260324

Livet som labbråtta rullar på, det tar avsevärt mer tid än vad jag tänkt att det skulle göra men det är väl bara att bita ihop och gilla läget. Passar sig kanske inte riktigt att klaga över att man har mycket att göra när man jobbar på ett företag som ska läggas ner och man är en av de få som fått behålla jobbet. Samtidigt: the story of my joblife, att alltid behöva jonglera med ett helt djävla bollhav av spretiga arbetsuppgifter. Min fd kollega A2 sa en gång att Det känns som att ALLT på det här företaget är inne och vänder hos dig minst en gång, och det är kanske lite tillspetsat men ändå något åt det hållet. 

Om cirka en vecka har jag varit anställd på företaget i 25 år. Vet inte om det kommer att uppmärksammas? En kille i produktionen som började samtidigt som jag blev uppsagd tillsammans med alla andra som blev det i höstas och då tyckte dom, oklart vilka faktiskt men jag antar PC och VD, att han kunde få en guldklocka trots att han "bara" varit anställd i 24 och ett halvt år när situationen nu var som den var, det var ju inte som att han slutade frivilligt. Så jag tycker kanske att jag också borde få en, 25 år är väl ändå 25 år, men ingen har sagt något, vet inte om det är något som faller mellan stolarna på grund av att jag har en dansk chef? Skär hellre av mig ena handen än förödmjukar mig och liksom BER om att få en guldklocka, där går väl ändå gränsen för vad man vill utsätta sig för. Blir man inte mer uppmärksammad än så för lång och trogen tjänst så kan det kvitta tycker jag. Mvh: Sign. Jag är inte bitter. Hahaha. 

Gav mig själv en vilovecka från träning. Har ju känningar av ischias/diskbuktning/ryggskott eller vad fan det nu kan vara sedan någon gång innan jul, inte jätteilla men det är inte heller jättebra och det är inte på något vis självklart vad som är hönan och vad som är ägget här. För det mesta rekommenderas det ju att man SKA träna och vara aktiv och inte ligga på soffan i veckor som man gjorde förr om man hade ryggskott, utan här ska man bita ihop och kämpa på i vardagen och det har jag också gjort, och det har absolut gjort nytta. Men nu känns det som att ischiasnerven är ILSKEN, hade det varit en mänsklig gestalt hade den varit högröd i ansiktet, svurit långa Kapten Haddock-eder och hyttat med knuten näve, och det vill inte riktigt gå över. Så nu testar jag att backa och låta den vara ifred så mycket som möjligt. Ridning, promenader, yinyoga är det enda på schemat den här veckan, och yinyogan anpassar jag så att det inte är några positioner som stretchar sätet för det verkar inte Den Ilskna Nerven gilla överhuvudtaget. Jag får prova detta ett par veckor i alla fall och se om det gör någon skillnad. Oh the joy of having a måndagsexemplar till kropp. 

Fick sms från Specsavers att mina nya provlinser finns att hämta. Suck, typ. Ska jag nu bli tvungen att baxa mig in till stan också. Ska på mammografi imorgon så i den bästa av världar skulle man kunna ha passat på att göra det samtidigt, men mammografin är redan 07.30 och så dags är ju ingen optiker i hela världen öppen (eller det finns kanske optiker som har öppet 24/7 i storstäderna, VAD VET JAG?), så det får väl bli en extrarunda. Är ju dock lite nyfiken på om min syn kommer att bli så bra som den verkade vara när jag satt på Specsavers och svarade på tusen "bättre eller sämre"-frågor. Jag vet ju att det går att få örnblick med progressiva glasögon, frågan är vilken typ av fågelsyn som bifokala linser kan generera. Googlade "fågel med dålig syn" och den fågel som anses ha den sämsta synen är kivifågeln, vilket de  å andra sidan kompenserar med ett fenomenalt lukt- och känselsinne, de har till och med morrhår vid näbbroten. Så nu vet ni det.