Hawk flying over

Igår jobbade jag till 10.30 (vilket ändå är mer än halva dagen när man börjar så tidigt som jag), sen svepte jag in till stan för ett besök hos Specsavers. Hämtade ut mina nya glasögon som är fjäderlätta, till skillnad mot mina förra som vägde typ ett ton, kändes det som, plus att de saknade det som jag nu lärt mig heter "kuddar" vilket gjorde att de gled nedåt på näsan hela tiden. Men de här, med kuddar, satt som en smäck.  Åtminstone när jag bara gick omkring hemma och kände efter. Sen när jag tog en promenad med hundarna och började svettas lite så gjorde de inte det, men det kanske är fysiskt omöjligt ändå? 
Specsavers har ju någon deal som går ut på att man får två glasögon till priset av ett, eller det är väl så man ska tro i alla fall. Jag tror ju mer att ingen driver ett företag för att den är snäll och vill ge bort saker, så nog fan får man betala i alla fall, men det känns ju för all del trevligt. Valde ett par solglasögon med styrka som "par 2", tänkte det kan ju vara kul att testa. Åh vad snyggt med dom bågarna till det mörka glaset, sa hon-som-jobbade-på-Specsavers (är lite osäker på titel, alla är kanske inte optiker?) uppmuntrande och lät nästan som att hon menade det. Blev lite munter, för det är liksom inte självklart att man automatiskt tänker "god smak" när undertecknad är involverad. Fast jag tänkte också att det är väl sånt dom får lära sig på Specsavers internutbildningar, men det är väl lite skitsamma, jag säger också saker jag inte direkt menar ibland för att vara snäll/uppmuntrande. Hellre det än folk som koketterar med att dom är så "ärliga", vilket enligt mig ofta bara är en omskrivning för att de tar sig rätten att vara direkt taskiga. 

Fick nya linser också, eller "fick" är ju ett starkt ord i det här sammanhanget. Men ska prova en ny sort och med en ny styrka. Är så trött på att se halvdassigt på långt håll. Vet inte om det blev någon jättestor förbättring faktiskt, men ska ge det några dagar för man kan ju behöva vänja sig lite. 

Traskade sedan till polisen och hämtade ut mitt nya pass, må det aldrig behöva användas men nu har jag åtminstone ett om det skulle komma påbud på tjänsteresor. Har varit extremt tydlig med hur obekväm jag är med resor till min chef så jag tror inte han kommer att skicka iväg mig någonstans i brådrasket, men man vet ju aldrig.
Fick frågan om jag ville behålla mitt gamla pass "som ett minne". Eh, nej? Varför? Min man hade säkert svarat ja på den frågan, men för honom gick det så här: För några år sedan skulle hans dåvarande jobb resa till Polen för något jubileumsfirande. Min man hade inte något pass vid tidpunkten för resan, men gick och fixade ett i god tid. Sen kom han hem och lade det på ett bra ställe. När resan närmade sig hade han glömt var det bra stället var. Han letade som en tokig utan att hitta så mycket som ett passfoto, för det var som sagt ett mycket bra ställe. Det slutade med att han fick ta ledigt dagen innan resan och åka till Malmö och fixa ett provisoriskt pass för närmare tusen bistra riksdaler, plus bensinkostnad, förutom de 400 som han redan pungat ut för det pass som han alltså inte hittade. Det provisoriska passet gällde bara för den här Polenresan tur och retur, sedan makulerades det, och det riktiga passet blev dessutom automatiskt spärrat för det blir det tydligen när man skaffar ett provisoriskt pass, så i slutändan blev det rätt mycket pengar rätt ner i Östersjön för ingenting. Det jättebra stället visade sig sedan vara mellan två böcker i en av våra miljoner bokhyllor. Där hittade han passet ett antal månader senare när han letade efter något annat som han också var av med. Do not try this at home säger jag bara.

Åkte hem och jobbade hemifrån resten av dagen. Eftersom vi har nytt internet så kinkade jobbdatorn och ville av förklarliga skäl inte ansluta till wifi, och den medföljande klisterlappen med det nya lösenordet hade min man lagt på ett bra ställe. Nu tror ni kanske att jag skulle bli tvungen att slita ut varenda bok ur bokhyllorna utan att för den sakens skull hitta något lösenord, men lappen låg i en låda på soffbordet och det var bara det andra stället jag letade på (det första var på den nya routern eftersom min man sa igår att han tyckte vi skulle klistra det där "så vi vet var vi har det", HA HA HA). Missade ett (visserligen kort) möte p g a det, men blev uppringd och fick en summering så det ordnade sig ändå. 

Efter att jag jobbat klart så städade jag och promenerade sedan med hundarna i en timme och tränade pilates i 45 minuter och kände mig duktig, för jag hade cirka noll procent lust att göra varken det ena eller det andra. Sen åt jag kvällsmat och tittade klart på Dom kallar oss mods. Kollade hur gammal Kenta var när han dog, han blev 54 år. Jag har överlevt Kenta, sa jag till min man. Det är nog inte att räkna som merit, svarade han och det kan han ju för all del ha rätt i. Fast när man kollar på till exempel Keith Richards eller Iggy Pop, vars kroppar borde vara marinerade i droger, så undrar man ju om heroin kan vara så himla dåligt ändå för det känns som om de kommer att överleva oss alla. Nu höll väl Kenta för all delen inte på så himla mycket med just heroin, och det var väl just heroin som gjorde att Stoffe inte ens blev 30 år gammal, men ändå. Det tål att tänkas på. 

Idag är det fredag! Ska jobba och sen köra min lilla intervallträning på hemvägen. Tror sen jag ska svänga inom Willys och plocka ihop två Picadeli-sallader till kvällsmat, det blir enkelt och bra. Och gott. 

Fyra veckor kvar till semestern, puh.