Semester dag 14

Sista semesterveckan, en av anledningarna till den här sena semestern var tidigare nämnda 50-årsfest eftersom jag kände direkt att jag aldrig i helvete skulle palla att komma hem en söndagskväll efter att ha varit iväg hela helgen och så upp och in i ekorrhjulet direkt på måndagsmorgonen. Jag är en känslig själ (haha) som behöver tid för återhämtning efter ett besök i människobyn. 

Några som också behöver återhämtning är hundarna, de är helt slut idag. Piggast är faktiskt Remus, men han är ju å andra sidan den som är mest van vid att vara hemifrån. Tage har vi lämnat en (1) gång när vi var i Köpenhamn 2019, men Laban är ju en pandemihund så han har aldrig varit med om något sånt. Det tar på krafterna, speciellt som han tycker både människor och hundar han inte känner är rätt läskigt. Plutte.

Måste ju också berätta om mina "jag mötte Lassie"-moments i helgen som gick. På festen som vi var bjudna till så var det en herrans massa folk av vilka jag kände cirka noll personer. Men om man inte känner någon kan man ju åtminstone be att få klappa första bästa hund som man får syn på, så det gjorde jag/vi. Och då visade det sig att det var Ina Lundström i andra ändan av kopplet. COOLT VA? Senare noterade jag även Emma Knyckare i folkmassorna (det var som sagt en stor fest), men kom inte på speaking terms med henne, och inte heller med Morgan Larsson som jag också såg lite på håll lite här och där. Var såpass nykter att jag INTE vågade mig fram till någon av dem och försökte inleda ett litet samtal (bortsett från frågan om man fick hälsa på hunden dårå), vilket kanske var dumt för när får man en sån chans nästa gång? Å andra sidan slipper jag ju ångra eventuella pinsamheter som man eventuellt och mycket väl skulle kunna kläcka ur sig på fyllan (det var ju fri bar). Tror att Ina och Emma (är det okej att vara Ina och Emma med dom nu när vi uppenbarligen ändå har någon form av gemensamma bekanta?) får sin beskärda del av sånt ändå utan att jag behöver bidra till det flödet (Morgan också, antar jag). Over & out från detta flashiga kändisreportage. 

Sista semestermåndagen inleddes med en försiktig morgonpromenad, efter Voltarensmörjning och på med Back on track-knäskydd. Mitt knä kändes fortfarande lite svullet, men cirka 100 gånger bättre än i lördags morse och jag kunde gå helt normalt, utan att halta. Gick en runda på 7 km där man har möjlighet att gena hemåt om det skulle visa sig vara mission impossible, men det behövdes inte och det kändes bra! Tränade när jag kom hem, för tusen av varandra oberoende fysioterapeuter har sagt till mig att det inte är farligt att träna när man har ont, bara det inte gör mer ont efteråt. Och det gjorde det inte! Inte under tiden heller, ska väl tilläggas. Blir inte klok på vad som faktiskt hände, men så länge det går åt rätt håll och i den här hastigheten så är det ju bara att vara glad. 

Gjorde inget särskilt resten av dagen. Städade hos hönsen, lagade och åt lunch, läste, spelade lite spel på mobilen och sen var det dags att bege sig till stallet. Sen hem, duscha och lägga sig. Ingen ska anklaga mig för att ha "vänt på dygnet" under den här semestern.