tisdag 7 juni 2011

Plötsligt händer det

Idag hade jag ett ärende på banken. Det låter helt 1900-tal, och det är det väl med. Men en fet transaktion skulle göras från ett konto som inte är knutet till Internetbanken, så det var bara att trava dit i egen hög person. Precis som man gjorde förr.  På den gamla goda tiden, när man slösade bort en djävla massa tid på att göra saker som man numera sitter hemma och klickar ihop med flinka fingrar. Jag älskar Internetbanken. Inte för att jag kanske har fått så värst mycket mer tid, men jag slipper i alla fall momentet "stressa till banken innan den stänger", och vad är det egentligen med banken, varför kan de inte ha öppet efter tre utom en sketen dag i veckan och då ska ju varenda sate dit, och köerna till de kanske två kassor som har öppet är till synes oändliga. Eller det är ju inte köer längre, utan mer en stor klunga folk som trampar på stället och stirrar håglöst rakt ut i luften och kramar sina nummerlappar som om de vore viktiga identitetshandlingar som man hamnar i fängelse för om man skulle råka tappa bort. Blicken vandrar mellan kölappen och displayen som visar vilket könummer som expedieras och det är rent omöjligt att hålla i huvudet vilket nummer man har, man måste ta mig fan kolla varenda gång det brölar fram en ny siffra.

Sådär var det ju förr. Men nu kan det ju inte vara mycket folk på banken, nu när alla har tillgång till Internetbanken, tänkte jag helt naivt och sladdade in på bankens parkering fem över två och konstaterade att den var precis full med bilar, det fanns knappt en ledig ruta. Och då är det ändå en rätt stor parkering för att vara till en liten filial ute i Ankeborgs periferi. Det var ju lite grus i maskineriet eftersom det var 25 grader varmt i skuggan och alla vet att hund i varm bil är en mycket dålig kombination.
Jag joggade i alla fall in på banken i förhoppningen att det kanske bara var kö till uttagsautomaterna, men nehejdå, hela kontoret var fyllt till bristningsgränsen av folk som stod som zombies och tummade på sina uttagsblanketter och kölappar. Men vad fan HAR folk för ärenden på banken egentligen? Som de inte kan sköta hemifrån alltså? Det är säkert två år sedan jag var på banken i ett ärende som sköttes i kassan. Inte kan väl hela djävla stan utom jag missat grejen med Internetbanken? Man tvivlar ju.

Jag tog en nummerlapp och fick nummer 181 och det var nummer 159 som expedierades nu. Jag blev skitstressad och matt på en gång, mest när jag tänkte på hur snabbt temperaturen stiger i en bil när det är varmt ute och den var inte så djävla sval från början heller.
Men när jag rafsade åt mig en uttagsblankett så såg jag den. Den kvarlämnade nummerlappen med nummer 162, från en person som gett fan i alltihop. Jag högg den som en kobra och hann knappt fylla i vad jag skulle förrän det var min tur, för nummer 161 hade också valt att avvika.

Jag är helt förstummad över detta plötsliga FLYT som bara drällde över mig. Nu kommer jag förmodligen aldrig att vinna på Triss bara för det, men det är ju smällar man får ta.





 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar