260317

Det är väl typiskt att när man kommer till jobbet, kanske inte direkt full av arbetslust för även om jag gillar mitt jobb är det inte den typen av känslor jag har, utan jag ser det mer som något man ska beta av för att sedan kunna få njuta sitt otium vid dagens slut, och det är ju en bonus om det man ska göra upplevs som kul, spännande och/eller utmanande vilket mitt ofta gör. Djävlar vilken lång mening det blev, den får jag nog aldrig ihop så jag börjar om: Det är väl typiskt att när man kommer till jobbet och ska sätta igång med sina stordåd, ja då är det någon form av datahaveri som sätter käppar i hjulet för en. I mitt fall kom jag inte åt själva filsystemet igår morse. Det var ju väldigt tråkigt eftersom jag behövde ett antal filer för att kunna utföra det arbete jag planerat att göra denna nådens måndagsmorgon. Av detta blev det alltså intet, för vår IT-support masar sig inte till jobbet förrän 08.00, det finns visserligen ett sånt där nödnummer som man ska kunna ringa 24/7 men det är mer avsett för om hela fabriker står stilla och tickar enorma summor pengar för varje minut som går utan att någonting fakturerbart produceras, det är inget man ringer om man är en simpel tjänsteman som inte kommer åt sina älskade Excelark om man inte vill hamna på IT:s svarta lista för all överskådlig framtid. Efter långt om länge kom ett meddelande att det skulle startas om någon server, och man skulle kunna tro att den stod någonstans i  trakterna kring Mongoliet och att de personligen skulle vara tvungna att korsa Gobiöknen likt Djingis Khans kavalleri under fälttåget mot Tangut år 1225, så lång tid tog det. Och sen funkade det lik förbannat inte så att en IT-människa var tvungen att fjärrstyra min dator och fixa och trixa. 

Då får man hitta på något annat istället, inte under själva fjärrstyrningen men under tiden som vår IT-avdelning färdades mot trakterna kring Ulan Bator, eller vad de nu sysslade med som tog sån tid. Bokade tågbiljetter till min ena Danmarksresa, den andra är bara till Kastrup så det är bara att hoppa på Öresundståget och låta sig fraktas dit, men ska man ta sig över både Öresund och Stora Bält så kräver det bokning och platsbiljetter och grejer. Det gick väl bra men det gick inte att skriva ut så det var väl något annat IT-relaterat fel som kanske hörde ihop med det första, kanske inte. Vem skriver ut biljetter när man kan visa upp dom i sin telefon, undrar kanske vän av teknik och miljö, och jag håller med i princip men samtidigt känner jag att jag måste ha en biljett att kunna titta på då och då, för det är något med mig och avgångar där hissen inte alltid verkar gå hela vägen upp, utan en avgångstid 15.26 kan mycket väl i min hjärna omvandlas till 15.36 om jag inte då och då får glo på biljetten, inbillar jag mig i alla fall, och eftersom jag redan från början hatar att resa så vill jag inte ha några extra stressmoment i form av att tvingas springa omkring som ett vilset får och leta efter rätt perrong under tidsnöd eller, ännu värre, missa hela avgången bara för att hjärnan i ett parallellt och mycket motsägelsefullt universum har gett mig tio minuter extra och vackra tankar om att jag har gott om tid att ta mig från A till B. Och då vill jag snabbt kunna slita upp den, inte ta upp telefonen, knappa in koden, leta rätt på biljetten och sedan plira närsynt på en pytteliten text och försöka se om det står 15.26 eller 15.36. 

Bokade ingen hemresa för i den bästa av världar kan jag lifta med min chef till Odense  när vi jobbat klart och kan ta tåget direkt därifrån, vilket ger mig lite mer flexibilitet. Men jag får ju såklart kolla med honom först så att inte han planerat något annat efter jobbet den dagen. 

Åkte hem med en känsla av att knappt ha gjort något överhuvudtaget, fast jag hade såklart varit med några möten. Kom på att jag skulle till stallet tidigare, vi är några stycken som träffas varje månad och skriver ihop ett nyhetsbrev och nu var det dags för det. Så det blev en sån där dag (IGEN) när allt var tvunget att det skulle gå som på räls. Hem, ut med hundar, träna, kvällsmat, byta om, iväg igen. Hemma klockan 21, duscha, gå och lägga sig, hodeladihodeladihoppsanvilkendag. 

På tal om att stå och plira närsynt så ska jag till Specsavers idag för linskontroll, det borde jag ha varit för längesen i alla fall enligt alla mail de skickar ut med andemeningen att det snart är dags, nu är det dags, nu är det hög tid och slutligen nu borde du verkligen ha varit här för ett bra djävla tag sen. Sist jag var där sa de att det är begränsat hur mycket man kan korrigera kombinationen närsynthet och ålderssynthet med linser och ja, jag ser ju som en örn med mina progressiva glasögon och det kan man sannerligen inte säga att jag gör med linser, varken på långt eller nära håll faktiskt. Så fort jag kommit hem och jag har tränat klart så åker de ut och behöver jag då se något på håll (till exempel en tv) så tar jag på glasögonen, men läsa och scrolla på mobilen gör jag helst utan vare sig det ena eller det andra. Jag gillar inte att ha glasögon, det går väl an när man inte ska göra något men om man ska springa, rida, vara ute i regn och rusk så är de mest i vägen om ni frågar mig. Vet att det är en vanesak, men också att vissa grejer vänjer man sig inte vid. Som det där när man kommer in från kylan och ens glasögon immar igen. Så djävla ovärdigt. Hoppas att Specsavers kan komma med en revolutionerande lösning så att jag kan fortsätta ha linser och se bättre än vad jag gör idag. Fast jag tror väl inte riktigt på det själv. 

Ikväll är det teori i stallet så då behöver jag i alla fall inte ytterligare en dag där man liksom måste ha ett körschema där allting måste klaffa på minuten. Gött. Nu ska jag jobba för idag verkar allt fungera som det ska, hurra hurra.