Igår när jag kom till stallet var Köttbullen (som jag skulle ha) klippt! Skönt för henne att slippa släpa på sitt tjocka hovskägg och en massa päls. Hon blir som en helt annan ponny, med hovskägget ser hon ut som det kallblod hon är, med klippta ben blir hon nästan lite sportig i typen.
Vi skulle rida på stora utebanan. S-U-C-K. Där är så torrt och dammigt. Nåde den som rider på spåret där det är hårt, sa K och viftade hotfullt med ett spö mot den som mot förmodan ens skulle våga tänka tanken. Ja, det var ju på skoj förstås om det inte framgick. K var förkyld och ville spara sin röst så vi fick rida fram självständigt. Det passade mig bra, vi snirklade runt hindren på utebanan i volter, flyttade lite i sidled, det kändes rätt okej med tanke på värmen. K vill ju att jag rider med avsevärt kortare tygel än vad jag tycker är bekvämt, jag fattar varför jag ska göra det eftersom Köttbullen annars går på bogarna. Men jag upplever också att om jag kortar upp tygeln direkt på den längden som K tycker är lagom (och som förmodligen är helt korrekt) så blir Köttbullen tjurig och står emot och så slutar det ofta med konflikt istället för samspel. Men om jag rider fram på "min" tygellängd, detvillsäga den jag tycker är bekväm, så går det bättre att korta upp den och börja ställa krav sen när hon är mer igång, man får liksom lura henne lite. Så då fick jag göra det, fast det var kanske bara för att K var förkyld och inte orkade argumentera, haha. I alla fall tyckte jag det gick riktigt bra. Övningen var sen att rida på en volt med övergångar, galoppfattningar och sedan rida från volten ut i ökad trav på rakt spår. Köttbullen har ju inte så stort register i sina gångarter, men nu djeflar fick vi till ett par riktigt fina ökningar där jag riktigt kände hur hon tog i från bakhovarna och längde sig utan att för den skull tappa formen. Sen sitter bogfriheten långt inne hos henne, så det finns mer att jobba på där. Men ändå. Duktig tjej! Var så nöjd med henne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar