blotta anblicken av detta ondskans väsen som startade en överproduktion av saltsyra som sedan fördärvade min löprunda lite. Kunde inte riktigt utmana mig själv på det sätt som jag tänkt mig eftersom de sura uppstötningarna liksom störde ut något av viljan att pressa sig till sitt yttersta. SKIT. Jaja, det får bli en annan dag. Nu ska jag inventera medicinskåpet och se om det finns något lämpligt botemedel.  Sedan ska jag stretcha. Sedan duscha och slutligen sjunka ner i OS-soffan. Idag är en mellandag, men imorgon blir det adrenalin och nagelbitning eftersom det både är individuell final i hoppning och kvartsfinal i handboll där Sverige möter Danmark. Som väl inte riktigt har varit sig själva i detta mästerskap, men de har förfärligt många bra spelare och är ju trots allt regerande Europamästare. Men det är bara att hålla tummarna och hoppas att de för en gångs skull kan åka på däng. AV OSS!

Sweet and sour

Men NÄÄÄÄÄEEEEJJJJJJ vad det inte gick så himla bra för de svenska ryttarna i laghoppningsfinalen idag då. Eller ja. Sexa i OS är väl inte kattskit för ett litet land som Sverige med tanke på att hela världseliten deltar. Och att få med tre ryttare till individuella finalen på onsdag är ju inte heller fy skam. Får man väl ändå tänka nu när den värsta besvikelsen lagt sig. Och djävlar vad spännande det var med omhoppningen mellan Storbritannien och Holland. Hejade på Storbritannien för det gör jag jämt i ridsportsammanhang (om inte Sverige är med alltså). Nick Skelton har ju varit med sedan jag var liten och man satt som klistrad framför sändningarna från Göteborg och hörde Anders Gernandts bröla ut sitt FYYYYYRRRRA FEL, HAN RRRRRIIIIIVERRRRRR! 

Det blev extremt stressigt att hinna med tv-sändningarna idag. Skulle nämligen både passa barnbarn och baka bröd och heja på svenska ryttare. Kom hem, sprang ut med taxen, rusade tillbaks in, såg de individuella ryttarna, slängde ihop bröddegen med volymen på det högsta, kastade mig in i bilen och körde som en biltjuv till Åhus medan jag lyssnade på Jens Fredrikssons ritt på radio. Helt sjukt att höra ridsport refereras på sportradion, kommentatorn gick på som värsta fotbollsspeakern där det gällde att få in maximalt antal ord per tidsenhet..och nu följer en ganska lång högersväng och Jens ser lugn ut men det gör inte Lunatic och här kommer ett hinder och det klarar de galant. Och nu kom ett hinder till...och dom klarar det, men så kommer trekombinationen och han klarar första, det kritiska andra, och tredje! JA! och nu följer en lång vänstersväng...och så vidare. När man är van vid att Lotta Björe pratar om relevanta saker när det är läge och är tyst när det är spännande så var det ju nästan lite underhållande. Stormade sedan in hos The Wendels lagom tills det var Lisens tur, och sedan fick jag stanna i deras tv-soffa tills det var slut. Adrian bara: Jag vill titta på Musse Pigg, men det kunde han ju bara fetglömma.

Nu är det handboll ikväll, men det är ju så okristlig tid att jag nästan måste lämna walk over här. PISS. Visserligen är Sverige redan klart för kvartsfinal, men man vill ju ändå se hur det går mot Frankrike. Men ja. Om jag drabbas av insomnia så kanske.

Nu ska jag baka ut den väljästa bröddegen.

En mognadsfråga?

Jag var liten när Björn Borg var stor, större, störst. För liten för att uppskatta storheten i Den Vita Sporten kanhända. Jag minns bara att jag tyckte det var ASTRÅKIGT under sändningarna från Wimbledon och humdidum (Australian? US? minns inte) Open och Davis Cup och allt vad det hette. Mina föräldrar satt och häckade i vardagsrummet med fördragna gardiner och filtar hängandes för fönstren för att stänga ute solen (som på den tiden sken varje sommar) i vad som kändes som flera veckor. Och inte ett knyst fick man säga under hela tiden heller och det enda som bröt tristessen var om John McEnroe fick ett vredesutbrott. Men när Björn Borg spelade så fick man nästan inte andas. Då kunde man ju gått någon annanstans, kan man ju invända, men alla vet ju att barn dras till händelsernas centrum som flugor till en sockerbit, och sedan sitter de där och gnäller okonstruktivt över att de har trååååååkigt istället för att gå och leka på egen hand. Det är en naturlag av något slag.

Mina föräldrar spelade själva tennis till råga på allt. Och då var man också tvungen att följa med och sitta på idrottsplatsen och vänta i hundratusen år medan de spelade dubbel med ett annat par i bekantskapskretsen och grälade på hemvägen om vad den andre gjort för fel.

Nä, men i alla fall. Tennis är ju skittråkigt att titta på, tycker jag. Perfekt att ha på som ljudkuliss om man vill slumra lite på soffan, men i övrigt är det ju inte någon spänning att hurra för. Men idag kom jag på mig själv med att sitta och vara helt absorberad av OS-finalen där en engelsman var på god väg att ta guld. Primärt tyckte jag väl att han den där Federer har man ju hört talas om, han vinner ju allting jämt och ständigt, så det kan väl vara roligt om någon annan får lite guldvittring. Och plötsligt var det JÄTTESPÄNNANDE och när han - en engelsman som jag inte ens vet vad han heter - avgjorde matchen med ett snyggt serve-ess och publiken stod upp och jublade och vinkade med Union Jack så blev jag nästan tårögd av rörelse. Av tennis!

Hur i hela världen gick detta till?