Helgens andra filmupplevelser var Vampyrernas natt från 1967, även den i regi av Roman Polanski. Den hade inte mycket gemensamt med The ninth gate, men en sak var att hans fru var med i båda filmerna. Det är 33 år mellan filmerna och inte samma fru, men ändå. Det blir nästan lite Colin Nutley över det hela.
I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska säga om den här filmen. ALLVARLIGT TALAT. Den gjorde sig varken som komedi eller skräckfilm, och jag blev inte imponerad av vare sig regi eller skådespelarinsatser hos någon, allra minst Polanski själv. Steget till buskis och fars kändes inte särskilt långt borta, och jag skulle hellre skära upp pulsådrorna med fjärrkontrollen än att frivilligt utsätta mig för denna typ av s k underhållning.
Det enda som var bra med Vampyrernas natt var att den var sextiotalssnygg. Men det är ju Vi på Saltkråkan också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar