Watching the night coming in from the window

Igår jobbade jag från 03-13 och det gick rätt så bra, man går liksom in i något slags survival mode och jag kände mig egentligen inte trött förrän jag stod i blomsteraffären efter jobbet och skulle välja ut någon djävla avskedsblomma till JBK (jättebebiskollegan). Det fanns sjukt många jättefina snittblomsterbuketter, men jag hade noll inspiration och kanske var det också att jag inte tycker att JBK förtjänar att få någon avskedsblomma så som hen har betett sig, men men. Köpte till sist en orkidé för det är de absolut tristaste  och mest fantasilösa blommor jag vet. Hehe. Köpte också en (minimal) chokladask och ett rätt opersonligt kort. Sen när jag kom till kassan och skulle betala så råkade kassörskan slå in koden för "begravningsbindning", vilket, om ni inte visste det, går lös på 1300 kronor, så det var ju lite above budget om man säger så, plus kanske lite svårt att redovisa? Men jaja, det var ju bara att delete:a och så var det inte mer med det. 

Åkte hem, gick ut med hundarna, städade. Sen började jag känna av tröttheten, fast kanske mer mentalt än fysiskt. Hade egentligen planer på att träna pilates, men blev gnällig och det kändes plötsligt som att livet bara var en enda lång räcka av göranden och måsten. Då får man tänka om, så det gjorde jag och sköt upp träningen och satte mig i soffan med en kopp te och Mr Mercedes istället. Gick sedan och lade mig klockan 20.00 och ställde klockan på 02 för ännu en natt med barnpassning av produktionspersonal, som vi lite skämtsamt kallade det igår. Idag ska jag dock bara jobba till 09.30, sen hem och vänta på leverans av min vibrationsplatta och sen får det väl ändå vara färdigjobbat för den här veckan. Imorgon kommer min son med sambo och då ska vi ha Hem till byn-maraton, den dyrbara säsong 8 ska avverkas. Och på söndag ska jag och min man rida islandshäst. Och sen är det bara drygt två veckor kvar till semestern. HÅLL UT.