Röde Orm

Har läst-om Röde Orm av Frans G Bengtsson, och har du ännu inte läst detta mästerverk än så är det banne mig på tiden. Vet inte om den behöver någon närmare presentation, men det här är i alla fall handlingen:

Orms äventyr börjar när han som yngling av en slump hamnar på ett vikingaskepp. Hans fortsatta öden berättas i dråpliga episoder om hans tid som galärslav och livvakt hos kalifens visir Almansur i Hispanien, om julgillet hos danernas kung Harald Blåtand, om engelske kung Ethelreds silver och utfärden österut efter bulgarguldet. Hans resor kantas av möten med judiska silversmeder, irländska munkar, isländska skalder, vilda patzinaker och med sig har han ständige följeslagaren Toke.

Har fått Röde Orm med mig nästintill med modersmjölken, då båda mina föräldrar gillade den här boken jättejättemycket. Pappa kunde citera långa stycken ur den, och när jag och mina syskon var små brukade han berätta den som godnattsaga för oss. Det kunde heller aldrig serveras en rätt med timjan i utan att minst en person högtidligt deklamerade DET ÄR TIMJAN I, SADE TOKE MED BRUTEN RÖST (det kan det fortfarande inte, fast nu brukar jag dra citatet i sin helhet, som lyder som följer Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda och det tyckdes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok. "Den lukten är bäst av allt", sade Orm stilla. "Det är timjan i", sade Toke med bruten röst). Tycker det här är något av det bästa som någonsin har skrivits, den står överst på min imaginära "tio böcker att ta med till en öde ö"-lista. Den får fem vikingahjälmar av fem möjliga.