Detta regn är blod och heligt vatten

Gamla blev liggande – nästan hela dygnet, skriver metro.se. Artikeln handlar om att personalen på ett äldreboende i Halmstad hellre satt och slappade framför tv:n än tog hand om de gamla. Nu ska hela avdelningen omplaceras. Personalen, alltså.

Man frågar sig ju genast var kommunen tänker omplacera dem någonstans. Ett annat äldreboende?

Och på tal om äldreboende: I Tomelilla kommun finns ett äldreboende som heter "Valkyrian". För den som inte känner till det är en valkyria ett kvinnligt andeväsen som valde ut de krigare som skulle dö på slagfälten i Midgård och tog dem med sig till Valhall. 
Förutom denna lättsamma uppgift bestod valkyriornas jobb mest av att servera fläsk och mjöd till krigarna och hjältarna när det var fest i Valhall. Jag vet inte om grisen Särimner är relevant när man talar om den kommunala matbudgeten. Jag undrar faktiskt ganska mycket hur de har tänkt här, när de namngav detta äldreboende.Om ni frågar mig är "Äldreboendet Valkyrian" ett jävligt dåligt namn med en ganska illavarslande klang.   

Ja, det var väl i stort sett allt jag hade att säga om äldreboende just nu.

With a little help from your friends

För ett tag sedan beslöt jag att det var dags för min bokhylla IVAR att få växa till sig lite. Nya gavlar och hyllplan beställdes på nätet, mot hemkörning för dyra pengar, för att jag a. verkligen avskyr att åka till IKEA och b. IVAR:s gavlar ryms inte i min bil med mindre än att man kör med rutan nedvevad och gavlarna utstickande genom någon sidoruta. Vilket bara är sådär kul, oavsett årstid.

Av olika anledningar blev jättepaktetet med IVAR:s tillökning liggande ouppackat ett bra tag. Men till slut kom den dagen då jag beslöt mig för att sätta igång med projekt bygga bokhylla. Och då upptäckte jag att jag beställt fel höjd på gavlarna. Jävlar vad många svordomar jag uppfann just då. Resten av min IVAR är 226 cm hög, inte 179, som jag hade fått. Och det var inte ens IKEA:s fel, utan allt berodde på min egen tanklöshet när jag lättsamt klickade ihop min beställning på nätet. Och kvittot hade jag kastat, för jag belastar inte min tillvaro med papper-som-kan-vara-bra-att-ha-men-som-man-aldrig-har-någon-nytta-av-ändå i onödan. En IVAR-gavel kostar visserligen bara sådär 85 kronor, så det ekonomiska är väl försumbart även om det svider i den småländska själen. Men bara tanken på att tvingas åka till IKEA för att köpa nya gavlar blev mig övermäktig. Och projekt bygga bokhylla hamnade på is igen. Det här duger ju inte. Jag köper jämt böcker, och de får inte plats. Nu ligger de i slarviga travar bakom sovrumsdörren, och det stör mitt ordningssinne.  

MEN. Ibland sker det underverk. Åtminstone när man har vänner som inte hyser samma brinnande hat mot IKEA som jag gör. Så igår, när Jenny råkade nämna att hon skulle till Malmö så lyckades jag med lite lock och pock dirigera hennes färdväg förbi IKEA. Och vips har jag nu både ett gäng värmeljus och IVAR-gavlar i rätt höjd.

Plus fyra gavlar i FEL höjd att avyttra. Men det får bli ett annat projekt. Ett annat år.

Six union workers, a red flag to wave

Igår kväll kom jag att tänka på en sak. De som är anställda på Hogwarts, är de aldrig lediga? Det verkar ju som att de alltid är i tjänst, oavsett om det är jul eller helg eller lovdagar. Hur ser deras anställningsvillkor egentligen ut? Finns kollektivavtal? Vad säger facket om den tvivelaktiga arbetsmiljön på Hogwarts? Finns det ens ett skyddsombud? 

Jag antar att svaret inte står att finna i någon av J.K. Rowlings böcker. Men jag skulle gärna vilja veta.

Who says Vampires are no laughing matter?

Helgens andra filmupplevelser var Vampyrernas natt från 1967, även den i regi av Roman Polanski. Den hade inte mycket gemensamt med The ninth gate, men en sak var att hans fru var med i båda filmerna. Det är 33 år mellan filmerna och inte samma fru, men ändå. Det blir nästan lite Colin Nutley över det hela.

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen. ALLVARLIGT TALAT. Den gjorde sig varken som komedi eller skräckfilm, och jag blev inte imponerad av vare sig regi eller skådespelarinsatser hos någon, allra minst Polanski själv. Steget till buskis och fars kändes inte särskilt långt borta, och jag skulle hellre skära upp pulsådrorna med fjärrkontrollen än att frivilligt utsätta mig för denna typ av s k underhållning.

Det enda som var bra med Vampyrernas natt var att den var sextiotalssnygg. Men det är ju Vi på Saltkråkan också.

The only thing more terrifying than searching for the Devil...is finding him.

