260326

Igår var en lång dag. Den här veckan har överlag varit väldigt splittrad på grund av att jag varit tvungen att lära upp PC och TG på de uppgifter som jag har fått pådyvlat mig och som måste utföras i labbet, och som jag alltså inte kommer att kunna göra följande två veckor eftersom jag inte kommer att vara på plats. Och det är väl en sak att lära upp folk som är tänkta ska jobba där, som kan terminologin och förstår vad man ska göra och varför, men en helt annan sak att lära upp folk som i hela sitt yrkesliv gjort något helt annat och som aldrig satt sin fot på ett labb. Det har väl ändå gått ganska skapligt, men det tar tid som jag egentligen inte har. Nu är det 349 olästa mail i Projektets inkorg till exempel. GAAH.

Var med på ett möte i vårt danska bolag igår, och herregud vilken skillnad det är. I det danska mötet var det ett otroligt engagemang, det diskuterades och alla pratade och hade åsikter. När vi har motsvarande möten i Sverige så är det mest jag som pratar och föreslår saker. Frågar jag vad folk tycker så är det knappt någon som säger något annat än möjligen jo...ja...det låter väl bra, nästan oavsett vad som sägs. Skulle jag inte komma med ett konkret förslag att säga bu eller bä om så hade det blivit knäpptyst (jag har provat). Så det var i alla fall lite uppfriskande, även om tekniken lämnade en del övrigt att önska. Danskarna satt ett stort gäng i en möteslokal och så hade de kopplat upp en dator med högtalare, vilket gjorde att jag ibland inte hade en aning om vem som sade vad för det är inte alla jag känner igen på rösten, och det pratades också rätt friskt i mun på varandra. På dääääänsk såklart. 

Slutade alltså sent, sen visade det sig att min man hade varit på vårdcentralen och var på väg hem och då tänkte jag att då kan jag passa på att slinka inom stan och hämta mina nya kontaktlinser nu när jag inte behövde stressa hem till hundarna. Passade på att ta en promenad också. Alltså jag gillar att gå ut med hundarna, det är inte det, men ibland är det också lyxigt att bara få strosa fritt och dit man själv vill, och slippa förhålla sig till lyktstolpar och rådjursvittring och vad annat som kan komma i ens väg när man är hund på promenad. 

Kom hem vid 17-tiden och tänkte som jag brukar att jag aldrig skulle vilja ha såna arbetstider att det skulle vara ens standard. Blev sur för vi hade fått en årsleverans av värmepellets och de hade ställt pallarna så himla dumt så det tog evigheter att parkera. Plus att de inte hade tagit tompallarna som vi ändå betalar för eftersom de ingår i ett retursystem. 

Gjorde fotrehab och yinyoga och sen skulle min man och jag ha en filmkväll. Först blev vi nästan osams för när han ska bläddra mellan filmerna så gör han det så satans fort att jag inte ens hinner läsa vad den handlar om, och när jag säger det så säger han att han vet att jag inte kommer att gilla den. Det har han väl ganska ofta rätt i men för den sakens skull behöver man väl inte hetsa som om Jack Uppskäraren låg på lur. Sen tog det tusen år innan vi ens hittade en film som båda kunde tänka sig att se. Det blev till slut Hanna, en film som handlar om Hanna som uppfostras av sin far (en avhoppad CIA-agent av något slag) till yrkesmördare, att ständigt vara redo att någon ska överfalla en, att döda och att klara hårda strapatser. Hamnade ganska snabbt i ett läge där jag liksom gled in och ur ett slags halvdåsande tillstånd som är väldigt behagligt men som jag av någon anledning alltid mörkar och låtsas vara klarvaken så fort min man talar med mig. Vet inte om det har att göra med att när jag var liten så var mina föräldrar rätt strikta med att det var läggdags klockan si och så, men någon gång kunde det göras undantag om det till exempel var något speciellt på tv. Men om man under dessa snudd på heliga tillfällen visade tecken på att vara trött så fick man omedelbart gå upp och lägga sig istället, det var av någon anledning totalförbjudet att somna i soffan. Så därför tror jag att jag har utvecklat en slags superkraft där jag kan gå från snudd på sovande till klarvaken och börja föra ett superalert resonemang om filmen jag (inte) tittar på i samma millisekund som frågan "sover du?" uttalats. Fastän jag är vuxen och det är helt legitimt att sova i soffan om man nu skulle känna för det. 

Idag ska jag ha lönesamtal. Eftersom jag har en dansk chef så är det inte ett samtal så som man tänker sig ett lönesamtal där man har möjlighet att påverka lönesättningen, utan det brukar gå till som så att han säger "det här är din nya lön" och sen får man tacka och ta emot även om det också uttalas en floskel att man kan höra av sig om man har synpunkter. Nu har jag aldrig varit direkt missnöjd, men jag stör mig lite på principen. Men det är sånt som bestäms så högt upp i företagshierarkin att det ska nog bra mycket till om det ska ske några förändringar på den punkten. På det viset kan jag sakna när vi var en platt organisation och man löneförhandlade med sin chef och kom man inte överens (vilket vi aldrig gjorde eftersom min fd chef var en uttalad snåljåp) så fick hans chef bestämma om det möjligtvis fanns några kronor över att lägga i Johanssons lönekuvert (och det fanns det oftast eftersom han ändå visste att Johansson gör ett bra jobb). Dom som bestämmer nu vet nog inte ens om att jag finns, och då är det ju rätt svårt att motivera varför just jag skulle ha en så fet löneökning. Jaja. 2.5 % säger avtalet så det blir väl någon krona i alla fall. Som äts upp av allt som ökar i pris på grund av de här djävla krigen. Tankade igår och då kunde man ju verkligen hålla sig för skratt, nu kostar bensinen nästan 20 kronor litern. Visst, det var väl värre när jag hade dieselbil och dieseln kostade 27 för några år sedan, men ändå. SLUTA UPP MED DETTA. Känns såklart otroligt förmätet att gnälla om höga bensinpriser när det i princip är den enda krigskonsekvensen som drabbar en, men men.