Igår var det dressyrtisdag för bästa instruktör K. Gillar gruppen väldigt mycket också, jag tycker även mycket om min torsdagsgrupp men vi är ju bara fyra varav en är Häxan, som är svårgillad. Har ju aldrig gillat henne och även om hon bara är kanske en tiondel så påfrestande som hon var när hon var i sin krafts dagar (nu är hon 75 + men ont krut förgås som bekant inte så lätt) så är hon ändå irriterande. Det är inte det att hon inte hör och tar till sig instruktioner för det kan man ju inte hjälpa att man hör dåligt och man kan faktiskt ha överseende med att någon i den åldern inte riktigt hänger med i svängarna, utan det är mer hennes sätt att till exempel stanna mitt på spåret när hon inte fattar vad man ska göra, och sedan bete sig som att det var alla andra som gjorde fel, när i själva verket alla andra alltid säger oj, herregud, jag råkade vara i vägen, förlåt förlåt. Och det är ju okej, för alla har ju varit den som råkat komma i vägen för någon annan. Men Häxan glor på en som om hon vore drottningen av ett anrikt och världsomspännande imperium och man själv en tarvlig undersåte som råkat befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Hon har liksom ett sånt sätt att tala till folk, fast hon har också ett annat sätt som hon till exempel använder när hon pratar med instruktör V eller andra som (jag tror) att hon känner att hon kan ha nytta av att känna eller vara på god fot med. Insmickrande är väl ett ord som beskriver det senare och då kan Häxan säkert upplevas som jättetrevlig. Inget jag själv har upplevt dock eftersom jag inte tillhör kategorin människor som ingår i det konceptet. Hahaha.
Men nu kom jag visst helt ifrån ämnet. Fick Köttbullen. På torsdagarna har vi ju alltid samma hästar, men i den här gruppen verkar de byta runt litegrann? Fattar inte konceptet riktigt, men det är ju aldrig någon konkurrens om Köttbullen så i det avseendet behöver jag inte vara orolig. Gårdagens övning var "bogen in". Köttbullen kärvade rätt mycket i högersidan, ville inte ställa igenom åt det hållet och hängde sig på bettet i det varvet så att det kändes som att högersidan var gjord av cement, och då blev jag stum i högerhanden och det gjorde ju inte saken bättre. Det blev bättre sen när hon blev mer lösgjord och i vänstervarvet var hon jättefin, men bogen in ville sig inte riktigt. Men det var säkert mitt fel som krånglade till det för henne, upplever att hon har lite problem när det blir för mycket information. Jaha, ska jag gå rakt fram? Nähä, menar du att jag ska jag gå åt sidan? Nämen vad fan vill du egentligen, ska jag vara ställd inåt men ändå gå rakt fram, det är ju skitjobbigt och kan du BESTÄMMA DIG NÅGON GÅNG? känns det som att hon tänker ibland. Men man får kämpa på med kommunikationen. Hade några härliga moments där hon kändes som en dröm, men det var som vanligt bara korta stunder. Men det är ju dom man lever för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar