260312

Herregud, nu har snart halva mars också gått, sa min man igår och då hade jag lust att svara att 11 av 31 dagar bara är ungefär 35 %, detvillsäga rätt långt från hälften? Men dagarna trillar iväg och snart har han  ju rätt. Det är i alla fall vår i luften och det är ju det viktigaste. Borde börja planera för sådder och liknande snart. Förra året blev ju verkligen inget vidare, men nu är det nytt år och nya möjligheter. Ska också göra ett sista försök med dahlior. Första gången jag testade gick det bra, jag förkultiverade och planterade ut efter konstens alla regler och de blommade som bara den, jag grävde upp knölarna på hösten och lade dom i papperspåsar, men så lade jag dom ifrån mig i carporten vedporten medan jag bara skulle göra något annat lite snabbt och där blev de sedan liggande. Hela vintern, och så var det med den saken. Sen pratade jag med grannen och hon sa att hon bara stoppade ner knölarna i jorden utan att förkultivera och hennes blommade också av bara den, så då tänkte jag att jag skulle göra ett nytt försök och på ett nytt ställe. Första gången hade jag dom i upphöjda odlingslådor, men nu ville jag ha dom i mina pallkragar runt uteplatsen. Det var som ett bjuda in till någon form av mördarsniglarnas motsvarighet till Nobelbanketten, visade det sig, och eftersom 2025 var ett motgångarnas år i så mycket annat så jag orkade jag inte bedriva  något krig i min egen trädgård dessutom. Grävde inte ens upp knölarna, så det var ju pengarna i sjön ännu en gång. MEN NU DÅ? Har beställt en "mystery box" som ska anlända om några veckor och sen får vi väl se om 2026 blir det år då dahliorna kommer att blomma manshöga i casa de Johansson. 

Igår var en rätt lugn jobbdag. Åkte till Willys och Granngården och köpte människo- och hönsmat, sedan hem och ut i den härliga vårsolen. Gick 7 kilometer, tränade sedan ett corepass och yinyoga. Tillbringade sedan kvällen med att ligga i soffan och läsa och hade det utmärkt. Vid 19.30 masade jag mig upp och vek tvätt samt bäddade rent i sängarna för att slippa göra det som idag. Ikväll är det nämligen styrelsemöte i stallet och då måste allting gå som på räls innan för mötet börjar 17.30 vilket innebär att jag måste åka hemifrån senast 17.00 och innan dess ska jag ha hunnit gå ut med hundarna, städa och äta kvällsmat. Det är lite knöligt, men hellre börja tidigt så att man åtminstone rent teoretiskt kommer hem i någorlunda vettig tid än tvärtom. Minns hur provocerad jag blev när jag var med i en styrelse i en annan klubb och de mötena skulle börja kanske 18.30 och det är väl fine, men det var också alltid någon som var försenad och då skulle man antingen sitta och vänta in den eller de personerna, eller så hette det att mötet skulle börja ändå, men sen när den eller de personerna till slut dök upp så började mötet liksom om från början igen och så gick timmarna. Otroligt irriterande om ni frågar mig, mötesdisciplinens främsta förespråkade. Jag är fortfarande medlem men inte med i den närmaste kretsen i den klubben längre. Något har dock hänt (som inte har med mig att göra ska väl påpekas) för hela styrelsen avgick i princip vid senaste årsmötet. Det är väl något slags föreningslivsdrama som ligger bakom, är inte första och lär inte bli sista gången heller. Pratade med en  person på Ridsportförbundet härförleden angående händelserna som jag skrivit om i den låsta bloggen. Det är väl ingen tröst, men ni är långt ifrån ensamma, sa hen och beskrev hur det stormade i diverse klubbar runt om i distriktet. Fast jag tycker det ÄR en tröst för man funderar ju ändå lite självkritiskt om man själv är en del av problemet och om man kunde gjort något annorlunda (i det här specifika fallet: nej, det är och kunde man inte). 

Som jag längtar efter helgen! Två helger på raken har det varit aktiviteter både lördag och söndag, men nu är det tomt i kalendern. Och min man ska vara i Köpenhamn hela helgen. Och imorgon ska jag a. sluta tidigt, b. på massage. Mmmm.