När jag i princip var med i samma film som Peter Stormare

Idag gjorde jag mig ett litet ärende till Netto, som för ett tag sedan slog upp portarna inte så värst långt från där jag bor, men jag har inte varit där förrän idag. Jag har varit skeptisk och tyckt att Netto verkar vara ungefär som Lidl. Jag har bara varit på Lidl en enda gång för typ fem år sedan, och det lockade inte på något sätt till fler besök. Jag blir matt i hela kroppen inför åsynen av alla dessa tyska lågbudgetvaror i jätteförpackningar från golv till tak. Men så tänkte jag att jag inte skulle vara så fördomsfull utan ge Netto en chans.

Fast det kändes som att Netto var en kopia av Lidl och jag blev matt igen. Mina fördomar var alltså inte fördomar utan fakta. Jag ska ta jobb som medium. Kanske är Peter Stormare intresserad av mina tjänster, om han någon gång skulle få för sig att handla på Netto. Då kan jag avråda honom. Sedan får jag huvudrollen i en film där han spelar maffiaboss och jag någon cool brud i stil med The Bride i Kill Bill. Som tack för hjälpen. Det är inte för mycket begärt, tycker jag.

I kassan på Netto satt en kines som enligt namnskylten hette Hai. Jag undrar hur det känns att heta Hai när man bor i en omgivning där majoriteten brölar fram sina hälsningsfraser på grötig skånska. Jag inbillar mig att det nog är ungefär lika illa som att heta Leif och ständigt bli hälsad på med orden Haj Lajf.

Gula Blend, en trave disk

Nyss drabbades min skrivare av någonting som i det närmaste måste kunna beskrivas som en ond ande. Jag skulle skriva ut en lista över samtliga böcker som Ed McBain hade skrivit åt min mamma, eller jag menar inte att han skrev dom åt min mamma, det var mer att hon ringde och bad mig kolla upp detta åt henne. Mina föräldrar är sist i Sverige med att skaffa internet, så då får man, det vill säga jag eller något av mina syskon, fast det verkar oftast vara jag, googla, skriva ut information och skicka till dem med snigelpost istället. Min syskon verkar påfallande ofta ha problem med sina skrivare. Men det har jag aldrig haft. Inte förrän idag, alltså.

För istället för att lämna ifrån sig all information om Steve Carella och grabbarna på 87:e polisdistriktet, spottade det lilla aset lömskt ur sig sida efter sida med två-tre rader som såg ut att vara skrivet med teckensnitt Wingdings. Och fortsatte med det trots att jag gick in och avbröt utskriften. Den verkade vilja fortsätta med detta i all evighet vad jag än gjorde, och när papprena var slut blinkade den tjurigt med alla lamporna och väsnades hotfullt med sitt inre. Det var nästan som i filmen Maximum Overdrive när alla långtradarna börjar tuta morsesignaler för att människorna ska tvingas gå ut och tanka dem så att de kan fortsätta att ta över världen. Det är för övrigt nästan den sämsta film jag sett i hela mitt liv, och den är mycket riktigt inte med i 1001 filmer du måste se innan du dör heller. Men som bok* funkar den oväntat bra Åtminstone om man läser den som desillusionerad 18-åring eller så.

Jaha, men till slut tröttnade skrivaren på att lämna ifrån sig tveksamma budskap från andra sidan och nästa gång jag försökte fick jag en prydlig Ed McBain-bibliografi. Jag var annars nära att ringa Max von Sydow för att höra om han hade tid att titta förbi på en fika och lite exorcism. Men det behövdes alltså inte idag.

* Onda maskiner i novellsamlingen "Dödsbädden" av Stephen King. Läs den hellre än att se filmen, är alltså mitt råd.

Sleepwalker, take this knife

Exempel på avtändande presentationer på Sociala Experimentsidan:

själv vill ja beskriva mej som en goslg nallebjörn som kan lite om allt gillar att gå ut o dansa mogendans lik väl som mysiga hemmakvällar me levande ljus o mys framför tv jag är snäll omtängksam humoristisk glad romantisk jag har tre barn 15 17 19 år som bor hos sin mamma men ja har bra kontakt med dem jag bor ca 1 mil öster om kristianstad med min hund men har tröttnat på att leva själv så ja söker någon att dela vardagen med i glädje o sorg i ur o skur natt som dag med den rätte lär det bli mycke puss o kram för ja är nästan alltid kelen

puss o kram

Utan att yppa ett enda nedsättande ord om folk i ens egen ålder som uppskattar "mogendans" och "mysiga hemmakvällar me levande ljus o mys framför tv", så måste jag ändå rikta viss kritik till den här beskrivningen.
 
Vuxna män som beskriver sig själva som "gosiga nallebjörnar" borde sättas under förmyndare. Detta gäller i största allmänhet, men i synnerhet om man heter Björn. Och jag har väl ingenting emot att någon beskriver sin katt eller sitt angoramarsvin eller franska vädurskanin som "nästan alltid kelen". Men beskriver man sig själv på detta sätt borde man fan bo i en egen bur med halm på golvet. 

Och vem tog bort alla skiljetecken ur svenska språket bara för att internet blev tillgängligt för alla?  

"Och här kan vi sluta tänka så får dom som dom vill"

Husets 17-åring kämpar med att ta på sig sina nyinköpta herrskor:

Jag: Du kanske skulle använda ett skohorn?*
Leo: Nej, det behövs inte.
Jag: Det är väl i och för sig mest för pensionärer. Din farfar använde skohorn.
Leo: Min farfar...Ja, men han var ju höger.
Jag: Det har väl ingenting med att han använde skohorn att göra i alla fall.
Leo (gravallvarligt): Allting handlar om politik.

* Som om huset hade ett sådant.

Lord, Im coming home to you

Här i stan finns ett vattenhål med ett rykte som är sisådär. Det är sällan ens förstahandsval när man någon gång går ut, men efter i snitt en flaska vin per person verkar det plötsligt vara en utmärkt idé. Och så går man dit och förundras en hel del över evolutionens urval när man ser de människor som uppenbarligen har stället som sitt förstahandsval för en riktigt lyckad afton. De går oftast att sammanfatta med det talande uttrycket "hillbilly".  

Men efter en flaska vin ser man ganska mycket i ett förlåtande skimmer. Som någon en gång så träffande beskrev: Man slipper en massa självmedvetna typer och får en massa glada tjockisar som hoppar till Sweet Home Alabama och har sprit i handväskan. 

Nu går jag aldrig på inneställena bland uteställena, men jag tycker allmänt att den meningen sammanfattar Kristianstads uteliv på ett alldeles ypperligt sätt.

"Och de andra dödades med svärdet ur ryttarens mun, och alla fåglarna åt sig mätta på deras kött."

Jag läste precis följande reklam: 
På språng? Testa Spray Date i mobilen. - SMS:a DATE till 72277. Det kostar som ett vanligt sms och fungerar hos alla operatörer.

Om man inte ens har tid att sätta sig ner och besöka en dejtingsajt (jag tar snart livet av mig på grund av den stavningen) på internet, så verkar det lite halvjobbigt att kunna få till en dejt IRL. Men det kanske är tänkt att dejtande ska ersättas med telefonsex i framtiden. Som ett 071-nummer med ordinarie samtalstaxa, för stressade nutidsmänniskor.

Nåd från Herren Jesus åt oss alla.

Pulling teeth

Eva och jag drog på oss varsin kulturtantskofta och gick på teater. Vi har bestämt oss för att det inte duger att bara ständigt skräna efter öl och prata snusk, så vi var och såg musikalen Blodsbröder och kände oss därmed lite förmer än populasen. 
Även om jag har lite svårt för det där med att plötsligt brista ut i sång så måste jag ändå imponeras lite av musikaler, eller rättare sagt skådespelarnas minne. Sångerna är så enormt långa och avlöser varandra utan någon som helst rim och reson, och föreställningarna är ju inte precis korta de heller. Och med tanke på att de flesta vanliga dödliga knappt kan hela texten till typ Vi gå över daggstänkta berg så är det...ja, imponerande, får man nog säga.

Sedan var det paus och vi drack en sedesam läskeblask och samtalade med varandra i dämpad ton som det anstår folk i vår ålder. Att vi lyckades få in ungefär alla svordomar och könsord som finns i hela världen i det samtalet var det ju ingen annan som visste.