260327

Tack gode Gud att det är fredag, den här veckan har sannerligen inte varit nådig. Är hyperstressad över allt som måste fixas nu innan jag ska vara borta från jobbet i två veckor. HATAR också det här med att behöva tänka i så många steg: tåget från Kastrup går 15.20 och hur dags måste jag då ta tåget från Ankeborg för att hinna dit och vara i god tid, och hur dags måste jag då ta bussen hemifrån mig för att hinna med det tåget och hur dags måste jag i så fall stiga upp? Hela dagen blir liksom helt sönderstyckad och jag med känns det som. Jag antar att människor som gillar att resa tycker sånt här är helt naturligt och hanterar det med en klackspark, men jag avskyr det och tycker det är otroligt besvärande. Får försöka trösta mig med att resan efter påsk bara är till Kastrup och inte till en avkrok på Fyn som inkluderar tågbyten och minutiös planering. Till Kastrup tar man sig på en och en halv timme från Ankeborg. 

Igår testade jag mina nya linser. Kan inte påstå att jag fick någon supersyn direkt, i alla fall inte på långt håll. Men på nära håll funkar de bättre, så nu slipper jag sitta och fumla med läsglasögon från Biltema som en annan Leif GW så fort jag ska läsa något smått. Hade gärna sett lite bättre på långt håll också, men det går tydligen bara att få antingen det ena eller det andra, se bra på både långt och nära håll är endast glasögonormar förunnat tydligen. 

Åkte hem, släpade mig ut på promenad, kände mig helvissen. Värk i kroppen och trött. Kom hem, städade, yinyogade, lade mig på soffan. Min man kom hem och tillkännagav att han inte tänkte städa förrän imorgon (dvs idag) för han var "helt slut". Han gick och lade sig vid 19.30 så det var han nog. Själv låg jag och läste och hade vaga planer på att se nya avsnitt av Love Is Blind, men orkade inte. Gick och lade mig vid 21 och somnade som en stock. 

Kände mig återställd när jag vaknade, men är så stressad. Har VIDRIGT mycket att göra idag och inte blev det bättre av att folien till en etikettskrivare tog slut idag. Hittade inga fler rullar. Höll på att bli tokig för VEM tar den sista rullen utan att beställa en ny? (svar: någon som inte längre är kvar). Sånt provocerar mig bortanför alla gränser. Vi har ändå ett djävla kanbansystem för det här, men det spelar ju ingen roll när folk är idioter av episka mått. Det är tusen års leveranstid på sån folie dessutom, men har jag tur kanske jag kan norpa åt mig en rulle när jag är på fabriken i Danmark för de har likadana printrar där. Fingers crossed, etc. Nu måste jag ta itu med min megalånga to-do-lista, boka hemresa, skriva ut biljetter, packa grejer OCH SÅ VIDARE. Vad jag hatar resor.