Semester dag 2

Inledde dagen med promenad i regn, mycket nöjd med min nya regnkappa. Mindre nöjd med skoskav, men det var ju bara att knata på och hålla humöret uppe. Kom hem, testade ett nytt pass tabata som jag satt ihop, blev nöjd och tyckte det var bättre flyt mellan övningarna och även lite jobbigare. 

Sen skulle vi åka till en grannby för dit kom vaccinbussen idag. På vägen dit blev det dålig stämning för det visade sig att den genaste vägen som vi brukar ta var avstängd pga vägarbete. Då föreslog jag att vi skulle vända och köra "stora vägen" som man säger här på landet, men min man påstod att det var en omväg och fortsatte åt enligt mig helt fel håll, men Vi ska norrut och detta är norrut, hävdade han med ett självförtroende som endast en man bakom en ratt kan uppbringa. Efter några kilometer frågade jag honom hur han hade tänkt sig att vi skulle komma åt nordöst när vägen gick åt nordväst, men Det finns väl någon väg man kan svänga av på? undrade han och blev sur när jag sa att det inte fanns det, för det kunde jag ju ha sagt från början, menade han och jag menade att om man inte vet vart man ska så kan man ju säga det istället för att bara hävda att man är på rätt väg/håll. Ska inte upprepa vad som sades sedan för den dialogen har väl gjorts ungefär lika många gånger som det finns sandkorn i Sahara.

Väl framme vid vaccinbussen tog det en evighet för det var en unge som satte sig på tvären och absolut inte skulle ha någon spruta och det skulle lirkas och fjäskas och trugas på ett sätt som inte passar sig i en drop in-mottagning. Nästa person skulle sedan på ett otroligt omständligt sätt beklaga sig över att hon varit på nåt annat vaccinbuss-ställe förra veckan och så var det ingen buss där. Vet inte riktigt vad hon förväntade sig att den befintliga vaccinbusspersonalen skulle göra åt det. Sen kom en dryg dansk som hade blivit öm i armen av förra sprutan och ville dra igång en lång diskussion om han skulle ta samma arm eller den andra. Till slut blev det min tur. Sen åkte jag till Systemet medan min man väntade på sin tur, han hade nämligen inte som jag förberett allting och ankomstregistrerat i vaccindirekt-appen utan gjorde allting på plats, precis som många andra sölkorvar. 

Sen åkte vi på husvisning! Det var den där gamla toffelfabriken som min man inte kunde släppa tanken på. Som tur var visade det sig att den var i skruttigaste laget, och SOM TUR VAR luktade bostadshuset kraftigt av både inpyrd cigarettrök, kattpiss och litegrann av mögel. För det var ett så himla fräckt hus med spännande planlösningar, en massa rum och trappor och prång och nivåskillnader som jag älskar. 

Det har nog legat ett lik och ruttnat där, sa jag på skämt till min man när han visade bilder från hemnet, för exakt vartenda fönster (och dom var många) i hela huset stod på vid gavel. Igår, när vi var ute och irrade efter lunchrestauranger, körde vi förbi och då var det någon där och vädrade. Och ändå stank det inpyrd rök till och med innan man ens kommit innanför ytterdörren. Då kan man ju bara föreställa sig hur det kommer att lukta när nan INTE vädrat på ett tag. Plus att en del installationer kändes tvivelaktiga. Så det var lätt att släppa tanken på att bo där, tack och lov.