Semester dag 3

Det såkallade semestervädret lyser fortfarande med sin frånvaro, men inte gör det mig något. Jag gillar inte sol och bad men jag gillar desto mer att gå långa promenader med hundarna, och det är avsevärt mer behagligt för alla inblandade att göra det när det är 14-15 grader och mulet jämfört med 24-25 och stekande sol. Idag gick vi 12 kilometer. Laban hittade en tom plastflaska när vi hade gått kanske 100 meter och den bar han envist med sig hela rundan. Kom hem, jag körde ett pass pilates medan Laban låg bredvid och gjorde sitt bästa för att demolera nämnda flaska. Ej helt lätt att känna frid och harmoni när det låter som att man ligger bredvid en pantmaskin.

Åt lunch, sen låg jag i soffan och läste nån timme och samlade mental kraft för den förhatliga Torsdagsstädningen. Vi är rörande överens om att ha en fast städdag är det enda som funkar för oss, men det gör det ju inte precis roligare. Tänkte en del på det där huset vi kollade på igår. När man kommer in i vårt hus så är det: jaha, här är hallen och där är köket, matrummet, vardagsrummet och så är man tillbaks i hallen igen, där är trappan till ovanvåningen och där ligger ett stort och två små rum, man har liksom scannat av hela planlösningen på tio sekunder. Huset vi tittade på igår var så att man kunde gå vilse i det, hela tiden: undrar vart den dörren går och: nämen här var ju ett rum till, och ett till. Men visste knappt var man var och var man hade varit så många dörrar och trappor och skrymslen och vrår fanns det. Ett perfekt hus för kurragömma om det nu hade varit det som varit ens stora hobby. Nu är det ju inte det, och icke att förglömma: de minst sagt distinkta odörerna av inpyrd cigarettrök (hela huset), kattpiss (hela källaren) och mögel (delar av källaren). Jag gillar ju vårt hus, men drömmer ändå lite om att någon gång i livet få bo i ett Villa Villerkulla-liknande hus med lite crazy planlösning. Jaja. Nog om det. Det hade ju för övrigt ingenting med städningen att göra.

Min man jämrade sig över ont i armen efter gårdagens TBE-vaccination men jag kände inget. Var glad att jag slapp börja om från scratch med grundvaccination eftersom det hunnit gå 6 år sen senaste påfyllningen. Grundvaccinerade mig redan 2003 eftersom min dåvarande killes familj hade stuga på en av alla Ålands öar och Åland räknades som "högriskområde" på den tiden, så dåvarande svärmor pekade med hela handen mot vaccinationskliniken, annars var man inte välkommen på ön. Sen dess känns det som att hela södra Sverige är högriskområde för TBE så det är ju bra att vara skyddad även om det tog slut med den killen med stugan på Åland. Har en gammal skolkamrat som fick TBE och nu håller hon på med new age och en massa annat andligt flum. Tror det finns ett solklart samband där. 

Tog tag i städningen medan jag lyssnade på Robert Hurulas sommarprat. Häromdagen lyssnade jag på Babben Larsson, det var 100 % myyyys. Nån surmagad journalist på Aftonbladet undrade varför Babben skulle prata om hästar. Varför INTE? undrade jag. Det sommarpratet var ungefär i samma anda som när vi i boot camp-gänget sitter och fikar och snackar om hästar man gillat, hästar man inte gillat, ridlärare som varit bra, ridlärare som varit mindre bra, skillnaden mellan förr och nu, osv, osv. Man kan hålla på i evigheter och det gör inget att man hört samma historia minst tio gånger innan. Exakt den känslan fick jag av Babbens sommarprat, det spelade ingen roll att jag aldrig träffat "hennes" hästar för igenkänningsfaktorn var ändå skyhög. Så mysigt. Efter en minut med Robert Hurula kände jag mig gråtfärdig. Det var så sorgligt och ensamt och hjärtskärande. Ville typ krama honom och ge honom en filt och en ostsmörgås. 

Vat lite duktig och städade ur ett köksskåp samt plockade i ordning i skohyllan i hallen. Båda delarna behövde, ska tilläggas. Imorgon kommer äldsta barnbarnet och ska hjälpa till att bära ved som motprestation för sponsring av ett par nya byxor. Så jobbar vi.