Tröttsamt

Igår kände jag Näe, jag får fan börja jobba med något annat, det här är ju HELT DJÄVLA ORIMLIGT, för så känner jag ibland, och ibland rätt starkt. Jag har just nu SVINMYCKET att göra med Projektet plus mina vanliga arbetsuppgifter, men nu drällde det in en ett par reklamationer som tog en omväg om mitt bord. Det hör inte direkt till mina arbetsuppgifter, men de som har det som sina arbetsuppgifter är relativt nyanställda och det är klart att det är ju inte lätt att veta hur man ska göra eller tycka till om något som man egentligen inte kan något om. Men allt mitt blir så djävla splittrat och jag blir GALEN på alla mail som bara dräller in där man blir cc:ad för minsta lilla grej med en mer eller mindre outtalad förväntan på att man ska engagera sig och hålla sig uppdaterad. 

Enda positiva igår var en dansk som kom på besök och honom har vi försökt dressera att han alltid ska ha med sig BRUNSVIGER och det hade han igår. Mums. Det var väl det bästa som hände på jobbet, annars var det mest piss om jag ska vara ärlig. 

Åkte hem, bilen klagade på att lufttrycket i däcken var otillfredsställande och jag muttrade över att den är så djävla känslig. Åkte till macken för att fylla på, då var det bara 1 bar eller kPa eller vad det nu är för enhet som används, i ett av däcken jämfört med 2 i övriga. Så det fanns kanske fog för den klagan ändå. 

Kom hem, släppte ut hönsen, gick ut med hundarna, jobbade i tanken med att den här veckan får bli GOOD ENOUGH när det gäller träning. I måndags var jag så trött efter att ha jobbat i stallet att jag bara orkade gå en liten promenad, men det är väl okej för dagen innehåll ju ändå ett rejält mått fysisk aktivitet. Igår gick jag visserligen en runda på drygt 5 kilometer plus tränade ett pass pilates, men jag kommer inte att komma upp i målet "promenera ett maraton i veckan" den här veckan för på lördag ska vi, detvillsäga jag, min dotter och barnbarnen, åka upp till min syrra och fira mamma som har fyllt 80. Efter mycket velande så bestämde vi oss för att bara åka upp över dagen, även om det är träligt för det tar drygt 3 timmar dit och lika lång tid hem så det blir mycket bilåkande för att äta en lunch och en tårta, men men.  Nu fick det bli så här. Så den dagen blir det ju inte någon direkt fysisk aktivitet och definitivt inga långpromenader som ju lite är förutsättningarna för att klara målet. Mina promenader i veckan snittar kanske på 5-6 kilometer utom på torsdagar för då hinner jag bara gå en liten runda, men sen på helgerna går jag ju minst en mil varje dag. Bortsett från den veckan när jag var sjuk i början av september så har jag legat stadigt på 42+ kilometer i veckan hela året. Men den här veckan kommer det inte att funka och det är ju löjligt att nästan känna lite stress över det, så det fick jag bearbeta tills jag landat i GOOD ENOUGH. 

Gick ut i hönshuset för att mata hönsen, då pep det iväg en mus som rotade omkring i säcken med strö. Gick sedan till carporten vedporten för att fylla på spannen med hönsmat (som står i tunnor där) och hörde ett prassel som jag först trodde var en mus till, men då låg det väl en katt och jäste överst på en vedtrave. Är du inte på liiiite fel plats, borde du inte vara någon annanstans och göra lite nytta? frågade jag surt i tanken, men katten bara glodde malligt på mig som om den var regent över konungariket vedtraven jag dess fotliga undersåte som inte på något vis ens i tanken kunde kräva att katten skulle vara ute och fånga möss istället för att ligga där och lata sig. 
Stod en god stund i hönsgården och försökte få de små, detvillsäga unghönsen, att fatta att man kan GÅ IN I HÖNSHUSET, för det vill de verkligen inte fatta. Hönsluckan sitter ganska högt upp eftersom hönshuset står på plintar p g a att det är byggt i en sluttning, men alla andra kycklingar har liksom bara lärt sig det utan att man behövt göra något. Men de här: icke. Nu har ett par av dom i alla fall testat att gå uppför landgången eller vad man ska kalla den. Man kan ju inte anklaga de andra hönsen för att vara samarbetsvilliga, för de tycker lite att unghönsen är inkräktare och schasar bort dom. Så den här "träningen" måste vara när de äldre har satt sig tillrätta på sittpinnarna, problemet är bara att då vill de  yngre också gå och lägga sig, så det är ett rätt litet spann man har att jobba på. Aja, det löser sig. Nu ska jag jobba. Ikväll ska jag på möte i något som heter något så pampigt som "Arbete- och välfärdsnämndens presidium", de har bjudit in lite föreningar som har fått bidrag och så vill de veta hur man har använt pengarna. Vi skickar dit någon som kan snacka, vi skickar Yours Truly sa vår ordförande entusiastiskt, och så fick det bli. Har förberett noll saker att säga, men är ju rätt van att skjuta från höften så det ska säkert gå bra.  Hoppas jag i alla fall.