260305

Igår lossnade det för mig i ett projekt som jag kämpat med i evigheter utan att riktigt komma igång, eller i alla fall inte så mycket att det har funnits något konkret resultat att visa upp. Har tagit över det efter en kollega som slutat och övriga inblandade bara "men hen har gjort så mycket som är bra, det är bara att fortsätta". Men jag har inte varit enig med att det har varit sådär himla bra även om jag vid första anblicken också tyckte det, men jag har inte heller riktigt fått ihop tankarna kring hur jag ska kunna förändra och förbättra. Men igår fick jag någon form av snilleblixt och fick väl mer gjort på en dag än vad jag fått de senaste veckorna. Avseende det projektet alltså. 

Gick en promenad på lunchen och njöt av solen och av att ha en tunnare jacka utan att för den sakens skull frysa. Det blåste förstås en del, så den upplevda värmen var väl egentligen inte jättemycket att hurra över, men det kom ju också partier där det var helt vindstilla och man kunde känna våren. Mmm. 

Jobbade klart, åkte hem, gick ut med hundarna, gick till bibblan för att hämta och lämna böcker och till affären för att hämta ett paket. Hade köpt ett par barfotaskor av lite mer robust vinterkaraktär för att kunna ha dom i stallet istället för de allvädersstövlar som jag har nu de stunder när jag inte rider, dom funkar kortare stunder men jag märkte när jag hade stalltjänst i söndags och det blev ett antal tusen steg, att jag får ont i fötterna, främst i hallux valgusknölen, av dom. Vinkeln på mina stortåleder är ungefär 34° vilket räknas som "grav hallux valgus" enligt 1177, som grädde på moset har jag dessutom diverse artrosfynd i tålederna (men jag vet också att när det gäller artros kan man ha väldigt mycket problem som inte syns på röntgen och man kan också se väldigt mycket på röntgen som man inte alls har bekymmer med så det där får man ju ta med en nypa), men sedan den dag i nådens år 2011 när jag bestämde mig för att testa barfotaskor så har jag väldigt, VÄLDIGT sällan problem med hallux valgus (artrosen är däremot en utmaning, men jag rehabar på). Problemet som uppstår är ju stallmiljön, där det helt enkelt inte känns bra att ha barfotaskor. Inte för att en vanlig gympasko skulle vara ett bättre skydd om 500 kilo häst skulle  få för sig att parkera sin hov på ens fot, det är väl bara en känsla av att man är extremt utsatt men den känslan är inte så trevlig. Har därför investerat i ett par barfotagympaskor av lite mer stadig modell än de jag i vanliga fall använder och de funkar toppen, men det är ju tyvärr inget man använder när leran står en upp till fotknölarna. Så nu blev det en investering till av en jodphursliknande barfotasko. Den var skön, egentligen tyckte jag nog att sulan var lite väl tjock, men även om barfotaskomarknaden har blivit cirka tusen procent bättre än 2011 när det i princip bara fanns Vibram Five Fingers (som jag hatar) och Aquasocks att välja på så finns det ändå inte oändliga valmöjligheter, så man får väl ta det onda med det goda. Den var i alla fall bred och platt, ZERO DROP som de (vi?) insatta säger och det är ju minimikriterierna för en vars fötter är designade i Ankeborg. 

Tränade ett corepass och så lite yinyoga. Fick ett mail från arrangören till ett litet lopp som jag anmälde mig till i höstas: Nu är det bara 6 veckor kvar. GULP! Har inte sprungit en meter sedan i november någon gång, först kom det ju snö och där går min gräns för vad jag vill utsätta mig för, sen fick jag ju problem med någon slags variant av ischias innan jul, och sen kom det mera snö. Men nu är både det ena och det andra förhoppningsvis historia så det börjar bli hög tid att ta en liten runda och känna sig för. Är bara ett 5-kilometerslopp så det ska väl gå att kravla sig runt med delar av äran i behåll ändå, men några kilometer i kroppen innan hade väl inte varit så dumt. Får bli imorgon efter jobbet, för idag är det städning och handling på schemat. Gäsp.