...är:
knulla i Härlöv
Hm. Hur tänkte ni nu?
torsdag 27 oktober 2011
onsdag 26 oktober 2011
When I was a young man I carried my pack, and I lived the free life of a rover
Alltså, är det bara i vår familj som det finns ett köksskåp där man liksom trycker in allting som man inte riktigt vet vad man ska göra med? Företrädesvis plastburkar med lock av olika slag. Och termosar. Och värmeljus. Och blomvaser. Och en massa annat sånt där smått och gott som kan vara bra att ha.
Och är det bara i vår familj som:
1. Skåpet alltid är proppfullt? Verkligen proppfullt? Oavsett hur ofta och hur mycket man rensar och slänger?
2. Det man vill ha alltid står längst in? Oavsett vad man har för slags system så innebär det alltid att man måste plocka ut halva skåpets innehåll för att få tag på det man behöver.
3. Mor i stugan är den enda som klarar av att ställa likadana plastburkar inuti varandra så att kanske 10 burkar tar upp en yta av låt oss säga 15 x 10 centimeter? Medan andra personer i hushållet (ingen nämnd) kategoriskt ställer in burkarna med locken på så att det max går att stapla två burkar i höjdled på det redan begränsade utrymmet?
4. Mor i stugan är den enda som klarar av att identifiera olika typer av burkar och stapla dom tillsammans? Matburkar från Icas provkök i en hög. Tomma Cart d'Or-glassbyttor i en annan. Tomma Big Pack-burkar i en tredje. Tomma fetaostburkar i en fjärde. LOCKEN I HÖGAR BREDVID. Och så vidare. Medan andra personer i hushållet utan skam i kroppen bara langar in saker och ting lite hur som haver där det råkar finnas plats.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Sign. Irriterad mor i stugan.
Och är det bara i vår familj som:
1. Skåpet alltid är proppfullt? Verkligen proppfullt? Oavsett hur ofta och hur mycket man rensar och slänger?
2. Det man vill ha alltid står längst in? Oavsett vad man har för slags system så innebär det alltid att man måste plocka ut halva skåpets innehåll för att få tag på det man behöver.
3. Mor i stugan är den enda som klarar av att ställa likadana plastburkar inuti varandra så att kanske 10 burkar tar upp en yta av låt oss säga 15 x 10 centimeter? Medan andra personer i hushållet (ingen nämnd) kategoriskt ställer in burkarna med locken på så att det max går att stapla två burkar i höjdled på det redan begränsade utrymmet?
4. Mor i stugan är den enda som klarar av att identifiera olika typer av burkar och stapla dom tillsammans? Matburkar från Icas provkök i en hög. Tomma Cart d'Or-glassbyttor i en annan. Tomma Big Pack-burkar i en tredje. Tomma fetaostburkar i en fjärde. LOCKEN I HÖGAR BREDVID. Och så vidare. Medan andra personer i hushållet utan skam i kroppen bara langar in saker och ting lite hur som haver där det råkar finnas plats.
HUR SVÅRT KAN DET VARA?
Sign. Irriterad mor i stugan.
Ett hästhuvud i baksätet?
Igår ringde jag till min bilmekaniker, eftersom min gamla Volvo har börjat bli snål med att dela med sig av värmen som genereras där under huven. Ett av de här inblåsningsställena producerar på sin höjd en mild sommarbris och de andra bjussar på ishavsvindar oavsett om värmereglaget står på max. Resultatet blir sådär, och när man nu mot slutet av oktober fryser mer INNE i bilen än utanför börjar det kanske bli dags att göra någonting åt det.
Så jag ringde min bilmekaniker. Visst låter det fränt det här med MIN bilmekaniker? Som om man verkligen KÄNDE någon som kunde laga ens gamla bil både villigt och billigt (eller helst gratis). Som man bara kunde slå en signal till när som helst och säga: Du, nu verkar det vara något fel på bilen, har du lust att ta en titt på den vid tillfälle? Måndag nästa vecka? Perfekt! Det är väl ungefär vad jag säger till "min" bilmekaniker också, skillnaden är att han tar marknadsmässigt betalt för sina tjänster. Men han har väl också räkningar att betala, så det får man ju ta. I gengäld får man varje år ett julkort med hälsningar från Ankeborgs Bilservice, och en gång fick min man en keps med reklamtryck, men det är nog inte precis vi som tjänar på det här upplägget.
"Min" bilmekaniker heter Salvatore. Det tycker jag är ascoolt, för alla andra bilmekaniker jag har kommit i kontakt med heter typ Lasse eller Bengt och det väcker ju helt oglamourösa tankar på gubbar i skitiga blåställ som pustar och stönar och låter sin arbetarsvett droppa ner över motorblocken och som lyssnar på gamla Mr Music-kassetter på en uråldrig bandspelare som står och skräller på hög volym i något hörn av verkstaden vars väggar pryds av almanackor med nakna brudar. Men heter man Salvatore så låter det mer som att man härstammar från en mäktig gren av maffian och att man är den som modigt slagit sig fri från deras ohederliga affärsmetoder och startat upp en liten egen laglig verksamhet istället. Såna människor vill man ju gärna gynna.
Nu har nog Salvatore väldigt lite med maffian att göra, han är nog helt enkelt en vanlig hygglig kille som är bra på att laga bilar (och ta betalt, men inte mer än någon annan och jag betalar ju hellre sura RÖV-pengar för att få en fungerande bil till någon som är trevlig än till någon surmulen Mr Music-lyssnande gubbe som tycker nakenkalendrar hör hemma på 2000-talet). Sist jag var hos Salvatore pratade han oupphörligt om rådjursjakt (vi kom in på det eftersom jag hade med mig Remus, tax med rätt att döda, in på verkstaden) och gjorde helt lyriska uttalanden om de fantastiska naturupplevelserna jakten medförde, och hur glad han var över att hans fru också hade börjat följa med så att de hade ett gemensamt intresse. Det var ju inte så mycket Gudfadern över det samtalet om man säger så. Och de sista maffiatankarna dog igår när jag ringde och han svarade med ett glatt: Ja hej, det är Salvis!
SALVIS? Jag är förstummad. Och då menar jag inte precis stum av beundran. Det är ju som om Don Corleone skulle börja kalla sig själv för Kålle. Men han, Salvatore alltså, inte Don Corleone, lovade att ta en titt på min bil nästa veckan, och får jag bara (betala för att få) värmen tillbaks är jag beredd att dra ett streck över det här.
Så jag ringde min bilmekaniker. Visst låter det fränt det här med MIN bilmekaniker? Som om man verkligen KÄNDE någon som kunde laga ens gamla bil både villigt och billigt (eller helst gratis). Som man bara kunde slå en signal till när som helst och säga: Du, nu verkar det vara något fel på bilen, har du lust att ta en titt på den vid tillfälle? Måndag nästa vecka? Perfekt! Det är väl ungefär vad jag säger till "min" bilmekaniker också, skillnaden är att han tar marknadsmässigt betalt för sina tjänster. Men han har väl också räkningar att betala, så det får man ju ta. I gengäld får man varje år ett julkort med hälsningar från Ankeborgs Bilservice, och en gång fick min man en keps med reklamtryck, men det är nog inte precis vi som tjänar på det här upplägget.
"Min" bilmekaniker heter Salvatore. Det tycker jag är ascoolt, för alla andra bilmekaniker jag har kommit i kontakt med heter typ Lasse eller Bengt och det väcker ju helt oglamourösa tankar på gubbar i skitiga blåställ som pustar och stönar och låter sin arbetarsvett droppa ner över motorblocken och som lyssnar på gamla Mr Music-kassetter på en uråldrig bandspelare som står och skräller på hög volym i något hörn av verkstaden vars väggar pryds av almanackor med nakna brudar. Men heter man Salvatore så låter det mer som att man härstammar från en mäktig gren av maffian och att man är den som modigt slagit sig fri från deras ohederliga affärsmetoder och startat upp en liten egen laglig verksamhet istället. Såna människor vill man ju gärna gynna.
Nu har nog Salvatore väldigt lite med maffian att göra, han är nog helt enkelt en vanlig hygglig kille som är bra på att laga bilar (och ta betalt, men inte mer än någon annan och jag betalar ju hellre sura RÖV-pengar för att få en fungerande bil till någon som är trevlig än till någon surmulen Mr Music-lyssnande gubbe som tycker nakenkalendrar hör hemma på 2000-talet). Sist jag var hos Salvatore pratade han oupphörligt om rådjursjakt (vi kom in på det eftersom jag hade med mig Remus, tax med rätt att döda, in på verkstaden) och gjorde helt lyriska uttalanden om de fantastiska naturupplevelserna jakten medförde, och hur glad han var över att hans fru också hade börjat följa med så att de hade ett gemensamt intresse. Det var ju inte så mycket Gudfadern över det samtalet om man säger så. Och de sista maffiatankarna dog igår när jag ringde och han svarade med ett glatt: Ja hej, det är Salvis!
