Augusti? va?

Jaha, då var det väl fucking AUGUSTI? Helt obegripligt hur detta gick till. Augusti är ju fortfarande sommar, men med en touch av höst ändå. Skolstarter och sånt, man vill köpa nya block och kalendrar och bra pennor och, tja, liksom börja med något nytt. Fast jag har ju inte ens haft semester än (men snart så), så den känslan har helt ärligt inte infunnit sig. Kanske är det under semestern man kommer på att man vill göra något nytt. 

Igår var en dag där det inte hände något speciellt, det var jobb, det var träning och sedan promenad med hundarna i regn och sen gick jag till bibblan i ännu mera regn. Fixade med lite ekonomitrök, gjorde sallad till resten av veckans lunchlådor (alltså som komplement till befintliga lunchlådor) och kollade på Happy Valley, säsong ett. Den är absolut värd att se igen, tycker jag. Gick sedan och lade mig, läste lite, kände mig trött, släckte lampan, och BING! så var jag inte trött längre. Och sen kom min man och lade sig och började snarka så jag flydde till Flickrummet™, men det blev ändå rätt skralt med nattsömnen tycker jag. Men men. Det är bara att kämpa på. 

Fick en kommentar om min steg- och kaloriräkning på mitt förra inlägg och tänkte att jag skulle utveckla det lite för igår när jag bläddrade i mitt heliga träningsblock så såg jag att det var ett år sedan jag satte som mål att gå minst 100 000 steg per vecka. Jag har ju nuförtiden ett jobb som är väldigt stillasittande. Det enda jag går under åtta timmar är fram och tillbaks till kaffeautomaten och skrivaren. Och den stillasittande livsstilen är ju, om inte lika med DÖDEN så åtminstone inte hälsosam. Nackdelen med att ha ett stillasittande jobb är ju, förutom själva stillasittandet, att man faktiskt blir rätt trött ändå, eller åtminstone blir jag det. Skulle jag då  efter jobbet LYSSNA PÅ MIN KROPP som det så fint heter, så säger den till mig att lägga mig i soffan och titta på tv tills det är läggdags. Den säger defintitivt inte: träna med dig din lata jävel. Här får överjaget (eller vad det nu är för psykologisk funktion) träda in och styra upp. 
Våren 2020 fick jag ju diagnosen knäledsartros, och har man artros så måste man träna hela tiden för att brosket (som ju vid artros bryts ner fortare än vad det hinner byggas upp) ska förbli i gott skick. Först tog det emot, för mitt ena knä var så svullet att det var svårt att böja det och därmed också svårt att göra övningarna, men efter en hästkur antiinflammatoriskt så gav det med sig och sen blev jag stadigt bättre och bättre. Hade en app (Joint Academy) där man fick olika övningar att göra varje dag. Det gick bra i ett drygt år, jag gjorde mina övningar även utan appen (den kostade pengar efter ett tag och visst var den bra, men inte SÅ bra) och symptomen höll sig i schack. Sen fick jag borrelia sommaren 2021 och blev av det lite trött och seg och så var det som i Tintin när kapten Haddock har en djävul som sitter på ena axeln och säger att han ska dricka och en ängel på andra axeln som säger att han ska låta bli. Min motsvarighet till kapten Haddocks djävul sa Men när man är sjuk behöver man ju inte träna och även om jag inte var speciellt sjuk så var det plötsligt ändå väldigt lätt att lyssna på. Och sen hämtade vi hem valpen Laban, och att ha valp är ju lite som att ha barn, plötsligt väldigt svårt att upprätthålla rutiner och det är ju extremt mycket passande och vaktande i början, och så gick jag successivt och utan att reflektera över det från att vara en tränande till en icketränande person. Jag har haft perioder av icketränande innan, men då har jag inte haft artros.

På hösten/vintern 2021 började jag känna av knäna igen, tänkte att jaja, det är väl bara att sätta igång med rehaben igen. Men den här gången gick det inte alls lika lätt, det var inte förrän jag började gå på behandling hos Laserkvinnan som det blev någon ordning med knäna. Och det var inte precis någon sinekur. Dyrt blev det också, 700 kronor per gång och två gånger i veckan i kanske...ett par månader, sen en gång i veckan i några veckor och sen fasades det ut (nu går jag inte dit för behandling av knäna längre utan mer vanlig massage). Det var absolut värt varenda krona, men man har ju andra utgifter också här i världen va. Ja, men i alla fall. Någonstans där förra sommaren bestämde jag mig för att nu måste det till en varaktig förändring, jag måste ha en PLAN. Hittade då appen SAMSUNG HEALTH, som ju legat och lurat i min Samsungtelefon i eviga tider utan att jag har brytt mig mer om den än alla andra såna där skitappar som är förinstallerade i luren vare sig man vill det eller ej, och började utforska den. Grejen med Joint Academy var nämligen att det blev lite sport att få övningarna gjorda innan appen påminde om dom, och mer än så behövdes det tydligen inte för att tävlingsmänniskan i mig ska vakna. I Samsung Health kan man sätta mål med sin träning, och jag började med att sätta målet att jag ska gå 10 000 steg per dag (sen får man en grön plupp om man har klarat det. alltså, ja, men är man tävlingsmänniska så är man). Det har jag nog gjort, inte exakt alla dagar det senaste året, men faktiskt de allra flesta. Bestämde också att jag utöver det skulle gå minst 100 000 steg per vecka, vilket med lite snabb överslagsräkning ger att 10 000 steg inte räcker särskilt långt om man inte vill gå 40 000 steg varje söndag och det vill man ju kanske inte. Det har jag också klarat alla veckor utom kanske två eller tre det här året. 

Samsung Health har förinställt att man ska vara "aktiv" (i rörelse på något sätt) minst 90 minuter, plus att man ska förbruka minst 500 aktivitetskalorier per dag. Hur den räknar detta är lite höljt i dunkel för mig. men under en för mig normal dag med promenad och ett träningspass på 30-40 minuter är det inga problem att nå upp till det. Det har alltså ingenting (för mig) med kaloriräkning och mat att göra, sånt håller jag inte på med. Äter inte ohämmat av allt, för även vikten är ju en framgångsfaktor i kampen mot artrosen, så lite koll får man ju ha. Men det är ingen jättestor del av min PLAN. Man kan skriva in kalorier man äter i appen också om man vill, men sånt orkar jag inte hålla på med. 

Min PLAN går i all enkelhet ut på detta: Har en anteckningsbok där jag för varje vecka skriver in vad jag tänker att jag ska träna, utifrån hur situationen ser ut i största allmänhet. Vet jag om att jag har pissmycket att göra en vecka blir det kanske inte så mycket träning just den veckan, men det får vara okej, tänker jag. Men det får inte vara pissmycket att göra varje vecka, för då håller inte PLANEN. Sen bockar jag av det träningspass som blivit gjort och skriver in antal steg och kilometer som blivit gångna (vilket för mig är en EXTREMT tillfredsställande känsla) varje dag och så småningom summerar jag veckan (ännu mer tillfredsställande) för att se till att det blir de där 100 000 stegen.  Har ju även min "Fylke till Mordor-vandring" att pyssla lite med (är för närvarande någonstans mellan Lóthlorien och Amon Hen, en jättesträcka på 482 km). Det är såna grejer som får mig att träna, om nu promenader ska räknas som träning och det tycker jag att det ska. Sen kör jag ju min andra träning också, pilates och tabata, plus att jag nu har börjat med vibrationsträning 10 minuter per dag, cirka. Känns riktigt gött att vara "en person som tränar" istället för "en person som inte kan träna pga ont i knäna".