Driving my car so far

Nuförtiden har vi ju bara en bil. Det funkar bra, min man har ju sin firmabil och i allra nödigaste nödfall - enda gången hittills var när han en morgon upptäckte att Remus kissade blod och behövde åka till veterinären och jag med bil redan var på jobbet i stan - så kan han ju använda den. Om inte så hade jag väl fått åka hem igen, det hade väl löst sig på något sätt (PS: Remus mår bra igen). I alla fall så har det ju tidigare varit så att jag har ansvarat för min bil och han för sin, men nu har vi ju lite gemensamt ansvar, eller ska man vara petig så är det väl egentligen mest mitt ansvar eftersom det är jag som till 99 % använder nämnda bil. Hur som helst så ska den snart besiktigas. Det brukar ju drälla in erbjudanden från allsköns besiktningsfirmor när det börjar närma sig, och här är vi ju olika. Jag är mer Lika bra att boka tid direkt så man inte glömmer det och så är det ju gjort sen medan min man är mer som Fritjof Nilsson Piraten och har vanan att skjuta allt till morgondagen, särskilt det som är lite tråkigt och jobbigt, som till exempel att besiktiga bilen. Egentligen är det ju inte särskilt jobbigt heller, det är nog mest bara tråkigt. Plus att det är lite som att gå till tandläkaren, man vet aldrig vad dom kommer att hitta och hur dyrt det kommer att bli att fixa det, vilket ju såklart inte bättrar på känslan av tråk. 

31 juli är sista dagen för besiktning, sa min man för ett par månader sedan när jag tröttnat på att se de där kuverten från Besikta och Carspect och allt vad de nu heter ligga och drälla överallt och lite diplomatiskt frågade frågade om "vi" inte skulle beställa tid snart. För ett par år sen glömde han nämligen bort det och så blev det körförbud och det vill man ju undvika va. Jaha, sen visade det sig att min man hade 100 kronors rabatt på någon av de här Besikta eller Carspect eller vad de nu heter och den ska man ju såklart utnyttja, tyckte han (det tycker jag också, men samtidigt får det ju vara inom rimlighetens gränser). Då var det tvunget att det var han i egen hög person som kom dit, och då skulle vi hitta en tid som passade både honom och mig, istället för att jag (som använder bilen dagligen) lite snabbt och lätt svänger inom Bilprovningen som ligger på vägen hem.
Jamen ta det någon måndag när jag cyklar till jobbet, sa jag, det här var som ni förstår några veckor sedan innan eländet med batteriet, laddaren eller vad det nu är började. By the way: Hoppas vid Gud att det är laddaren. Har fått hem den nya laddaren nu, men har inte vågat öppna paketet än. För om det visar sig att det är a. fel laddare en gång till, eller b. att det är fel på batteriet istället för på laddaren, då tror jag att jag kommer att tappa det (igen), och det vill man ju inte fördärva hela helgen med. Ska till söndag kväll eller något i den stilen med att öppna och provladda. En ny laddare gick på en femhundring, ett nytt batteri kostar över 5000 kronor, så ni förstår att jag hoppas på att det är laddaren som är problemet, och helst att det ska vara löst i och med detta nu då.  

Ja, i alla fall. Har du bokat tid än? har nu varit en stående fråga hos mig och svaret är alltid detsamma, nej, nej och åter nej. Jamen gör det då, svarar jag, inte så bitskt som det ser ut i skrift utan lite mer peppigt (hoppas jag åtminstone). Men för min man är det liksom som att börja om varje gång. Då måste han tänka när det kan passa, hur var det nu igen, var det måndagar? ska hon cykla? hur har jag det på jobbet då? osv., och det är som att han aldrig riktigt kommer fram till något. Tänker att det som i min värld är lite tråkigt och jobbigt är lite som att det ligger ett omkullfallet träd på en stig i skogen, lite jobbigt att ta sig förbi men det går ju absolut att kliva över eller gå runt, men det som är lite tråkigt och jobbigt för min man är som om någon byggt upp Berlinmuren. 

Det kanske är lika bra att du gör det i alla fall, 100 spänn hit eller dit kvittar väl egentligen, det kostar förmodligen lika mycket i bensinpengar om jag ska köra in till stan fram och tillbaka bara för det, sa min man i alla fall igår, och det är ju otroligt att det ska behöva ta VECKOR att komma fram till denna slutsats. Och jag in och bokade tid och så var det klart. Eller ja, själva besiktningen återstår ju, men den blir i alla fall av. Nästa vecka, med hela sex dagars marginal till körförbudet. Det tar sig sa han som hade eld i håret.