SALVIS? Jag är förstummad. Och då menar jag inte precis stum av beundran. Det är ju som om Don Corleone skulle börja kalla sig själv för Kålle. Men han, Salvatore alltså, inte Don Corleone, lovade att ta en titt på min bil nästa veckan, och får jag bara (betala för att få) värmen tillbaks är jag beredd att dra ett streck över det här.
tisdag 25 oktober 2011
Jakten på Ulf Lundell har startat!
randigkatt har begärt ett paparazzireportage om Ulf Lundell, och jag kände lite att...varför inte? Varför ska Uffepuffe sitta där nere och trona på Österlen och skriva omständliga och rätt så tradiga och lite självgoda böcker och gnälla om allt mellan himmel och jord helt ostört? Min man såg honom i och för sig en gång på systembolaget i Tomelilla. Han, Lundell alltså, for in som ett jehu, rände runt ett varv och sedan ut igen med oförrättat ärende. Om det nu var ett ärende och inte ett led i någon mystisk KBT-avvänjningsprocedur.
Själv har jag aldrig haft den äran att stöta på mannen, myten, legenden. Så nu djävlar ska han synas i sömmarna. Jakten börjar idag (lite smått, för jag hade inte riktigt tid. Men det är tanken som räknas).
Själv har jag aldrig haft den äran att stöta på mannen, myten, legenden. Så nu djävlar ska han synas i sömmarna. Jakten börjar idag (lite smått, för jag hade inte riktigt tid. Men det är tanken som räknas).
 | |||
| Väg 9, här svänger man av för att skåda MÅNE ÖVER HAVÄNG. |
 | |||||
| Vägen till Ulf Lundells hus. Nej, jag skojar bara. Det här är arboretiet i Kivik. Ett stenkast från Uffe. |
 | ||
| Havet vid Kivik. Uffes vardagsutsikt. |
 | ||
| Mer utsikt från Uffes fönster. Eller, ja, i princip. Jag stod inte EXAKT där. Mina paparazzi-skills är inte sådär jättehöga (än så länge). |
 | ||
| Så här kan det se ut när Uffe går en promenad vid havet i Kivik och tänker stort och djuplodande. Ja, ni får själva tänka in en Uffe i den här bilden eftersom han uppenbarligen befann sig någon annanstans idag. |
 |
| Inte en granne så långt ögat kan nå, TACK GODE GUD, skulle väl dom flesta säga. Vem vill ha Ulf Lundell som granne? Det måste ju vara som att bo granne med Satan själv. |
 |
| Det är de där pinnarna till vänster i bild som (bland annat) stör Uffes magnifika Österlen-utsikt. Det sägs att när man är där så kan man se in i Ulf Lundells hus och att det är därför han bråkar så förbannat om dom. Nu har ju det där djävla Kivik Art Center (där dom står) bara öppet på sommaren, så det får väl bli ett projekt för 2012 då. TO BE CONTINUED! |
Hej Google!
Mystiska saker som folk googlat på och hittat hit med på senaste tiden:
kamel
lungemfysem försäkring
robinson ola stammar
sexiga handbollsspelare
trionetta 28
trissreklam huset
wollmar yxkullsgatan beck martin
kamel
lungemfysem försäkring
robinson ola stammar
sexiga handbollsspelare
trionetta 28
trissreklam huset
wollmar yxkullsgatan beck martin
| |||||||||||||
| |||||||||||||
Ursprung: Skeptiskt.
Jag är lite skeptisk mot kebab. Alltså, någonstans finns det säkert en original-kebab som är ytterst delikat, men det skulle gå väldigt långt om jag skulle känna mig manad att beställa kebab på en svensk pizzeria, där det hänger ett massivt stycke pressat kött på ett roterande spett timme ut och timme in, ända tills någon beställer en kebabtallrik med vitlökssås och då tar den svettiga pizzabagaren en snuskig kniv och karvar av några slamsor av okänd ålder och med okänt men antagligen rätt rejält tilltaget bakterieinnehåll. Eh. Tack, men nej tack.
