Carina Rydberg debuterade år 1987 och slog igenom stort med den självutlämnande och provocerande romanen Den högsta kasten, 1997. Nu återkommer hon till den självbiografiska formen med Vitt slödder som på ett brutalt ärligt sätt skildrar en barndom och en uppväxt, men också händelser från senare år. Det är bok om familj och klass, om rasism och om en katastrof så stor att den förändrar allt.
NJA, säger jag. Har läst Den högsta kasten och det är samma känsla där. Tycker Carina Rydberg för all del skriver rätt okej, men hon koketterar så sjukt mycket med att hon enligt sig själv är sååå speciell och vet allt (en typisk Carina Rydbergsk mening innehåller orden "jag visste redan då att..."). Den här boken tycker jag helt saknar röd tråd, berättelsen hoppar hit och dit mellan då och nu och jag stör mig på att hon hela tiden skriver hur det var eller inte var "på den tiden" som om det var en roman som utspelade sig på medeltiden. Den får två små egotripper av fem möjliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar