Plötsligt händer det

Idag hade jag ett ärende på banken. Det låter helt 1900-tal, och det är det väl med. Men en fet transaktion skulle göras från ett konto som inte är knutet till Internetbanken, så det var bara att trava dit i egen hög person. Precis som man gjorde förr.  På den gamla goda tiden, när man slösade bort en djävla massa tid på att göra saker som man numera sitter hemma och klickar ihop med flinka fingrar. Jag älskar Internetbanken. Inte för att jag kanske har fått så värst mycket mer tid, men jag slipper i alla fall momentet "stressa till banken innan den stänger", och vad är det egentligen med banken, varför kan de inte ha öppet efter tre utom en sketen dag i veckan och då ska ju varenda sate dit, och köerna till de kanske två kassor som har öppet är till synes oändliga. Eller det är ju inte köer längre, utan mer en stor klunga folk som trampar på stället och stirrar håglöst rakt ut i luften och kramar sina nummerlappar som om de vore viktiga identitetshandlingar som man hamnar i fängelse för om man skulle råka tappa bort. Blicken vandrar mellan kölappen och displayen som visar vilket könummer som expedieras och det är rent omöjligt att hålla i huvudet vilket nummer man har, man måste ta mig fan kolla varenda gång det brölar fram en ny siffra.

Sådär var det ju förr. Men nu kan det ju inte vara mycket folk på banken, nu när alla har tillgång till Internetbanken, tänkte jag helt naivt och sladdade in på bankens parkering fem över två och konstaterade att den var precis full med bilar, det fanns knappt en ledig ruta. Och då är det ändå en rätt stor parkering för att vara till en liten filial ute i Ankeborgs periferi. Det var ju lite grus i maskineriet eftersom det var 25 grader varmt i skuggan och alla vet att hund i varm bil är en mycket dålig kombination.
Jag joggade i alla fall in på banken i förhoppningen att det kanske bara var kö till uttagsautomaterna, men nehejdå, hela kontoret var fyllt till bristningsgränsen av folk som stod som zombies och tummade på sina uttagsblanketter och kölappar. Men vad fan HAR folk för ärenden på banken egentligen? Som de inte kan sköta hemifrån alltså? Det är säkert två år sedan jag var på banken i ett ärende som sköttes i kassan. Inte kan väl hela djävla stan utom jag missat grejen med Internetbanken? Man tvivlar ju.

Jag tog en nummerlapp och fick nummer 181 och det var nummer 159 som expedierades nu. Jag blev skitstressad och matt på en gång, mest när jag tänkte på hur snabbt temperaturen stiger i en bil när det är varmt ute och den var inte så djävla sval från början heller.
Men när jag rafsade åt mig en uttagsblankett så såg jag den. Den kvarlämnade nummerlappen med nummer 162, från en person som gett fan i alltihop. Jag högg den som en kobra och hann knappt fylla i vad jag skulle förrän det var min tur, för nummer 161 hade också valt att avvika.

Jag är helt förstummad över detta plötsliga FLYT som bara drällde över mig. Nu kommer jag förmodligen aldrig att vinna på Triss bara för det, men det är ju smällar man får ta.





 

Ricky Bruch

Det känns lite konstigt att Ricky Bruch har kastat in handduken, eller diskusen för sista gången. Jag vet inte riktigt varför, jag har ingen personlig relation till honom och diskus är väl den gren inom friidrott som intresserar mig minst. Dessutom tycker jag att det är lite märkligt att hans dopinghistorier nästan skojas bort som en del av hans personlighet, som om det vore ett charmigt särdrag att ha ätit tillväxthormoner bara för att det inte var förbjudet på den tiden det begav sig.

Men ändå. Lite märkligt känns det allt att han har dött, även om han inte gjort något väsen av sig i mitt liv sedan 70-talet eller så. Det är kanske som med Skalle-Per i Ronja Rövardotter, att han liksom alltid har funnits. Och nu gör han inte det längre. Det är liksom ingen ordning med någonting längre.

Lady Gaga?

Idag läste jag i lokaltidningen att Lady Gaga är så smart att hon skulle ha kunnat bli Förenta Staternas president. Nu vet jag inte om merparten av innehavarna av just den posten har utmärkt sig som sådär superintelligenta direkt, men bortsett från det: Vad har människan, Lady Gaga alltså, gjort för att anses vara så smart? Nu bortser jag helt från att jag tycker att Bad Romance möjligtvis kan vara den mest irriterande låt jag någonsin har hört, för det är jag uppenbarligen ganska ensam om att tycka. Men producera skvalmusik och sälja skivor och toppa hitlistor är väl inte direkt något man får Nobelpriset för vad jag vet. Något mer måste det vara med Lady Gaga, något som jag har missat. Illuminate me, pls.

Either from the mountains of Madrid

Vi håller på att bygga ett växthus av gamla fönster och med gjuten grund av gamla tegelstenar. Eller håller på är kanske att ta i, för vi har inte riktigt börjat än, men det är på gång. Jag är ju inte den som är händig i den här familjen, hade jag varit med och byggt pyramiderna så hade jag mer varit en sån som släpade fram sten än de som var med och skapade underverk. Följdaktligen bygger jag ingenting på det här växthuset heller, än i alla fall, istället har jag åtagit mig att gräva ut för grunden.
Är det något jag är för djävla bra på så är det att gräva. Tyvärr är det ju inget man får särskilt mycket cred för. Det är aldrig någon som kommer att ooh:a och aah:a över vilken fin grund vårt växthus vilar på. Men det ska ju göras lik förbannat. Det är rätt mycket jord som ska bort, men det är sandig och stenfri jord, rena barnleken. Skulle det kunna ha varit.

Han som bodde här innan hette Folke. Han har byggt ett uthus med sina bara händer av gammalt rivningsvirke, och det är i anslutning till detta uthus som växthuset ska ligga. Nu visar det sig att baksidan på sagda uthus är Folkes egen djävla kökkenmödding. Vad är det egentligen med folk i den generationen (40-talister och tidigare), de tror liksom att bara man gräver ner saker så upphör de, sakerna alltså, att existera. De vet inte att INGENTING FÖRSVINNER, ALLT FINNS KVAR! som Lasse och Morgan sjöng på Tippen, detta finfina barnprogram som lärde svenska barn att källsortera. Men vissa tillhör en förlorad generation, Folke hör dit. Jag har redan identifierat Stället Där Folke Grävde Ner Några Gamla Betongrör och Platsen Där Folke Lät Begrava Några Halvfulla Cementsäckar. Idag tog jag mig långsamt igenom Kvadratmetern Där Folke Tippade Resterna Från Köksrenoveringen 1998. Det är inte lätt att gräva med raska tag när spaden klonkar i hundratals kakelplattor, gamla målarpenslar inlindade i hönsnät (fråga mig inte varför) och annat MÖG ideligen.

Det känns osäkert om växthuset kommer att bli klart innan odlingssäsongen är över om själva grundgrävningen ska gå framåt i detta snigeltempo. Tack och lov har jag åtminstone satsat på en sibirisk tomatsort som säkert går att odla under bistrare förhållanden, och gamla hederliga pålitliga frilandsgurkan Marketmore 76, så det är väl inte så att det brinner i knutarna ändå.

I'm still alive

Det är verkligen sjukt mycket just nu, på alla plan, och jag känner att jag missköter den här bloggen ganska grovt. Det är faktiskt inte alls bra. 

Men jag har i alla fall skördat en egen sparris från trädgården. 

Snart ska jag titta på "Grannfejden", ett program där skåningar tycks vara rejält överrepresenterade. Det är alltid lika spännande att se om det är någon man känner som är med. Det har i och för sig hittills aldrig hänt, men det borde bara vara en ren tidsfråga, så många idioter som figurerar i ens relativa närhet.

Telia, fortsättningen

Jag är lite besviken på Telia. Förut var det så att det räckte med att surblogga, så fick man förslag på lösning, en ursäkt eller något piggt tips i kommentarsfältet. Men antingen hittar inte Telias sökmotorer min nya blogg, eller så har de slutat bry sig. Tråkiga saker båda två.

Det slutade i alla fall med att jag fick ringa deras kundtjänst och fråga hur jag skulle göra för att säga upp det där Viasat-kanalpaketet. Jo, men det var man tvungen att göra via telefon, sa personen jag talade med. Jag frågade om han kunde ta emot denna uppsägning, men se det gick inte, istället blev jag kopplad till någon av hans kollegor och fick sitta i telefonkö i 12 minuter som belöning.
Men nu är det gjort. Och så har jag uppgraderat vårt trista lätt-och lagomkanalutbud till modell värsting, som i Telias fantasifulla värld heter "Stor". Det gick däremot väldigt fort och lätt och kunde göras på hemsidan och fungerade på en gåendes gång. Så på det hållet går det åtminstone undan. Man får vara glad för det lilla.

Telia, love to hate you

Jamen nu är det dags att vara lite bitter på Telia igen. Jag har Telias digital-tv, och bortsett från ett par fadäser är jag väl i stort sett nöjd. (När digitalboxen lägger av mitt under handbolls-VM är jag INTE nöjd, men då har ju Telia faktiskt bett om ursäkt här i bloggen).

Men hur det nu är. Förra sommaren beslöt jag mig för första gången i mitt liv för att tacka ja till något som en försäljare ringde och sålde. Annars säger jag kategoriskt nej till allt från tidningsprenumerationer till ekonomiskt bistånd åt cancersjuka barn om det sker via en uppringning. Men så ringde en skittrevlig tjej från Telias kundtjänst och ville sälja ett film-abonnemang till ett rätt så fördelaktigt pris, och jag tänkte att vad fan, det kan väl vara trevligt. För jag har alltid haft ett rätt snålt kanalutbud och så har man fått sitta där och sukta över tv-tablåernas oåtkomliga skatter och sedan nöja sig med Antikrundan och Allsång på Skansen, typ. Och då tänkte jag att om man är 40+ så kan man väl vara värd lite schyssta tv-kanaler, faktiskt. Så jag slog till på Telias Viasat-paket. Då fick man lite Viasat-kanaler och så TV1000. På 80-talet var TV1000 en orimligt dyr tilläggstjänst till det på den tiden ganska skrala kabel-tv-utbudet som toppades av Sky Channel. Alla jag kände, inklusive jag själv, var alldeles för snåla för denna ofattbara lyx utan tillfredsställde vårt filmbehov genom hyr-VHS när ekonomin tillät. Vilket inte var sådär jätteofta faktiskt. Så det kändes verkligen fräsigt när det nu pluppade upp TV1000 Nordic, Drama, Family, Action, Classic och Gud vet allt på ens egen tv på 2000-talet.


Vad som chockade mig rätt brutalt var att hela TV1000-kanalpaketet var späckat med porr efter midnatt. Kanal efter kanal som visar varianter av hur det går till när människosläktet fortplantar sig och det är väl ingenting som jag önskar ta del av sådär. Nu är jag oerhört sällan ens vaken efter midnatt, så problemet är ju egentligen bara teoretiskt. Min man frågade skeptiskt om jag verkligen inte förknippat TV1000 med porr, och det hade jag kanske, men det var ju på åttiotalet och jag trodde ju liksom att utvecklingen hade gått lite framåt sedan dess. Men nej, TV1000:s mossiga gamla snuskutbud kvarstår uppenbarligen.
Ja, men alldeles bortsett från det så är jag skitbesviken på TV1000. Det känns som att utbudet till 95 % utgörs av halvgamla B-filmer som loopas om och om igen. Programbiblioteket, där man skulle kunna se "alla filmer" närhelst man önskar, är rätt så magert och innehåller verkligen INTE alla filmer som visas.

Det är ju förstås inte Telias fel att TV1000-kanalerna suger hårig kamelpung. Men så skulle jag logga in på Mina Sidor och avsluta Viasat-abonnemanget och då går inte det. Man kan byta och lägga till kanalpaket. Men avsluta går inte. Så nu har jag fått maila kundtjänst och fråga hur man ska göra. Eller ska man bli tvungen att ringa någon slags kundtjänst och sitta i telefonkö i 1000 år? Det känns ju väldigt 1900-tal faktiskt. Ska det liksom inte vara lite smidigt att vara Telia-kund?