Och ännu mer skeptisk blev jag idag, när jag såg det här fräsiga lunchstället i närheten av jobbet. Nu hoppas jag att det pigga firmanamnet endast kommer sig av att vagnen ägs av någon som heter något i stil med Hussein och liksom bara vill klatscha till det lite. Men det ger onekligen lite otäcka associationer om köttråvarans ursprung. Det som inte framgår på bilden är att "Husse" själv står och bolmar på en fet cigg inne i den minimala husvagnen (ofräscht), samt att det ligger ett hem för bortsprungna katter precis bakom (utifallomatt "Husse" skulle få råvarubrist). Att vagnen dessutom är placerad bakom ett staket som för tankarna till koncentrationsläger gör inte saken bättre. Var man inte ens sugen från början så lär det ju dröja innan snålvattnet rinner till över detta ställe.
Så sorry, "Husse". Det hjälper inte ens att du har garnerat din vagn med små kulörta lampor (syns om man tittar riktigt noga), samt utlovar en "fast" och "tasty" måltid, jag kommer ändå aldrig att bli kund hos dig.
Och ännu mer skeptisk blev jag idag, när jag såg det här fräsiga lunchstället i närheten av jobbet. Nu hoppas jag att det pigga firmanamnet endast kommer sig av att vagnen ägs av någon som heter något i stil med Hussein och liksom bara vill klatscha till det lite. Men det ger onekligen lite otäcka associationer om köttråvarans ursprung. Det som inte framgår på bilden är att "Husse" själv står och bolmar på en fet cigg inne i den minimala husvagnen (ofräscht), samt att det ligger ett hem för bortsprungna katter precis bakom (utifallomatt "Husse" skulle få råvarubrist). Att vagnen dessutom är placerad bakom ett staket som för tankarna till koncentrationsläger gör inte saken bättre. Var man inte ens sugen från början så lär det ju dröja innan snålvattnet rinner till över detta ställe.
Så sorry, "Husse". Det hjälper inte ens att du har garnerat din vagn med små kulörta lampor (syns om man tittar riktigt noga), samt utlovar en "fast" och "tasty" måltid, jag kommer ändå aldrig att bli kund hos dig.
 |
| Husses kebab, olämpligt belägen i närheten av ett katthem. |
söndag 23 oktober 2011
Sööööndag
Jaha, här sitter man och undrar lite smått vart den här helgen tog vägen. Fast det vet jag. Igår höll vi på från arla till särla med årets omgång äppelvin, och det tog sin lilla tid. Först ska alla äpplen plockas, fast i år var det ju en barnlek jämfört med det året vi bestämde oss för en mix av vanliga äpplen och vildäpplen och fick köra Skåne runt för att plocka dom. Vildäpplena alltså, bäst att förtydliga detta så det inte kommer någon surmagad odlare från Kivik och tror att man har varit där och pallat.
Äpplena skulle plockas och tvättas och delas och köras i råsaftcentrifug och slutligen silas och hällas på dunk. Nu har vi 25 liter äppelmust och än så länge är det inget mer än så, för de hade ingen vinjäst på Konsum. Inte på Rik-Ica heller och inte på ÖoB. Till slut hittade vi någon slags turbojäst på helvetet på jorden, Ica Maxi, så vi får väl se hur det blir.
Vi är förfärligt nöjda med vårt egentillverkade äppelvin, fast en gång bjöd vi några av min mans vänner på en slurk och de ooh:ade och aah:ade, men när de druckit ur så tackade de inte bara nej, det var snudd på att de blixtsnabbt lade händerna över glasen när vi frågade om de ville ha mer. Så det kanske inte är fullt så fantastiskt som vi vill ha det till. Men det är gratis och ekologiskt, vad mer kan man begära?
Äpplena skulle plockas och tvättas och delas och köras i råsaftcentrifug och slutligen silas och hällas på dunk. Nu har vi 25 liter äppelmust och än så länge är det inget mer än så, för de hade ingen vinjäst på Konsum. Inte på Rik-Ica heller och inte på ÖoB. Till slut hittade vi någon slags turbojäst på helvetet på jorden, Ica Maxi, så vi får väl se hur det blir.
Vi är förfärligt nöjda med vårt egentillverkade äppelvin, fast en gång bjöd vi några av min mans vänner på en slurk och de ooh:ade och aah:ade, men när de druckit ur så tackade de inte bara nej, det var snudd på att de blixtsnabbt lade händerna över glasen när vi frågade om de ville ha mer. Så det kanske inte är fullt så fantastiskt som vi vill ha det till. Men det är gratis och ekologiskt, vad mer kan man begära?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)