Och så var det juli!

Jaha, då har officiellt mer än hälften av nådens år 2023 passerat utan att man riktigt har fattat hur det har gått till. Nyss var det vinter och så swoosh bara, så är det högsommar. Galet. 

Vad hände i helgen? Inte jättemycket. Min man pratade länge och väl om hur otroligt längesen det var vi gjorde "en roadtrip neråt Österlen" och var också snar att påpeka att Åka till Lantmännen räknas inte som en roadtrip som om han var beredd på att det skulle komma någon form av motargument från mitt håll. Satt och väntade på att han skulle komma med ett konkret förslag i stil med "ska vi inte sticka ner till [insert: valfri ort på Österlen] i helgen?" men det gjorde han inte och jag iddes inte vara projektledare även om det inte är sådär otroligt betungande att göra just "en roadtrip neråt Österlen", för det är ju bara att sätta sig i bilen och köra lite diffust dit näsan pekar och vara borta ett par tre timmar och sen kommer man hem igen. Men jag vet hur det brukar bli. Vi åker ner och det är i och för sig trevligt,  vi gillar att kolla på fina hus och gårdar och trevlig natur och av detta finns det ju mycket att skåda. Kanske hittar vi en loppis någonstans, kanske stannar vi och fikar någon annanstans, bra skit alltihop men sen kommer man hem och är helt trött och så blir det inget mer vettigt gjort den dagen. Faktiskt är det nästan onaturligt att bli så trött av att bara färdas, men sån är jag. 

I lördags var jag iväg och tränade viltspår, faktiskt var det lite svalare! Alla gånger hittills har det varit tokvarmt, men nu kunde man sitta och njuta av känslan av att småhuttra när vinden låg på, lite normal svensk sommarfeeling med andra ord. Som man har längtat. Spårningen gick jättebra för nästan alla, och nästa lördag är det spårprov. Det diskuterades en hel del om det var bra att det hade gått bra på den såkallade generalrepetitionen eller inte, för det påstås ju att om det går dåligt på generalrepetitionen så ska det (nästan per automatik?) gå bra på provet/tävlingen/premiären eller vad det nu är som man ska ta sig för som inkluderar någon form av tävlings- eller premiärnerver. Jag kan ju tycka att det är skönt att ha den bra känslan och självförtroendet som den bra generalrepetitionen ger, sen finns det ju alltid saker man inte kan påverka och dom är ju vad dom är. Å andra sidan har jag varit med om generalrepetitioner som gått åt skogen och så har man gått in med en känsla av skitsamma hur det går, det kan inte bli värre liksom, och så har det plötsligt gått rätt så bra. Men vad som är orsak och verkan eller rena slumpen är ju rätt svårt att säga. 

Åkte hem, grejade lite i trädgården, läste och latade mig resten av dagen. Efter alla dessa dagar av stekande sol och blå himmel när man ändå känner lite piskan att passa på att vara utomhus och fixa saker eller åtminstone inte sitta inne och hänga i det fina vädret som det hette när man var barn, så kändes det som att man kunde ta sig en lördagseftermiddag på soffan med gott samvete. Tyckte eftermiddagen var alldeles otroligt lång, men det visade sig att det var min klocka som hade stannat. Såklart hade den ett sånt där litet löjligt specialbatteri som man inte kan köpa i normala affärer, men ska ju till Specsavers på torsdag och hämta nya glasögon och linser, så då får jag väl försöka ta mig även till Clas Ohlsson eller var de nu kan tänkas ha den här typen av batteri.  

Hundarna har varit lite halvkassa i magen, trodde först att det var något de hade ätit i trädgården för i alla fall Remus är väldigt intresserad av att tugga i sig halvmogna krusbärskart direkt från busken, men det kan ju vara någon form av magsjuka också. Remus och Tage var lite halvdåliga torsdag/fredag, okej i lördags men igår morse var det Labans tur och tyvärr blev det bajsfest på hallmattan för det var ingen som hörde att han behövde gå ut, alternativt att han inget sa om det. Jag hade varit uppe vid fyratiden och gett dom mat och varit ute och kissat med dom och sen somnade vi alla om, men vid halv sju skulle min man gå på toa och möttes då av detta omysiga. SHIT HAPPENS, så att säga. De är i alla fall pigga och vid gott mod så förhoppningsvis är det bara något tillfälligt och övergående. 

Det regnade (hurra!) och jag tog på mig regnkappa och gick ut med hundarna. Regnkappan var kanske det mest onödiga plagg som någonsin burits där och då, för efter några hundra meter så slutade det regna och solen började jobba och det var som att vandra i en ångbastu. Vi kämpade oss runt vår söndagsmil på den kuperade motionsslingan, det var svettigt och jobbigt. Kom hem och sen började det regna i mängder, det till och med haglade en kort stund. Så det blev ytterligare en eftermiddag på soffan, hehe. Vi spelade på trav, det gick såklart åt skogen men kul att se för det var kallblod och det är ju ändå maffiga hästar! Ja, sen hände det väl inte speciellt mycket mer. Vi kollade klart så sista avsnittet av sista säsongen av Lilyhammer, så nu måste vi hitta en annan gemensam serie att följa. Svårt för vi har ganska olika smak. Funderar på House of cards, men tycker det känns lite mastigt. Aja, vi får väl ge den en chans. 

Idag har jag cyklat till jobbet, guldstjärna till mig. Hade egentligen tänkt börja med mitt cykla-en-dag-i-veckan för längesen, men det var en lång och kall vår, och cykla tre mil i minusgrader är inte jättekul.  Sen blev det ju väldigt varmt, så jag ska inte skylla på vädret utan det blev bara inte av. Men nu så! Det var dock inte den bästa dagen att börja på, för jag ska in till stan och fixa nytt pass på förmiddagen och i eftermiddag har jag ett möte rätt sent, vilket jag hade glömt, men det innebär att jag kommer att komma hem svinsent eftersom det ändå tar nästan 1½ timme att trampa de där tre milen på sin elektriska stålspringare. Men det  är ju helt enkelt bara att gilla läget.