Hej och hå

I fredags slank jag från jobbet en halvtimme tidigare för massage. Hos den första thailändskan, de börjar bli många i omlopp nu? Men hon som ersatte Stålnypan. Jag var ju hos hon som varit i Thailand i fyra år för ett tag sen, och det var absolut inte dumt men kanske ändå inte riktigt så bra som jag mindes det. Så jag bokade in ett besök hos Stålnypans efterträdare istället. Det var skönt, men jag måste nog säga att det är Laserkvinnan som har seglat upp i topp när det kommer till massage. Det är inte mysigt som hos thailändskorna, men hon tar sannerligen och helt oombedd i för kung och fosterland. Och det vill man ju ha, helt oombett för det känns lite pinsamt att be någon "ta i ordentligt", som om man var nån himla BDSM-typ. Inte för att massage handlar om sex, men ja, ni fattar. 

Efter massagen åkte jag till min exman, där min son och hans fru bor nu när de är nere på besök, eftersom jag ändå var i krokarna och för att hämta min dyrbara åttonde säsong av Hem Till Byn som de nu sett färdigt. Min exman bor i ett sommarstugeområde vid havet där det finns en miljon små vägar som alla ser likadana ut och heter någonting med fiskar. Jag har varit där förut, men inte så ofta att jag kan säga att jag hittar, och mycket riktigt körde jag vilse och svor mellan sammanbitna tänder över alla skyltar med abborrar och flundror och gösar och skräddor som liksom gäckade mig. Kom fram till slut, tänkte "oj vad det står mycket bilar här" och så kom jag på att det var min exmans födelsedag. Dörren stod öppen, jag knackade lite symboliskt på karmen men ingen svarade så jag fick kliva in och hojta. Ett helt kalas satt bänkat i uterummet i vilket jag klev in i precis i samma ögonblick som tårtan bars in från ett annat håll. Blev bjuden att sitta ner och ta en fika, men tackade nej, inte för att jag och min exman är okontanta med varandra (längre), men det kändes väl ändå lite sisådär. Åkte hem och gick en promenad med hundarna istället. Bråkade sedan en del med Samsung Health som inte vill räkna aktivitetskalorier på ett rimligt sätt. Den tycker att man ska förbruka mer än 500 aktivitetskalorier på en dag, vilket aldrig är ett problem för mig under normala omständigheter, men plötsligt en dag hade jag över 3000 aktivitetskalorier utan att jag gjort något mer än gått fram och tillbaks till fikarummet på jobbet, och en annan dag var det på andra hållet, då hade jag gått omkring väldigt mycket på jobbet samt både promenerat och tränat efter jobbet, och ändå då var det bara 4 aktivitetskalorier registrerade. Jag bryr mig egentligen inte om det SÅ, men samtidigt stör det mig att det inte funkar. Nu sa supporten att jag skulle gå in och rensa data så då gjorde jag det och åååh, då fick jag tillbaks det där djävla ljudet som jag kämpat så för att ta bort. Vill inte HÖRA "one kilometer completed, current speed blablaha, average speed blablabla, estimated time blablaha" stup i kvarten när jag är ute och går. Eller ännu värre, tjat om WORKOUT PAUSED så fort man stannar till och WORKOUT RESUMED när man börjar gå igen. Då måste jag stänga av ljudet på telefonen helt och då kan jag inte lyssna på musik eller podd. Till sist hittade jag det, och då måste man göra så här: Starta ett träningspass, gå in på "inställningar" och därifrån stänga av "ljudguide". Sådärja. Sedan började jag kolla på en film som hette Lantisar, tyckte jag kände igen huvudrollsinnehavaren (eller heter det haverskan?) och då visade det sig vara den moldaviska horan Magdalena i Exit. Så kan det gå. Ja, det var väl min festliga fredagskväll det. 

Upp i ottan och iväg till spårskogen med Laban för nu vankades det spårprov och TÄVLING. Det gick bra såtillvida att vi fick ett förstapris, vilket inte på något vis kändes självklart för jag tyckte vi var ute i evigheter och jag var osäker på om vi hade klarat tiden. Kändes ibland som att vi var ute och snurrade i evigheter och man vet ju heller inte hur domaren bedömer när det är ett längre tappt eller inte. Men jodå, det gick vägen. I själva tävlingen hamnade vi någonstans i mitten av de som fått förstapris, vilket kändes helt okej för Laban är ju inte speciellt rutinerad. För den oinvigde så är alltså "förstapriset" en kvalitetsbedömning där hunden ska ha klarat spåret självständigt i ett för eftersök lämpligt tempo inom tiden och ha en godkänd skottprövning. Sen kan man få andrapris också, då kan det till exempel vara att tempot är mindre lämpligt, att man har ett långvarit tappt, att man kommer bort från spåret och blir tillbakaropad av domaren (som jag blev förra gången), och för ett tredjepris så är det ytterligare någon sådan händelse. Är det fler, eller om man inte klarar tiden, eller om man inte klarar skottprovet, så får man noll. Hur som helst. För att sedan skilja de som får förstapriser från varandra så har den lokala taxklubben en intern prissättning där man i det närmaste bedömer varje centimeter av spåret (känns det som) där man får poäng för olika saker och dessa blir i sin tur graderade som "bra", "bättre", och "bäst" och utifrån det så blir man så småningom placerad. Allt detta tar som ni förstår en evinnerlig tid och medan man väntar på att domarkollegiet ska enas så får man sitta vid en grillplats och äta korv och prata och, tja, vänta. Nu hade vi i alla fall tur med vädret, annars brukar det hällregna och då får man kura ihop sig i en liten stuga utan fönster som finns vid nämnda grillplats. Ingen täckning finns det heller, så det är bara att gilla läget och odla sina sociala skills. 

Var SÅ TRÖTT när jag kom hem. Lagade mat, eller rättare sagt kokade pasta och värmde en pastasås jag plockat fram ur frysen eftersom man av erfarenhet vet att det inte är läge för ett långkok när man har varit i spårskogen. Vi åt och sen skulle jag kolla på ett avsnitt av första säsongen av Happy Valley, som jag har börjat se-om och lite fascineras över den betydligt yngre Catherine med mer humor och livslust (och libido!), men efter tio minuter började ögonlocken kännas som bly så det var bara att kasta in handduken och slänga sig i bingen. 

Igår gick jag en långpromenad värd namnet (11,5 km), kom hem och tränade det pilatespass jag skippade i torsdags. Sedan städade jag i skåpet där vi har alla förvaringsattiraljer, slängde tusen udda lock och burkar som jag sparat men aldrig någonsin använt, och om den dagen kommer då man känner att "nu skulle man behöva en liten plastburk med lock, vad synd att man inte har någon" då ska jag vara  den första som erkänner att jag har slängt för mycket, men den dagen kommer aldrig att inträffa. Stekte pannkakor till lunch samtidigt som jag bakade bröd och fixade och donade. Var mycket nöjd med mig själv efteråt. Låg sedan och läste Mr Mercedes resten av eftermiddagen med fönstret öppet och lyssnade på ett stilla sommarregn som föll utanför. AAH. Den bästa känslan ändå, va?

Nu väntar en dryg veckas jobb, sedan är det fan i mig SEMESTER.