I helgen sågs filmen The Ninth Gate i regi av Roman Polanski. Nu följer först en spoilervarning.
(((SPOILER-VARNING)))
Ja, det var Johnny Depp då, han var expert på antika böcker, och en kille som hette Mr Balkan anlitade honom för att ta reda på om hans bok, som bara fanns i tre exemplar i hela världen varav två var förmodat förfalskade, var den äkta. Boken var typ skriven av Satan själv och med hjälp av bilderna kunde man komma i kontakt med honom. Johnny Depps karaktär kunde lätt köpas för pengar, så han iväg till Europa för att luska i detta mot ett löfte om en fet check. Och i stort sett varje scen satt han med en cigg och en whisky och drösslade med aska och hade sig, över denna ovärdeliga bok som inte ens var hans. Som han bar omkring med i någon liten tygväska, helt vårdslöst. Och naturligtvis kom han på, att lösningen på gåtan var att bilderna i alla tre böckerna skulle kombineras, då kunde man komma i kontakt med Den Onde. Varför man nu skulle vilja det, men det var det många som önskade. Och de här böckerna var typ från 1600-talet, men inom loppet av några få dagar hade ALLA MÄNNISKOR kommit på detta och skulle ha tag på bilderna. Man skulle ju kanske kunna tycka att någon mer skulle ha kommit på det på 400 år, men det krävs en Johnny Depp för detta. Och det slogs och revs och slets och eldades och mördades och slutligen tände Mr Balkan eld på sig själv i tron att han nedkallat Den Onde, men tjo vad han bedrog sig och Johnny Depp fick sätta ett nådaskott i hans brinnande rygg. Och sedan ut och iväg, men då var det en blondin med dunkla avsikter som hjälpt honom med ett och annat som bara råkade sitta i Mr Balkans bil, som Johnny Depp skulle använda (hur kommer det sig att bilnycklarna ALLTID lämnas i tändningslåset?) och ett tu tre så kopulerade de rätt så friskt medan Mr Balkans slottsruin stod i ljusan låga i bakgrunden, och man kunde ana sig till att den där blondinen, hon var nog i förbund med Satan själv på något vis.
Ja, det var väl i stort sett allt. Jag vet inte om jag är sådär dödsimponerad av Roman Polanski just nu.

För att havet är ändlöst och rymderna spänner sitt bogsvall av stjärnor runt vår hemlösa färd

Jag har ju funderat en hel del kring det här med alver. Men nu har jag blivit upplyst.

En alv kan i detta sammanhang vara i stort sett tre olika saker:

1. Ett väsen i fornnordisk mytologi.
2. Ett väsen skapat av J.R.R. Tolkien.
3. Ett väsen i stort sett vilket fantasy- eller lajvsammanhang som helst.

Och om vi håller oss till 1, för det är det intressanta, så förhåller det sig som följer. Ordet alf är lånat från fornisländska, och ska uttalas som alv. Efter 1906 års stavningsreform skall det också stavas alv. Men många föredrar att använda den så kallade gammalstavningen, vilket då leder till att ordet felaktigt uttalas alf. Det ska alltså vara alv. Alv. ALV. Lägg nu detta på minnet.

But wasnt he a most peculiar man?

Det är nog inte obekant för någon i min bekantskapskrets att jag hyser en djup och innerlig avsky för trädgårdstomtar. Det finns väl egentligen bara en sak jag föraktar mer, och det är människor som besudlar sin trädgård med dessa ondskefulla tingestar. 

Motsägelsefullt nog äger jag själv en tomte. Efter att ha haft en ledande roll i den hemliga terrororganisationen SAB (Svarta AntitomteBrigaden) som spred skräck och ond bråd död bland tomtar och troll, beslöt några av mina så kallade vänner att fresta mina nerver med denna gåva. Han heter Birger och härskar numera över riket på min balkong.
När rökande människor är på besök förpassas de på egen risk ut till casa de Birger. Det är i allra högsta grad tillåtet att släcka cigaretterna i någon av Birgers kroppsöppningar. Jag till och med uppmuntrar det, för det får mig att må bra. Hur Birger mår av den här behandlingen är lite mer oklart. Han är den tysta och gåtfulla typen.

Man kan tycka vad man vill om att ha sin balkong ockuperad av en ondskefull gipsfigur, men så har i alla fall jag det. Men förra helgen fick jag se något som var ännu värre.  Det var nästan så att man börjar undra om evolutionen verkligen har gjort ett så himla bra urval som Darwins teorier säger. Åtminstone fanns ett rejält hack i den evolutionära skivan i en trädgård i närheten av min pojkväns hem.

Den innehöll nämligen en kvinnlig trädgårdstomte, tomtemor själv så att säga, med en byst som trotsade varje form av tyngdlag, och hon var topless, och stod där med ett vansinnesflin i sitt målade gipsansikte. Jag nästan dog på fläcken vid blotta anblicken. Mitt psyke bröts ner till sina beståndsdelar, och det var först igår som jag kände mig stark nog att återvända, denna gång i syfte att föreviga denna hondjävul i tomteskepnad.

Och då var den borta! Man kan undra vem som har flest udda kromosomer omkringflytande i sin genpool, den som plockar in sin Pamela Anderson-vulgo-trädgårdstomte för vinterförvaring, eller den som blir besviken ända in i själen över att inte få fotografera densamma.

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt.