I tell you to enjoy life

Igår, strax innan lunch, kunde jag ta mitt första spadtag med arbete värt namnet. Detta efter att en supportkille via fjärrstyrning jobbat med att uppdatera alla drivrutiner och installerat om en massa grejer på min dator i vad som kändes som tusen år. Nog för att man vill ha en mjukstart efter semestern, men det var inte riktigt så jag tänkte mig för även om jag har uträttat väldigt lite så finns det väl få saker som stressar en mer än när trilskande teknik sätter käppar i hjulet för ens ambitioner att äta sitt bröd i sitt anletes svett. Men nu ska det väl förhoppningsvis fungera.  

Efter jobbet åkte jag till mitt vanliga ställe för att köra min lilla intervallträning. Satt en god stund i bilen och svor över ännu mer IT-relaterade motgångar, för nu ville plötsligt inte mina bluetooth-hörlurar koppla ihop sig med min nya telefon. Lyckligtvis har jag ett par gamla hederliga med sladd liggandes i min lilla gympapåse, i händelse av att jag skulle glömma att ta med de där bluetoothplupparna. Eller som nu, att de inte ville samarbeta. Problem nummer två uppstod genast: har köpt ett par löparshorts med mobilficka på benet, och sladden är väl lite dimensionerad för att man ska ha mobilen i en ficka högre upp. Det var inte så att den inte räckte, men är det något jag inte gillar så är det känslan av att sladden stramar och hörlurarna håller på att slitas ur ens öron. Aja, det fick ju gå i alla fall. Intervall-sprang drygt 6 kilometer för nu ska kroppen vänja sig vid 6 kilometer tänker jag, eftersom det är den distansen jag ska springa på det där trail run-loppet i oktober. Eller "springa". Är faktiskt helnöjd med att bara köra intervaller på 30 sekunder löpning och 30 sekunder gång som jag gör nu. Tanken var från början att jag skulle trappa upp och att nästa steg väl ska vara 40 sekunder löpning, 20 sekunder gång och så vidare därifrån till 50/10 och sen ska man väl vara fit for running. Men jag får se hur jag gör, för med nuvarande upplägg kommer jag åt KÄNSLAN  av att springa, den som inte går att ersätta med något annat, jag får en liten endorfinkick och kanske räcker det så. 

Körde som sagt min runda, den är 7,8 km så de sista 1,8 promenerade jag för att varva ner. Svettades som en gris (varför säger man ens så?, det är väl ändå allmänt känt att grisar inte svettas?), och då var det ändå inte speciellt varmt, kanske 19 grader och mulet. När jag tittade mig i backspegeln i bilen för att se om jag var i presentabelt skick så var pannan helt svartprickig av små insekter som liksom hade drunknat i min svett. Fräscht, eller kanske inte. 

Svängde inom Willys och handlade och åkte sedan hem. Släppte ut hundarna i trädgården, var ute med dom ett tag och gick sedan in och körde min pilatesträning. Duschade sedan av mig alla kroppsliga utsöndringar och eventuella kvarvarade intorkade insekter som jag inte redan svept bort. Åt kvällsmat och ägnade sedan orimligt mycket tid åt att få de där djävla bluetoothplupparna att kommunicera med telefonen. Lyckades till slut efter många om och men. Ja, nä, men sen var det väl i princip läggdags, hodeladi hodeladi hoppsan vilken dag. 

Idag har jag inga direkta planer mer än de vanliga: promenera med hundar, träna. Känns som att jag bara skriver om min träning, kan inte minnas att jag lade så mycket fokus på det förr, i alla fall inte så att jag bloggade om det i tid och otid? Tror att förr var det mer något man bara gjorde och så var det inte mer med det. Vet att vi pratade jättemycket om löpträning i fikarummet på jobbet under en period, men tror inte direkt att jag känt att ett besök på gymmet. Man kunde ju också välja att inte träna, och det var inte heller något man behövde reflektera speciellt mycket över. Men efter min artrosdiagnos för tre och ett halvt år sedan så har träningen blivit väldigt mycket viktigare för mig, eftersom det är en del av PLANEN att hålla artrosen på armlängds avstånd. Sen känner jag mig också extremt duktig och nöjd med mig själv som håller igång och är aktiv i princip varje dag även om det tar emot ibland, det ska jag inte sticka under stol med. 

Är också så sjukt nöjd som har hittat ett koncept med hemmaträning som funkar. Innan hade jag extremt svårt för att träna hemma, hade ingen disciplin utan min hem var min viloplats och det kändes som att jag var tvungen att åka iväg någonstans för att träningen skulle bli av.  Nu har jag en låda med mina träningsgrejer (som jag lite skämtsamt kallar för "gymmet") i ett hörn i matrummet. Har detta: en yogamatta, en pilatesstång, en pilatesring, några gummiband och ett gammaldags strykjärn, that's it. Tar tio sekunder att plocka fram och tio sekunder att plocka undan. Kostnad: cirka en månadsavgift på valfritt gym, skulle jag tro. Strykjärnet (köpt på loppis för en femma) är ett sånt där jättejättegammalt elektriskt (minus sladd) som väger BLY och jag använder det som vikt när jag kör russian twists. Går också finfint att använda som hantel eller kettlebell. Pilatesstången är ju egentligen ingenting annat än ett par gummiband som sitter fast i en stång, den hade jag kunnat tillverka själv av ett kvastskaft men nu unnade jag mig, hehe. Använder den i alla övningar som man kan göra med en skivstång, vill man ha mer motstånd så snurrar man bara gummibanden ett par varv runt stången. Pilatesringen köpte jag när jag gick på min artrosträning, för tyckte den kom åt musklerna på insida lår på ett bra sätt, men egentligen kan man väl pressa ihop knäna kring vad som helst som ger ett motstånd tänker jag. Använder den i nuläget bara till det, men det går ju att utveckla så att denna investering kommer att bära mera frukt i framtiden.