"Plötsligt såg jag något i ögonvrån, och den här gången var jag helt säker på att det inte var inbillning. I hörnet som nyss varit tomt skymtade jag något mörkt och svepande. Som en skugga. Samma skugga som jag sett i mardrömmarna."
De sista veckorna i sexan blir inte alls som Moa tänkt. Vardagen - med skola, hästar och bästisen Niki - stannar upp när Moa drabbas av en hjärnskakning efter en märklig ridolycka och blir inlagd på sjukhus. Och mardrömmarna, de som har plågat henne varje natt sedan hon och mamma flyttade till den nya lägenheten, blir bara värre och värre. Snart börjar Moa se kusliga syner även när hon är vaken. Det verkar som om något eller någon som inte längre befinner sig i denna värld söker kontakt. Är det på riktigt eller håller hon på att bli galen? Händelserna tvingar Moa att börja gräva i en gammal hemlighet som visar sig vara mörkare än hon någonsin kunnat ana ...
Det här skulle vara "en rysare för slukaråldern" och med mina 55 jordsnurr tillhör jag väl inte målgruppen precis. "För oss som inte vuxit ifrån hästböcker", tipsade en hyfsat jämnårig, och sånt kan man ju inte motstå. Tycker dock det var för lite hästar för att vara en hästbok, och inte fullt så rysig som jag hade önskat (men ja, återigen är det ju inte jag som är målgrupp, osv). Den får tre spökhistorier av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar